26 April 2011

Arbetslöshetsförsäkring för arbete och matchning

Regeringen har systematiskt nedmonterat och förstört arbetslöshetsförsäkringen så att nu endast en tredjedel av de arbetslösa får ut något från försäkringen och endast 4% (!) av de arbetslösa får ut 80% av en heltidslön. Vi socialdemokrater har högljutt protesterat mot försämringarna och vi har tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet föreslagit konkreta och finansierade förändringar av försäkringen.
Nu har det i riksdagens arbetsmarknadsutskott visat sig att regeringen inte har majoritet för riktigt alla delar av sin politik för a-kassan. En majoritet i utskottet kommer att kräva att regeringen återkommer med förslag om förändringar i arbetslöshetsförsäkringen i följande delar:
  • Matchningen. OECD:s ledande ekonomer framhåller att en generös arbetslöshetsförsäkring leder till en bättre matchning på arbetsmarknaden genom att den arbetslöse får ekonomiska förutsättningar att söka efter ett lämpligt arbete som motsvarar utbildningsnivå och kompetens. Det är viktigt att försäkringens regelverk är så utformat att arbetslösa matchas till rätt jobb. Vi vill därför att den som blir arbetslös under den första tiden som arbetslös skall kunna koncentrera sitt jobbsökande till de jobb som man har utbildning för och inom ett pendlingsavstånd från hemmet. Först efter 100 dagar skall man vara tvungen att söka alla jobb i hela landet.
  • Deltidsarbetslösheten. Idag är reglerna utformade så att den som är heltidsarbetslös förlorar ekonomiskt på att ta ett tillfälligt jobb eller att ta ett deltidsjobb. Det leder till onödligt hög arbetslöshet och strider emot en sund arbetslinje. En av Sveriges ledande arbetsmarknadsforskare och a-kasseexperter, professor Bertil Holmlund, har nyligen i Långtidsutredningen föreslagit mer generösa regler och ersättning för människor som är deltidsarbetslösa. Det är i högsta grad motiverat. Dagens regler, framförallt den mycket korta ersättningsperioden vid deltidsarbetslöshet på 75 ersättningsdagar, motverkar arbetslinjen. Holmlund konstaterar att deltidsarbete ofta är inkörsporten till heltidsarbete, varför arbetslösa bör uppmuntras att söka deltidsarbete. I så fall bör såväl ersättningen som ersättningsperiodens längd bli mer generös. Detta vill vi nu att regeringen ändrar.
Vid dagens sammanträde med arbetsmarknadsutskottet påstod regeringspartierna att dessa reformer skulle kosta mer än tre miljarder att genomföra. Det är ett påstående som helt saknar grund och som är beräknat på ett helt annat förslag än det som en majoritet i utskottet kommer att ställa sig bakom. Vinsterna i form av effektivare matchning och lägre arbetslöshet, liksom eventuellt ökade kostander för försäkringen, är mycket svårt att bedöma, dels för att ingen säkert vet effekterna och dels för att arbetslösheten och de arbetslösas möjlighet att få arbete är beroende av en fungerande arbetsmarknadspolitik och bra utbildning i än högre grad än av a-kassans utformning. Politiken blir inte mer exakt för att man sätter felaktiga siffror på den.
Det riktigt viktiga är dock att politiken ändras så att fler människor får chans att få jobb och få använda sin kompetens för sin egen försärjning och för att bygga Sverige starkt igen. En väl fungerande arbetslöshetsförsäkring kan bidra till detta. 

17 April 2011

Manliga filosofer går rejält vilse om aborträtten

En kvinna ska inte själv få bestämma om hon vill och kan fullfölja en graviditet, det vore lika fel som att låta dagens generation förbruka alla jordens resurser och lämna en plundrad planet till kommande generationer. Denna halsbrytande liknelse mellan aborträtten och klimathotet presenteras idag i en debattartikel i Dagens Nyheter.
Det är två filosofer som uttalar sig om när abort kan vara rätt (om kvinnan är ung och graviditeten upptäcks sent) och när det kan vara fel. För säkerhets skull preciseras inte när abort är moraliskt fel enligt filosoferna. Men de uttalar att aborter idag sker i "en moralisk gråzon" som självklart pekar ut de kvinnor som tagit ett svårt beslut som moraliskt tvivelaktiga. Behöver jag säga att de två filosoferna är av manligt kön?

Att upptäcka att man oönskat blivit gravid är en enormt tung och svår upplevelse. Att ta ansvar för situationen och ta beslut om att fullfölja eller avbryta graviditeten är alltid, alltid ett svårt och stort beslut. Hur svårt och stort ett sådant beslut är tror jag få män kan föreställa sig.
Dagens debattartikel, liksom andra anti-abort-utspel, utgår från den helt felaktiga utgångspunkten att det bara är hård lagstiftning som hindrar gravida kvinnor från att i tid och otid göra abort. Tvärtom vet vi att aborter sker oavsett hur sträng lagstftningen är, men till priset av kvinnors liv och hälsa. Så stort är kvinnors ansvar för en graviditet att kvinnor världen över riskerar sitt eget liv för att i ett utsatt läge avbryta en oönskad graviditet.
Kvinnors rätt att själva bestämma över sin egen kropp och tillgång till säkra aborter har i vårt land, och i många andra länder, gått hand i hand med en utveckling där barns rättigheter och livsvillkor har stärkts. Det är ingen slump att vi har både fri abort, världens bästa föräldraförsäkring, utmärkta förskolor och bra skyddsnät för barn och unga i vårt land.

Om filosoferna menar allvar med att vi som är vuxna idag bör ta ansvar för kommande generationer inte bara när det gäller klimathotet har jag några bra förslag som bör komma högt på dagordningen:
* utrota barnfattigdomen
* stärk kvinnors rättigheter globalt
* ge världens alla barn och unga rätt till utbildning och fred

16 April 2011

Stoppa huliganerna vid entrén

Fotboll är fest, förväntan, starka känslor, glädje, ilska, kärlek till laget och ibland stor sorg. För många av oss är det just möjligheten att uppleva starka känslor tillsammans som gör att matchen upplevs så mycket mer intensivt och liksom större när man står tillsammans i klacken och sjunger. Tyvärr har det nu snarare blivit regel än undantag att det visar sig finnas rötägg i klacken som förstör upplevelsen för oss andra, som ofta även stoppar eller försenar matchen och som dessutom tillgriper våld. Detta är helt oacceptabelt! Det måste vara en huvuduppgift för alla oss som älskar fotboll att ta itu med detta stora problem som förstör för så många.
Jag vill inte se en utveckling där klackarna försvinner eller hänvisas till en djurliknande tillvaro i bur. Fansen och fanskulturen är en väsentlig del av fotbollsupplevelsen som skall värnas, inte föraktas. Men våldsverkarna och rötäggen måste bort. Det är helt nödvändigt och ett stort ansvar för klubbarna.
För att det skall bli möjligt måste klubbarna kunna stoppa kända våldsverkare i entrén så att de aldrig kommer in på arenan. Därför måste klubbarna, enligt min mening, omedelbart få möjlighet att fotoregistrera de personer som fått tillträdesförbud till lagets matcher. Personuppgiftslagen (PUL) innehåller stränga regler mot att registrera personuppgifter. Men utan möjlighet att fotoregistrera dessa personer är lagen om tillträdesförbud helt tandlös.
Djurgården Fotboll har nu ansökt hos Datainspektionen om att få fotoregistrera personer med tillträdesförbud men även andra som tidigare gjort sig skyldiga till dumheter och som utreds för avstängning. Låt oss hoppas att DI nu snabbt beviljar undantag från PUL och gör detta möjligt. Då bör de andra storklubbarna snarast lämna in likalydande ansökningar.
Om Datainspektionen kommer fram till att lagen förhindrar den möjligheten måste lagen omedelbart ändras. Bra fotboll är starka känslor. Men ingen skall behöva uppleva att rädsla för våld eller bråk skall vara en av de känslorna.

11 April 2011

Ett sysselsättningspolitiskt ramverk och en kommission för full sysselsättning

Vi ser nu en bred uppgång på svensk arbetsmarknad. Sysselsättningen växer även om det är långt kvar till den sysselsättningsnivå som rådde före krisen.
Trots denna positiva utveckling finns det orostecken som måste tas på allvar. Sverige står inför stora utmaningar som är avgörande för att klara en hög sysselsättning och därmed välfärdens finansiering. Arbetslösheten ligger på en konstant hög nivå och var tredje är långtidsarbetslös. Gapet mellan mäns och kvinnors sysselsättningsgrad är just nu det största på de tre senaste decennierna, cirka fem procentenheter. Den demografiska utvecklingen gör att allt färre i arbetsför ålder ska försörja allt fler äldre och vårdbehövande. Sverige har inte råd att lämna hundratusentals människor i långtidsarbetslöshet och utanförskap. Kampen mot långtidsarbetslösheten måste bli en central del av den ekonomiska politiken.
Efter den djupa krisen på 90-talet skapades tydliga ramverk för dels finanspolitiken och dels för penningpolitiken. Utgiftstak och en stramare budgetprocess infördes liksom mål om överskott i statsbudgeten över en konjunkturcykel. För penningpolitiken gäller inflationsmål, rörlig växelkurs och en oberoende riksbank. Dessa ramverk har fungerat väl och varit ett stöd för att Sverige ska klara också stora påfrestningar som exempelvis den senaste globala finanskrisen.
Jag föreslår nu att ett nytt ramverk etableras för sysselsättningspolitiken. Det bör innehålla två mål för sysselsättningen:
1. Mål för sysselsättningsgraden: En hög sysselsättningsgrad – arbete åt alla – är ett uttryck för en väl fungerande arbetslinje där alla ska kunna bidra på arbetsmarknaden. Arbete är både en plikt och en rättighet.
EU-länderna har enats om att eftersträva att sysselsättningen ska nå 75 procent för både kvinnor och män i åldrarna 20-64 år. Det är en alldeles för låg ambitionsnivå för Sverige då vi har ett väsentligt högre arbetskraftsdeltagande bland kvinnor jämfört med övriga EU-länder. Vårt mål är att höja sysselsättningsgraden till 80 procent i reguljär sysselsättning i åldersgruppen 20–64 år för att sedan successivt öka den. Att allt fler väljer att arbeta efter 65 år är en välkommen utveckling. Ett område som har uppmärksammats för lite är att antalet långtidsarbetslösa har ökat dramatiskt. Målet för sysselsättningsgraden bör därför kompletteras med ett delmål för långtidsarbetslösheten. Att pressa tillbaka långtidsarbetslösheten till en procent av arbetskraften torde vara ett fullt realistiskt om aktiva åtgärder sätts in.
2. Mål för arbetade timmar: Till följd av den demografiska omställningen ökar antalet pensionsavgångar kraftigt samtidigt som antalet nytillträdande ungdomar blir färre än på länge. Vissa branscher och regioner kommer sannolikt att drabbas av betydande rekryteringsproblem. Sammantaget beräknas omkring 1,6 miljoner arbetstagare att lämna arbetslivet av åldersskäl fram till 2025, vilket är 250 000 fler åldersavgångar än under de gångna 15 åren. En hög sysselsättningsgrad innebär då inte nödvändigtvis en hög ambition för utvecklingen av antalet arbetade timmar. Ett särskilt mål för antalet arbetade timmar behövs därför för att säkerställa välfärdens framtida finansiering.
Att bekämpa arbetslösheten för att öka antalet arbetade timmar är därför helt centralt. Om Sveriges kvinnor ges möjligheter att arbeta i samma utsträckning som män, så ökar skatteinkomsterna med cirka 150 miljarder kronor.
3. Tillsätt en kommission för full sysselsättning. Den ska föreslå aktiva och flexibla insatser som gör att företag och branscher kan finna rätt kompetens vid rätt tillfälle. Det skulle öka sysselsättningsgraden liksom antalet arbetade timmar. En sådan instans skulle ge sysselsättningspolitiken den spänst och tyngd som den saknar idag.
Vi kan inte nöja oss med att Sverige går något bättre än de krisande EU-ekonomierna, vi måste kunna konkurrera globalt. Därför krävs en modern jobbpolitik som inkluderar alla som kan arbeta, som erbjuder möjligheter till utbildning och utveckling och som inte ger upp om en enda människa.

10 April 2011

Orimliga krav på kvinnors liv och kroppar

Vad är det som händer med kvinnorollen? Jag har en obehaglig känsla av att vår kamp för att kvinnor inte skall begränsas av att tvingas välja bort viktiga delar av sitt liv har resulterat i att väldigt många kvinnor känner att de måste lyckas med allt. Katrine Kielos formulerade det såhär: ”En hel generation kvinnor verkar ha tolkat de käcka utropen om att du kan bli vadsomhelst, till att du måste vara allt. Annars är du värdelös.”

Är det så att många kvinnor idag känner en press att vara framgångsrika i yrkeslivet, ha flera barn, ägna mycket tid åt barnens fritidsaktiviteter, ha ett vackert och välstädat hem, ha ett rikt umgänge och delta i kulturlivet, ha en vältränad kropp, hämta tidigt på dagis, vara engagerad i både samhällsliv och föräldraförening samt tjäna mycket pengar? Jag är rädd för det. Och att många själva tar på sig ”skulden” för detta – man har ju valt själv gudbevars.
Men det är faktiskt inte möjligt att lyckas med allt. Livet ska självklart kunna innehålla många olika delar samtidigt, ingen skall behöva avstå familj för arbetets skull eller avstå samhällsengagemang för barnens skull. Men det är orimligt att tro att man kan vara framgångsrik i precis alla avseenden precis samtidigt. Orimliga krav och förväntningar leder till att man riskerar att leva ett liv som ständigt misslyckad.

Jag kan inte låta bli att dra en parallell till de orimliga utseendekrav som kvinnor förväntas förhålla sig till. Många förstår säkert att orimliga krav på hur smal och perfekt kvinnokroppen bör vara gör att många kvinnor riskerar leva med bördan av att underkänna sitt eget utseende. Nu tycks samma orimliga krav på hur man skall leva sitt liv göra att många kvinnor riskerar leva med bördan av att underkänna utformningen av sina egna liv.

Det är dags att vi börjar tala om de outtalade men starka normativa krav som pressar många kvinnor idag men som nästa uteslutande betraktas som ett privat problem, trots att kvinnor har hög sjukfrånvaro och att unga kvinnor har växande problem med psykisk ohälsa. Det privata är politiskt!

08 April 2011

Framtid för s-kvinnor

Jag har tackat ja till att bli nominerad som ordförande för s-kvinnor för att jag tycker att det vore väldigt roligt. S-kvinnor behövs idag mer än någonsin både för att driva ett feministiskt perspektiv i politiken och för att vi kvinnor behöver vår egen organisation för att få styrka av varandra. Jag tycker att min roll som riksdagsledamot och talesperson för arbetsmarknadsfrågor och jämställdhet går bra att kombinera med uppdraget.

Vad jag vill arbeta för:

1. Utveckla S-kvinnor genom att:
• Ta tillvara våra medlemmar, utveckla vår interna demokrati och stärka vår organisation. S-kvinnor behöver växa i hela landet. Värva nya medlemmar och fortsätta att utveckla organisationen för att vi skall bli relevanta för fler.
• Utveckla s-kvinnors stolta tradition av aktivt internationellt solidaritetsarbete. Inte minst viktigt att utveckla vårt engagemang i mellanöstern.
• Skapa en egen kvinnlig ledarskapsutbildning för att säkerställa att vi har kunniga, duktiga och starka kvinnliga kandidater till alla ledande poster i partiet. Utveckla seminarieverksamhet i S-kvinnors regi för att ny kunskap och forskning skall kunna omsättas i vår politik.

2. Att S-kvinnor ska vara en blåslampa i baken för att socialdemokratin i både ord och handling skall vara ett feministiskt parti. Vi måste vara tuffa, målmedvetna och uthålliga för att nå resultat. Det handlar om:

• Att sätta jämställdheten högst på dagordningen, sätta på genusglasögonen och se till att jämställdhet genomsyrar alla delar av partiets politik. Det sker verkligen inte av sig självt utan kräver ett målmedvetet och samordnat arbete från alla s-kvinnor inom olika delar av partiets organisation.
• Att driva på så att kvinnor får ledande positioner i vårt parti i samma utsträckning som män. Vår hittills enda kvinnliga partiordförande får inte bli en parentes!
• Att skapa kvinnliga nätverk som kan stötta, driva och nominera i riksdagen, i kommuner och landsting och andra politiska församlingar.

3. En kraftfull socialdemokratisk opposition mot regeringen i jämställdhetsfrågor. Jämställdheten i Sverige går just nu åt fel håll. Viktiga frågor att driva:

• Arbete. En kvinna i Sverige tjänar i genomsnitt 18 600 kr i månaden på sitt arbete. En man tjänar i genomsnitt 26 400 kr (siffrorna är från 2009). Det skiljer alltså 7 800 kr varje månad mellan hans och hennes lön. Det är mycket pengar. Det handlar om att driva rätten till heltid, barnomsorg på obekväm arbetstid. Det behövs kamp mot osäkra anställningsförhållanden. Många kvinnor är hänvisade till att vänta på att arbetsgivaren skall höra av sig med ett sms eller ett telefonsamtal i förhoppning om att få jobba några timmar. De är vår tids daglönare. Förr stod man med mössan i hand, i dag står man med mobilen. Men utsattheten är densamma.
• Välfärden. Med en åldrande befolkning och en äldreomsorg som i många kommuner bantas och slimmas står vi inför hot om en ny kvinnofälla. Äldreomsorgen är en kvinnofråga. En majoritet av dem som behöver hemtjänst är kvinnor, en stor majoritet av de boende på äldreboenden är kvinnor, en överväldigande majoritet av dem som jobbar i omsorgen är kvinnor. Och när äldreomsorgen inte fungerar är det kvinnor – döttrar och svärdöttrar och fruar – som får rycka in. Ambitionsnivån måste höjas, för de äldre kvinnornas skull, för de anställda kvinnornas skull och för att alla andra kvinnor skall ha möjlighet att jobba heltid och hinna med sina liv.
• Vardagen. Det privata är politiskt. Jag önskar att vi kan starta en ny debatt om hur vi prioriterar i våra egna liv för att se att det finns ett mönster – ett könsmönster. Unga kvinnor som känner att de ”måste” göra karriär, hämta tidigt på dagis, ha perfekta hem och vältränad kropp, vara aktiva i både sällskapslivet och föräldraföreningen. Och som skyller på sig själva för att de ”valt” detta. Eller kvinnor som kommit till Sverige från länder där de aldrig fick gå i skolan och som nu också i vårt land blir instängda i familjen utan att vi på allvar tar strid för deras rättigheter.

06 April 2011

Har ministern avgått?

Antalet långtidsarbetslösa i Fas 3 fotsätter att öka. Arbetsförmedlingen har nyligen fått skriva upp sin prognos, det blir fler personer i Fas 3 än man trodde för ett år sedan. Trots en mycket stark tillväxt av nya jobb på arbetsmarknaden. Jobbtillväxten är starkare än vad man trodde för ett år sedan men antalet personer som hänvisas till att jobba gratis i återvändsgränden Fas 3 ökar trots detta mer än väntat. Arbetsförmedlingen räknar med att Fas 3 ökar i år, nästa år, året därefter och även för år 2014 spår man en ökning. Antalet långtidsarbetslösa i Fas 3 väntas alltså nästan fördubblas under samma tid som vi har en rekordstark tillväxt av nya jobb! Detta är en tydlig bild av en havererad arbetsmarknadspolitik. När skall långtidsarbetslösa få jobb om det inte kan ske nu, när så många nya jobb skapas på arbetsmarknaden och efterfrågan växer? Jag har frågat arbetsmarknadsministern vad hon tänker göra åt situationen. Igår fick jag svar i en interpellationsdebatt i riksdagen. Det var ett häpnadsväckande svar. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström svarade bl a så här: "När konjunkturen nu vänder vet vi att de personer som är långtidsarbetslösa står mycket långt från arbetsmarknaden." Jaha? Den viktiga frågan är ju vad regeringen tänker göra för att de inte skall behöva stå kvar där, mycket långt från arbetsmarknaden, nu när konjunkturen vänder! Fortsättningen av svaret är än mer häpnadsväckande: "Här har både du och jag ett ansvar, Ylva Johansson, när vi är ute och pratar med personer i fackföreningar och näringsliv" sa Hillevi Engström. Man måste fråga sig om hon har avgått? Kan jag i så fall få veta vem som istället är ansvarig för arbetsmarknadspolitiken i regeringen? Munväder och bekymmersrynkor kommer inte att ge de tiotusentals långtidsarbetslösa i Fas 3 något jobb. Långtidsarbetslösheten kan inte pratas bort! Det är dags att regeringen tar ansvar. Det krävs en ny och aktiv arbetsmarknadspolitik som ger chans till utbildning, praktik och individuellt utformat stöd. Du som vill ta del av hela interpellationsdebatten kan klicka här och gå in på debatt nr 3.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

03 April 2011

Det lönar sig att vara man

En kvinna i Sverige tjänar i genomsnitt 18 600 kr i månaden på sitt arbete. En man tjänar i genomsnitt 26 400 kr (siffrorna är från 2009). Det skiljer alltså 7 800 kr varje månad mellan hans och hennes lön. Det är mycket pengar. På ett år blir det 93 600 kr. Det motsvarar hela årskostnaden för maten för en tvåbarnsfamilj. Eller två resor till Thailand för familjen. På tio år blir skillnaden 936 000 kr. Det räcker för att köpa sig en sommarstuga.

Så stora är skillnderna i vårt land idag. Ojämlikheten har ökat de senaste åren. Dessa skillnader är dock inget som upprör regeringen. Tvärtom. I veckan gick finansminister Anders Borg ut om meddelade att kvinnorna inom vård och omsorg har för höga lägstalöner. För höga! Kommunals ingångslön är sedan i fredags 16 070 kr/mån. Hur låga ska lönerna bli innan Borg är nöjd?
Svaret är att det inte finns någon gräns. Moderaternas hela ekonomiska politik är uppbyggd kring tanken att ökade klyftor och större skillnader i samhället är både nödvändigt och önskvärt. Länge har de försökt dölja sin låglönelinje i skicklig retorik men nu talar Borg klarspråk: det är vägen mot ökade klassklyftor som Sverige skall gå.

Det blottar en obehaglig människosyn och leder till ett samhälle som slits isär av ökade klyftor. Men det är också en ineffektiv ekonomisk politik. Sverige har kunnat byggas starkt tack vare ett samhälle som håller samman, minskande klyftor, en stark offentlig välfärd och en tilltro till att varje människa behövs och kan bidra. Sveriges framtid ligger i att bygga vidare på detta. Vi är utsatta för en stark globla konkurrens. Sveriges möjlighet att konkurrera ligger inte i lägre löner och ökade klyftor utan i att satsa på kompetens, utbildning och forskning.

Ungdomsfotboll där alla får chansen

Nu börjar den. Fotbollssäsongen. Äntligen. Snart skall tiotusentals barn och ungdomar samlas till matcher på kvällar och helger. På Stockholms Fotbollsförbunds hemsida är nu 35 000 matcher i S:t Eriks Cupen utlagda. I år är det rekord med 4 175 anmälda lag. Det är 200 lag mer än förra året. Sanktan växer! Förhoppningsvis är det ett tecken på att ungdomsfotbollen i Stockholm växer och frodas.
S:t Eriks Cupen innebär glädje, spänning, kamratskap, dramatik och härlig fotboll. Förra året genomförde Stockholms Fotbollförbund en översyn av Sanktan som visade att nästan alla – 93% - tycker att Sanktan som helhet fungerar bra. Ett skönt betyg till alla som jobbar och sliter på olika nivåer för att allt skall fungera! Men samtidigt visade översynen att det finns en hel del som kan bli bättre.
Den kanske allvarligaste kritiken gäller spelglädjen. Översynen visade att det är relativt vanligt att kallade spelare inte alltid får spela i matchen. Det förekommer i 7-mannafotbollen och är relativt vanligt i pojkarnas 11-mannafotboll. I denna grupp var det även så många som 30-40% som fick uppleva att aldrig någonsin få spela från start.
Att se till att alla spelare får chanser, får utvecklas som fotbollsspelare och får uppleva glädje i samband med matcherna är en viktig utmaning för att utveckla ungdomsfotbollen i Stockholm.

Vid varje match brukar det stå ett gäng föräldrar med en termos och några hembakta bullar som man säljer för en billig peng till andra småfrusna föräldrar för att dra in några kronor så att ungarna skall kunna åka på cup också denna sommar. Detta ideella bakande och kaffekokande hotas nu av EU-kommissionen som vill att alla ideella föreningar skall bli momspliktiga. Det vore ett dråpslag mot fotbollen och alla annan föreningsverksamhet. Nu krävs att Sveriges regering agerar tydligt och starkt gentemot EU för att värna den ideella föreningens livskraft och därmed fotbollens utvecklingskraft.

01 April 2011

Jobba för 18 kr i timmen. Är det ok, ministern?

Den filippinska besättningen på Stena Lines lyxfärjor tjänar 18 kronor i timmen. De jobbar tolv timmar om dagen – ibland längre. Det blir allt vanligare att kryssningsföretag tjänar stora pengar på att dumpa löner och utnyttja människor från fattiga länder. Fackförbundet SEKO liksom ETF, den europeiska transportarbetarfederationen har länge varnat för att lönedumpning sätts i system i europeisk färjetrafik. Bilden av att laglösheten breder ut sig inom allt fler branscher bekräftas av en rapport från Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik (ISDP). Där skildras hur utländsk arbetskraft utnyttjas under slavliknande villkor i Sverige. Arbetskraftsexploatering är en del av den organiserade internationella brottsligheten. Det här sker öppet i Sverige idag och med regeringens goda minne.

Varje dag utnyttjas människor på svensk arbetsmarknad på ett sätt som påminner om vad som sker i länder där facklig organisering är förbjuden. Under valrörelsen kom förslag om att svenska rederier skulle konkurrera med sämre villkor för att öka lönsamheten. Regeringens utredare föreslog att det nu skulle bli fritt fram för tillfälliga anställningar på svenska fartyg. Det skulle också
bli lättare att anställa billigare från låglöneländer. Utredaren föreslog även att det skulle införas ett svenskt internationellt skeppsregister (SIS) – ett förslag som denne senare backade ifrån. Hotet är dock inte undanröjt då regeringen inte avfärdat idén. Ett sådant register innebär att fartyg kan vara registrerade under svensk flagg utan att behöva följa svenska regler om anställningsskydd och medbestämmande. Både kollektivavtalsrätten och lagen om anställningsskydd skulle helt sättas ur spel. Det är fullständigt oacceptabelt. Vi Socialdemokrater kommer aldrig att medverka till detta.

Det är ingen slump att det ser ut så här på arbetsmarknaden idag. Regeringen är ansvarig för att skrupelfria företag ges frikort att skamlöst utnyttja fattiga människor. Jag kommer snarast att kräva svar av arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Är arbetsmarknadsministern beredd att genomföra de förändringar som krävs för att stoppa lönedumpning och den systematiska exploateringen av arbetskraft som fritt får pågå? Det är dags att regeringen agerar.