ILO underkänner Lex Laval

Lex Laval är den lagstiftning som regeringen beslutade om efter den uppmärksammade lavaldomen i EU-domstolen. Lex Laval heter egentligen utstationeringslagen och är enligt min uppfattning mer långtgående när det gäller att inskränka de fackliga rättigheterna än vad EU-domstolen kräver. Regeringen passade helt enkelt på att begränsa fackets möjligheter att kräva svenska kollektivavtal under täckmantel av att anpassa lagstiftningen till EU:s regler.
Vi socialdemokrater motsatte oss lex Laval och har sedan den infördes krävt att den skall rivas upp och göras om. Utgångspunkten måste vara att svenska kollektivavtal skall gälla för alla som arbetar i Sverige. Det skall gälla även dem som kommer från ett annat EU-land och arbetar här, s.k. utstationerad arbetskraft. Det är självklart en stor utmaning att hävda kollektivavtalsmodellen i EU där man vanligen reglerar arbetsmarknaden genom lagstiftning istället för genom avtal mellan självständiga parter. Samtidigt finns det ingen anledning att lägga sig på rygg. Den svenska modellen är kanske ovanlig i ett EU-perspektiv men den har varit och är väldigt framgångsrik.
En viktig del som måste ändras i lex Laval är den s.k. bevisregeln. I första hand bör detta ske så att det utstationerande företaget ska kunna förmås att bekräfta att villkoren tillämpas i ett avtal med en facklig organisation, ett s.k. bekräftelseavtal. Om det inte är möjligt på annat sätt så skall den fackliga organisationen ha möjlighet att vidta stridsåtgärder. Det ska inte räcka med individuella anställningsavtal eller ensidiga utfästelser från arbetsgivaren.
Ett annat problem gäller försäkringsskyddet, också utstationerade arbetstagare bör vara försäkrade. Försäkringar bör betraktas som en del av det skydd som ska garanteras beträffande säkerhet, hälsa och hygien på arbetsplatsen. I lagen bör det klargöras att det är tillåtet att genom stridsåtgärder förmå arbetsgivare att teckna försäkringar som TFA (Trygghetsförsäkring vid arbetsskada) och TGL (Tjänstegrupplivförsäkring).
Nu har FN:s arbetsmarknadsorgan ILO granskat lex Laval och kommit fram till att lagstiftningen strider mot internationella konventioner om facklig förenings- och förhandlingsrätt. ILO menar att begränsningarna av svenska fackliga organisationers möjligheter att vidta stridsåtgärder för att få till stånd kollektivavtal med utländska gästande företag strider mot ILO:s konvention 87, en konvention som Sverige har undertecknat. Det är de oberoende juridiska experterna ILO:s expertkommitté som nu uppmanar regeringen att ändra lagen.
Kritiken från ILO bör tas på stort allvar, det är nödvändigt att lex Laval görs om i grunden.
Efter att riksdagen i maj 2011 gjorde ett tillkännagivande till regeringen har man nu nyligen tillsatt en parlamentarisk utredning som skall se över utstationeringslagen – Utstationeringskommittén. Jag är själv ledamot i utredningen som hittills bara har haft ett sammanträde. Nästa sammanträde är onsdagen 13 mars. Då kommer jag att kräva att utredningen tar upp kritiken från ILO och gör nödvändiga förändringar av lagstiftningen för att Sverige skall leva upp till de konventioner vi har undertecknat och värna den fackliga förenings- och förhandlingsrätten.