Fler nya undersköterskor i äldreomsorgen

Idag föreslog vi socialdemokrater att unga arbetslösa skall anställas i äldreomsorgen och utbildas till undersköterskor. Behoven är uppenbara. Bemanningen är alldeles för låg, personalen räcker inte till för de äldres behov eller så tvingas de jobba hårdare än kroppen tål. Det är uppenbart att fler behöver anställas inom äldreomsorgen. Men det är inte bara fler händer som behövs, det behövs hjärta och hjärna – empati och kompetens. Därför skall anställningarna riktas till de unga som vill satsa på att utbilda sig till undersköterskor, som har intresse för jobbet och viljan att skaffa sig nödvändig kompetens. Vi vill att staten finansierar anställningar av upp till 20 000 unga i äldreomsorgen, anställningar för dem som är motiverade och som vill skaffa sig ett bra jobb med framtidsutsikter. Anställningarna skall vara avtalsenliga och kombineras med utbildning, t ex 75 % jobb och 25 % studier. De unga skall ha en erfaren undersköterska som handledare/mentor.
Jag tycker att detta är ett klockrent exempel på hur politiken kan ta ansvar både för kompetensförsörjning och ökad bemanning i den viktiga äldreomsorgen där detta verkligen behövs samtidigt som det är ett verkningsfullt sätt att ge många ungdomar en ny chans på arbetsmarknaden. Många unga har gått ”fel” gymnasieutbildning, och då menar jag inte att själva utbildningen har varit fel men att man sedan står där efter avslutat gymnasium utan att veta var man skall hitta jobb. Alldeles för få 14/15-åringar väljer idag omvårdnadsprogrammet, det är ett stort problem som behöver mötas av åtgärder. Samtidigt finns det många 20-25-åringar som är intresserade av att jobba inom äldreomsorgen om de får möjlighet till fast tjänst och heltid. Men de har inte möjlighet att bekosta ännu en gymnasieutbildning.  Här passar vårt förslag in. Vi ger unga chansen att sadla om till undersköterskeyrket där behoven är stora samtidigt som det ger välbehövligt tillskott av extra personal i äldreomsorgen. I mina ögon är det just så som politiken skall användas för att lösa, eller bidra till att lösa, viktiga samhällsproblem.

Men moderaterna tycker tvärtom. Arbetsmarknadsministern kommenterade i SvT ikväll och sågade förslaget som ”socialdemokratiskt” (sic!) och menade att politiker inte kan påverka jobben och arbetslösheten. Uttalandet är häpnadsväckande. Varför är hon arbetsmarknadsminister om hon inte tror att politiken kan påverka arbetslösheten och jobben? Hon tillträdde som arbetsmarknadsminister för ett år sedan och har under sin ministertid inte lagt en enda proposition till riksdagen med förslag för att bekämpa arbetslösheten. Istället fortsätter regeringen att skicka in människor i Fas 3 samtidigt som behoven är stora i välfärden och näringslivet inte får tag i kompetent personal.

Politiker kan inte trolla med knäna och radera arbetslösheten eller beordra fram tillväxt. Men politik gör skillnad. Både för företagsklimat, matchning, kompetensförsörjning, välfärden och aktiva insatser för arbetslösa. Om man väljer det. Eller så gör man som regeringen och arbetsmarknadsministern – abdikerar och säger att de samhällsproblem som inte kan lösas med skattesänkningar är olösliga.

Jag hoppas innerligt att svenska folket väljer en aktiv jobbpolitik i höst. Det gör skillnad.