31 March 2013

55+ behövs på arbetsmarknaden

På drygt 100 år har medellivslängden i Europa ökat från 48 till 82 år för kvinnor och från 46 till 76 år för män. Vi blir friskare och lever längre. Det är en helt fantastisk utveckling. Det finns både positiva och negativa tecken när man ser till arbetsmarknaden i förhållande till ålder. Ungdomsarbetslösheten är ett stort och växande problem samtidigt som allt fler jobbar allt längre. Men inte alla.
Det blir allt mer missvisande att se åldrarna 20-64 år som den yrkesverksamma åldern. Visserligen faller arbetskraftsdeltagandet kraftigt efter 65 år men det är ändå 12 % av dem i åldern 66-74 år som arbetar, en ökning från 9 % för femton år sedan. Mest jobbar man i åldern 60-70 år. (ålderspensionsutredningen)
Trots att nästan alla 66-åringar tar ut hel ålderspension (95 % gör det) så är det hela 41 % av 66-åringarna som har arbetsinkomster. Även bland 71-åringarna är det 21 % som har arbetsinkomster. (SOU 2012:28)
Det är alltså mycket vanligt att både uppbära hel ålderspension och samtidigt jobba eller driva företag. Begreppet att ”vara pensionär” har uppenbarligen ändrat innebörd. Att vara pensionär är inte längre liktydigt med att ha lämnat arbetslivet.
Samtidigt är det många som inte jobbar fram till 65 år. I åldersgruppen 60-64 år är det hela 40 % som inte arbetar alls. Det beror huvudsakligen på sjukdom, avgångsvederlag eller svårigheter att hitta ett nytt jobb. I denna grupp är det en hög andel som är lågutbildade, utrikes födda eller sjuka.
Vad beror det på att så pass många tvingas bort från arbetslivet tidigare än man själv skulle vilja? Och vad kan vi göra åt det för att fler skall kunna jobba längre? Det var temat för en hearing som riksdagens arbetsmarknadsutskott ordnade 21 mars.
Arbetsmiljön har en helt central betydelse. En rad rapporter har pekat på behovet av en förbättrad arbetsmiljö för att öka sysselsättningsgraden högre upp i åldrarna men Arbetsmiljöverket konstaterar i en rapport (Jobba längre) att det är svårt att hitta bevis för att sådana åtgärder har genomförts. Det som avspeglas i statistiken är en fortsatt osäker arbetsmiljö i många yrken och branscher.
Det är anmärkningsvärt att arbetsgivarna tydligen inte prioriterar denna fråga högre. Än mer anmärkningsvärt är att regeringen medvetet har nedrustat arbetsmiljöarbetet genom att allvarligt dränera forskningen när man lade ner hela Arbetslivsinstitutet samtidigt som man kraftigt skar ned resurserna till Arbetsmiljöverkets inspektioner.
På hearingen 21 mars talade bl a professor Eva Vingård och visade på sitt stringenta och intelligenta sätt på några av de viktiga hindren och möjligheterna för 55+are på jobbet. Hon hänvisade också till Juhani Ilmarinens ”Arbetsförmågehus” som har fyra våningar: Grunden utgörs av hälsa och funktionsförmåga, om man blir sjuk eller skadad påverkar det självklart arbetsförmågan i grunden. Nästa våning är Kompetensen, utan rätt kunskap och kompetens påverkar arbetsförmågan allvarligt. Tredje våningen utgörs av värderingar, attityder och motivation som också är viktigt för arbetsförmågan. Den översta våningen utgörs av själva arbetet, arbetsgemenskapen och ledarskapet. När alla dessa våningar är i finns på plats och i balans, då är arbetsförmågan som högst.
Hela hearingen sändes av SvT Forum och du som är intresserad kan ta del av den i efterhand. Den är uppdelad i två delar: del 1 (med bl a professor Eva Vingård tidigt i sändningen) och del 2 (med bl a min avslutning sist i sändningen).

19 March 2013

Inställda möten i arbetsmarknadsutskottet

Arbetslösheten är skyhög, nu över åtta procent. Ungdomsarbetslösheten var i förra månaden över 25 procent. Den helt misslyckade återvändsgränden Fas 3 växer varje dag och nu är mer än 34 000 personer fast i den åtgärden. Rekryteringsgapet på arbetsmarknaden visas av att Svenskt Näringsliv uppger att var femte rekrytering misslyckas för att man inte får tag i personer med rätt kompetens för de lediga jobben. Både Riksbanken och Konjunkturinstitutet anser att den svenska arbetsmarknaden fungerar allt sämre. Det saknas alltså inte allvarliga problem att ta itu med inom arbetsmarknadspolitiken. Ändå finns det inga förslag att behandla i riksdagens arbetsmarknadsutskott.
Bara i år har utskottet ställt in sex av tretton sammanträden på grund av att det saknas propositioner och förslag från regeringen att behandla. Det är en mycket ovanlig situation. Normalt sammanträder riksdagens utskott två gånger i veckan.
Idag när arbetsmarknadsutskottet sammanträdde (för att behandla en subsidiaritetsprövning av ett EU-förslag) tog vi socialdemokrater, tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet, upp denna kritik och begärde att arbetsmarknadsministern skall kallas till utskottet för att redogöra för vad regeringen tänker göra för att bekämpa arbetslösheten. Förslaget gick igenom.
Det är självklart inget egenvärde med fler sammanträden i Riksdagen men idag drabbas de arbetslösa, de rekryterande företagen och hela Sveriges ekonomi av att regeringen vägrar ta nya initiativ och ändra sin politik.
De förslag jag skulle vilja se:
  • Arbetslösa skall ha rätt till stöd från Arbetsförmedlingen från första dagen, inte behöva vänta till de blivit långtidsarbetslösa.
  • Utbildningskontrakt för arbetslösa unga som skall leda till att ge alla nödvändig gymnasiekompetens.
  • Satsa mycket mer på utbildning – både reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning – för att de arbetslösa skall kunna ta de lediga jobben.
  • Lita på professionella arbetsförmedlare och tillåt att resurserna används mer flexibelt och anpassat utifrån individens behov.
  • Lös upp det strikta regelverket som gör att Arbetsförmedlingen skickar tillbaks flera miljarder kr till regeringen varje år.
  • Arbetsförmedlingen skall samarbeta med både arbetsgivare, kommuner och andra aktörer på arbetsmarknaden på ett konstruktivt sätt.
  • Investera för fler jobb genom infrastruktur, bostadsbyggande och klimatomställning.
  • Aktiv näringspolitik för att våra kunskapsintensiva företag skall kunna konkurrera på en global marknad.
  • Förbättrad arbetslöshetsförsäkring som ger ekonomisk trygghet för individer medan man söker nytt jobb.