28 April 2012

Kompetensbrist sänker prognosen

Regeringens nonchalerande av kompetensbristen på arbetsmarknaden gör dess prognos alltför optimistisk. Det skriver Almegas chefsekonom Lena Hagman i Dagens Industri idag. Hon fortsätter: ”Matchningen på den svenska arbetsmarknaden fungerar allt sämre.” ”De som varit arbetslösa kommer allt längre från den kontinuerliga kompetensutveckling som krävs på arbetsmarknaden och hamnar därmed i underläge i konkurrensen om de lediga jobben. En allt större andel av de lediga jobben, som främst kommer inom tjänstesektorn, kräver också särskild kompetens. Det är inom denna sektor det råder akut arbetskraftsbrist. Särskilt kunskapsintensiva företag förväntas hamstra arbetskraft i år, trots lågkonjunkturen. Varför nämns inte ett ord om detta i vårbudgeten?” Ja, det är en mycket relevant fråga som Hagman ställer. Varför nämns inte ett ord om kompetensbristen och matchningen i vårbudgeten?
Regeringen vann valet 2006 på två frågor – jobben och utanförskapet. Politiken var tydlig: kraftig minskning av arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning, sänkta lönekostnader, jobbskatteavdrag, utförsäkring och en a-kassa för allt färre. Genom att pressa ned reservationslönen skulle nya jobb skapas. Men politiken har inte fungerat. Istället har regeringens hårdnackade nej till utbildningslinjen resulterat i två allvarliga problem:
  • Allt fler företag svårt att få tag i personal med rätt kompetens. Svensk Näringsliv uppger att var femte rekrytering misslyckas just pga detta. Det betyder att de företag som egentligen kan och vill växa alltså inte gör det i den utsträckning som är möjligt.
  • Allt fler lämnas i långtidsarbetslöshet. Antalet personer som har varit arbetslösa i mer än två år har ökat med 117 %. För att de skall få jobb krävs det ofta att kompetensen byggs på och aktualiseras genom ny utbildning.
Det behövs en ny politik som rustar människor för att kunna ta de lediga jobben, som säkerställer att nya och växande företag kan få tag i personal med rätt kompetens och som vänder trenden i skolan till ökade kunskaper genom höjd undervisningskvalitet. Jobbpolitikens prioriteringar bör vara: utbildning, utbildning och utbildning.

26 April 2012

Pressade moderater säger emot sig själva

Igår presenterade vi socialdemokrater skarpa förslag mot ungdomsarbetslösheten som jag beskrev i mitt förra inlägg här på bloggen. Idag har jag roat följt hur moderaterna har kritiserat våra förslag utifrån tre helt olika, och motstridiga, argumentationslinjer. De verkar lätt desperata och slår åt alla håll. Innehållet i de olika argumentationslinjerna är:
Moderaternas argumentation visar att de känner sig mycket hotade när vi socialdemokrater levererar skarpa förslag inom det område där de själva så uppenbart har misslyckats. Vi tar ungdomsarbetslösheten på allvar. Fredrik Reinfeldt har kallat ungdomsarbetslösheten för ”en  skapad synvilla”.

Kontrakt för jobb och utbildning till unga

Varje ung människa skall få möjlighet till en god framtid. De ungdomar som av olika skäl saknar gymnasiekompetens har störst risk att bli och förbli arbetslösa. Därför kommer vi socialdemokrater att föreslå ett utbildningskontrakt i vårt alternativ till vårbudgeten. Syftet är att hjälpa unga till jobb och praktik samtidigt som vi betonar det egna ansvaret för att rusta sig med kunskaper genom gymnasiekompetens. Kontraktet vänder sig till den som är arbetssökande, under 25 år och inte har fullgjort gymnasiet. Den som är ung och söker jobb erbjuds:
  • Jobb enligt "Västeråsmodellen" med avtalsenlig lön på halvtid och studier på halvtid.
  • Praktik hos privata eller offentliga arbetsgivare samt studier på halvtid eller deltid.
  • Utbildning på heltid, vid komvux, yrkes-vux eller folkhögskola.
  • Ett särskilt studiestöd i nivå med a-kassa/aktivitetsstöd eller förhöjt studiebidrag.
Den officiella statistiken visar att från 2007 till 2012 har ungdomsarbetslösheten ökat från 19 till 25 %. Det placerar Sverige i samma klass som genomsnittet i Europa, trots att vi inte alls har samma ekonomiska problem som många andra länder. Den svenska ungdomsarbetslösheten är väsentligt högre än i t ex Danmark eller Tyskland.
Nästan 100 000 personer i åldern 18-24 år är inskrivna på Arbetsförmedlingen som arbetslösa. Av dessa har drygt 40 procent varit arbetslösa mer än 6 månader – en väldigt lång tid i en ung människas liv. Samtidigt har den genomsnittliga arbetslöshetstiden har ökat från 12 veckor år 2007 till 17 veckor år 2010 - en ökning med 40 %!
Tendensen på arbetsmarknaden är mycket tydlig. De som inte har gymnasieutbildning har mycket lägre sysselsättningsgrad. De jobb som bara kräver grundskola minskar. Nästan alla jobb kräver idag minst gymnasieutbildning och de jobb som kräver högre utbildning ökar. 
För unga utan fullständigt gymnasium är det därför inte självklart att enbart fokus på att snabbt komma ut i arbete är det långsiktigt mest effektiva. Tvärtom kan en insats som leder till ett okvalificerat, tillfälligt jobb minska individens möjligheter att klara den egna försörjningen på lång sikt om man inte samtidigt kombinerar detta med studier. Kraftfulla, riktade utbildningsinsatser med syfte att lyfta så många unga som möjligt till gymnasiekompetens måste därför ses som en nyckel för att pressa tillbaka ungdomsarbetslösheten.
Det utbildningskontrakt vi föreslår innebär att individen garanteras insatser som ska ge gymnasiekompetens. Ersättningar och annat stöd villkoras med att den unge arbetslöse fullföljer en individuell utbildningsplan för att gå klart gymnasiet. Utbildningsplanen består av en individuellt anpassad kombination av praktik, jobb och utbildning. Det införs en ekonomisk stimulans till arbetsgivare som deltidsanställer en person till avtalsenligt lön inom ramen för utbildningskontraktet. Samtidigt erbjuder staten ett handledarstöd till arbetsgivare som tar emot praktikanter. Den arbetslöse unge som ingår ett sådant kontrakt erbjuds dels utbildning eller en kombination av jobb och utbildning, dels ett särskilt studiestöd som motsvarar ersättningen från a-kassa/aktivitetsstöd för den som är berättigad till det, som motsvarar försrjningsstöd för den som är berättigad till det och som motsvarar det förstärkta studiestödet för dem som idag inte har någon ersättning alls.
Vi vill inrätta en särskilt samordningsfunktion för att kartlägga, söka upp, motivera och aktivera arbetslösa ungdomar under 20 år utan fullständig gymnasieutbildning. För att nå delmålet att till år 2020 halvera andelen unga mellan 18 och 24 år som inte har en gymnasieexamen eller studerar för att få det, bör det sättas upp mål på kommunal eller regional nivå hur andelen unga med gymnasiekompetens ska öka.
För de ungdomar som redan har klarat gymnasiet men ändå är arbetslösa vill vi införa särskilda traineeplatser. Alla arbetsgivare skall kunna ansöka om att få en kraftfull stimulans för att anställa en trainee under förutsättning att det finns en godkänd handlingsplan och ett tydligt utbildningsinnehåll som gör att det unge under trainee-tiden blir väl rustad för ett fast jobb. Vi vill att arbetsmarknadens parter skall sluta avtal om traineeanställningar och att det skall finnas särskilda traineeplatser för unga akademiker.
Till skillnad från regeringen tar vi socialdemokrater ungdomsarbetslösheten och ungas framtid på allvar. Istället för sänkt moms på krogen vill vi rusta unga med kunskaper för framtidens jobb.

21 April 2012

Misslyckad matchning

Regeringens misslyckande med jobben blir allt tydligare. Under regeringen Reinfeldts år har arbetslösheten ökat både bland ungdomar och i hela befolkningen, sysselsättningsgraden har minskat och långtidsarbetslösheten har ökat med 117 %. Nu har vi en arbetslöshet på ungefär 8 % vilket är alarmerande högt. Trots att nästan 400 000 människor är arbetslösa så har arbetsgivarna svårt att få tag i personal till de lediga jobben. Svensk Näringsliv uppger att så mycket som var femte rekrytering misslyckas på grund av att man inte får tag i sökande med rätt kompetens. Det betyder alltså att flera av de företag som växer eller behöver förnya sin kompetens inte kan göra det. Det är mycket allvarligt.
Konjunkturinstitutet redovisar i sin senaste rapport att långtidsarbetslösheten sannolikt kommer att stiga ytterligare och att ännu fler människor riskerar att permanent slås ut från arbetsmarknaden. KI konstaterar också att matchningen på arbetsmarknaden fungerar allt sämre. Att företagen har svårt att rekrytera personal trots att arbetslösheten är hög indikerar att arbetskraften har fel kompetens eller inte bor där jobben finns, säger Konjunkturinstitutet.
Långtidsarbetslösheten har stigit kraftigt sedan 2008 och visade inga tecken på att falla i fjol när den totala arbetslösheten ändå föll med drygt en procentenhet. KI pekar på att den långvarigt höga arbetslösheten får långsiktigt negativa konsekvenser för potentiell BNP eftersom personer som saknat sysselsättning länge förlorar den naturliga kompetensutvecklingen man får som sysselsatt. Därmed blir dessa personer mindre attraktiva att anställa än om de hade varit arbetslösa endast en kortare period.
Detta visar mycket tydligt behovet av att satsa starkt på utbildning.
Regeringen har konsekvent sagt nej till utbildningslinjen och har valt vägen med sänkta lägstalöner. Vi socialdemokrater har motsatt politik. Vi vill att Sverige skall konkurrera med kompetens och inte med låga löner. Därför vill vi satsa resurser på högre undervisningskvalitet i skolan och fler utbildningsplatser inom vuxenutbildningen och högskolan. Detta är viktigt för Sveriges framtid. Men det behövs också en tydlig prioritering av utbildning för att rusta de arbetslösa för att kunna ta de jobb som finns. Vi vill att yrkesutbildningar och arbetsmarknadsutbildning skall användas aktivt för att se till att matchningen på arbetsmarknaden fungerar så att arbetsgivarna kan rekrytera personal med rätt kompetens och företagen kan växa.

16 April 2012

Vårproposition utan politik för jobb

Idag presenterade regeringen sin vårproposition. Det är den näst viktigaste propositionen, efter budgetpropositionen, då regeringen har möjlighet att agera för att påverka den ekonomiska utvecklingen och läget på arbetsmarknaden. Bedömningen är att svensk ekonomi står och hackar. Återigen tvingas regeringen skriva ned prognosen för 2012 och man räknar med att arbetslösheten skall öka från en redan hög nivå. Arbetslösheten är 7,5 % idag. Det är ett enormt slöseri. Regeringen har misslyckats med jobben. Arbetslösheten har ökat och andelen av befolkningen som är i arbete, den s.k. sysselsättningsgraden, har minskat under regeringen Reinfeldt. Direkt efter valvinsten 2006 sjösatte regeringen sina reformer: skattesänkningar, kraftigt försämrad a-kassa och höjda avgifter, utförsäkring av sjuka, sänkta arbetsgivaravgifter, aktivitetsförbud på arbetsförmedlingen för unga, kraftig minskning av vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning samt införande av Fas 3 som den största åtgärden. Under drygt fem år har nu denna politik prövats. Hur länge ska en politik som inte ger jobb få kallas ”arbetslinjen”?
Särskilt allvarligt är att långtidsarbetslösheten ökar och antalet arbetslösa som har mycket svårt att ta sig in på arbetsmarknaden ökar. Antalet personer som varit arbetslösa riktigt länge, mer än två år, har de senaste fem åren ökat från drygt 28 000 år 2006 till nästan 70 000 i februari i år. Även bland ungdomar har långtidsarbetslösheten ökat. Den genomsnittliga arbetslöshetstiden har ökar med ca 40 % jämfört med 2006. Ungdomsarbetslösheten når rekordhöga 25 %. Även om man kan ha synpunkter på det mått som används för att mäta ungdomsarbetslösheten så måste man konstatera att samma mått, med samma brister, år 2007 var 19 %. Ungdomsarbetslösheten har alltså ökat med 30%, eller 6 %-enheter, under Reinfeldts tid vid makten.
Läget är alltså allvarligt. Mycket allvarligt. Det krävs en ny politik för fler och växande företag som faktiskt skapar nya jobb och en efterfrågan på arbetskraft. Den beräknade tillväxten för 2012, 0,4 %, förslår inte långt. Trots den låga tillväxten och höga arbetslösheten så har arbetsgivarna stora svårigheter att få tag i personal med rätt kompetens. Matchningen fungerar inte, tillväxten i de kunskapsintensiva sektorerna hämmas av bristen på rätt utbildad personal.
Sverige har, till skillnad från många andra länder, goda statsfinanser och möjlighet att investera för att skapa förutsättningar för uthållig tillväxt och nya jobb. Men regeringen väljer att inte göra det. Vårpropositionen är förvånande passiv och signalerar bara ”more of the same”, man vill fortsätta på den inslagna vägen med sänkta lönekostnader trots att både verkligheten och den samlade expertisen visar att det är en både dyr och ineffektiv åtgärd. Småborgarnas desperata förslag om sänkta löner visar att regeringen saknar konkreta förslag för att vända utvecklingen.
Det mest anmärkningsvärda är att regeringen så hårdnackat fortsätter att säga nej till utbildningslinjen. Utbildning är effektivt för att rusta de arbetslösa för att kunna ta de jobb som finns och helt avgörande för att växande företag skall få tag i rätt kompetens.
Det är inte genom mer generella subventioner till företagen utan genom en konsekvent satsning på människors kompetens som arbetslösheten kan bekämpas. Det handlar om yrkesutbildning och högskoleutbildning för att möta arbetsmarknadens behov men också om nya utbildningschanser för alla som hamnat långt från arbetsmarknaden. Rejäla resurser måste satsas på alla de ungdomar som tillåtits misslyckas i skolan för att de skall nå gymnasiekompetens och ett riktigt jobb.
Det blir allt mer tydligt att konflikten om jobben handlar om vi skall satsa på utbildningslinjen eller fortsätta med de skattesänkningar som inte har lett till nya jobb.

11 April 2012

Efterlängtade förslag för att stoppa våldverkarna

Det är underbart att fotbollssäsongen äntligen är igång igen! Fotbollsfest! Klubbarna lägger ned enormt mycket arbete och resurser för att skapa bra matcharrangemang där den positiva fanskulturen får stort utrymme, där alla besökare kan känna sig trygga och där inga matcher skall behöva avbrytas. Men arbetet kan och bör ändå utvecklas. Jag har tidigare här på bloggen efterlyst insatser från samhället för att underlätta klubbarnas arbete. Det handlar om att kunna stoppa de individer som begår kriminella handlingar, förstör för andra och saboterar fotbollsglädjen. Lagen om tillträdesförbud, som gör att kriminella individer och våldsverkare kan hindras från att komma in på arenan, har i praktiken varit tandlös eftersom klubbarna inte har tillåtits att ha register över de personer som har tillträdesförbud. Hur skall man då kunna hindra dem från att komma in? Nu har Björn Eriksson, som är utsedd av regeringen till nationell samordnare mot idrottsrelaterat våld, lagt efterlängtade förslag. Han föreslår att det upprättas ett nationellt register över dem som har tillträdesförbud eller arrangörsavstängningar så att man kan kontrollera att de inte kommer in på arenan. Han föreslår också att tillträdesförbudet förlängs till upp till tre år och att det skall vidgas till att gälla också området utanför arenan. Detta är mycket bra förslag som ger klubbarna möjlighet att skapa säkra och bra matcharrangemang. Klubbarna kan och ska jobba aktivt med säkerhet, service och positiv supporterkultur. Kriminella individer och kända våldsverkare skall hanteras av polisen och inte alls vara på läktarna.
Apropå polisen så har Björn Eriksson även lagt förslag när det gäller det kontroversiella beslutet att låta polisinsatserna vid idrottsarrangemang som anordnas av ett Idrotts AB bekostas av arrangören. Beslutet innebär att stockholmsklubbarna AIK, Djurgården och Hammarby själva skall bekosta polisinsatserna medan t ex Malmö FF eller IFK Göteborg inte behöver göra det.
Jag har tillsammans med AIK, Djurgården och Hammarby protesterat mot detta i debattartikel och genom att uppvakta styrelsen för Stockholmspolisen. Vi anser att eftersom alla medborgare redan betalar för polisen via skattsedeln bör de rimligen ska ha samma rätt till skydd oavsett om den arrangerande klubben är ett Fotbolls AB eller en ideell förening. Klubbarna kan inte, och ska inte, ta över ordningspolisens ansvar.
Nu föreslår Björn Eriksson att detta beslut skall ändras så att de klubbar som valt att organisera sitt elitlag i ett AB, som ju till minst 51 % ägs av den ideella föreningen och dess medlemmar, skall likställas med de klubbar som har sina elitlag inom ramen för den ideella föreningen. Detta är ett mycket välkommet förslag som innebär att polisinsatserna vid alla matcharrangemang skall täckas av allmänna medel. Med anledning av detta förslag har jag och de berörda stockholmsklubbarna idag skrivit till styrelseordföranden i Stockholmspolisen och krävt att det tidigare beslutet om att skicka polisräkningen till klubbarna inte verkställs.
Fotboll skall vara fest, spänning, nerv och känslor. För att våld och hot skall hållas borta från arenorna bör Erikssons förslag genomföras snarast.

04 April 2012

Vem skall få a-kassa?

En usel arbetslöshetsförsäkring är en grundbult i regeringens ”arbetslinje”. Nyligen uttryckte regeringspartierna det så här: ”förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen är den av regeringens arbetsmarknadsreformer som i högst grad bidrar till minskad arbetslöshet, enligt den uppföljning av sysselsättningspolitiken som redovisades i 2011 års ekonomiska vårproposition.” Uppenbarligen har denna politik inte fungerat eftersom arbetslösheten är högre, och sysselsättningsgraden lägre, än innan regeringen började genomföra sin politik. Men regeringens tilltro till den egna politiken är fortsatt stark. Genom att bara en bråkdel av de arbetslösa omfattas av arbetslöshetsförsäkringen och genom att de som får a-kassa bara får en mycket låg ersättning så skall de arbetslösa bli mer villiga att ta ett jobb. Problemet med detta resonemang är att för att det skall fungera så måste det finnas jobb att söka och den som är arbetslös måste ha rätt kompetens för att kunna få de lediga jobben. Och det är där Sverige har problem. Delvis som en konsekvens av att regeringen hårdnackat sagt nej till konstruktiv näringspolitik för fler och växande företag och nej till att satsa på utbildning för dem som är arbetslösa. Resultatet har inte blivit att fler i befolkningen arbetar utan att de som är arbetslösa har blivit fattigare.
Till min förvåning kunde jag i morse i radion höra moderaten TomasTobé, som är ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott, låta påskina att med ett inkomstvillkor istället för ett arbetsvillkor i försäkringen så skulle fler kunna omfattas och få a-kassa vid arbetslöshet. Men så enkelt är det inte.
För att fler skall kunna få a-kassa när de blir arbetslösa måste man skjuta till mer pengar till försäkringen. Och regeringen säger att a-kassan inte får kosta en krona mer än idag. Då går det heller inte att förbättra försäkringen eller att låta fler omfattas av den. Enkel logik. Vi socialdemokrater vill att fler skall kunna kvalificera sig till försäkringen, att alla skall ha råd att vara med och att försäkringen skall förbättras så att de flesta faktiskt får ut 80 % av sin tidigare inkomst när man bli arbetslös. En bra försäkring kostar mer pengar ur statskassan men ger också en bättre fungerande arbetsmarknad och en viktig trygghet för den enskilde. Därför prioriterar vi ganska stora resurser för detta i vårt budgetalternativ.
Vad menas egentligen med inkomstvillkor respektive arbetsvillkor? Idag måste du ha jobbat minst 80 timmar i månaden under minst sex månader det senaste året för att vara berättigad till a-kassa. Det kallas arbetsvillkoret. En viktig del i regeringens försämring av försäkringen var att man skärpte arbetsvillkoret, som tidigare var 70 timmar i månaden, vilket resulterade i att i princip alla som arbetar halvtid blev diskvalificerade. Därför är det bara ungefär var tredje arbetslös som idag uppfyller arbetsvillkoret och kan få någon ersättning.
Om man istället skulle ha ett inkomstvillkor innebär det att man skulle bli berättigad till a-kassa om man har nått upp till en viss inkomst minst sex månader det senaste året. Det finns både för- och nackdelar med ett sådant förslag. Fördelen är att det kan bli väldigt enkelt och att man kan slippa de krångliga intygen där man måste redovisa exakt hur många timmar man faktiskt har jobbar. Eftersom inkomst är en enklare uppgift att få ut så skulle väntetiderna i försäkringen bli kortare. Nackdelen är att det blir väldigt olika villkor för olika individer beroende på inkomst. Den som har låg inkomst måste jobba jättemycket mer för att bli berättigad till a-kassa medan en höginkomsttagare omfattas av försäkringen genom ett lägre arbetsvillkor. En hotellstäderska kanske måste jobba mer än halvtid för att klara villkoret medan en konsult kan uppnå den inkomsten på en dags arbete.
Om det skall vara arbetad tid eller inkomst som definierar det villkor som krävs för att kvalificera sig till försäkringen tål att diskuteras. Fördelar och nackdelar måste vägas mot varandra. Två saker är viktiga:
  • Arbetslöshetsförsäkringen skall ge inkomsttrygghet vid omställning, dvs när man blir arbetslös och förlorar en inkomst skall man ha en trygghet under tiden av omställning till ett nytt jobb, det skall inte vara en medborgarlön för alla som av något skäl inte arbetar.
  • De allra flesta som jobbar skall kunna omfattas av försäkringen. Det kräver att kvalificeringsvillkoren inte är fullt så snäva som idag och att avgiften till försäkringen sänks och bli lika för alla.
För att det skall bli möjligt måste man över statsbudgeten anslå med pengar till arbetslöshetsförsäkringen än man gör idag. Detta säger regeringen nej till. När vi socialdemokrater vill ta ansvar för en bra försäkring som ger trygghet och rörlighet på arbetsmarknaden hojtar moderaterna om ”bidrag” och prioriterar skattesänkningar.