Förskola bättre än mognadstest

Redan när barn börjar skolan är förutsättningarna mycket olika. Några är tidigt mogna, har lätt för att finna sig till rätta i skolans rutiner och kan redan läsa och räkna. För andra barn kan svårigheterna torna upp sig i mötet med skolans krav. Barnens föräldrar har också olika förutsättningar att kunna stödja och hjälpa sitt barn på bästa sätt i mötet med skolans värld. Skolan måste därför ha ett kompensatoriskt uppdrag, att ge extra stöd till de barn som behöver det, kunna anpassa och förstärka undervisningen för vissa barn. Men här finns stora brister idag. Det är snarare regel än undantag att elever med behov av särskilt stöd inte får de insatser som krävs för att de skall hänga med i skolan.
Idag föreslår moderaternas nye skolpolitiske talespersonTomas Tobé att det skall införas ett skolmognadstest för alla barn innan de börjar skolan så att man skall hitta de barn som behöver extra stöd. Tomas Tobé har bara hunnit vara skolpolitiker i ett par veckor och bör förlåtas för att han ännu inte hunnit lära sig skolans vardag eller lyssna till lärarnas erfarenheter. Problemet är inte att hitta de barn som behöver extra stöd. Problemet är att de inte får något extra stöd. Lärarna vet i allmänhet mycket väl vilka barn som har större svårigheter än andra, vilka barn som behöver anpassad och förstärkt undervisning för att kunna hänga med sina klasskamrater. Men när de påpekar detta möts de av sammanbitna rektorer som skakar på huvudet, det finns inte resurser till det. Och med stora klasser blir det allt fler barn som halkar efter eller har svårt att finna sig tillrätta i skolans rutiner. Redan innan barnen börjar i skolan, under ett helt år i förskoleklassen, finns alla möjligheter att upptäcka de barn som behöver extra stöd. Det är inte upptäckten som är svårt. Därför är det inte nya tester som behövs. Det är nya resurser som behövs för att hjälpa alla de barn som skolans pedagoger redan ser behöver extra stöd.
Lärarförbundet har fört fram tanken att lärare borde ha rätt att ordinera extra stöd till de barn som behöver det. Det är ett förslag som har vuxit fram utifrån tusentals lärares förtvivlan över stora klasser och obefintliga extra resurser för elever som behöver det. Det är ett förslag som tål att diskuteras.
Vi vet idag att barn som har gått i förskolan klarar skolan bättre. Utvecklande pedagogisk verksamhet och omsorg i förskolan bidrar till att kompensera barns skilda bakgrunder och förutsättningar. Bra förskola för alla barn är den bästa insatsen för att ge goda förutsättningar att utvecklas väl och klara skolan. Men alla barn har inte rätt till förskola idag. De barn vars föräldrar lever på försörjningsstöd har inte rätt till förskola som andra barn. De har inte rätt till förskola förrän vid tre års ålder och då bara 15 timmar i veckan.
Alltså: de barn som troligen är i störst behov av förskolans verksamhet har inte rätt till den idag. Som lök på laxen har regeringen dessutom infört ett vårdnadsbidrag som gör att framförallt vissa barn med annat modersmål än svenska hålls hemma istället för att delta i förskolans verksamhet och lära sig det svenska språket.
Mognadstest kommer att inte göra skillnad för barns lärande. Men förskola funkar. Satsa på förskolan. Och på lärarna.