Löfven-modellen

Regeringen klarar uppenbarligen inte av att lösa ungdomsarbetslösheten vilket jag skrev om i mitt förra blogginlägg. Det råder ingen tvekan om att ungdomar som saknar gymnasiekompetens har det svårast att få och behålla ett arbete. Det beror på att arbetsgivarna har många att välja på när arbetslösheten är hög. Arbetsgivarna vill också att den som anställs har en utbildning att bygga vidare på. Därför har vi socialdemokrater föreslagit utbildningskontrakt där målet är att alla före 25 års ålder ska ha en fullständig gymnasieutbildning.
Den stora majoriteten unga har dock en godkänd gymnasieutbildning och många har även högskoleutbildning. Ändå har de svårt att få sin första riktiga anställning, övergången från skola till arbetsliv fungerar dåligt.
Vad dessa ungdomar saknar är arbetslivserfarenhet. Därför anser arbetsgivare inte att de har tillräcklig kompetens även om de har utbildning. Det leder i sin tur till att många arbetsgivare skriker efter rätt arbetskraft samtidigt som det finns många arbetslösa ungdomar som inte anses ha tillräckligt med praktisk erfarenhet.
För att ungdomar ska bli mer anställningsbara vill vi socialdemokrater avsätta resurer för arbetslivsintroduktion i form av trainee eller lärling. Idén till förslaget kommer från IF Metall som under Stefan Löfvens ledning förhandlade fram yrkesintroduktionsanställningar för unga. Denna speciella form av anställning består av 75 procent arbete med avtalsenlig lön och 25 procent utbildning med handledning under hela perioden.
Nyligen har också Handels och Kommunal tecknat liknande avtal. Inom andra branscher har man en lång tradition med avtalade lärlingsanställningar med tydligt utbildningsinnehåll som leder till fast jobb. Dessa avtal innebär inte sänkta ingångslöner och ska inte blandas ihop med krav om allmänt sänkta löner för unga eller nyanställda.
Sänkta ingångslöner skapar nämligen inga arbetstillfällen. Kostnaderna för att anställa någon under 25 år har sjunkit med över 2000 kronor per månad. Skattebetalarna betalar idag16 miljarder kronor per år för den arbetsgivarrabatten. Men ungdomsarbetslösheten fortsätter att öka. Regeringens väg visade sig vara en återvändsgränd.
Inom många branscher är parterna villiga att ta på sig ansvaret för att ge ungdomar yrkesintroduktion och lärande på arbetsplatsen. Arbetsgivarna kan trygga sitt behov av personal och ungdomarna får den kompetens som krävs för ett fast jobb.  Staten bör bidra till att Löfvenmodellen används i stor skala genom att bidra med handledarkostnader och eventuellt andra merkostnader när parterna tar ansvar för att ge unga jobb till avtalsenlig lön kombinerat med utbildning/yrkesintroduktion.
Regeringen bör släppa prestigen och byta dyra arbetsgivarrabatter mot konstruktiva förslag enligt utbildningslinjen. Om alla hjälps åt kan vi lösa ungdomsarbetslösheten och ge ungdomar framtidstron åter. Löfvenmodellen är värd att satsa på!