Skattepengar till välfärden

Vi socialdemokrater är långt ifrån nöjda med den undervisningskvalitén i skolan. Vi vill därför utveckla skolpolitiken, ställa höga krav på lärarna och ge de nya möjligheter att utvecklas och göra karriär inom sitt yrke. Vi är oroliga över äldreomsorgens kvalitet, vi vill att alla äldre skall känna tryggheten att få plats på ett äldreboende när man inte längre klarar sig själv, vi vill att det skall vara engagerad och utbildad personal som ger vård, omsorg och stimulans. Vi vill att svensk sjukvård skall ligga i internationell toppklass och att nya behandlingsmetoder och mediciner skall bli tillgängliga för alla oavsett plånbok. Därför vill vi ha väljarnas förtroende för att satsa deras skattepengar på skolan, vården och omsorgen. För att det skall bli möjligt att få det mandatet tror jag att man också måste kunna lova att dessa skattemedel verkligen kommer att användas till att höja kvalitén.
Det handlar om att säkerställa att resurserna används till den verksamhet de är avsedda för och att de inte försvinner bort någon annanstans – t ex till vinstutdelning, guldkantade pensionsavtal eller används i någon helt annan del av ägarkoncernen. Jag har tidigare bloggat om dessa frågor.
Alla som har arbetat med dessa frågor vet att de är svåra och att det inte finns någon enkel lösning som passar alla verksamheter. Jag och Stefan Löven brottades med dessa frågor, och många andra, inom ramen för det välfärdsrådslag som vi ledde tillsammans 2007-2009. Vi upprörs över aktörer som vill göra snabba cash i välfärden men vi bejakar och välkomnar privata aktörer och en mångfald av utförare. Aftonbladet försöker idag beskriva det som att jag och Stefan Löven är på kollisionskurs i denna fråga och att jag kritiserar honom. Det stämmer inte.
Stefan Löven och partistyrelsen har tillsatt en referensgrupp för att jobba med frågan om vinster i välfärden just för att det är en viktig fråga som behöver lösas och att det inte är någon enkelt fråga att lösa. Jag tycker alltså att Stefan har hanterat denna fråga rätt.
Det vore naturligtvis både omöjligt och korkat att förbjuda vinster. Idealet kan ju aldrig vara ett en verksamhet skall gå med förlust. Men det är möjligt att säkerställa att pengarna stannar i verksamheten och att vinsterna begränsas. Det är självklart ingen lätt sak. Den som investerat pengar i en verksamhet bör ha en rimlig avkastning på sitt kapital, men vinstintresset är en olämplig drivkraft för välfärdens verksamheter.  
Min uppfattning är – precis som partiet – att skattepengarna ska gå till välfärden.