30 March 2011

Svagare lag ger färre kollektivavtal

Arbetstidslagen reglerar arbetstiden, inklusive övertid och mertid. Hela lagen eller delar av lagen får avtalas bort genom kollektivavtal och så har också skett på större delen av arbetsmarknaden. Nu föreslår regeringen ändringar i arbetstidslagen som därmed främst riktar sig till företag som inte omfattas av kollektivavtal.
Regeringen vill göra det lättare för företag att beordra övertid och tar bort kravet på dispens från Arbetsmiljöverket (gäller bara de företag som ej har kollektivavtal). I propositionen föreslås att kravet på dispens från Arbetsmiljöverket för uttag av extra övertid och extra mertid, utöver de 200 timmar som redan är tillåtet enligt nuvarande lag, tas bort. Därmed kan det befaras att allmän övertid och extra övertid blandas samman och att det totala övertidsuttaget ökar. I praktiken riskerar det blir ett ”allmänt tak” för övertidsuttag på 350 timmar per arbetstagare och kalenderår. Det är alltså ett förslag som kan medföra hälsorisker genom alltför mycket övertidsarbete.

Den allvarligaste konsekvensen av regeringens förslag är dock att det försvagar kollektivavtalen. Eftersom lagändringen innebär ett gynnande av arbetsgivare som väljer att inte teckna kollektivavtal är risken stor att det leder till att försvåra möjligheterna att teckna avtal och underminera kollektivavtalsmodellen. Hittills har Arbetsmiljöverket i sin hantering av dispensärenden begärt att arbetsgivaren visat att kollektivavtal inte har kunnat träffas genom att förhandlingsprotokoll biläggs ansökan. Om regeringens förslag till ändringar genomförs kommer arbetsgivare inte ens att behöva försöka teckna kollektivavtal innan extra över- eller mertid får tas ut. Eftersom lagstiftning har normerande verkan för de kollektivavtal som träffas tar jag det för troligt att arbetsgivares vilja att avtala om övertidsuttag kommer att minska och att krav på omregleringar i befintliga kollektivavtal kommer att ställas.

Regeringens förslag till ändring av arbetstidslagen bör avslås av riksdagen. Det har vi socialdemokrater motionerat om och kokmmer att arbeta för. Istället för att försvaga den svenska modellen ser jag stora behov av att stärka arbetsmiljöarbetet och göra något åt de växande problemen med stress och press på jobbet.

28 March 2011

Kärnkraften är en farlig smitväg

Efter nattens kraftiga skalv i norra Japan är strålningsnivån i en av reaktorerna i Fukushima nu 100 000 gånger högre än normalt. I vattnet utanför är strålningsnivån nästan 2000 gånger högre. Den japanska kärnkraftsmyndighetens talesperson bekräftar att det handlar om extrema nivåer och att radioaktivt vatten kan ha läckt ut från reaktorn. Mycket tyder på att en partiell härdsmält redan inträffat. Den stora frågan är om en total härdsmälta går att undvika. Det internationella atomenergiorganet IAEA tror att kärnkraftskrisen i Fukushima kan pågå i månader. Det är ett mycket allvarligt läge. Ibland händer det otänkbara, ibland händer det som man inte kunde förutse. Så är det. Olyckor som kan förutses kan förhindras. Men allt kan inte förutses. Just därför är kärnkraften en så farlig och olämplig energikälla. Ni som är gamla nog att minnas Harrisburg-olyckan minns säkert också Tage Danielssons oförglömliga klassiker om det sannolika. Eftersom kärnkraftsolyckan inte var sannolik så hade den alltså inte hänt. Barnen skulle uppmanas inte att tala sanning utan att tala sannolikt. När jag tar del av raporterna från Fukushima tänker jag på Tage Danielssons monolog. det osannolika kan hända. Just därför ska vi inte bygga vår energiförsörjning på en teknik som ger helt förödande konsekvenser när det osannolika ändå händer. Jag är stolt över att vi stängde Barsebäck, i ljuset av vad som hänt i Japan var det ett mycket klokt beslut. Men nu måste Sverige gå vidare och fortsätta ersätta kärnkraftsel med förnybar el för att kunna lämna kärnkraften som en parentes i vår elförsörjning. Mona Sahlin sa så klokt i sitt utmärkta tal på vår nyligen avslutade partikongress: "Kärnkraften är en frestande smitväg undan klimatutmaningen. Jag varnar för den."

23 March 2011

Björklunds fiasko hotar tillväxten

Svensk arbetsmarknad växer så det knakar. Tiotusentals nya jobb skapas. Redan nu uppger var femte arbetsgivare att de har problem att finna rätt kompetens till de lediga jobben.
Stora behov kommer att finnas när det gäller människor med utbildning inom t ex omvårdnadsprogrammet, industriprogrammet och byggprogrammet. Men nu vänder ungdomarna ryggen till gymnasiets yrkesutbildningar, trots att jobbprognosen är mycket god för de allra flesta yrkesprogrammen. Anledningen: Björklunds nya gymnasieskola.
Det är ett kapialt misslyckande. Regeringen har ändrat gymnasiets yrkesutbildningar så att de från och med i höst inte längre ger högskolebehörighet. Dagens ungdomar är inte dumma, de inser att de har ett långt yrkesliv framför sig och att det är klokt att skaffa sig en gymnasieutbildning som öppnar möjligheter för framtiden istället för att skapa en återvändsgränd. Därför väljer de inte Björklunds nya yrkesprogram. I Stockholms län, där tillväxten av nya jobb är rekordstor och där behovet av yrkesutbildad arbetskraft kommer att vara mycket stort, är minskningen hela 30%.
Jag skulle triumfatoriskt kunna säga: vad var det jag sa. Men jag är allvarligt oroad för Sveriges framtid. Det är nu mycket stor risk att den ekonomiska tillväxten stannar av pga kompetensbrist, eller att det blir överhettning och en kraftig räntehöjning från riksbanken. Björklunds ideologiskt motiverade utarmning av gymnasiets yrkesutbildningar har bara förlorare.
Eleverna är naturligtvis de största förlorarna. Dels de elever som ändå går en yrkesutbildning men som nu inte kommer att få hela den kompetens som krävs för utveckling i yrket. Dels alla de elever som egentligen ville gå en yrkesutbildning men som nu känner sig tvungna att försäka klara av en stuideförberedande och teorietisk utbildning som de kanske inte är motiverade för.
Men även arbetsgivarna och hela det svenska samhället är förlorare.
Björklund måste nu svälja stoltheten, lägga sin ideologiskt motiverade reform för att skapa nya klassklyftor mellan elever åt sidan och rätta till gymnasieskolan så att vi får bra yrkesutbildnignar som lockar ungdomar och som leder till jobb.

21 March 2011

Spelar det någon roll om barn och unga idrottar?

Under många års tid ökade barnfetman i vårt land. Larmrapporterna duggade tätt om hur fler och fler barn fick problem med övervikt. Dessbättre har den utvecklingen kunnat brytas, barnfetman ökar inte längre i Sverige. Men trenden har inte vänt nedåt.
Alla är idag medvetna om den starka kopplingen mella fysisk inaktivitet och övervikt. Särskilt viktigt är det förstås för barn och unga som skall bygga upp skelett, ligament och muskler som skall hålla för ett helt liv. Deras framtida hälsa påverkas i hög grad av hur aktiva de är idag.
I Stockholm finns idag få ytor för spontanidrott. Det är idrottsföreningarnas organiserade träningar och aktiviteter som är den viktigaste möjligheten att vara fysiskt aktiv i vår stad.
Vi vet också att klassmönstret är tydligt, både när det gäller risken för övervikt och inaktivitet. Just därför är det så extremt viktigt att idrotten är tillgänglig för alla barn och unga. Tillgänglig betyder billig och att det är enkelt att komma med.
Fotbollen är nog i detta avseende den allra mest tillgängliga sporten. Det är en av de billigaste sporterna man kan ägna sig åt, lagen har oftast 2-3 (i högre åldrar fler) tränings- och matchtillfällen och fotbollen finns precis överallt. Det är ingen slump att fotboll är den allra vanligaste idrotten för både killar och tjejer. Hälften av alla idrottsaktiviteter bland barn och unga i Stockholm utgörs av fotboll. Det är ett gott betyg åt Stockholmsfotbollen!
Men tillgängligheten är också i helt beroende av politiska beslut. Det krävs att framsynta politiker ser till att bygga konstgräsplaner och fotbollshallar i tillräcklig omfattning så att inte bristen på träningstider blir det som tvingar klubbar att säga nej till ungar som vill börja spela. Och det krävs bidrag till föreingsverksamheten som gör att avgifterna kan hållas låga så att inte avgifterna hindrar någon från att börja spela boll.
Därför är det beklämmande att ta del av den granskning som Magasinet Fotboll gjort och som visar att Stockholm satsar mycket mindre på idrotten än andra kommuner. Malmö satsar t ex fem gånger så mycket - 792 kr per invånare - än Stockholm som bara satsar 165 kr. Göteborg satsar 463 kr per invånare. Jämförelsen har tagit hänsyn både till direkta bidrag och till effektien av subventionerade plan- och hallhyror.
Nästa vecka skall jag och Stockhholms Fotbollförbund uppvakta Stockholms idrottsborgarråd Regina Kevius. Vi har mycket att prata om.

19 March 2011

Förtroendeuppdrag är till låns

Partiet är vårt gemensamma ansvar. Förtroendeupppdrag har man till låns för en begränsad tid. Det har jag nyligen blivit påmind om.

Häromdagen blev jag uppringd av valberedningens ordförande Berit Andnor. Hon ville att jag skulle lämna VU för att ge plats åt Veronica Palm. Valberedningens uppdrag har varit, utöver att finna en ny partiledare, att pröva allas förtroende och att bygga ett nytt lag.

Valberedningen säger att jag har ett stort förtroende i partiet. Många har noterat att det knappast var p.g.a välfärdspolitiken, som jag ansvarade för, som vi förlorade valet. Enligt valberedningens ordförande har de inte mött något misstroende mot mig eller några krav på min avgång. Och det känns ju skönt för mig att höra.

Samtidigt har det varit valberedningens uppdrag att bygga ett nytt lag för den nye partiordföranden. Stockholms arbetarekommun har traditionellt haft en plats i VU och bör självklart ha det också i framtiden. När nu Carin Jämtin, som varit Stockholms representant, blir partisekreterare vill Stockholms AK gärna ha sin distriktsordförande Veronica Palm som Stockholms representant. Det är ett både rimligt och bra förslag.

Valberedningen anser att det bara kan finnas plats för en person från Stockholms partidistrikt i det nya VU. Eftersom jag också kommer från Stockholm blir det jag som får lämna min plats för att hela pusslet skall gå ihop.

Det är tråkigt för mig, förstås. Jag hade gärna velat fortsätta att i VU ta ansvar för partiets utveckling. Men sådana är spelreglerna och dem respekterar jag. Jag ogillar tendensen att skapa konstlad dramatik genom att måla upp antagonistiska motsättningar. Det är ledsamt när det är dags att lämna men förtroendeuppdrag är till låns för en tid. Nu är det dags för Veronica att ta plats i VU och för mig att lägga energin på andra sätt att bidra till en offensiv oppositionspolitik för jobb och rättvisa.

17 March 2011

Nu tar vi strid om arbetstiden!

Regeringen planerar att ändra arbetstidslagen så att det blir lättare att beordra övertid genom att ta bort dispanstaket för övertidsuttag. Det kommer att innebära större makt för arbetsgivaren att bestämma om övetid och i motsvarande grad kommer den anställdes makt över sin tid att minska.

Problemet för många människor är redan idag att många anställda jobbar mycket övertid och lever i en tillvaro där arbetsliv och privatliv alltmer växer samman. Många är ständigt tillgängliga på mobilen och uppkopplade via dator och kämpar med att få en balans i livet. , där ansvar för familj, arbete och karriär går att förena. Många brinner för sitt jobb och uppskattar möjligheten till den flexibilitet som det också innebär men samtidigt måste man vara medveten om att det måste finnas gränser.

Enligt fackföreningen Unionens arbetsmiljöbarometer uppgav 37 procent av arbetsmiljöombuden att det förekommit sjukskrivningar på den egna arbetsplatsen kopplade till arbetstiden under det senaste året. 84 procent svarade att det förekommer att tjänstemän arbetar övertid eller mertid regelbundet – varje månad eller återkommande perioder varje år – trots att regelbundet och planerat övertidsarbete är oförenligt med lag och avtal. Arbetstidslagen och EU:s arbetstidsdirektiv, som innebär att övertid enbart får förekomma vid oförutsedda och tillfälliga arbetstoppar, sätts alltså regelmässigt och fortlöpande ur spel på arbetsplatserna. När det gäller rätten till semester var det 68 procent som uppgav att medarbetare själva väljer att ta ut kortare perioder än den lagstadgade rätten. Endast 14 procent uppgav att samtliga på arbetsplatsen tar ut fyra veckor sammanhängande semester. Resultatet är, enligt Unionens ordförande Cecilia Fahlberg, särskilt allvarligt eftersom vi vet att det krävs en längre tids ledighet för att väga upp en period av arbete om hälsorisker ska kunna undvikas.

Läs hela rapporten här: http://www.unionen.se/UploadFiles/Dokument/Om%20Unionen/Best%C3%A4ll%20och%20ladda%20ner/Rapporter/Arbetsmilj%C3%B6barometern_2010.pdf

Vi socialdemokrater kommer att ta strid mot regeringens förslag i riksdagen. Arbetstid och övertid är en alltför viktig fråga för att överlämnas åt arbetsgivaren att bestämma över.

16 March 2011

Daglönare med mobilen i hand

När Sverige jämförs med andra länder avseende jämställdhet brukar vi komma ganska bra ut. Men det är i stor utsträckning tack vare att våra framgångar på jämställdhetsområdet vilar på gamla lagrar. Framsynta reformer som särbeskattning, föräldraförsäkring, utbyggd barnomsorg mm gör att Sverige rankas ganska högt. Men vi är inte längre i topp i OECD:s ranking om Gender Gap. Sverige har tappat både i absoluta tal och i jämförelse med andra länder de senaste åren.

Det ökade gapet mellan könen gäller inte minst på arbetsmarknaden. Kvinnors sysselsättningsgrad är idag rekordlåg i förhållande till mäns. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan könen är idag över 5 %-enheter och man får gå tillbaks till 80-talet för att finna en så stor skillnad i vårt land. Dessutom arbetar kvinnor enligt ett annat mönster än män:

• 34% av kvinnorna arbetar deltid. Det är tre gånger så vanligt att en kvinna arbetar deltid som att en man gör det.
• 18% av kvinnorna har en visstidsanställning medan 13% av männen har det.
• Det är tre gånger så vanligt att en kvinna jobbar på ett vikariat som att en man gör det.
• Det är dubbelt så vanligt att en kvinna har ett jobb av typen ”kallas vid behov” som att en man har det.

Osäkra och otrygga anställningsförhållanden har ökat på hela arbetsmarknaden men är speciellt vanligt för kvinnor. Många kvinnor är hänvisade till att vänta på att arbetsgivaren skall höra av sig med ett sms eller ett telefonsamtal i förhoppning om att få jobba några timmar. De är vår tids daglönare. Förr stod man med mössan i hand, i dag står man med mobilen. Men utsattheten är densamma. Man vågar inte åka på kurs eller följa med dottern på fotbollscupen, kanske piper telefonen och man måste vara snabb med att svara: Ja, jag kan jobba. Ändå blir det sällan en månadslön att leva på.

Kom ihåg detta nästa gång du hör Anders Borg säga att arbetslösheten beror på att kvinnornas lägstalöner är för höga eller när arbetsmarknadsministern beklagar att det är så svårt att åstadkomma jämställdhet på arbetsmarknaden.

Ett jämställt arbetsliv kommer inte av sig självt. Det kräver en tydlig politisk prioritering och uthållighet. Det handlar om rätt till heltid, barnomsorg på de tider då folk jobbar, tryggare anställningsvillkor, lönekamp, arbetsrätt, arbetsmiljö, utbildning. Det kräver ett vitaliserat fackligt-politiskt samarbete och en ny regering.

13 March 2011

Debatt om arbetsmarknadspolitiken

Just nu är det en stark tillväxt av nya jobb i Sverige. Det är en bred uppgång på arbetsmarknaden och tiotusentals nya jobb växer fram. Det är en mycket positiv utveckling, även om det fortfarande är långt kvar innan arbetslösheten är nere på den nivå den var innan den borgerliga regeringen vann 2006. Trots denna starka uppgång på arbetsmarknaden så biter sig långtidsarbetslösheten fast, var tredje arbetslös är långtidsarbetslös. Antalet långtidsarbetslösa i den s.k. Jobb- och utvecklingsgarantin (JUG) fortsätter att växa. Antalet arbetslösa som hänvisas till att jobba gratis i Fas 3 ökar dramatiskt och enligt Arbetsförmedlingen kommer Fas 3 att fortsätta att växa både i år, nästa år, året därefter och även 2014. Trots att arbetsmarknaden går så bra. Det är verkligen bekymmersamt.
Samtidigt uppger vart femte företag att de har svårt att rekrytera personal med rätt kompetens.

Det är just detta som är arbetsmarknadspolitiken uppgift: att hjälpa de arbetslösa så att de kan ta de lediga jobb som skapas och att hjälpa arbetsgivarna att få tag i den personal de behöver. Och det är just här som regeringens politik har misslyckats.

Arbetsmarknadsministern brukar skryta med att regeringen spenderar 69 miljarder kr på arbetsmarknadspolitiken. Det är hög tid att granska hur dessa pengar används. Problemen och skandalerna är många:

Arbetslösa som hänvisas till healing, kristallterapi och diffusa terapiformer som ”jobbcoachning”. Människor i fas 3 som utnyttjas som gratis arbetskraft eller bara passivt får sitta av tiden medan arbetsgivaren håvar in 5 000 kr i månaden. Unga funktionshindrade som förtidspensioneras har ökat med 100%. Anställda på arbetsförmedlingen protesterar mot orimliga arbetsförhållanden som förhindrar dem från att göra ett bra jobb. Nystartsjobb som utnyttjas för att ge subventioner till företag där personerna redan är anställda. Det har visat sig att arbetslösa som gått till en jobbcoach inte har fått jobb i större utsträckning än de som inte har gjort det, snarare är resultaten sämre för dem som blivit jobbcoachade. Och listan kan göras längre.

Arbetsmarknadsministern har noll koll och noll kontroll. Om detta hade skett i ett privat företag hade hon fått kicken. Regeringen tycks tro att arbetslöshet är ett karaktärsfel hos de arbetslösa som kan coachas bort – inte ett samhällsproblem som kräver politiska insatser för att hanteras.

I fredags anordnades, på socialdemokraternas begäran, en särkskild debatt i riksdagen om den havererade arbetsmarknadspolitiken. Du kan ta del av hela debatten här: http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx?op=anf&anf=1111103110077221312

Den socialdemokratiska jobbpolitiken har tre prioriteringar: utbildning, utbildning och utbildning.

Vi socialdemokrater kräver:
• Investera i utbildning
• Ändra reglerna så att det blir tillåtet att studera när man är i Fas 3
• Stoppa utnyttjandet av nystartsjobb för dem som redan är anställda.
• Kontrollera och certifiera jobbcoacherna för at sätta stopp för geschäft.
• Kontrollera Fas 3-anordnare innan de anlitas.
• Ge arbetsförmedlingen resurser så att de anställda kan göra ett bra jobb.
• Ersätt Fas 3 med Plusjobb och utbildningsvikariat som ger riktig lön och avtalsenliga villkor.

05 March 2011

Rättigheter och människovärde

Häromdagen presenterade regeringen och miljöpartiet en uppgörelse om migrationspolitiken som i allt väsentligt innehöll politik som vi socialdemokrater står för som t ex rätt till vård också för papperslösa invandrare och rätt för alla barn att gå i skolan. Men när statsministern fick frågan om varför vi socialdemokrater inte blivit inbjudna till några samtal påstod han att socialdemokraterna är motståndare till arbetskraftsinvandring. Det är helt fel och det vet Fredrik Reinfeldt.
Det är bra med arbetskraftsinvandring, det är välkommet med fler människor i Sverige. Men det måste finnas regeler som säkerställer att människor inte utnyttjas med slavkontrakt.
I dagens DN rapporteras om Hotell- och Restaurangfackets besök hos 54 restauranger som Migrationsverket beviljat arbetstillstånd. Hos 33 av dem fann man allvarliga lag- eller avtalsbrott. Vanligt är att arbetsgivaren har uppgett en lön till Migrationsverket, en annan (lägre) lön i anställningskontraktet och att den lön som faktiskt betalas ut är mycket lägre. Det är möjligt att utnyttja människor på detta sätt just för att de inte har några rättigheter. Om de klagar blir de utvisade. Detta är helt oacceptabelt. Främst av etiska skäl, varje människa skall ha lika rättigheter, men också för att det leder till lönedumpning i hela branscher och en osund konkurrens som drabbar seriösa företag.
Missförhållanden går att åtgärda, men då krävs det att regeringen agerar. HRF ställer några enkla krav:
* Det anställningsavtal som arbetsgivaren lämnar till Migrationsverket måste vara bindande, det skall inte gå att skriva ett anställnigskontrakt med helt andra (sämre) villkor.
* Migrationsverket måste ges ett tydligt uppdrag att följa upp de arbetstillstånd myndigheten beviljat. Tydliga sanktionsmöjligheter måste införas.
* Anställda som kliver fram och söker hjälp skall inte riskera utvisning.

03 March 2011

Regeringen har noll koll på arbetsmarknadspolitiken

Trots en bred uppgång på arbetsmarknaden och många nya jobb så är arbetslösheten fortsatt hög och långtidsarbetslösheten biter sig fast. De långtidsarbetslösa i Fas 3 beröknas öka dramatiskt fram till 2014, trots uppgången. Samtidigt har allt fler företag svårt att få tag i personal med rätt kompetens. Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift, att göra så att de arbetslösa kan ta de lediga jobben, har falerat.
En viktig orsak är att regeringen skurit ned på utbildningsinsatserna och istället hänvisar långtidsarbetslösa till passivitet i de s.k. garatierna där dagarna tickar iväg mot Fas 3.
Regeringen har i flera år satsat mångmiljardbelopp på s.k. jobbcoacher utan att bry sig om att följa upp resultatet. Kritiken har varit hård när det visat sig att en del av coachverksamheten varit rena geschäftet med healing och magiska magneter men regeringen har fortsatt den ensidiga satsningen på coacher. Nu visar det sig att de arbetslösa som gått hos en jobbcoach inte får jobb i högre utsträckning än de arbetslösa som inte gått hos en jobbcoach.
Med anledning av misslyckandet med arbetsmarkandspolitiken har vi socialdemokrater begärt en s.k. aktuell debatt i riksdagen. Det finns mycket som regeringen bör svara på:
* Är det försvarbart att fortsätta satsa mångmiljrdbelopp på en coachverksamhet som inte leder till jobb?
* Varför skall de rekordmånga deltagarna i Fas 3 förvägras möjligheten till utbildning och/eller stöd från arbetsförmedlingen? Fas 3 har blivit en återvändsgränd.
* Hur skall rena skojarföretag stoppas från att utnyttja långtidsarbetslösa i Fas 3 som gratis arbetskraft?
* Hur skall de växande företagen få tag i arbetskraft med rätt kompetens?
* Arbetsförmedlingens personal går på knäna och hinner inte ge rätt stöd till de arbetslösa samtidigt som arbetsmiljön kritiserats. Vad tänker regeringen göra för att Arbetsförmedlingens personal skall kunna ge de arbetslösa relevant stöd?
* När tänker regeringen ta ansvar för arbetsmarknadspolitiken?