Mer verkstad, mindre floskler

Regeringen brukar skryta med att det har blivit fler som jobbar i vårt land sedan de tillträdde. Och det är sant. Men de glömmer att berätta att befolkningen under denna tid har vuxit med nästan en halv miljon människor. Det relevanta måttet på hur många som jobbar i ett land är hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder som jobbar, den s.k. sysselsättningsgraden. När regeringen Reinfeldt tillträdde hade vi en stark tillväxt av nya jobb i Sverige. (Många minns säkert att Göran Persson i valrörelsen 2006 sa ”jobben kommer” vilket förmodligen bidrog till att (S) inte uppfattades prioritera jobbpolitiken tillräckligt mycket men som icke desto mindre var sant.)
Sysselsättningsgraden mäts som andelen av befolkningen i åldern 16-74 år som arbetar. År 2007, strax efter att regeringen Reinfeldt tillträtt och deras politik ännu inte gett effekt och innan finanskrisen slog till år 2008, var sysselsättningsgraden 65,4 %. Det är en bra sysselsättningsgrad. Man får gå tillbaks till år 1991, innan regeringen Bildt tillträdde och Sverige gick in i ekonomisk kris, för att hitta samma höga sysselsättningsgrad. Man kan naturligtvis invända att det inte är relevant att mäta 16-17-åringars sysselsättningsgrad, den är ju i princip noll, men det är lika över tid och detta är det mått som används av Statistiska Centralbyrån (SCB).
I höstas besökte SCB Arbetsmarknadsutskottet och redogjorde bl a för sin senaste sysselsättningsprognos. Jag ställde då frågan till Eric Hellsing, som varit med och utarbetat rapporten, när SCB räknar med att Sverige återigen skall nå samma sysselsättningsgrad som vi hade 2007. Svaret jag fick var att man i SCB:s huvudscenario måste vänta ända till år 2035 innan vi återigen når samma sysselsättningsgrad (i nollscenariot klarar vi det inte ens då).
Självklart påverkade finanskrisen 2008-2009 sysselsättningen i Sverige men om det skall ta nästan 30 år innan vi når samma sysselsättningsgrad som 2007 är det ett allvarligt underbetyg till en misslyckad jobbpolitik som Sverige helt enkelt inte har råd med.
Regeringens arbetsmarknadspolitik har helt enkelt inte klarat mötet med verkligheten. Skattesänkningar, privatiseringar, utförsäkring, Fas 3 och kraftig minskning av utbildningsmöjligheterna är en politik som inte leder till jobb utan till ökade klyftor och högre långtidsarbetslöshet. Det är dags för en ny politik utan ideologiska skygglappar som kan ta Sverige till full sysselsättning och hög sysselsättningsgrad. Dags för mer verkstad och mindre floskler.