Ansvar för huvudentreprenören

Det blir allt vanligare med olika former av entreprenadkedjor i vissa branscher och längden på dessa kedjor tycks enbart öka. Med flera nivåer av underentreprenörer ökar risken för att det uppstår problem – både för de anställda och för samhället. Det är inte ovanligt med problem med utbetalning av den intjänade lönen till arbetstagare som är i slutet av en lång kedja av underentreprenader. Detta gäller särskilt för utländska arbetstagare som tillfälligt utstationerats till Sverige. För samhället kan det innebära att skatt och sociala avgifter undanhålls. I dag finns det nätverk mellan entreprenörer och underleverantörer som är så invecklade att det är svårt att skilja mellan de svarta och de vita jobben. De som främst drabbas är de som kommer hit från ett annat land för att arbeta och som inte har råd att protestera. En huvudentreprenör har i dagsläget inget ansvar för att de underentreprenörer som är verksamma på exempelvis en byggarbetsplats är seriösa och kan följaktligen utnyttja fördelarna med att söka en lägre kostnad utan att stå för någon risk när det gäller underentreprenörens agerande.
Därför vill vi socialdemokrater ha ett system med solidariskt ansvar för entreprenörer. Det finns redan i några andra europeiska länder som Tyskland, Österrike, Spanien, Italien och Frankrike. Vårt grannland Norge införde ett entreprenörsansvar i januari 2010. Det kan också noteras att solidariskt entreprenörsansvar har godkänts av EU-domstolen i mål C-03/60 Wolff & Müller. Enligt den domen stod den tyska lagstiftningen om ansvar för huvudentreprenörer inte i strid med EU-rätten.
Ett entreprenörsansvar skulle kunna gå ut på att samtliga aktörer i entreprenadkedjan görs solidariskt ansvariga för lön som en arbetsgivare i entreprenörskedjan inte har betalat ut till en arbetstagare. Detta innebär att en arbetstagare som inte får betalning för en klar och förfallen lönefordran från sin arbetsgivare kan framställa fordringsanspråket mot t.ex. huvudentreprenören. Huvudentreprenören kan sedan regressivt rikta krav mot arbetstagarens formella arbetsgivare. Modellen innebär dels att en arbetstagare inte går miste om intjänad lön, dels att huvudentreprenören får skäl att göra en mer noggrann undersökning av de underentreprenörer som anlitas. Vi anser att ansvaret ska gälla genom hela entreprenadkedjan, från huvudentreprenör och nedåt.
I tisdags gjorde vi en överenskommelse med de borgerliga partierna i arbetsmarknadsutskottet som innebar ett tillkännagivande om att regeringen inom kort skall återkomma till riksdagen med initiativ i en liten del av detta. Förhoppningsvis innebär det att några av de problem som finns idag kan lösas. Det är uppenbart att vi socialdemokrater har kunnat pressa regeringen till en eftergift, men hur verkningsfull uppstramning det faktiskt blir i entreprenadkedjorna återstår att se. TV4nyheterna gjorde ett inslag om detta som du kan se här. Det utskottet har beslutat är detta:
”Utskottet anser att den svenska modellen, där förhållandena på arbetsmarknaden i hög grad regleras genom avtal mellan arbetsmarknadens parter, i huvudsak fungerar väl och bör värnas. Det regelverk som ovan beskrivits säkerställer dock inte att till Sverige utstationerade arbetstagare, särskilt när flera underentreprenörer bildar entreprenadkedjor, erhåller intjänade löner m.m. Utskottet anser därför att riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening att denna inom kort ska återkomma till riksdagen med initiativ i syfte att säkerställa ändamålsenliga regler för uppdragsgivares/huvudentreprenörs ansvar i utstationeringssituationer."
Regeringen har länge hårdnackat vägrat att ta itu med problemen med dumpning av löner och villkor i samband med utstationerad arbetskraft från andra EU-länder. Lex Laval är ett tydligt exempel på det. Om vi nu äntligen kan få en reglering som stramar upp vissa delar av detta är det utmärkt. Men för att säkerställa att svenska kollektivavtal gäller på hela den svenska arbetsmarknaden krävs en ny socialdemokratiskt ledd regering.