23 August 2013

Moderaternas favorit-GD

Angeles Bermudez-Svankvist utsågs av regeringen till generaldirektör för Arbetsförmedlingen efter att den tidigare GD:n Bosse Bylund fått sparken med hänvisning till att Bylund ansågs vara sosse. Det var för fem år sedan. När den dåvarande arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin presenterade Bermudez-Svankvist beskrev han henne som "störtskön".
Regeringens jobbpolitik är ett misslyckande och en viktig orsak är att man skurit ned på utbildning och aktiva insatser samtidigt som man har bakbundit Arbetsförmedlingen med ett mycket strikt regelverk. Resultatet har blivit att myndigheten skickar tillbaks många miljarder till regeringen varje år. Jag har skrivit om detta tidigare här på bloggen. Regeringens politik för arbetslösa unga har varit helt bakvänd, bl a införde man ett aktivitesförbud som gjorde att unga måste vänta minst tre månader innan de kunde få någon hjälp från Arbetsförmedlingen.
Det kanske största fiaskot är Fas 3 som har kantats av upprepade skandaler och missförhållanden och som uppnbarligen inte leder till jobb. Trots detta växer fas 3 för varje dag som går, snart är var tionde arbetslös i Fas 3.
Regeringen själv bär ansvaret för sin misslyckade jobbpolitik och kan inte skylla på myndigheten eller någon annan. Men det verkar också finnas tydliga problem inom Arbetsförmedlingen. Fackförbundet ST har visat i en rapport att arbetsförmedlarna riktar hård kritik mot hur de tvingas ägna alltför mycket tid åt att kontrollera de arbetssökande och alltför lite tid åt att träffa arbetsgivare och ägna sig åt sitt egentliga arbete - förmedla jobb. En mycket oroande uppgift är att en annan undersökning från ST visar att nästan hälften av de anställda inom AF inte vågar säga vad de tycker om verksamheten och förtroendet för generaldirektören är mycket lågt bland de anställda.
Också allmänhetens förtroende är i botten. Arbetsförmedlingen är den myndighet som svenska foket har lägst förtroende för och det sjunker dessutom år för år. Generaldirektören själv har vid upprepade tillfällen uttalat sig märkligt som t ex när hon sa att hon ville ge de arbetslösa en "nära jobbet upplevelse" eller när hon inledde en presskonferens om nyanländas (bristande) etablering på arbetsmarknaden med följande bild:

Men Angeles Bermudez-Svankvist har samtidigt varit moderaternas favorit-GD. På förra moderatstämman hade Fredrik Reinfeldt ett idolporträtt på Bermudez-Svankvist som illustration av regeringens proffsiga utnämningspolitik.
Idag har Arbetsförmedlingens styrelse uttalat att man saknar förtroende för Arbetsförmedlingens ledning. Det är häpnadsväckande anmärkningsvärt.
Regeringen har utsett både Arbetsförmedlingens styrelse och Arbetsförmedlingens GD. Rimligen kan inte båda sitta kvar.
Regering har inte bara har misslyckats med jobbpolitiken utan även uppenbarligen misslyckats med att styra sin viktigaste myndighet.

03 August 2013

Inställda klassresor

Det är rekordmånga som vill studera på universitet och högskolor i höst. Just nu få de besked om de kommit in eller inte. Rekordmånga kommer tyvärr att få ett negativt besked. För trots att det är fler än någonsin som söker till högre utbildning så har regeringen valt att minska antalet utbildningsplatser. Rekordmånga sökande till färre platser alltså. Det är verkligen en bakvänd politik.
Det är dubbelfel av regeringen. Många av de unga som skulle vilja gå en utbildning men som inte kommer in riskerar att hamna i arbetslöshet tillsammans med de många ungdomar som redan idag är arbetslösa. Det är sorgligt att många unga som vill satsa på sin framtid och skaffa sig en bättre ställning på en kärv arbetsmarknad genom utbildning inte kan göra det. Samtidigt råder brist och/eller stark efterfrågan inom många yrkesområden där det borde utbildas många fler som t ex ingenjörer, sjuksköterskor, förskollärare. Regeringens neddragningar riskerar att förvärra matchningsproblemen på den svenska arbetsmarknaden.
Regeringen säger nej till utbildningslinjen av ideologiska skäl, trots att den förda politiken är dålig för Sveriges konkurrenskraft. Fredrik Reinfeldt fokus är fler lågkvalificerade låglönejobb och Anders Borg ser det som viktigast att pressa ned lägstalönerna på arbetsmarknaden. Därför väljer de att skära ned på utbildningen. Det är en politik som på sikt är förödande för Sverige och som just nu gör att många unga som jublade när de tog studenten i våras nu blir besvikna när de tar emot sitt antagningsbesked.

Per Eriksson, rektor för Lunds Universitet, skrev för ett par veckor sedan en mycket bra debattartikel om detta i Sydsvenskan där han skarpt kritiserade att regeringens politik leder till att kvalificerade studenter utestängs från viktiga utbildningar. ”Regeringen har dragit ner på antalet utbildningsplatser och satsar på en elitistisk inriktning för universiteten. Andra länder bygger ut den högre utbildningen. Det försvagar Sveriges position och konkurrenskraft.”
Sverige har, inte minst tack vare den stora satsning på Kunskapslyftet och utbyggnad av den högre utbildningen som den tidigare socialdemokratiska regeringen genomförde, haft en hög utbildningsnivå i befolkningen. Men nu sjunker den i jämförelse med andra länder. Medan andra länder satsar på att bygga ut den högre utbildningen väljer Reinfeldts regering den motsatta vägen. Det har gjort att Sverige på bara tio års tid har tappat rejält i jämförelse med andra länder och prognosen är att vi kommer att ligga under genomsnittet i OECD när det gäller andelen högskoleutbildade i befolkningen.
Samtidigt ökar den social snedrekryteringen till högre studier. Det blir alltså allt vanligare att ungdomar med högutbildade föräldrar läser vidare och allt mer ovanligt att unga ur arbetarklassen gör det. Denna klyfta kommer med all sannolikhet att fortsätta att växa i och med att regeringen nu har gjort om gymnasieskolan så att yrkesutbildningarna inte längre ger behörighet att studera vidare. En undersköterska blir nu inte behörig att söka sjuksköterskeutbildningen, en barnskötare blir inte behörig att söka till förskollärarutbildningen. Sverige håller på att bli ett land där klassresorna ställs in. Det är bedrövligt.
Vi socialdemokrater har lagt förslag om breda satsningar på utbildning, kvalitetshöjning i skolan, stor satsning på vuxenutbildning,yrkesvux och yrkehögskola liksom en utbyggnad av högskolor och universitet. Magdalena Andersson presenterade en del av detta i en debattartikel i SvD i våras. Det finns en mycket tydlig kontrast mellan den konsekventa socialdemokratiska utbildningslinjen och regeringen låglönelinje.
Rektorn för Lunds Universitet, Per Eriksson, sammanfattar sin kritik: ”Regeringens politik är för mig obegriplig och måste snarast omprövas.” Det är bara att hålla med.

02 August 2013

Ta tillvara kompetensen - validera!

Arbetsmarknaden förändras ständigt. Vissa jobb försvinner och nya jobb skapas, många jobb förändras kontinuerligt. En tydlig trend är att andelen jobb som kräver eftergymnasial utbildning har ökat markant. De senaste femton åren har det blivit en halv miljon fler jobb som kräver utbildning över gymnasienivå. Under samma tid har antalet jobb med begränsade utbildningskrav minskat med ungefär 150 000 jobb. Det är en snabb förändring. Samtidigt är det väldigt tydligt att de som har svårast att få jobb och som riskerar att fastna i långtidsarbetslöshet är de som inte har en gymnasieexamen. I en artikel i Arbetsförmedlingens tidning På Jobbet nr 4/2013 skriver AF:s analytiker Torbjörn Israelsson om detta och illustrerar utvecklingen med denna graf:




 

Hur skall politiken möta denna utveckling? Det är bra att Sverige har en stor och ökande andel kunskapsintensiva jobb. Hög produktivitet och hög kompetens är bra förutsättningar för ekonomisk tillväxt och växande företag. Statsminister Fredrik Reinfeldt beklagar att Sverige inte har en stor låglönesektor, men det gör verkligen inte jag. Det vore att backa in framtiden. Men höga kompetenskrav i arbetslivet ställer höga krav på både utbildningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken.
En särskild utmaning ligger i att se till att de som har en högre utbildning eller specifik yrkeskompetens också får chans till ett jobb där deras kompetens kommer till nytta. När det gäller invandrare fungerar detta dåligt. Många högutbildade jobbar idag som taxichaufförer eller städare eller inom andra yrken där deras utbildning inte alls tas tillvara. Det är ett slöseri som vi inte har råd med. När högutbildade "ockuperar" jobb med låga kvalifikationskrav blir det nästan omöjligt för den som saknar utbildning att komma in på arbetsmarknaden.
Statskontoret har nyligen undersökt hur valideringen av invandrares kompetens fungerar, d v s hur kompetens prövas och bedöms i förhållande till svenska yrkeskrav och utbildningskrav. Rapporten är en sorglig läsning. Kartläggningen visar att invandrares kompetens bedöms och dokumenteras i mycket begränsad utsträckning. Under perioden 2011 till 2012 var det bara ynka 1 400 utrikes födda arbetssökande som fick sin kompetens bedömd enligt de yrkesinriktade modeller som Arbetsförmedlingen upphandlat. Antalet är ännu färre för nyanlända inom etableringsuppdraget. Endast 13 personer av drygt 8 000 nyanlända arbetssökande inom etableringsuppdraget bedömdes på detta sätt år 2011.
Det är uppenbart att det nuvarande närmast provisoriska systemet för validering inte fungerar tillfredställande, något som också Statskontoret konstaterar. Bristen på fungerande validering blir ett hinder för en väl fungerande arbetsmarknad. Statskontorets genomgång visar dessutom att valideringen inte är jämställd. Det är betydligt fler män än kvinnor som får sin kompetens bedömd inom Arbetsförmedlingen. Det är också tydligt att kvinnor prövas mot traditionellt sett kvinnodominerade yrkesområden och män mot mansdominerade.
Det är hög tid att införa ett nationellt valideringssystem som möjliggör för den som har utbildning och/eller arbetslivserfarenhet från ett annat land att få sin kompetens validerad i förhållande till den svenska arbetsmarknaden och det svenska utbildningssystemet.
Man undrar hur stor andel av de invandrare som idag är arbetslösa som skulle kunna få jobb redan imorgon som valideringen av deras kunskaper fungerade som den borde?

01 August 2013

Nya regler i a-kassan 1 september

Arbetslöshetsförsäkringen bör vara en omställningsförsäkring som ger rimlig ersättning så att man inte behöver vara orolig för sin privata ekonomi medan man söker nytt jobb. För att få ersättning från försäkringen skall man aktivt söka nytt jobb. Den som inte gör det, eller som inte tar ett lämpligt jobb som erbjuds, förlorar sin rätt till ersättning och blir avstängd från försäkringen.
Om en månad införs nya regler som innebär att kontrollen av att den försäkrade är tillräckligt aktiv i sitt jobbsökande skall ske genom månadsvis rapportering över nätet. Samtidigt lindras sanktionerna väsentligt för den som av någon anledning t ex missar ett möte på Arbetsförmedlingen eller tackar nej till ett arbetsmarknadspolitiskt program. Tidigare fanns bara en sanktion: indragen a-kassa. Nu införs en skala där man varnas vid en första förseelse och sedan kan sanktionerna trappas upp med en dags förlorade ersättning, fem dagars förlorad ersättning osv beroende på graden av misskötsel och om det upprepar sig.
Det här är förändringar som vi socialdemokrater stödjer. Det är rimligt att man ställer krav på den försäkrade och att den arbetslöse kan visa att hen uppfyller försäkringens villkor för ersättning.
Problemet med regeringens politik är inte att man ställer krav på den arbetslöse utan att den arbetslöse inte har motsvarande rättigheter. Man borde som arbetslös självklart ha rätt till:
  • En rimlig ersättning från försäkringen medan man söker nytt jobb. Taket måste höjas rejält och ersättningsgraden höjas till 80 % under hela perioden.
  • Fler måste ges rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Efter att regeringen skärpt reglerna är det idag bara en bråkdel av de arbetslösa som alls får någon ersättning från a-kassan.
  • Stöd från Arbetsförmedlingen från första dagen.
  • Möjlighet till kvalificerade insatser som leder till jobb, t ex yrkesutbildning.
  • Hjälp från Arbetsförmedlingen med kontakter med arbetsgivare
  • Slippa nedvärderande och meningslösa aktiviteter som Fas 3.
Regeringen har av ideologiska skäl nedrustat arbetslöshetsförsäkringen till en grundförsäkring som omfattar allt färre och avlövat den aktiva arbetsmarknadspolitiken till förmån för skattesänkningar och Fas 3.
En socialdemokratisk regering kommer att ställa krav på den som är arbetslös och samtidigt se till att den arbetslöse har motsvarande rättigheter som gör att hen snabbt kan komma i arbete igen istället för att fösas runt i olika åtgärder. Arbetslösheten skall bekämpas. Inte administreras.