Arbetslösheten är inte jämnt fördelad. Vissa grupper drabbas
hårdare än andra. Framförallt är det utbildningsnivå som gör skillnad. Den som
inte har gymnasiekompetens löper mycket större risk att bli och förbli
arbetslös och därmed också att tvingas leva på kommunens försörjningsstöd.
Vissa grupper av flyktingar och invandrare kommer från länder där de aldrig har
haft någon chans till utbildning och har därmed en lång väg in på den svenska
arbetsmarknaden.
Sverige är ett segregerat samhälle, det syns tydligt i våra
storstadsområden där vissa stadsdelar har en mycket hög andel invånare med låg
utbildningsnivå, arbetslöshet och försörjningsstöd. Under den borgerliga
regeringen har detta problem ökat och klyftorna vuxit. Arbetsmarknadspolitikens
fokus på Fas 3, försämrad a-kassa och jobbcoacher har inte fungerat.
Nu vill regeringen visa handlingskraft genom att införa
ekonomiska frizoner i stadsdelar som Rinkeby, Rosengård och Bergsjön.
Förslaget,
som nyligen presenterades av en statlig utredning, kallas nystartszoner och
innebär att företag får skattesubventioner om de bedriver sin verksamhet i
dessa områden. Detta skall leda till att arbetslösa i dessa stadsdelar får
jobb.
I vårt eget land finns inga
erfarenheter av speciella ekonomiska frizoner i storstadsområden, men 1997
införde den dåvarande socialdemokratiska regeringen ett försök med nedsatta
arbetsgivaravgifter i delar av Norrlands inland. Efter en utvärdering som
enbart kunde påvisa obetydliga sysselsättningseffekter lades försöket ner 2007.
Riksrevisionen granskade i efterhand försöket och konstaterade att kostnaden
per skapat arbetstillfälle blev extremt hög.
Ekonomiska frizoner har dock prövats på flera håll och man
bör dra lärdomar av de erfarenheterna. Mest omfattande försök har gjorts i USA
där resultaten är blandade. Utredningen beskriver att ”
Man
har sett få effekter på arbetslöshetsnivåerna, förutom i Indiana där
arbetslösheten minskat. I Kalifornien har man inledningsvis sett företagstillväxt
och sysselsättningsökningar som dock avtagit och till och med vänt efter en
längre period.”
Intressantare för svenskt
vidkommande är kanske erfarenheterna från Storbritannien och Frankrike.
I Storbritannien införde Thatcher-regeringen
Enterprise zones. Försöket utvärderades
av en statlig utredning 1987 som visade att den största effekten var att redan
befintliga jobb flyttade in i zonen för att få skattebefrielse. Kostanden för
de få nya jobb som skapats var hög. Resultatet betraktades som en stor
besvikelse och ledde till att politiken lades om från frizoner till inrättande
av lokala partnerskap för stadsdelsutveckling.
I Frankrike har man till och från
sedan mitten av 90-talet haft system med ”Zones Franches Urbaines”
(ZFU). Erfarenheterna är blandade. Antalet företag inom zonerna har ökat medan
de har blivit färre i angränsande områden. Antalet jobb ökade inledningsvis men
arbetslösheten i de aktuella bostadsområdena har inte minskat. Den ansvariga
franska myndigheten menar att det krävs satsningar på utbildning för att de
arbetslösa i dessa områden skall få jobb. Även i Frankrike har kostnaden per
skapat jobb varit hög.
Arbetslösheten och segregationen i
flera stadsdelar i vårt land är ett stort problem som förtjänar en seriös
debatt. Det handlar både om vad som krävs för att individerna skall få
möjlighet att försörja sig genom eget arbete men också om vad som krävs för att
utveckla bostadsområdena och stadsdelarna. För att bekämpa arbetslösheten tror
jag dock att förslaget om särskilda geografiska frizoner är helt fel
tänkt. Varför skall människor som bor i Rinkeby jobba just i Rinkeby? Varför
anses de inte kunna ta tunnelbanan till jobbet som alla andra gör i Stockholm?
Det är väl ingen som anser att människor som bor på Kungsholmen skall jobba
just på Kungsholmen eller att brommaborna skall jobba just i Bromma.
Svårigheten att få jobb i ett storstadsområde är inte det
fysiska avståndet mellan bostaden och jobbet. Det handlar istället om att ha
rätt kompetens för jobbet, rätt utbildning och helst erfarenhet. Kontakter och
goda kunskaper i svenska språket är också viktigt. Om man menar allvar med att
bekämpa arbetslösheten är det där man skall göra insatser.