Huvudorsaken är regeringens lama, för att inte säga obefintliga, jämställdhetsarbete. Passiviteten har gått så långt att DN anklagat Sabuni för att vara en ”minister utan politik”. Nu utses Maria Arnholm till ny jämställdhetsminister. Jag gratulerar Maria till utnämningen och hoppas att hon, som feminist, skall ge ny energi till jämställdhetspolitiken. Jag hoppas att hon inom kort skall svara på vad hon vill göra för jämställdheten inom tre viktig områden:
* Jämställda löner. En kvinna i Sverige tjänar i genomsnitt 19 700 kr i månaden på sitt arbete. En man tjänar i genomsnitt 26 900 kr. Det skiljer alltså 7 200 kr varje månad mellan hans och hennes lön. Det är mycket pengar. Under livet blir skillnaden 3,6 miljoner kr. 3,6 miljoner kr innebär stor skillnad i makt och möjligheter. Är Maria Arnholm beredd att satsa resurser för höjd kvalitet och satsning på duktig personal inom välfärden, lönekartläggningar varje år och att heltid blir norm på hela arbetsmarknaden?
* Jämställt föräldraskap. Enligt TCO:s pappa-index ökar pappornas del av föräldraförsäkringen mycket långsamt. Om inget görs kommer inte ens dagens nyfödda flickebarn att kunna se fram emot ett delat ansvar för föräldraledigheten och föräldraansvaret. Regeringens bonus har haft marginell positiv effekt medan vårdnadsbidraget är en tydlig kvinnofälla. Är Maria Arnholm beredd att knyta ytterligare en månad till var och en av föräldrarna och avskaffa vårdnadsbidraget?
*Jämställda karriärmöjligheter. Kvinnor som gör karriär slår förr eller senare i glastaket – hit men inte längre. Det finns i näringslivet och i samhället, men även i politiken. I många år toppade Anders vd-toppen i det så kallade Anders-indexet. I år har Johan seglat upp på första plats. Det är alltså vanligare bland börs-vd:ar att heta Anders eller Johan än att vara kvinna och vd. Sabuni föreslog i förrgår lagstiftning för att kunna ställa högre krav på jämställdheten i företagens ledningar. Är Maria Arnholm beredd att genomföra dessa förslag och även diskutera kvotering i bolagsstyrelser?
Det finns väldigt mycket att ta itu med för Maria Arnholm som ny jämställdhetsminister!
Vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott
Om hon bara kommer inrikta sig på de jämställdhetsfrågor som är riktigt viktiga så blir jag nöjd: 1. Att dubbelt så många män än kvinnor tar livet av sig än kvinnor. 2. Att män har flera år mindre genomsnittlig livslängd än kvinnor. 3. Att även män misshandlas i nära relationer.
ReplyDeleteNär det gäller pappors uttag av föräldradagar så hindras det av mammorna! Det sa LO:s nuvarande ordförande efter att ha utrett frågan.
http://www.viforaldrar.se/artiklar/mammorna_hindrar
De löneskillnader som du beskriver är lögn och förbannad dikt. Det kan eventuellt stämma om du jämför kollektiven män och kvinnor, räknar ihop lönen och tar ut ett genomsnitt. Tyvärr blir effekten fullkomligt missvisande, eftersom man här varken tar hänsyn till yrke, ålder, kvalifikationer, hel- eller deltid, sjukfrånvaro, barnledighet eller någonting annat i den stilen. Att sedan socialdemokraterna anser att de kvinnodominerade välfärdsbranscherna ska handhas av stat, kommun och landsting och inga andra (vilka arbetsgivare tvingar folk till deltid, vilka arbetsgivare vägrar att ge sjuksköterskor 24 000 i lön?) har väl knappast hjälpt "kvinnolönerna". Löneskillnaderna i Sverige beror på ovannämnda faktorer samt kvinnors och mäns, generellt något olika yrkesval och prioriteringar.
ReplyDeleteJämställt föräldraskap. Ja, då kanske en pappa som inte är gift med modern kan bli pappa utan att ansöka om den saken? Om föräldraförsäkringen delas lika, ska barnbidraget också delas lika.
Glastaket? Företaget Sweco och Tyréns (båda är teknikkonsultföretag) stoltserar med ca 40 % kvinnliga anställda. Det utexamineras ca 20 % kvinnliga ingenjörer från landets tekniska utbildningar. Vilken grupp har här blivit diskriminerad? Sweco siktar på 50/50. Glashiss är rimligare beskrivning.