Kompetensbrist sänker prognosen

Regeringens nonchalerande av kompetensbristen på arbetsmarknaden gör dess prognos alltför optimistisk. Det skriver Almegas chefsekonom Lena Hagman i Dagens Industri idag. Hon fortsätter: ”Matchningen på den svenska arbetsmarknaden fungerar allt sämre.” ”De som varit arbetslösa kommer allt längre från den kontinuerliga kompetensutveckling som krävs på arbetsmarknaden och hamnar därmed i underläge i konkurrensen om de lediga jobben. En allt större andel av de lediga jobben, som främst kommer inom tjänstesektorn, kräver också särskild kompetens. Det är inom denna sektor det råder akut arbetskraftsbrist. Särskilt kunskapsintensiva företag förväntas hamstra arbetskraft i år, trots lågkonjunkturen. Varför nämns inte ett ord om detta i vårbudgeten?” Ja, det är en mycket relevant fråga som Hagman ställer. Varför nämns inte ett ord om kompetensbristen och matchningen i vårbudgeten?
Regeringen vann valet 2006 på två frågor – jobben och utanförskapet. Politiken var tydlig: kraftig minskning av arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning, sänkta lönekostnader, jobbskatteavdrag, utförsäkring och en a-kassa för allt färre. Genom att pressa ned reservationslönen skulle nya jobb skapas. Men politiken har inte fungerat. Istället har regeringens hårdnackade nej till utbildningslinjen resulterat i två allvarliga problem:

• Allt fler företag svårt att få tag i personal med rätt kompetens. Svensk Näringsliv uppger att var femte rekrytering misslyckas just pga detta. Det betyder att de företag som egentligen kan och vill växa alltså inte gör det i den utsträckning som är möjligt.
• Allt fler lämnas i långtidsarbetslöshet. Antalet personer som har varit arbetslösa i mer än två år har ökat med 117 %. För att de skall få jobb krävs det ofta att kompetensen byggs på och aktualiseras genom ny utbildning.

Det behövs en ny politik som rustar människor för att kunna ta de lediga jobben, som säkerställer att nya och växande företag kan få tag i personal med rätt kompetens och som vänder trenden i skolan till ökade kunskaper genom höjd undervisningskvalitet. Jobbpolitikens prioriteringar bör vara: utbildning, utbildning och utbildning.