31 July 2011

Jobba 75% i anpassat arbete eller 100% arbetslös?

Under Almedalsveckan deltog jag i en debatt som anordnades av LO-TCO-rättsskydd och handlade om arbetslinjen. Sju partier deltog och till grund för debatten fanns tre autentiska fall. Ett av dem handlade om kokerskan Eva:
Eva född 1954 har lång erfarenhet av arbete som kokerska. Har arbetat med tillagning av ekologisk mat från grunden på en skola sedan 1985. Byggt upp köket och det arbetssätt som används idag.

Hon är överviktsopererad två gånger och gjorde en förnyad operation 2007 där livshotande komplikationer tillstötte. Hon opererades i oktober 2009 med höftledsplastik på grund av höftledsartros. Hon har även diabetes, inklämning av senor i en axel och besvär svullnad i ben som medför att sittande arbete inte är lämpligt. Hon går regelbundet på vattengymnastik.
Eva har varit omväxlande helt och partiellt sjukskriven de senaste åren, men har efter anpassning av arbetsplatsen och arbetsuppgifterna kunnat återgå i arbete på 75 % som kokerska på skolan. Försök har gjorts med arbetsträning på heltid men detta har inte fungerat.
Arbetsterapeut vid Arbetsförmedlingen Rehab samt AF:s handläggare gör bedömningen Eva har ett arbetsutbud om 75 % efter den arbetsprövning och utredning som man företagit. Man bedömer att hennes arbetsplats och arbetsuppgifter anpassats till hennes funktionshinder och att den är lämplig för henne. Andra arbetsuppgifter är inte aktuella då hon behöver ett varierat arbete, varken stillasittande eller ett stående arbete. Man bedömer att det är arbetstiden som är den betydande faktorn.
Eva utförsäkrades vid årsskiftet 2009/10 och hänvisades till arbetslivsintroduktion. Försäkringskassan bedömer att Eva inte har rätt till sjukpenning. Man anger att man beaktat omständigheterna som angivits ovan men att det inte bevisar att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel sett i förhållande till lämpligt fysiskt lättare icke höftbelastande arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Regeringen vill alltså att Eva skall säga upp sig från sin anpassade 75%-tjänst för att istället bli heltidsarbetslös. Detta är ingen arbetslinje - det är en fattigdomslinje! Regeringens utförsäkringar av sjuka människor leder till att människor blir fattigare (i Evas fall handlar det om att leva på 75% lön eller att leva på a-kassa), inte att de får möjlighet att arbeta mer.

Vi socialdemokrater får inte acceptera regeringens nyspråk. Arbetslinjen är en socialdemokratisk idé som bygger på starka trygghetssytem som man kvalificerar sig för genom arbete, aktiv arbetsmarknadspolitk, effektiv sjukvård och rehabilitering, ett arbetsliv som inte sliter ut människor och en tilltro till varje människas potential och förmåga. Regeringens politik är en fattigdomslinje vars syfte är att bidra till att pressa ned den s.k. reservationslönen på arbetsmarknaden.

30 July 2011

Äganderätten vs jämställdheten

Förra året toppade Anders vd-toppen i det så kallade Anders-indexet. I år har Johan seglat upp på första plats. Det är alltså vanligare bland börs-vd:ar att heta Anders eller Johan än att vara kvinna och vd.
I börsbolagen är det ont om kvinnor:
  • 18 procent av styrelseledamöterna i de börsnoterade företagen är kvinnor.
  • 9 börsnoterade företag av 294 har en kvinna som styrelseordförande
  • 7 börsnoterade företag av 294 har en kvinna som ordinarie vd.
Staten nådde målet att ha minst 40 procent kvinnor i sina bolag 1998 efter ett medvetet politiskt arbete av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. I de drygt 1 100 kommunala bolagen är 21 procent kvinnor. I landstingens 45 bolag är andelen kvinnor 35 procent.

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni säger nu att hon kan tänka sig att agera för att påverka kommunerna till ett jämnare könsfördelning i de ommunala bolagen. Men hon kan absolut inte tänka sig att agera för att få en jämnare känsfördelning i de privata, börsnoterade bolagens styrelser. ".. men att inskränka äganderätten för att uppnå ett annat värde, som exempelvis jämlikhet, där tycker jag inte att de båda bör ställas mot varandra" säger hon i SvD som en förklaring till varför hon som liberal inte kan tänka sig att lagstifta om kvotering till bolagsstyrelser.  
Det är bedrövligt att se hur äganderätten är helig medan jämställdheten ständigt är möjlig att nedprioritera. För en jämställdhetsminister! Jämställdhet sker aldrig av sig självt. Kvinnors rättigheter och positioner måste ständigt försvaras med kamp, annars går de förlorade. Tyvärr, men så har det alltid sett ut. Bara genom mycket målmedvetet och uthållig arbete kan kvinnors positioner flyttas fram och jämställdheten ta nya steg. Men Reinfeldts regering tänker inte följa den linjen, det är tydligt. Äganderätten är heligare än allt annat.
Nu finns det ju redan lagstiftning som inskränker den heliga äganderätten - facken har rätt att utse representanter i bolagsstyrelserna, något som många vd:ar vittnar om bidrar till högre och/eller breddad kompetens i styrelserna. Men denna inskränkning av den heliga äganderätten skall (dessbättre) få vara kvar, men lagstiftning om att tillvarata både mäns och kvinnors kompetens i bolagsstyrelserna avvisas av regeringen.
Vid en nordisk jämförelse kan man konstatera att Finland har dubbelt så många kvinnor som Danmark i sina styrelser, Sverige dubbelt så många som Finland och Norge dubbelt så många som Sverige. I den här takten når vi Norges nivå på 40 procent år 2063 och 50/50 ytterligare 26 år senare, alltså år 2089.
I Norge har man numera en lag om kvotering i de börsnoterande bolagen. Därmed har andelen kvinnor i styrelserna gått från 7 % år 2003 till 40 % idag. Det finns inga hinder för att detta ska kunna ske även i Sverige. Det är dags för lagstiftning om könskvotering i bolagsstyrelser!

28 July 2011

Facklig seger på IKEA-fabrik

I USA råder den märkliga ordningen att facket inte har självklar rätt att komma in på en arbetsplats. På den IKEA-ägda fabriken Swedwood i Danville har facket i tre års tid försökt att få komma in på arbetsplatsen men motarbetats av ledningen. Swedwoods huvudkontor ligger i Ängelholm och där är man självklart ansvarig för agerandet från ledningen i den amerikanska fabriken. Anställda på fabriken har med löfte om anonymitet vågat berätta om rädslan för att bli av med jobbet om det skulle komma fram att de haft kontakt med facket. De har berättat om en arbetsledning som sprider en antifacklig atmosfär, om avsked för småförseelser och om beordrad övertid just när de kliver av sitt skift. Det är ett oblygt maktspråk från IKEA som rimmar illa med den policy man vill marknadsföra hemma i Sverige.
Per-Olof Sjöö, ordförande för fackförbundet GS, ställde i en debattartikel nyligen den relevanta frågan: Är detta den nya Ikea-andan? I Ikea:s katalog 2011 står det bland annat att läsa, ”En viktig del är att arbeta aktivt med miljö och socialt ansvar. För oss är goda arbetsförhållanden en förutsättning för att göra goda affärer”
För att i USA kunna hävda rätten att organisera sig och teckna kollektivavtal krävs att en majoritet av de anställda på arbetsplatsen aktivt röstar för detta. Igår röstade man på Swedwood-fabriken i Danville. En stor majoritet - hela 77% - röstade för organisering!
En viktig seger för arbetarna på Swedwood-fabriken som nu har möjlighet att ta kamp för arbetsmiljö, rimiga anställningsvillkor och lön. Något som borde vara en självklar rättighet på varje arbetsplats. Men också en viktig seger för internationell facklig solidaritet. Viktigare idag än någonsin!

24 July 2011

Smärtan och sorgen är gränslös

Terrordåden i Norge rycker undan marken under fötterna också på alla oss som tar del av händelserna via media. Det är en ofattbar tragedi och en avgrundsdjup sorg. Alla vi som är ideellt engagerade för barn och ungdomar kan lätt föreställa oss hur roligt och spännande det var för sexhundra tonåringar att samlas på AUF:s (Norska SSU) sommarläger på Utöya. Att vara sexton år, bo i tält med kompisarna, vilja förändra världen, sitta vid lägerelden och snacka till sent på kvällen, bli förälskad för första gången.

Det vi bara inte kan fatta är hur en människa kan ge sig till att systematisk skjuta ihjäl dessa ungdomar, en efter en. Ett bestialiskt terrordåd riktat mot Arbeiderpartiets ungdomsförbund, men också mot hela demokratin. Smärtan och sorgen är gränslös.
Stockholms Fotbollsförbund vill uttrycka vår stora empati och vårt djupt kända deltagande till alla dem som drabbats av detta ofattbara våld. Vi känner ansvar för att alltid och i alla sammanhang försvara människovärdet, öppenheten, mångfalden och demokratin. Som Norges statsminister Jens Stoltenberg sa: Vi kommer aldrig att låta oss tystas. Svaret på våldet är mer demokrati och mer öppenhet.

Ylva Johansson
Ordförande
Stockholms Fotbollförbund

22 July 2011

Ordförande för S-kvinnor?

Jämställdheten går bakåt i Sverige, trots att vi fortfarande brukar komma ganska väl ut när vi jämförs med andra länder. Men det är i stor utsträckning tack vare att våra framgångar på jämställdhetsområdet vilar på gamla lagrar. Framsynta reformer som särbeskattning, föräldraförsäkring, utbyggd barnomsorg mm gör att Sverige rankas ganska högt. Men vi är inte längre i topp i OECD:s ranking om Gender Gap. Sverige har tappat både i absoluta tal och i jämförelse med andra länder de senaste åren. Det är hög tid för en ny och modig politik som vänder denna trend. Det finns ingen anledning att ha en lägre målsättning än att Sverige ska vara ett jämställt land.
Socialdemokraterna har sedan tio år feminismen inskriven i sitt partiprogram. Det är dags att visa det nu! Jag vill att socialdemokratin ska vara ett parti som konsekvent tar strid för kvinnors villkor, som alltid har jämställdhetsglasögonen på och som har starka kvinnliga företrädare. S-kvinnor behövs därför idag mer än någonsin för att driva ett feministiskt perspektiv i politiken. Organisationen behöver stärkas och utvecklas, det finns mycket att ta itu med för den som väljs till S-kvinnors ordförande på förbundsmötet i augusti.
Jag är en av de fyra kvinnor som blivit nominerad av distrikt och kvinnoklubbar som kandidat till ordförandeposten. Jag är glad och smickrad över det förtroende som visats mig och jag är mycket stolt över att vi i S-kvinnor kan ha en öppen och konstruktiv demokratisk process med flera kandidater som hjälps åt att lyfta fram jämställdhetspolitiken och kvinnors villkor. Höjdpunkten var nog det fullsatta seminarium i Almedalen där jag deltog tillsammans med Eva-Lena Jansson och Lena Sommestad. (Du som missade seminariet kan ta del av det här.)
Valberedningen har nu föreslagit Lena Sommestad som ny ordförande för S-kvinnor. Det är ett bra förslag. Lena är kunnig och engagerad, jag har saknat henne i den centrala politiken sedan valförlusten 2006. Jag hoppas och tror att Lena tillsammans med alla andra starka och goda krafter i förbundet kan utveckla och stärka S-kvinnor.
Själv ser jag en stor utmaning i att förnya och vässa den socialdemokratiska jämställdhetspolitiken i riksdagen och har meddelat valberedningen att jag inte längre kvarstår som kandidat.
Regeringens politik leder till ökade klyftor, ökad otrygghet, försämringar i välfärden och en tudelning av arbetsmarknaden. Det är en politik som konsekvent missgynnar kvinnor som grupp. Det är hög tid för en utmanande oppositionspolitik som kan pressa regeringen i jämställdhetsfrågorna och visa att socialdemokratin är ett modernt och modigt feministiskt parti. Jag är vårt partis gruppledare i arbetsmarknadsutskottet, där jämställdhetspolitiken hör hemma i riksdagen, och därmed ansvarig för att leda och utveckla partiets jämställdhetspolitik. En stor utmaning!
Jag kommer att fokusera de tio frågeställningar som tog upp i en debattartikel i DN för några veckor sedan. Det handlar om kvinnors löner och villkor i arbetslivet, glastaket och kvinnors möjligheter att nå höga positioner, jämställd föräldraförsäkring, rätten att definiera vår sexualitet och bestämma över våra kroppar samt den viktiga frågan om hur välfärden skall säkras och utvecklas, hur våra gemensamma resurser skall användas jämställt. Du kan ta del av hela artikeln här.
Jag ser fram emot att i det arbetet få samarbeta med S-kvinnors ordförande och med många andra starka och kunniga s-kvinnor.


21 July 2011

VM-brons

När det svenska landslaget kom hem till Sverige blev de hyllade av tiotusentals människor längs Göteborgs gator, av fotbollsungdomarna på ett fullsatt Ullevi, av tv-tittare runt om i landet. De får ta emot folkets jubel och kärlek och det är de väl värda. Ett VM-brons är hur stort som helst. Sverige vann mot alla lag utom mot Japan, de blivande världsmästarna, men det var nog när vi slog storfavoriten USA i gruppspelet som de flesta tv-tittarna här hemma fick upp ögonen för att det här landslaget har något extra som gör att de kan vinna även mot riktigt bra lag. Säkert var jag inte ensam om att känna tårarna komma mitt i jublet efter segermatchen mot Frankrike. Det här är ett landslag som har alla möjligheter att bli folkkärt, redan nästa sommar får vi följa dem i OS i London. Och sommaren 2013 har vi EM i Sverige!
VM i Tyskland blev en stor framgång för det svenska landslaget. Men framförallt är årets VM en enorm framgång för den internationella damfotbollen. Långt fler nationer än tidigare kunde ställa upp med riktigt bra och väl förberedda landslag, konkurrensen inom den internationella damfotbollen har definitivt ökat och det är en stor framgång som självklart ökar värdet av de svenska medaljerna.
Detta var det sjätte VM som anordnas och jag tror att det måste betraktas som ett stort kommersiellt genombrott för damfotbollen. Värdnationen Tyskland, med VM-generalen Steffi Jones i spetsen, hade gjort ett gediget förarbete för att öka intresset för VM genom att turnera runt till alla deltagande nationer och skapa medial uppmärksamhet. Och intresset växte. Öppningsmatchen i Berlin hade nära 80 000 åskådare och publiksnittet i hela VM låg på imponerande 25 000!
TV-sändningarna blev en succé. För första gången hade ett dam-VM lika många kameror och väl arrangerade tv-sändningar som ett herr-VM. FIFA har kunnat konstatera att tv-tittandet från årets VM slog nytt rekord för damfotbollen. I Sverige var det 1,7 miljoner tittare som såg semifinalen mot Japan, i värdnationen Tyskland var det i genomsnitt 16 miljoner tv-tittare som såg de tyska matcherna. Nästan en femtedel av Tysklands befolkning! I USA var det 21 miljoner tittare som såg straffläggningen i finalen, den högsta tittarsiffran någonsin för fotboll i USA och den nästa högsta någonsin för tv-sändning på dagtid. I Japan, där VM-hjältarna har tagits emot som rockstjärnor (och fått oväntade och höga prissummor av en sponsor!), var tittarsiffrorna dubbelt så stora som vid herr-VM i Sydafrika förra året.
Att så många människor över hela världen har fått chansen att se damfotboll av världsklass med folkfest på läktarna kommer förhoppningsvis att märkas i de nationella seriernas publiksiffror. Det skall bli spännande att följa damallsvenskans publiksiffror när serien nu drar igång efter uppehållet. Men höga tittarsiffror betyder också helt nya kommersiella möjligheter för damfotbollen. Nu gläds vi åt de svenska VM-medaljerna, hyllar vårt härliga landslag och går mot en ljus framtid för damfotbollen!

16 July 2011

Osäkra anställningar

Allt fler mäniskor tvingas idag jobba i osäkra och tillfälliga anställningar. Ofta används argumentet att visstidsanställning är ett bra sätt att få in en fot på arbetsmarknaden. Och så är det också för många, inte minst för ungdomar eller andra nytillträdande på arbetsmarknaden. Men efter att regeringen år 2007 ändrade lagen och gjorde det möjligt att stapla visstidsanställningar på varandra i oändlighet så har situationen förändrats. En tillfällig anställning är nu allt mer sällan en fot in till en fast anställning utan har blivit ett permanent tillstånd. Människor kan gå från den ena visstidsanställnignen till den andra hos samma arbetsgivare i tio år utan att få fast tjänst. Det är en helt orimlig situation! Den som saknar fast tjänst har svårt att planera sin tillvaro, väntar med att bilda familj, har svårt att få kontrakt på en bostad eller ett lån, tvekar inför fackligt engagemang och blir mer rädd för att säga ifrån på jobbet.
Efter att den borgerliga regeringen infört möjligheten att stapla visstidsanställningar på varandra är nu Sverige ett av de länder i Europa som har svagast reglering på detta område. Det har gått så långt att den mycket borgerligt dominerade EU-kommissionen till och med har regerat och protesterat till Reinfedts regering. När vi socialdemokrater i riksdagen har påpekat detta och frågat vad regeringen tänker göra för att begränsa möjligheten till "eviga" visstidsanställningar har arbetsmarknadsminister Hillevi Engström viftat bort kritiken och försökt hävda att EU-kommissionen inte alls kritiserar den svenska regeringen.
Men nu har Kommissionen hotat med att dra Sverige inför EU-domstolen och Hillevi Engström tvingas till ännu en reträtt. Enligt ett nytt förslag skall den som i mer än två år har varvat allmän visstidsanställning, vikariat, säsongsarbete eller provanställning hos samma arbetsgivare kunna gå till domstol och begära att anställningen förklaras som fast jobb. Det är ett krångligt sätt som verkar konstruerat för att så få som möjligt av alla dem som berörs verkligen skall få ett fast jobb. Ett bättre sätt skulle vara att helt enkelt ändra lagen så att den som haft visstidsanställningar under två år hos samma arbetsgivare automatiskt får sin anställning omvandlad till en fast tjänst.

15 July 2011

Almedalsveckan

I många år på 80-90-talet var jag djupt skeptisk till hela fenomenet Almedalen. Jag tyckte det var något elitistiskt och löjeväckande med att se ledande politiker och tongivande journalister/kommntatorer mingla runt i Visbys gränder tillsammans med alla politiska och journalistiska wannabies tillsammans dåligt pålästa lobbyister och konsulter. Jag undvek Almedalsveckan i många år.
Men någonting har hänt. Något har definitivt hänt med mig, jag har helt ändrat uppfattning. Men även Almedalsveckan har ändrat kraktär, vuxit och mognat.
Jag är nu djupt imponerad över att det går att samla så många samhällsintresserade personer samtidigt under en vecka. Långt över 10 000 personer deltar. Många är naturligtvis där i tjänsten som anställda av någon organisation eller något företag som har ett uppdrag att utföra. Men förvånansvärt många människor ägnar helt enkelt en semestervecka eller i alla fall ett par semesterdagar åt att lyssna till forskare, utredare och politiker som diskuterar aktuella samhällsfrågor och deltar själva i diskussioner om vitala framtidsfrågor. Det är ganska imponerande!
1400 seminarier, alla kostnadsfria och tillgängliga för vem som vill, arrangeras. Mitt intryck är att seminarierna idag håller hög klass. Arrangörerna har insett att media inte kommer att  intressera sig för deras seminarium och avstår nu från ytliga och spektakulära jippon. Istället satsar man på att göra riktigt bra seminarier för dem som faktiskt deltar. Det är en framgångsmodell. Initierade och kunniga åhörare deltar i diskussioner tillsammans med kvalificerade paneldeltagare. Det blir i sin bästa form som en fusion av folkbildningens cirkeltradition och akademins seminarietradition som bidrar till nya insikter och ny kunskap för alla som deltar.
Men minglet och rosévinet, går det att försvara? Ja, jag tycker det. Det är ganska unikt att ledande politiker, journalister, debattörer och företrädare för intresseorganisationer är samlade på samma plats och så tillgängliga för alla de 10 000 deltagarna. Jag blir oupphörligen stoppad av människor på Visbys smala gator som vill prata politik eller ställa en fråga. Minglen fungerar som mötesplatser där nya kontakter knyts och där politiken diskuteras, inte bara mellan etablerade politiker och debattörer utan i nya konstellationer. Internationella vänner brukar knappt tro att det är sant att svenska politiker är så tillgängliga som vi faktiskt är. Och Almedalsveckan får nog betraktas som höjden av tillgänglighet. Det kan såklart vara jobbigt ibland, men samtidigt något som jag tror att vi alla är stolta över. Jag ser fram emot nästa års Almedalsvecka!