Kunskapsintensiv exportindustri för framtidens vård

Astra Zeneca lägger ned forskningen om neurologiska sjukdomar och 1200 tjänster för forskare och andra högt kvalificerade försvinner från Södertälje. Det är mycket allvarligt och mycket sorgligt. Samtidigt är det inte överraskande. Regeringen har under drygt fem år nu medvetet nonchalerat behoven från den kunskapsintensiva industrin och lagt ned branschprogrammen som innebar samarbete mellan den forskning som bedrivs i industrin och den som bedrivs och finansieras av högskolorna och universiteten. Istället har man ägnat all politisk kreativitet till att skapa nya lågproduktiva låglönejobb utan kvalifikationskrav. Företrädare för industrin och akademin har förgäves vädjat, uppvaktat och kommit med konstruktiva förslag som regeringen knappt har bemödat sig om att ens artigt lyssna till. När 900 forskningsjobb försvann i Lund för ett par år sedan hade dåvarande näringsministern ingen annan kommentar än att hon föreslog skatteavdrag för att gå ut med varandras hundar som en väg att skapa nya jobb! Den aktuella forskningen om neurologiska sjukdomar har haft dokumenterat svårt att nå framgång när det gäller de mycket efterlängtade läkemedlen som man hoppas skall kunna bota, förhindra eller mildra demenssjukdomar. Men förra veckans nedläggningsbeslut handlar inte bara om detta utan sätter fingret på att Sverige inte längre är ett attraktivt land för kliniska prövningar och avancerad forskning inom det s.k. life-science-området. Life-sicence brukar användas som ett samlingsnamn för läkemedel, biomedicin och medicinteknik. Denna sektor exporterar för 210 miljarder kr per år och är därmed Sveriges näst största exportindustri.
Konkurrensen inom denna sektor är knivskarp och global. Detsamma gäller den kliniska forskningen som har tappat mark i den internationella konkurrensen. Astra Zeneca är ett företag som nu bara kommer att ha ca 5000 anställda i Sverige – för fem år sedan var det 12 700 anställda. För att viktiga kunskapsintensiva storföretag skall vilja investera och utvecklas i Sverige krävs det långsiktiga politiska beslut.
Jag ser fem viktiga områden där regeringen omedelbart bör ta ansvar och agera:

• Gemensam strategi. Sverige är för litet för att inte samarbeta mellan staten, industrin, akademin och verksamheten. Den tidigare (s)-regeringen tog initaitiv till de s.k. branschprogrammen med gemensamma strategier för forskningen som den borgerliga regeringen avskaffade. Nu kärvs konkreta gemensamma och långsiktiga strategier med gemensamma mål som klargör spelreglerna för samarbete mellan sjukvården och den kliniska forskning som bedrivs inom industrin och akademin, som skapar utrymme i den kliniska vardagen för kliniska prövningar, som ser över regler som blir till hinder i samarbete, som bidrar till snabb implementering av nya behandlingsmetoder, som stimulerar delade tjänster och nära samarbete.
• Kvalitetsuppföljning av världsklass. De svenska kvalitetsregistren inom vården ger världsunik möjlighet att följa upp resultaten av olika behandlingsmetoder. Tillsammans med våra framstående biobanker, vårt system med personnummer och vår (hittills) mycket sammanhållna hälso- och sjukvård ger det fantastiska möjligheter att bli det kanske viktigaste landet för kliniska prövningar och uppföljning av behandlingsresultat. Men då krävs att dessa system utvecklas och blir möjliga att kombinera och att regeringen äntligen inser vikten av gemensamma it-system inom hela vården och vågar ta de nödvändiga besluten. Regeringen brukar skylla på det kommunala självstyret när det gäller passiviteten inför gemensamma it-system. Jag kan bara konstatera att när det gäller vårdval har regeringen inte ansett att det kommunala självstyret lagt några hinder för tvingande lagstiftning.
• Behandlingsforskningsfond. Det behövs resurser för den idag eftersatta forskningen som rör studier av effekter av olika behandlingar av olika sjukdomstillstånd. I den kommande forskningspropositionen bör det finnas med ett konkret förslag till en behandlingsforskningsfond med rejäla statliga resurser.
• Tillväxtstrategi. Den kliniska forskningen och life-science-sektorn har potential att vara en ledande tillväxtmotor i vår ekonomi. Det behövs en strategi för hur denna sektor skall utvecklas och hur fler ledande forskare skall lockas till vårt land. Sverige konkurrerar på en global marknad och måste kunna erbjuda ett attraktivt alternativ för både forskare och företag.
• Effektivt använda resurser. Det krävs ett politiskt ansvar för att sjukvårdens och omsorgens resurser skall användas effektivt inte bara idag utan även imorgon. Det är kontraproduktivt när jakten på lägsta möjliga styckepris per behandling gör att vården inte ”har råd” med forskning och utveckling. Vi står inför en stor demografisk utmaning inom vården och omsorgen. Det är av allra största vikt att nya behandlingsmetoder, nya läkemedel, ny teknik och nya hjälpmedel utvecklas för att kunna ge livskvalitet till allt fler äldre och effektiv användning av våra skattemedel. Det räcker inte att sätt akut ”kundnytta” i fokus, framtidens vård måste också få utrymme i den kliniska vardagen och nya behandlingsmetoder måste snabbare implementeras i vården.

Regeringen, som prioriterar sänkt krogmoms som sin viktigaste åtgärd för att skapa jobb, har inte förstått Sveriges behov av kunskapsintensiv och högproduktiv industri. Det krävs en ny politik för framtidens jobb och Sveiges konkurrenskraft!