Varför skickar AF tillbaks pengarna?

Någonting är väldigt fel när det gäller styrning och ledning av Arbetsförmedlingen. Myndigheten har tvivelsutan ett oerhört stort, svårt och viktigt uppdrag. Arbetslösheten är nära 8 % när nu en varselvåg drar in över landet och än fler blir utan jobb. Långtidsarbetslösheten har ökat dramatiskt och ungdomsarbetslösheten är ett av de största misslyckandena. Samtidigt ökar rekryteringsgapet. En allt lägre andel av de lediga jobben tillsätts eftersom arbetsgivarna har svårt att få tag i personer med rätt kompetens. Svenskt Näringsliv uppger att var femte rekrytering misslyckas.
2012 har varit ett tufft år på arbetsmarknaden. Ändå kommer Arbetsförmedlingen att skicka tillbaks totalt 6 miljarder kr till Finansdepartementet i år. Pengar som inte har gått åt.  Två och en halv miljard av dessa pengar är prognostiserade utgifter för a-kassan som inte har gått åt för att så få av de arbetslösa idag är berättigade till a-kassa. Det är en utgift som Arbetsförmedlingen själv inte kan påverka. Men när det gäller de pengar som riksdagen har anslagit för att användas till aktiva åtgärder som skall hjälpa de arbetslösa till jobb är det en ren skandal att de skickas tillbaks. Det handlar om pengar avsatta för bl a arbetsmarknadspolitiska program 1,7 miljarder kr, lönebidrag för arbetslösa funktionshindrade drygt 0,5 miljarder kr och insatser för nyanlända drygt 0,5 miljarder kr. Totalt handlar det om ca 3 miljarder kr som är avsatta för aktiva insatser som skall leda till jobb för de arbetslösa men som istället skickas tillbaks till Anders Borg. Den som vill läsa mer om Af:s prognoser för hur mycket pengar de får över kan finna det här (tabell på sid 8 i rapporten).
Om det vore så att arbetslösheten blivit lägre eller om alla arbetslösa verkligen fått det stöd och den utbildning de behöver så skulle jag inte säga något om att pengarna skickas tillbaks. Men så är det ju inte! Tvärtom ökar arbetslösheten och Arbetsförmedlingens egen granskning av sin egen verksamhet visade att hälften av de långtidsarbetslösa inte fått någon dokumenterad hjälp att komma i arbete. Bland utrikes födda lämnas 55 % mer eller mindre vind för våg. De anställda vittnar om att de ägnar allt mer tid åt att kontrollera de arbetslösa istället för att ta kontakter med arbetsgivare och rusta de arbetslösa för att ta de lediga jobb som finns. Samtidigt som myndigheten alltså skickar tillbaks mer än en femtedel av de resurser som är anslagna till arbetsmarknadspolitiska program och 40 % av resurserna avsedda för nyanlända invandrare.
Någonting är uppenbarligen väldigt fel både i reglerna för arbetsmarknadspolitiken och inom ledningen för Arbetsförmedlingen. Och längst ut står de anställda på arbetsförmedlingen och tvingas dagligen möta människors frustration för regler som de själva inte kan påverka. Arbetsförmedlingen är den myndighet som har det lägsta förtroendet i befolkningen, och tilltron till myndigheten är sjunkande.
Nyligen inledde Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist en presskonferens om nyanländas (bristande) etablering på arbetsmarknaden:

 Kanske dags att komma ned på jorden, kavla upp ärmarna och ta itu med de uppenbara problemen?