Förändringstakten på
arbetsmarknaden är mycket hög. Företag ställs inför krav på snabb omställning
beroende på konjunktur och konkurrens men även offentliga arbetsgivare möter
allt oftare krav på förändrade arbetsuppgifter och arbetstoppar. Kravet på flexibilitet
på arbetsmarknaden har ökat markant och ingenting tyder på att det kommer att
minska i framtiden. För att möta detta krävs hög kvalitet i utbildningssystemet
och möjlighet till livslångt lärande men också andra insatser för att
underlätta rörlighet på arbetsmarknaden. Människor måste garanteras trygghet i
omställning genom en bra arbetslöshetsförsäkring och en aktiv
arbetsmarknadspolitik.
Bemanningsbranschen kan
fylla en viktig roll på en flexibel arbetsmarknad. Om anställda ges en fast
anställning i ett bemanningsföretag kan företagens behov av extra personal
under arbetstoppar kombineras med kontinuitet och trygghet för den anställde.
Även när det gäller omställning och rekrytering fyller bemanningsbranschen idag
ett behov.
Bemanningsbranschen är en
ung och starkt växande bransch. 125 000 personer jobbar idag på
bemanningsföretag vid något tillfälle under ett år. Några stannar ett par
månader medan de studerar, andra ett par år och vissa hela sin karriär. Nästan
alla yrkeskategorier finns representerade i branschen.
Sammanlagt handlar det om
70 000 årsanställda. Det är 1 procent av alla som arbetar.
För tio år sedan var samma
siffra 45 000. Det är idag fler anställda inom bemanningsbranschen än inom både
pappers- och livsmedelsindustrin och det är nästan lika många som jobbar inom
bemanning som inom hela telekomsektorn.
Jag anser att
bemanningsbranschen är här för att stanna och att bemanningsföretagen kan fylla
en viktig roll på arbetsmarknaden. Men det finns en rad problem och
missförhållanden som måste åtgärdas. Vi socialdemokrater har därför dragit
slutsatsen att bemanningsbranschen bör regleras genom lagar och kollektivavtal
på ett sätt som motsvarar resten av arbetsmarknaden. Bemanningsföretagen skall
bidra till flexibilitet på arbetsmarknaden, inte till lönedumpning eller att
sätta anställningstryggheten ur spel.
Bemanningsföretagen
har tagit ansvar för viss självsanering mot oseriösa företag genom att inför en
auktorisation. Det är bra. Branschen täcks idag i stor utsträckning av
kollektivavtal och även kundföretagen omfattas idag i ökad utsträckning av
kollektivavtal som innehåller regler för användning av bemanningsföretag. Detta
är bra. Huvudregeln på svensk arbetsmarknad är kollektivavtal och det bör gälla
även i förhållande till, och inom, bemanningsbranschen.
Men det
krävs även lagstiftning. Särskilt viktigt är detta när det gäller utländska
bemanningsföretag som agerar på den svenska arbetsmarknaden.
Regeringen
har lagt en proposition om hur EU:s bemanningsdirektiv skall införas i svensk
lagstiftning genom en ny lag om uthyrning av arbetstagare som innebär viktiga
förbättringar. Särskilt bra är att
propositionen föreslår ett förstärkt skydd för utstationerade uthyrda arbetstagare.
Propositionen tar också ställning för kollektivavtalens och parternas
viktiga roll på den svenska arbetsmarknaden genom att slå fast att kollektivavtal inte kan anses vara ett oskäligt hinder för bemanningsföretagen (som har hävdats från branschen). Men det finns också brister i
propositionen. Vi socialdemokrater lag lagt två tilläggsförslag:
·
Stadigvarande arbetskraftsbehov skall i
normalfallet tillgodoses genom anställning av egen personal. Inhyrd arbetskraft
bör inte användas för stadigvarande arbetskraftsbehov. Den som är uthyrd har
sin trygghet och sina rättigheter i förhållande till sin arbetsgivare, d v s i
förhållande till bemanningsföretaget, och bara i mycket begränsad omfattning i
förhållande till arbetsgivaren som ansvarar för den arbetsplats dit man är
uthyrd. Detta är i grunden en bra ordning men om bemanningsföretag svarar för
permanenta arbetskraftbehov eller totalbemanning kan knepiga situationer
uppstå. Den uthyrde har då t ex inte rätt till information inför omorganisation
och arbetsmiljöansvaret är splittrat. Lagstiftning om att kundföretag inte får
hyra in arbetstagare för att tillgodose ett stadigvarande arbetskraftsbehov bör
göras dispositiv för att underlätta flexibla lösningar genom överenskommelse
mellan parterna enligt den svenska modellen.
·
Företrädesrätt till återanställning enligt lagen
om anställningsskydd skall inte kunna åsidosättas genom att säga upp personal
och sedan hyra in personal från bemanningsföretag för samma arbetsuppgifter.
Den som blir uppsagd på grund av arbetsbrist har företrädesrätt till
återanställning inom nio månader (under förutsättning att den uppsagda anmält
sitt intresse och har rätt kompetens för tjänsten). Vi vill därför att det
skall framgå av lagstiftningen att kundföretagen inte får hyra in arbetstagare
om arbetskraftsbehovet kan tillgodoses genom anställning av arbetstagare som
har företrädesrätt till återanställning i verksamheten enligt 25§ Lagen om anställningsskydd.
Riksdagen
kommer att debattera och besluta om detta torsdag 22 november. Betänkandet heter 2012/13:AU5 Lag om uthyrning av arbetstagare m.m. och kommer inom kort att kunna hämtas från
riksdagens hemsida.