13 June 2011

Utan granskning fortsätter fusket

Sverige skall vara ett öppet land som skall välkomna nya medborgare men även människor från andra länder som tillfälligt väljer att bidra med sitt arbete och sin kompetens hos oss. Rörlighet över gränserna är positivt i sig och vi har mycket att vinna på att fler människor får möjlighet att komma som arbetskraftsinvandrare till vårt land.
För en arbetsgivare som vill rekrytera personal från ett land utanför EU är det numera väldigt enkelt. Det räcker att skicka en ansökan till Migrationsverket tillsammans med inforamtion om de villkor som utlovas när det gäller lön och andra anställningsvillkor. Facket har möjlighet att yttra sig över de utlovade villkoren. De fackliga organisationerna vittnar om att det är överraskande lätt att få till stånd lönehöjningar och andra förbättringar för att nå upp till kollektivavtalsnivå. Att fackets krav möter överraskande svagt motstånd beror dessvärre på att jobberbjudandets villkor inte på något sätt är bindande.
När arbetstillståndet väl är beviljat kan arbetsgivaren avtala om helt andra löne- och antsällningsvillkor. Oseriösa aktörer har också mycket riktigt satt i system att dels avtala om väsentligt sämre villkor än de som låg till grund för Migrationsverkets positiva beslut och dessutom är det inte ovanligt att den lön som faktiskt betalas ut till den anställde är ännu lägre. Om han eller hon klagar så väntar utvisning ur landet eftersom uppehållstillståndet är knutet till anställningen.
Detta är naturligtvis en helt absurd ordning som leder både till lönedumpning, utnytjande av människor och osund konkurrens där seriösa företag missgynnas.
En organisation som har protesterat är Sveriges Ingenjörer som väljer att säga upp sitt samarbete med Migrationsverket eftersom myndigheten inte kontrollerar vilka löne- och anställningsvillkor som faktiskt gäller för den invandrade anställde.
Idag i SvD svarar Migrationsverkets duglige generaldirektör Dan Eliasson att det faktiskt inte är Migrationsverketes fel att regering och riksdag stiftat en lag som förbjuder Migrationsverket att granska anställningskontrakten i efterhand. Han har naturligtvis alldeles rätt. Det är mot regeringen och mot Tobias Billström som ilskan och kraven skall riktas:
* gör jobberbjudanet juridiskt bindande
* ge Migrationsverket i uppdrag att, gärna i samarbete med Skatteverket, granska vilka löne- och anställningsvillkor som faktist gäller för den migrerade arbetskraften
* inför en vandelsprövning som hindrar oseriösa och kriminella företag att beviljas arbetstillstånd.

Regeringens ovilja att ta itu med avarterna, fusket och utnyttjandet av människor gör att det ligger nära till hands att misstänka att den egentliga avsikten med den nya lagstiftningen inte varit att underlätta arbetskraftsinvandring utan att bidra till en lönepress nedåt på arbetsmarknaden.

09 June 2011

Idag stoppar vi Fas 3!

Idag skall riksdagen ställa sig bakom vårt utskottsinitiativ för att stoppa Fas 3. Investeringar för nya jobb är vårt alternativ till regeringens misslyckande med Fas 3. Trots en god ekonomisk utveckling har arbetslösheten tillåtits bita sig fast. Nu är var tredje arbetslös långtidsarbetslös. Ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa. På grund av att de arbetslösa saknar den kompetens som företagen efterfrågar, får de inte de jobb som växer fram. I nuläget karaktäriseras svensk arbetsmarknad av en oförmåga att matcha lediga jobb med arbetssökande som har rätt kompetens.

Vi socialdemokrater vill att Sverige ska konkurrera med höga förädlingsvärden, högt kunskapsinnehåll, forskning och innovationskraft - inte med låga löner och billiga produkter. Sverige behöver en aktiv näringspolitik med en ambitiös innovationspolitik. Med kloka investeringar nu kan vi bygga Sverige starkare inför nästa långkonjunktur. Alla som kan ska arbeta. Men regeringen förvägrar människor arbete och egen försörjning genom att låsa in arbetslösa i passivitet och återvändsgränder istället.

Stora grupper av långtidsarbetslösa sitter nu fast i den misslyckade arbetsmarknadspolitiska åtgärd som kallas Fas 3. Människor utnyttjats och arbetar utan ersättning. Trots detta har regeringen vägrat att göra några förändringar.
Vi sätter nu press på regeringen. Idag kommer riksdagen att besluta om ett stopp för nya anvisningar till Fas 3 och kräva att regeringen återkommer och redovisar hur den löst missförhållandena. Regeringens arbetsmarknadspolitik har misslyckats. Kombinationen av hög arbetslöshet och många obesatta jobb är unikt hög just nu. 7 av 10 arbetsgivare har svårt att få tag i rätt kompetens när de vill nyanställa. Trots en stark uppgång med många nya jobb på arbetsmarknaden så hänvisas rekordmånga arbetslösa till återvändsgränden Fas 3. Regeringens egna prognoser visar att antalet stiger från 26 000 till 50 000 inom de närmaste åren. Men Fas 3 leder inte till jobb! Bara 1-2 procent av deltagarna i Fas 3 går till jobb eller studier. När ska långtidsarbetslösa få jobb om inte nu när arbetsgivarna vill nyanställa?

Regeringen säger nej till utbildningslinjen i jobbpolitiken. Arbetslösa får inga möjligheter att få den kunskap som krävs för att kunna matchas mot de lediga jobb som skapas. Tre av fyra platser inom arbetsmarknadsutbildningen har tagits bort och volymen är nere i historiskt låga 3 800 platser. Inom vuxenutbildningen har var femte utbildningsplats tagits bort.
Vi kan aldrig acceptera att arbetslösa lämnas i passivitet. Alla måste få hjälp och stöd för att komma i jobb med egen försörjning. Det är arbetsmarknadspolitikens uppgift att se till att arbetsgivare får den arbetskraft som de behöver och rusta arbetslösa så att de kan ta de lediga jobben. Höga ambitioner i välfärden kräver fler människor i arbete. Nu krävs en ny politik som sätter jobben främst och som visar tilltro till människors förmåga, alternativet är en stor strukturarbetslöshet och vidgade klyftor.
Vårt alternativ:

• Den som blir arbetslös och behöver hjälp för att kunna få ett jobb ska få stöd från Arbetsförmedlingen från första dagen. En ny rapport från regeringens eget institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) visar att arbetsförmedlarnas roll för stöd och rådgivning i kombination med den kontroll som regelbundna besök ger är ett effektivt sätt att få arbetslösa i jobb. Arbetsförmedlingen ska kunna erbjuda långtidsarbetslösa regelbundna och kvalificerade möten med handläggare.

• Den sökandes kunskaper och yrkesfärdigheter ska dokumenteras genom validering som ska kunna erbjudas alla som behöver det. I dagens läge med stora mismatch-problem på arbetsmarknaden måste vi ta tillvara och synliggöra alla arbetslösas kompetens snabbt och effektivt.

• Kvalitet i arbetsmarknadspolitiska program ska alltid värnas. Åtgärder ska leda till arbete och egen försörjning. Den som har fel eller gammal kompetens i förhållande till vad som krävs på arbetsmarknaden ska senast inom 90 dagar rekommenderas/erbjudas relevant utbildning antingen inom den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen eller inom reguljär yrkesutbildning. Jobb- och utvecklingsgarantin måste innehålla effektiva och kvalificerade insatser som leder till jobb och inte till förvaring. Praktik, anställningsstöd, utbildning och starta-eget-stöd ska aktivt erbjudas. Åtgärder som inte leder till arbete/studier måste omprövas.

• Öka volymen av arbetsmarknadsutbildningar riktade till bristyrken. Regeringens eget expertorgan Finanspolitiska rådet har, tillsammans med många andra ledande ekonomer, rekommenderat kraftigt utökade volymer. IFAU pekar på att dagens arbetsmarknadsutbildningar leder till jobb i väsentligt högre utsträckning än under 90-talet.

• Bygg ut den reguljära vuxenutbildningen och yrkesutbildningen. Utbildning är den enskilt viktigaste åtgärden för att stärka individens möjligheter på arbetsmarknaden och rimmar väl med den stora kompetensbrist som av demografiska skäl snart kommer att finnas inom många branscher.

• För att skapa en vård i världsklass behövs arbetskraft med bästa möjliga kompetens. Inför utbildningsvikariat inom vård- och omsorg som ger personalen möjlighet till nödvändig kompetensutveckling samtidigt som en långtidsarbetslös får möjlighet till ett vikariat inom en viktig framtidsbransch.

Jag är övertygad om att de allra flesta som idag är långtidsarbetslösa kan få jobb på den reguljära arbetsmarknaden, givet att rätt insatser sätts in och att dagens goda konjunkturläge med stark efterfrågan på arbetskraft håller i sig. Men vi vet också att det finns personer som trots utbildning och aktiva insatser ändå har stora svårigheter att få ett jobb på den reguljära arbetsmarknaden. För oss är det en självklarhet att de också ska ges möjlighet att arbeta på rimliga villkor. De ska inte hänvisas till gratisarbete i Fas 3 utan erbjudas riktiga men subventionerade och anpassade jobb. Det kan t ex handla om lönebidragsanställningar kopplade till kultursektorn eller också om plusjobb inom kommuner och landsting. Vi vill även införa plusjobb i ideell sektor. Vi vill utöka OSA- offentligt skyddade anställningar - riktade till personer med psykiska funktionshinder och Gröna jobb som bidrar till förbättrad yttermiljö i miljonprogramsområdena.

Vi drivs av en människosyn som inte ger upp om en enda människa och en vetskap om att vår gemensamma välfärd är beroende av full sysselsättning. Nu står vår linje för arbete och utbildning mot regeringens politik för passivitet och återvändsgränder.

07 June 2011

Nu ändrar vi Lex Laval!

Idag har riksdagens arbetsmarknadsutskott beslutat att Lex Laval måste ändras för att stärka löntagarnas rättigheter på arbetsplatserna. För oss socialdemokrater är det självklart att alla som arbetar i Sverige skall omfattas av samma villkor, oavsett ursprung. Vi vill ha rörlighet och öppna gränser, därför vill vi ha starkare lagstftning för att säkerställa schyssta villkor och motverka lönedumpning. Utskottet kräver nu att regeringen ändrar i Lex Laval främst när det gäller bevisfrågan och möjligheten att kräva försäkringar. Sverige skall självklart följa EU:s regler, men vi kan inte acceptera att regeringen passade på att göra inskränkningar i den svenska konflikträtten när Lex Laval infördes. Det vill vi nu ha en ändring av. Rättsläget för vilka villkor som kan krävas för utstationerad arbetskraft som arbetar i Sverige är idag osäkert. Det finns stora risker för att arbetstagare utnyttjas co hatt oseriösa företag kan konkurrera genom att dumpa löner och villkor. Här följer hela den text som utskottet idag beslutat om med detaljerade krav på ny lagstiftning:

Den svenska kollektivavtalsmodellen bygger på en omfattande autonomi för arbetsmarknadens parter. Den grundläggande principen på svensk arbetsmarknad är att huvudansvaret för regleringen av löne- och anställningsvillkor vilar på arbetsmarknadens parter. I Sverige har kollektivavtalen hög täckningsgrad. Kollektivavtalsmodellen har hög legitimitet. Utskottet anser att det finns anledning att slå vakt om detta väl fungerande system för attreglera arbetsmarknaden.
Såväl medlemskapet i EU som globaliseringen medför att Sverige ställs inför nya utmaningar. En central utgångspunkt för utskottet är att arbetsmarknadens parters autonomi och ingångna avtal på arbetsmarknaden alltid respekteras till fullo. En annan och lika central utgångspunkt är att alla former av social dumpning och lönedumpning alltid ska motverkas och beivras.
Med ökad internationalisering och fler utländska aktörer i Sverige krävs att regelverken som omger kollektivavtalen stärks. Förändrade förutsättningar kräver nya typer av regelverk i syfte att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden. Den fria rörligheten på den inre marknaden som följer av EU-medlemskapet förhindrar inte nationell lagstiftning i syfte att upprätthålla ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Utskottet anser att arbetstagares och företags rörlighet över gränserna är mycket positivt och skapar möjligheter för många, såväl människor som företag, att utvecklas. Utskottet ser positivt på möjligheter att riva hinder mellan EU-länder och med länder utanför EU för att möjliggöra en ökad rörlighet över gränserna. Det är samtidigt dock nödvändigt att säkerställa att detta inte sker till priset av dumpade löne- och anställningsvillkor. Den nya svenska lagstiftningen i fråga om utstationering trädde i kraft
för drygt ett år sedan. Det svenska rättsläget efter den s.k. Lavaldomen är dock oklart. Det finns fortfarande en berättigad oro för att de svenska kollektivavtalen på den svenska arbetsmarknaden inte kan hävdas och värnas.
För det första, i syfte att stärka den svenska kollektivavtalsmodellen anser utskottet att kompletterande lagstiftning bör antas. Det rör sig primärt om anmälningsplikt och krav på att det finns en behörig representant
också för utländska företag med verksamhet i Sverige. Utskottet kan i denna del med tillfredsställelse konstatera att riksdagen i dagarna beslutat om ett tillkännagivande till regeringen som innebär att regeringen ska återkomma med förslag om att det ska ställas krav på behörig representant för företag som är etablerade i utlandet eller näringsidkare bosatta utomlands med personal utstationerad till Sverige. Frågan har
beretts i näringsutskottet i anslutning till behandlingen av proposition 2010/11:87 om utländsk näringsverksamhet i Sverige. I propositionen redovisade regeringen sin bedömning att frågan om en representant lämpligen borde lösas inom ramen för den arbetsrättsliga lagstiftningen snarare än i filiallagen, vilket näringsutskottet anslöt sig till. Frågan borde enligt propositionen utredas i särskild ordning. Näringsutskottet välkomnade den utredning som enligt uppgift hade tillsatts av regeringen och som påbörjat sitt arbete med att utreda frågan om att i utstationeringslagen införa en anmälningsskyldighet och krav på en representant för utländska företag och näringsidkare. Utskottet ansåg dock att det fanns skäl att betona betydelsen av att det införs krav på att företag etablerade i utlandet eller näringsidkare bosatta utomlands i samband med utstationering av arbetstagare till Sverige ska ha en representant i landet som är behörig att företräda dem i kontakter med myndigheter och vid förhandlingar med arbetstagarorganisationerna. Utan närvaro av en representant med sådan behörighet kan inte den svenska arbetsmarknadsmodellen fungera, och möjligheten att kontrollera att utstationerade arbetstagare har rimliga arbets- och avtalsvillkor begränsas kraftigt. Näringsutskottet gjorde också bedömningen att ett sådant krav bör vara förenligt med EU-rätten under förutsättning att EUmedborgare från andra länder inte diskrimineras genom krav på bosättning i Sverige. Näringsutskottet förutsatte att beredningen av frågan hanteras skyndsamt. Näringsutskottet föreslog enhälligt ett tillkännagivande om detta till regeringen, vilket riksdagen nu alltså beslutat om (bet. 2010/11:
NU19 Utländsk näringsverksamhet i Sverige, rskr. 2010/11:270).

För det andra, anser utskottet att delar av lex Laval som antogs av riksdagen för drygt ett år sedan enligt förslag i proposition 2009/10:48 ska ses över i en särskild utredning. Utskottet anser att Lavalproblematiken måste få en lösning som långsiktigt värnar den svenska kollektivavtalsmodellen inom ramen för EU-medlemskapet. Utgångspunkten ska vara att svenska kollektivavtal ska gälla för alla som arbetar i Sverige. Utstationerad arbetskraft ska kunna ges rättigheter i enlighet med svenska kollektivavtal. Utredningen ska föreslå de åtgärder som anses nödvändiga för att garantera att alla som arbetar i Sverige omfattas av samma villkor – oavsett ursprungsland.
Utredningens ska ge förslag på hur den s.k. bevisregeln i 5 a § utstationeringslagen kan ändras och tillämpas. I första hand bör detta ske så att det utstationerade företaget ska kunna förmås, om det inte är möjligt på annat sätt med stridsåtgärder, att bekräfta att villkoren tillämpas i ett avtal med en facklig organisation, ett s.k. bekräftelsavtal. I annat fall ska det ställas kvalitativa krav på det avtal som företaget utgår ifrån. Det ska inte
räcka med individuella anställningsavtal eller ensidiga utfästelser från arbetsgivaren. Utredningen ska även ge förslag till hur försäkringsskydd ska kunna krävas för utstationerade arbetstagare. Försäkringar bör betraktas som en del av det skydd som ska garanteras beträffande säkerhet, hälsa och hygien på arbetsplatsen (utstationeringsdirektivet (96/71/EG) artikel 3. 1. e). Utskottet anser att det därför bör införas en bestämmelse i utstationeringslagen som klargör att det är tillåtet att genom stridsåtgärder förmå arbetsgivare att teckna försäkringar som TFA (Trygghetsförsäkring vid arbetsskada) och TGL (Tjänstegrupplivförsäkring). I de fall utredningen finner det motiverat ska utredningen ge förslag till lösningar genom ändrad nationell lagstiftning eller genom att föreslå andra åtgärder. En given utgångspunkt i ett sådant arbete ska vara att de förslagna lösningarna uppfyller EU-rättens krav och ska vara stabila i den meningen att lagändringarna inte får löpa en väsentlig risk att bli ifrågasatta av Kommissionen eller i klagomål hos EU-domstolen. Utskottet är här medvetet om att det kan finnas ett utrymme för tolkning av EU-rätten, och en belysning av tolkningsproblematiken bör ske. Om lagstiftningsåtgärder föreslås ska dessa inom EU-rättens ramar skapa en balans mellan de intressen som gör sig gällande. Utredningen bör i detta sammanhang naturligtvis beakta utvecklingen av EU-rätten på området. En annan utgångspunkt är att eventuella lagförslag ska vara förenliga med de övriga konventioner som Sverige är bundet av. Arbetet ska ske skyndsamt och
redovisas senast den 1 september 2012.
Enligt de förändringar i utstationeringslagen som genomfördes enligt förslag i Lavalpropositionen ska arbetstagarorganisationer anmäla de kollektivavtalsvillkor de kan komma att kräva genom stridsåtgärder till Arbetsmiljöverket. Denna hantering har dock brustit och endast ett fåtal organisationer har följt den nya ordningen. För att stärka denna nya processordning och tydliggöra ansvarsfördelningen bör alternativa hanteringar och mottagarinstanser analyseras. Den utredning som föreslås av utskottet ska analysera vilka verkningsfulla åtgärder som bör vidtas för att säkerställa att företagen lämnar uppgifter om kollektivavtal, t.ex. ett vitesförfarande. Utredningen ska också kartlägga fördelar och nackdelar med att i stället ge Medlingsinstitutet ansvar för denna hantering.

Vad utskottet anfört om att regeringen skyndsamt ska tillsätta en utredning med uppdrag att inom den angivna tiden överväga vilka lagändringar som enligt ovan krävs för att värna den svenska modellen i ett internationellt perspektiv och därefter återkomma till riksdagen med lagförslag bör
ges regeringen till känna. Det innebär att motionerna A333 (S), A385 yrkandena 1 och 3 (V), A403 yrkande 1 (S), A406 yrkande 1 (MP) och A411 yrkandena 3–6 (S) tillstyrks.

01 June 2011

Straffa de skyldiga, inte kollektivet

När någon utanför fotbollsfamiljen tar kontakt med mig för att prata om fotboll så är det uteslutande en fråga som oroar och väcker frågor - bråk och brott i samband med stora matcher i herrallsvenskan. Den senaste skandalen skedde i Skåne då Helsingborgs målvakt blev attackerad i seriefinalen mot Malmö FF.  Men det var dessvärre bara en i raden, domar har blivit attackerade, matcher har blivit avstängda, supportrar vittnar om obehagliga upplevelser. Det är dags att frågan om att stoppa våldet och de kriminella handlingarna tas på allvar, det räcker inte med upprörda kommentarer eller tydliga avståndstaganden. Nu krävs det handling.

Fotbollen behöver hjälp av samhället och lagstiftarna för att kunna stoppa dem som begår kriminella handlingar och förstör fotbollsupplevelsen för alla andra. Ett viktigt beslut togs häromdagen av Datainspektionen som  beslutade att tillåta Djurgårdens IF att bygga upp ett register med namn, adress, personnummer och bild på personer som bedöms vara risksupportrar för att kunna neka dessa inträde på arenan. Jag räknar med att övriga allsvenska klubbar nu kommer att göra detsamma. Detta kommer dock inte att räcka. För att man skall veta vilka individer som begår handlingarna så krävs även bättre kameraövervakning för att snabbt kunna ta fast och lagföra de individer som begår brott.

I England har man framgångsrikt arbetat med att få bort huliganproblem på arenorna. Vi varken kan eller bör kopiera deras metoder men vi bör lära oss. En viktig del är att i Storbritannien måste de personer som ålagts tillträdesförbud till fotbolls­matcher anmäla sig hos polisen på matchdagar, vid samma klockslag som matchstart och en bra bit från arenan så att man vet att personen inte befinner sig på arenan. Denna s.k. anmälningsplikt bör införas även i Sverige. Det kräver Svenska Fotbollförbundet och en majoritet av riksdagens partier. Det är obegripligt att justitieministern så hårdnackat håller emot med argumentet att det skulle innebära ett alltför stort ingrepp i den personliga integriteten! Men hur är det med den personliga integriteteten för alla oss andra som älskar fotboll och gärna vill stå i klacken och sjunga men som behandlas om ett kollektiv av potentiella huliganer?

Men även fotbollsrörelsen själv och klubbarna kan definitivt göra mer för att stävja problemet. En fråga man kan ställa sig är om vi inom fotbollen verkligen tar problemet på tillräckligt stort allvar. SvFF arbetar nu med ett femtontal framtidsfrågor inom ramen för Fotboll 2020. Ingen av framtidsfrågorna handlar om den allvarliga utmaning som våld, bråk och kriminalitet utgör på vissa arenor.

Det har i debatten även framförts förslag som enligt min mening leder till negativa effekter som inte uppväger vinsterna. Jag tänker då på förslag om att ta bort samtliga ståplatser och kraftigt höja biljettpriset, det är ett förslag som skulle slå benhårt mot arbetslösa, studerande, ensamstående och låginkomsttagare och därmed utestänga väldigt många från fotbollens glädje. Men även förslag om att bolagisera de stora klubbarnas elitlag med majoritetsägande för privata investerare enbart i syfte att utestänga supportrar från inflytande tycker jag är fel. Det kan vara nödvändigt och riktigt att bolagisera för att ta in det kapital som krävs för att kunna konkurrera internationellt på hög nivå. Elitfotbollen kräver idag stora ekonomiska resurser. Men att karaktären av ideell förening därmed går förlorad är hur man än vänder och vrider på det en förlust och inget att sträva efter i sig.

Fotbollen är Sveriges nationalsport. Vi är störst i antalet utövare, vi är populärast, vi är en folksport och vi är älskade. Fotbollen engagerar och aktiverar. Detta är vår största styrka. Bråk, våld och kriminalitet på arenorna är ett hot mot vår ställning som nationalsport. Det krävs kraftfulla insatser för att stävja våldet, det bör ske för att värna vår ställning som folklig nationalsport, tillgänglig för alla och uppburen av ett stort ideellt engagemang - inte för att undergräva den.