Vill vi verkligen varandras framgång i SvFF?

Alla vi som har förtroendeuppdrag inom fotbollen får med jämna mellanrum ta emot kritiska kommentarer och frågor från den del av befolkningen som enbart följer vår sport via media. Ibland handlar det om upprördhet över bråk i samband med någon match eller någon individ som har gjort bort sig. Då är det ganska lätt att förklara att kriminella gäng eller en enskild spelare inte alls representerar fotbollen med en halv miljon spelare i tre tusen föreningar. Men den här hösten och julen har det varit annorlunda. Många frågar sig hur det står till i SvFF och vilka värderingar ledande företrädare representerar.
Efter Fotbollsgalan skrev jag ett brev till Förbundsstyrelsen som samtliga ordföranden i Svealandsdistrikten ställde sig bakom. Vi skrev bl a:
”Svenska Fotbollförbundet har enligt vår uppfattning tydligt lyft fram och satsat på dam- och flickfotbollen under senare år. Sommarens EM var en stor succé inte minst publikt, SvFF skapade en riktig folkfest.
I samband med förra veckans Fotbollsgala förlorades mycket av den positiva bilden av hur SvFF satsar på damfotbollen. Det var sorgligt att uppleva.
Vi blev själva bedrövade, vi tyckte det var pinsamt. Vi har som representanter för fotbollen fått ta emot mycket ilska och besvikelse från både fotbollsaktiva och allmänhet. Vi antar att vi delar den upplevelsen med er och många andra förtroendevalda.
Bilden som är kvar på näthinnan efter Fotbollsgalan är den av ett förbund som premierar den manliga trotjänaren i landslaget med en överdådig gåva medan Therese Sjögran, som dessutom gjort många fler landskamper, inte fick någonting. Vi utgår från att SvFF haft och har ambitionen att hylla Therese Sjögran på ett motsvarande sätt som Anders Svensson. Det här brevet handlar inte om det. Det här brevet handlar om att vi inom SvFF uppenbarligen har problem när det gäller vår utåtriktade kommunikation och hur vi vill påverka den bild som vi ger av förbundet.
(…)
När den mediala kraschen redan är ett faktum så framstår förbundets krishantering som undermålig med felaktiga och motstridiga uppgifter till media som förlängde lidandet.”
I samband med SvFF:s representantskap i november gjorde Aftonbladet en granskning av de beslutande ledamöterna som visade en total frånvaro av personer med annan etnisk bakgrund, hög medelålder och få kvinnor. Bilden av att svensk fotboll styrs av äldre vita män befästes.
Lagom till jul uttalade sig sedan herrlandslagets lagkapten Zlatan Ibrahimovic i en intervju nedlåtande om damlandslaget på ett sätt som väckte både ilska och sorg. Även om han senare har försökt att tona ned betydelsen av detta så var vi många som reagerade starkt på uttalandet om att damlandslaget ”kan få en cykel med min autograf på så blir det bra” med anledning av att Anders Svensson fick en bil av SvFF.
Under det gångna året antog Svenska Fotbollförbundet ett strategidokument efter ganska omfattande diskussioner och remissomgångar. ”Vi vill varandras framgång.” Så inleds den nyligen antagna värdegrunden och fortsätter: ”Vi föregår med gott exempel och visar öppenhet och respekt för människors lika värde samt motverkar alla former av diskriminering samt gynnar arbetet för jämställdhet och mångfald.”
Om dessa vackra ord inte enbart ska existerar på en PowerPoint-presentation utan bli verklighet i SvFF:s praxis finns det en hel del att ta itu med. Vi i Stockholms FF kommer att fortsätta att arbeta aktivt med dessa frågor – på riktigt, inte bara som vackra ord.