Jag träffade igår OMF-gruppen som är de som jobbar med omställning för Trollhättan i samband med Saab-konkursen. Gruppen består av representanter från Arbetsförmedlingen, kommunens näringlivsenhet, IFMetall, Unionen, Lärcentrum, Högskolan och kanske någon mer som jag har missat. Alla vittnade om hur viktigt det är med samarbete, att man respekterar varandras kompetensområden, att man konstruktivt försöker lösa de problem som uppstår och att man inte slösar tid på onödiga saker. Det var precis vad man kunde vänta sig och ungefär vad som gäller för att samarbete ska fungera oavsett om det gäller omställning på arbetsmarknaden eller något annat. Mer intressant var att Arbetsförmedlingen berättade att ingenting fungerade riktigt bra förrän man fick pengar från EU via Globaliseringsfonden som skall underlätta omställning vid större uppsägningar. Men varför? Hade de inte tillräckligt med resurser innan, via arbetsmarknadsdepartementet. Jodå. Men reglerna för den svenska arbetsmarknadspolitiken är så stela att det inte är möjligt att göra de insatser som krävs för att människor skall få jobb. Chefen för Arbetsförmedlingens enhet Trestad Industri, Niklas Pettersson, uttryckte det såhär: ”Med Af:s regelverk måste vi säga nej till våra kunder 7 gånger av 10. Vi kan inte hjälpa arbetsgivarna att få tag i rätt personal. Det gör att företagen inte kan växa och arbetslösheten består. Det är inte hållbart. Vilken kund kommer tillbaks till en levarantör som säger nej 7 gånger av 10? Vi förlorar det livsnödvändiga samarbetet med arbetsgivarna i regionen. Globaliseringsfonden har varit räddningen, tack vare att EU:s regler tillåter oss att göra egna bedömningar av vad som krävs för att de uppsagda skall komma tillbaks till arbete så har vi lyckats mycket väl. De allra flesta har fått ett nytt jobb.”
Det är naturligtvis mycket glädjande att Trollhättan har fått del Globaliseringsfonden och att man har varit framgångsrik i sitt samarbete med näringslivet och mellan de olika aktörerna. Men det är anmärkningsvärt att den svenska arbetsmarknadspolitiken är så stelbent och hårt reglerad att EU-byråkratin framstår som rena paradiset av frihet och möjligheter!
Det är hög tid att radikalt förändra arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingens sätt och möjlighet att jobba:
- Ge arbetsförmedlarna frihet att utifrån en professionell bedömning sätta in de insatser som man i dialog med den arbetslöse bedömer ge bäst förutsättningar för att leda till arbete.
- Ge dem som löper risk att bli långtidsarbetslösa rejäla insatser redan från första dagen, inget blir lättare av att man går arbetslös länge.
- Gör det möjligt att använda även reguljär utbildning inom yrkesvux/komvux, men även i begränsad omfattning yrkeshögskola/högskola/universitet, med samma villkor som arbetsmarknadsutbildningen. Arbetsförmedlingen skall kunna köpa enstaka platser och den arbetslöse studera med bibehållen ersättning och detta är vad som krävs för att få jobb.
- Gör det möjligt för Arbetsförmedlingen att möta arbetsgivarnas behov av rätt kompetens. Af måste kunna säga ja mycket oftare än nej för att bygga ett bra samarbete med det lokala näringslivet.
- Utveckla samarbetet med omställningsorganisationerna som t ex Trygghetsrådet TRR och TSL.
- Bygg ut den reguljära utbildningen rejält. Högskolan Väst i Trollhättan måste nu skära ned på sina utbildningsplatser samtidigt som ungdomsarbetslösheten är 32 % och konjunkturen vänder nedåt allt skarpare. Så ser det ut på många orter. Ge både unga och lite äldre möjlighet att satsa på ny kompetens genom utbildning inom högskola/universitet, yrkeshögskola, komvux, yrkesvux eller folkhögskola.
This comment has been removed by a blog administrator.
ReplyDeleteThis comment has been removed by a blog administrator.
ReplyDelete