Bra undervisning funkar

Skolresultaten i Sverige har försämrats allvarligt i förhållande till andra länder. Den genomsnittliga kunskapsnivån har sjunkit samtidigt som andelen elever med helt otillräckliga kunskaper har ökat och de duktigaste elevernas prestationer har sjunkit. Klyftorna i skolan har blivit större. Som recept för att vända denna utveckling anförs ofta fler och tidigare tester, fler och tidigare prov liksom fler och tidigare betyg. Jag är mycket tveksam till det receptet. Visst skall vi ha både tester, prov och betyg i skolan. Men det finns tyvärr inget samband som säger att om man fördubblar antalet betyg och prov så fördubblas kunskapsnivån hos eleverna.
Min egen erfarenhet både som lärare och som förälder är att det finns ett starkt samband mellan kvalitén på undervisningen och kunskapsnivån liksom mellan mängden (bra) undervisning och resultaten. Vill man förbättra elevernas kunskaper – och det säger sig alla vilja göra – så borde man därför prioritera mer och bättre undervisning. Detta förutsätter fler välutbildade och duktiga lärare.
Alla som jobbar i skolan – både lärare och elever – vet att alltför stora klasser leder till sämre undervisningsresultat. Nu har IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) undersökt sambandet mellan klasstorlek och skolresultat. Man har undersökt elever födda 1967-82. Studien visar att de som gick i en mindre klass på mellanstadiet hade bättre resultat i åk 6 än elever i större klasser. Eleverna upplevde också att de hade bättre självförtroende och uthållighet. Ett intressant resultat är att skillnaden i skolresultat höll i sig under hela grundskolan. Även sannolikheten att läsa vidare på högskolan ökade. Skillnaderna bestod upp i vuxenlivet. De som gick i en mindre klass hade även högre lön som vuxna än dem som gått i en större klass på mellanstadiet. Rapportförfattarna tolkar detta som att de som gått i mindre klasser blir mer produktiva i vuxen ålder och att samhället därigenom får igen de kostnader som mindre klasser medför.
Mindre klasser kräver mer resurser till skolan. Lärarnas Tidning har gjort en genomgång av vilka modeller för fördelning av resurserna mellan olika skolor som ger best elevresultat. Genomgången visar att de kommuner som tillämpar en modell där man tar hänsyn till socioekonomiska faktorer lyckas bäst. Det betyder att om man fördelar resurserna till olika skolor utifrån elevsammansättningen med hänsyn till socioekonomiska faktorer så tycks det leda till att eleverna presterar bättre än förväntat med hänsyn till elevernas bakgrund. Båda dessa resultat är mycket glädjande. Det går alltså att påverka elevernas kunskaper genom resursfördelning och klasstorlek. Men tyvärr är det bara en fjärdedel av kommunerna som tillämpar en behovsbaserad fördelningsmodell, något som borde leda till åtgärder.
När kunskapsnivåerna sjunker och fler elever får svårt att klara målen anvisar idag utbildningsminister Björklund helt fel recept: lägre kunskapskrav, kortare utbildning och stora besparingar i gymnasieskolan. Istället bör man göra tvärtom: investera i skolan, satsa på bra lärare, ge mer och bättre undervisning till alla elever men framförallt till dem som har svårigheter att nå kunskapsmålen. Våra förslag om obligatorisk sommarskola för elever i grundskolan som riskerar att halka efter och utbildningskontrakt för att alla unga skall nå gymnasiekompetens är viktiga steg i rätt riktning.