Kvinnorna i Brasilien

När arbetsmarknadsutskottet nyligen besökte Brasilien besökte vi deras parlament och fick träffa fem senatorer och kongress-ledamöter som tog sig tid att träffa oss och svara på frågor. Det var mycket lärorikt. Vi fick inga tydliga svar på de frågor vi ställde, men vi lärde oss mycket om kvinnornas ställning i parlamentet. Av de fem brasilianska politikerna var en kvinna. Männen dominerade stort. Tog ordet, pratade oerhört länge, berömde varandra och sig själva på ett sätt som i våra svenska ögon nästan tedde sig komiskt. Det var svårt att inte tänka på alfahannar som kliar varandras ryggar. När den enda kvinnan yttrade sig så blev hon bryskt avbruten av ordföranden redan efter ett par minuter. Kvinnorna utgör knappt 9 % av ledamöterna i parlamentet – otroligt lågt!
Det säger något om vilken bedrift det är av Dilma Rousseff att bli vald till landets första kvinnliga president.
Kvinnorna jobbar hårt. De tar huvudansvaret för hem och barn samtidigt som de utgör ca 40 % av de anställda på den formella arbetsmarknaden.  Kvinnorna har systematiskt lägre löner än män. En vit kvinna tjänar i genomsnitt 2/3 av en vit mans lön. En svart kvinna bara en tredjedel av en vit mans lön.
Några av oss fick träffa jämställdhetsministern (”kvinnoministern”) Iriny Lopes för ett samtal (se bild).

Iriny tillhör samma parti som President Dilma, arbetarepartiet PT. Jag frågade om den låga andelen kvinnor i parlamentet och hon berättade att PT var det första partiet som beslutat om minst 30 % kvinnor på listorna, något som nu är lag (men som inte efterlevs). PT har på sin senaste kongress beslutat att det från och med nu skall vara 50 % kvinnor på partiets listor. Regeringen arbetar med att reformera systemet för finansiering av partier och valkampanjer som idag är en av orsakerna till den utbredda korruptionen. Stramare regler kommer att gynna kvinnor, sade Iriny, eftersom kvinnorna idag har mycket svårare än män att finansiera sina valkampanjer.
Ministern lyfte fram kvinnors ekonomiska oberoende som den allra viktigaste frågan. Regeringen har tillsammans med arbetsmarknadens parter utarbetat ett lagförslag för lika lön som nu har lämnats till kongressen. Men Iriny suckade uppgivet och sa att det kan ta femton år innan parlamentet kommer behandla förslaget. Och med tanke på de manliga representanter vi träffat tidigare så verkade hennes pessimism välgrundad.
För att kvinnor skall kunna jobba på den ordinarie arbetsmarknaden kommer President Dilma att starta 6000 nya daghem. Men trots att det är en stor satsning förslår det inte långt i ett stort land som Brasilien.
I Brasilien har mammorna rätt till fyra månaders mammaledighet och männen fem dagars pappaledighet. Det är arbetsgivaren som betalar ut lönen under denna tid, men arbetsgivaren får motsvarande ersättning ifrån staten så det är skattepengar som finansierar detta. Diskussioner förs nu om att utöka denna föräldraledighet till 6 månader för mamman och 30 dagar för pappan.
Våld mot kvinnor är ett stort problem i Brasilien. Sedan några år har man fått en tydlig lagstiftning till skydd för våld mot kvinnor: Lei Maria da Penha. Man har skyddsboenden för utsatta kvinnor och barn men de räcker inte till och ibland är avstånden långa.
Ministern Iriny Lopes var en varm, kunnig och mycket imponerande politiker som ingav förtroende och utstrålade styrka. Det var en stor förmån för mig att få träffa henne. Hon hade analysen helt klar när det gäller kopplingen mellan kvinnors underordning inom olika områden. Ekonomisk beroende kvinnor är mycket sårbara och utsätts ofta för våld, våldet mot kvinnor och det faktum att kvinnor inte har full makt över sina egna kroppar påverkar kvinnors makt och närvaro i politiken. Och vice versa.