Utbildning och fattigdomsbekämpning i Brasilien

Brasilien har stora utmaningar när det gäller utbildning. Trots att kvalitén i utbildningsväsendet har höjts under flera år så är bristerna allvarliga. Landet rankas bara på plats 53 av 65 länder i OECD:s ansedda jämförelse mellan länders utbildningsväsende. Grundskolan är nioårig och obligatorisk i Brasilien men man har betydande problem med elever som inte går i skolan alls, eller som inte orkar prestera i skolan för att de också måste arbeta för att bidra till familjens försörjning eller för att de hoppar av skolan i förtid. Detta problem har man börjat få bukt med genom det stora programmet för fattigdomsbekämpning, Bolsa Familia, som är villkorat av att barnen går i skolan och som idag omfattar 12 miljoner familjer. Bolsa Familia har lett till att andelen flickor som fullföljer skolan till 17 år har ökat med 10 %. Men även alla de som går i skolan har bristande kunskaper. Skolan håller helt enkelt inte tillräcklig kvalitet. Två tredjedelar av de brasilianska 15-åringarna klarar inte mer än den mest grundläggande matematiken. Bara en procent av eleverna rankas som högpresterande medan genomsnittet i OECD är 9 %.
De federala universiteten anses hålla en god nivå och är avgiftsfria medan de privata liksom de lokala universiteten anses vara av lägre kvalitet.
Landet har ett omfattande system för yrkesutbildning – det s.k. S-systemet som finansieras genom arbetsgivaravgiften inom respektive bransch.
Det största utbildningsområdet inom S-systemet är Senai som är yrkesutbildning inom området industri (National Service of Industrial Apprenticeship), men det finns även utbildning inom jordbruk, service/handel mm. S-utbildningarna tillhandahålls regionalt och lokalt, de utformas utifrån det lokala näringslivets behov och det finns stor flexibilitet när det gäller utbildningarnas längd, omfattning (många är på kvällstid för att kunna kombineras med arbete) och plats (man har mobila utbildningsenheter). Utbildningarna är gratis för dem som deltar och leder i mycket stor utsträckning till jobb. För att minska den sociala snedrekryteringen ges afro-brasilianare och extremt fattiga vissa extrapoäng på intagningsprovet.

Vi träffade vice socialminister Romulo Paes (bilden ovan) och talade om just vikten av fattigdomsbekämpning men också om de stora utmaningar regeringen ser inom utbildningssektorn. Han menade att en viktig orsak till den låga kvalitén i skolan var de mycket låga lärarlönerna. Läraryrket är inte attraktivt eller högt värderat i Brasilien. När han förklarade regeringens tydliga prioritering av fattigdomsbekämpningen gjorde han en klar politisk analys av den politiska debatten om välfärden: Högern kommer inte att angripa oss för att vi har infört avgiftsfri utbildning eller sjukvård. De kommer att angripa fattigdomsbekämpningen och hävda att ”bidragen” går till fel personer. (Jag tycker jag känner igen det resonemanget från vår nationella debatt!). Därför, menade Romulo Paes, är det så viktigt att regeringen hela tiden vårdar det stora programmet Bolsa Familia och säkerställer transparens och alltid ingriper mot fusk om det uppdagas. Och hittills tycks man ha lyckats ganska väl. Programmet fungerar och kritikerna har tvingats på reträtt.