26 January 2011

Vilken planet kommer stockholmsmoderaterna från?

Det är lätt att enas kring vikten av att barn och ungdomar regelbundet är fysiskt aktiva och ingår i en social gemenskap. Men när det kommer till kritan så tycker moderaterna inte att det är politikens uppgift att skapa förutsättnigar för detta. Talet om "välfärdens kärna" innebär att viktiga delar av välfärden, som barn- och ungdomsidrotten, inte hör till den välfärd som skall värnas.

Stockholms kommun ger idag rekordlågt stöd till ungdomsidrotten. Hela Stockholms län ligger lågt i jämförelse med andra delar av landet och minst pengar satsar Stockholms kommun. SvD har uppmärksammat detta i tidningen och gjort en bra grafisk beskrivning som du kan se här: http://www.svd.se/sportspel/nyheter/sa-manga-kronor-satsar-kommunerna-per-invanare_5893615.svd?service=graphic
Stockholm satsar idag 32 kr per invånare på föreningslivet medan t ex Tyresö satsar 126 kr. Och nu vill alltså moderaterna skära ned ytterligare. Dagens 40 miljoner kr skall minskas med 5 miljoner kr. Av de 40 miljonerna är ca 20 miljoner redan låsta i sådana kostnader som inte går att påverka så det handlar alltså om att av de rörliga medlen på 20 miljoner kr så skall 25% bort. 5 miljoner kr är mycket pengar för föreningslivet men felärkningspengar i miljard-budgeten för Stockholms stad.

Det mest anmärkningsvära är att det ansvariga borgarrådet, Regina Kevius (M), säger att idrottsföreningarna inte bara "skall luta sig tillbaka och ta emot kommunala bidrag" utan nu börja jobba och skaffa sponsorer, något hon tror blir enkelt nu med en uppåtgående konjunktur. Vilken planet kommer hon ifrån?

Jag har ägnat en stor del av mitt vuxna liv åt att koka kaffe, bre mackor, baka, koka korv, sälja, bära, hämta, tvätta, köra, planera, lagleda, ragga sponsorer till träningsoveraller, bära bollar, baka mera och mycket mer för att mina barn skall kunna spela fotboll. Föräldrar gör redan massor för att se till att det finns pengar till cuper och träningsläger och fotbollar till laget. För att inte tala om de föräldrar som ställer upp som tränar, kassör och lagledare för att göra det möjligt för stockholms barn och ungdomar att idrott. "Inte luta sig tillbaka och ta emot kommunala bidrag"????? Att hon inte skäms!
Sänkta bidrag till föreningslivet innebär att föreningarna antingen kraftig måste höja avgifterna - något som självklart leder till att färre barn och unga har möjlighete att delta - eller rejält öka kraven på insatser från föräldrarna när det gäller att sälja bingolotter och andra insatser, något som också kommer att göra att en del hel enkelt inte klarar de högre kraven. Livspusslet för famljer med flera idrottande barn är redan hårt pressat!
Kom ut i verkligheten, Kevius!

Igår ställde jag en interpellation till idrottsministern om nedskärningarna för barn- och ungdomsidrotten i Stockholm. Du kan läsa interpellationen här.

21 January 2011

Utbildning, utbildning och utbildning

En ny politik för fler arbetade timmar och full sysselsättning kräver tre prioriteringar: utbildning, utbildning och utbildning.



Utbildning - högre kvalitet i skolans undervisning. Barn och ungdomar får inte lära sig tillräckligt i skolan. Den stora internationella undersökningen PISA visar att kunskapsnivån i svensk skola just nu faller som en sten. Alla elevers kunskaper försämras, även de högpresterandes. Men värst är det för de elever som har svårigheter i skolan, deras resultat har försämrats mest och därmed har även klyftorna i skolan ökat. Enligt PISA saknar var fjärde pojke tillräcklig läskunnighet när han slutar skolan! Detta får katastrofala konsekvenser för framtiden för både indivdierna och för hela vår ekonomi. Det krävs en helt ny skolpolitik som premierar lärande och undervisning av hög kvalitet.

Utbildning - möjlighet att som vuxen lära nytt och kanske byta bana i yrkeslivet. Det krävs ett system för återkommande utbildning - livslångt lärande - genom t ex kompetenskonton och utbildningsvikariat. Under förra krisen på 90-talet var jag ansvarig för Kunskapslyftet som gav närmare en halv miljon människor möjlighet till ny utbildning, nya kunskaper och ny energi. Nu krävs liknande satsningar på vuxenutbildning och ny yrkesutbildning.

Utbildning - spetskompetens och forskning är vägen till varaktig tillväxt och global konkurrenskraft. Det krävs strategiskt samarbete mellan samhället och näringslivet för att skapa hållbara spelregler, kreativa strukturer och strategiska investeringar. När kunskapsintensiv industri skall avgöra var investeringar skall ske kan denna typ av strategiskt samarbete vara en helt avgörande fördel för Sverige. Dessvärre tycks den borgerliga regeringen ha närmast beröringsskräck när det gäller strategiskt samarbete mellan staten och näringslivet för att skapa förutsättningar för forskning och utveckling.

Fas 3 - utanförskap i överljudsfart?

Kritiken mot missförhållandena i Jobb och utvecklingsgarantins Fas 3 har varit massiv. Media har dag efter dag rapporterat om oseriösa företag som kan sko sig på att få pengar från staten samtidigt som arbetslösa hänvisas till att meningslösa eller obefintliga arbetsuppgifter. (Självklart finns det även många seriösa och bra anordnare inom Fas 3.) Igår meddelade arbetsmarknadsmininstern att regeringen backar från sin tidigare ståndpunkt och nu faktiskt vill att fde företag som tar emot långtidsarbetslösa inom Fas 3 skall konktrollera. Kritiken från mig och många andra har tydligen gett resultet. Det är en välkommen omvändelse.

Hillevi Engström skrev om regeringens backande i en debattartikel i DN igår. Men det mest anmärkningsvärda med den artikeln är egentligen att regeringen är så nöjd. Man tycker den egna politiken är framgångsrik trots att arbetslösheten är över 8% och att långtidsarbetslösheten har bitit sig fast.

Trots att vi nu har en stark och bred uppgång på arbetsmarknaden så ökar antalet långtidsarbetslösa som hänvisas till Jobb- och utvecklingsgarantin (JUG) med ca 5 000 perosner i månaden. Själva namnet är ett rent skämt eftersom 96% av dem som deltar varken får jobb eller utveckling. Bara 4 % av de ca 90 000 långtidsarbetslösa i JUG får en aktiv insats som t ex utbildning eller praktik. Regeringens politik innebär istället att man hänvisas till att passivt vänta på att dagarna tickar iväg. Inte så konstigt att långtidsarbetslösheten biter sig fast. När tillräckligt många dagar gått når man obönhörligen vägs ände och hamnar i Fas 3. Jag tycker att Fas 3 är ett förskräckligt namn, det låter som någonting från sjuttiotalstvserien Star Trek. Fas 3 har visat sig vara en rutschkana bort från den reguljära arbetsmarknaden.

Fas 3 är en återvändsgränd där man hänvisas till att jobba gratis. Att delta i utbildning är förbjudet. Istället för att ge människor nya chanser till jobb så riskerar de att permanent utestängas från arbetslivet. Endast en bråkdel av dem som lämnar Fas 3 får ett jobb, de flesta blir åter arbetslösa eller hamnar i den olycksbådande kategorin "övrigt". Varje arbetsdag hmanar 50 nya personer i Fas 3. Det är inget annat än ett gigantiskt slöseri med mänskliga resurser och skattepengar.

Sverige behöver en ny politik för fler arbetade timmar och full sysselsättning. Det kräver en ny politik som sätter utbildning och kompetens först.

17 January 2011

Utbildningsgaranti för ungdomar

Ungdomsarbetslösheten är inte ett problem utan flera. Det är ett problem i sig att ungdomsarbetslösheten är rekordstor även om just ungdomar faktiskt hör till de grupper som snabbast får jobb i en uppåtgående konjunktur (som vi har just nu). Det är även ett problem att det skaver mellan utbildning och arbetsmarknad: ungdomar som klarat av sin utbildning, ofta med utmärkta resultat, ändå inte får jobb direkt utan får vänta i ett par år i tillfälliga vik under deras kompetensnivå innan de blir etablerade på arbetsmarknaden och kan jobba med det de är utbildade för.
Men allvarligast är problemet för de ungdomar som inte har klarat skolan. För den som inte har klarat gymnasiet är prognosen för att få ett jobb utomordentligt dålig. Dessutom är risken för att hamna i sociala problem, missbruk, kriminalitet och ohälsa mycket högre än för den som har klarat gymnasiet. Det finns alltså all anledning att låta dessa ungdomar vara i fokus för politiska satsningar.
Idag diskuterades ungdomsarbetslösheten utifrån detta perspektiv på ett seminarium som vi socialdemokrater i arbetsmarknads och utbildningsutskottet ordnade i Stockholm. Jonas Olofsson från Umeå Universitet presenterade den rapport han tagit fram åt TCO som handlar om att ge alla unga under 25 år en utbildningsgaranti och ett utökat uppföljningsansvar för kommunerna. Läs hela rapporten här.
Cia Holmér från Arbetsförmedlingen i Södertälje vittnade om att de arbetslösa ungdomarna inte är en enhetlig grupp utan rymmer både välutbildade och ungdomar som saknar både mål och drömmar. 28% av de arbetslösa ungdomarna i Stockholms län saknar gymnasiekompetens.
Johan Treschkow från Stockholm Handelskammare talade om vikten av nära samarbete mellan skolan och näringslivet så att utbildningen blir på riktigt och för livet.
Emilia Bjuggren, ordförande i SSU Stockholm, kritiserade den allt mer individualiserade skolan som lämnar alla dem som inte klarar av att ta helt eget ansvar för sina studier i sticket.
De ca 25 deltagarna på seminariet representerade en imponerande samling kompetens kring dessa frågor och det blev en mycket intressant diskussion som det är omöjligt att kunna referera här. Men en sak var alla som yttrade sig överens om: det aktivitetsförbud som drabbar arbetslösa unga i 3 månader innan de kan få aktiv hjälp av Arbetsförmedlingen är kontraproduktivt och måste bort!

14 January 2011

Hylla August Strindberg

När August Strindberg avled 1912 samlades 60 000 sörjande personer i Stockholm för att följa begravningståget. Nästa år har vi anledning att högtidlighålla att det är 100 år sedan. August Strindberg är en av våra främsta författare och dramatiker, men också en av de mest kända och folkkära. På hans 63-årsdag uppvaktades han av 10 000 engagerade människor i ett fackeltåg och han tilldelades ett alternativt nobelpris. Strindbergs betydelse i sin samtid är svår att överskatta. Men även idag är han en av de mest spelade svenska dramatikerna och en av de svenskar som är mest känd utnaför landets gränser.
Regeringen tycker dock inte att August Strindberg är något att fira. Det är inget annat än en skandal. Sverige behöver ta tillvara alla möjligheter att skapa internationell uppmräksamhet för kända och framstående svenskar.
När Linnés 300-årsjubileum skulle firas satsade den dåvarande socialdemokratiska regeringen totalt 27 miljoner kr under flera års tid. Resultatet blev också mycket gott: Sverige kunde marknadsföras i 28 länder under Linnéåret.
Den borgerliga regeringen satsar nu 200 000 kr på att uppmärksamma 100-årsminnet av Stridbergs död. 200 000 kr! En spottstyver! Regeringen säger också tydligt att det beror på att de har andra prioriteringar. Jo tack, vi har en kulturminisnter som säger att hennes viktigaste kulturpolitiska prioritering är nya skattesänkningar.
Det är skandal att vi har en regering som behandlar 100-årsminnet av August Strindberg som en mariginell företeelse. Det är pinsamt inte minst i jämförelse med hur våra grannländer uppmräksammat minnena av HC Andersen och Henrik Ibsen. Man skäms.

13 January 2011

Använd rätt namn: Lönedumpning

När jag förra veckan träffade jag Ella Niia, ordförande i Hotell och Restaurang Facket, berättade hon om deras erfarenheter av hur rena skojarföretag tar hit arbetskraft från länder utanför EU utan att betala de utlovade lönderna och ibland under vidriga förhållanden. Och att människor vågar inte klaga, för de vet de att de åker ut ur landet. Idag rapporterar Dagens Nyheter om samma sak och om hur Hotell och Restaurangfacket gör besök och kollar olika arbetsgivare. De vittnar om att de löner och villkor som arbetsgivarna uppgett för att få arbetstillstånd från migrationsverket bara finns på papperet, om påstådda restauranger som inte finns i sinnevärden och om personer som inte går att finna.
En sak är genomgående: mäniskors rädsla. De som riskerar utvsining ur landet är livrädda för att klaga eller ens berätta om hur de har det. Det påminner mig om situationen i länder där facklig organisering inte är tillåten. Det känns obehagligt att detta är Sverige 2011.
Jag har flera gånger krävt att regeringen agerar för att stoppa denna situation. Jag blir då anklagad för att vara emot arbetskraftsinvandring. Det är jag inte. Det är bra med arbetskraftsinvandring. Det är alltid välkommet med ny arbetskraft och det är enormt berikande för oss att människor med olika kunskaper, erfarenheter och perspektiv kommer till Sverige för att bidra med sin kunskap och sitt arbete.
Men jag är emot lönedumpning. Det är det konflikten handlar om.

Jag upprepar mina krav:
* Inför en förhandskontroll av arbetsgivaren, den som har skatteskulder eller tidigare har missbrukat systemet skall inte få tillstånd. Och det måste vara myndhetens uppgift att kolla detta innan.
* Kontrollera att inbetalda skatter och avgifter motsvarar den lön som arbetsgivaren uppgivit.
* Stärk jobberbjudandets rättsliga ställning. Idag är de uppgivna arbets- och lönevillkor som ligger till grund för Migrationsverkets beslut inte bindande.

11 January 2011

Fas 3 - slöseri med mänskliga resurser

Sverige har en regering som helt saknar ambitioner och som står utan initiativ när det gäller att möta långtidsarbetslösheten. Trots att vi idag har en stark konjunktur och en bred uppgång på arbetsmarknaden så rutschar det varje arbetsdag ut 50 nya personer i Fas 3 i Jobb- och utvecklingsgarantin. Det bara fylls på med nya personer som hänvisas till att arbeta utan lön, utan utvecklingsmöjligheter och utan slut.



Idag finns närmare 90 000 arbetslösa personer inom den s.k. Jobb- och utvecklingsgarantin. Namnet är närmast som ett skämt eftersom 96% av dem som deltar varken får jobb eller utveckling. Människor lämnas utan aktiva insatser medan dagarna tickar på. Efter 450 dagar så hamnar man obönhörligen i Fas 3. Där hänvisas man till att arbeta gratis hos en arbetsgivare och man förbjuds att delta i utbildning. Arbetsgivaren får betalt för att ta emot arbetslösa men den arbetslöse får inte betalt för sitt arbete och har inte avtalade villkor för arbetet. Många har vittnat om att flera av dessa arbetsgivare inte är seriösa. Tv4:s nyheter hade ett reportage om detta igår, se reportaget här.



Varje dag betalar regeringen ut 5,5 miljoner kr av skattepengarna till dessa arbetsgivare för att de skall ta emot arbetslösa som gratis arbetskraft. Samtidigt som man kraftigt har dragit ned på de arbetslösas möjligheter till utbildning, validering och stöd. Detta är ett stort slöseri med mänskliga resurser. Regeringen svamlar och vill inte ta ansvar för situationen. I morse debatterade jag detta med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Ta del av debatten här.

09 January 2011

Den viktigaste politiska frågan

PISA är den stora undersökning som mäter femtonåringars kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Den har genomförts fyra gånger:2000, 2003, 2006 och nu senast 2009. På det viset får man en mycket bra möjlighet att följa utvecklingen i ett land över tid. Den senaste undersökningen visade att kunskaperna sjunkit i Sverige. Både de högpresterande och de lågpreserande leverna har försämrat sina resultat, men störst är försämringen för elever med svårigheter.

Sverige har tidigare kunnat stoltsera med dels högre kunskapsnivå men också med en relativt jämlik skola som utjämnade de skilda förutsättningar som eleverna har med sig hemifrån. Men så är det inte längre. Från att ha varit en av de bästa ländderna med avseende på likvärdig utbildning är Sverige nu ett genomsnittligt land. Det beror inte på att andra länder har kommit ikapp utan likvärdigheten har tydligt försämrats. "Dels har skilllnderna mellan hög- och lågpresterande elever ökat, dels har skillnaderna mellan hög- och lågpresterande skolor ökat och dessutom har betydelsen av elevers socioekonomiska bakgrund förstärkts" skriver man i den svenska PISA-rapporten. Tydligare kan det inte sägas: Sverige har blivit ett land där klasstillhörighet spelar allt större roll för vad man lär sig i skolan.

Sveriges sjunkande rang i listorna beror främst på att lågpresterande lever, främst pojkar, stadigt har försämrat sina resulat för varje mättillfälle. Idag saknar en fjärdedel av pojkarna de grundläggande kunskaperna i läsförståelse. Något har hänt som allvarligt har försämrat chanserna för dem med de sämsta förutsättningarna. Men förändringen har inte gynnat de högpresterande eleverna.

En trolig förklaring är att friskolorna och ökad konkurrens mellan skolor har lett till att segregationen ökat så att eleverna sorteras i hög- respektive lågpresterande. Och som forskningen redan tidigare tydligt visat så gör det inte att de högpresterande når bättre resultat, men det gör att de lågpresterande förlorar jämfört med om de gått i mer blandade klasser/skolor.

En annan förklaring kan vara att allt fler lärare och skolor mer eller mindre abdikerat från uppdraget att ska undervisning av hög kvalitet utan istället i ökat utsträckning prioriterar elevernas eget arbete och en förskjutning av ansvar från lärare till elev och från skola till hem. Det leder ofrånkomligen till att elevernas socioekonomiska bakgrund får stort genomslag och i praktiken innebär det att en massa ungar aldrig får en fair chans i plugget.

PISA 2009 borde vara en larmklocka för alla politiska partier. Att kunskapsnivåerna sjukner och klasskillnaderna i skolan ökar är inget annat än en katastrof. Det drabbar tusentals barn och unga som inte får de kunskaper de behöver och det är ett stort hot mot Sveriges möjlighet till framtida jobb och tillväxt. Elevernas rätt och möjlighet till goda kunskaper borde vara den viktigaste politiska frågan idag. Men utbildningsminister Jan Björklund frånsvär sig ansvar och skyller på andra. Ynkligt och farligt.

03 January 2011

BK Träsket

I senaste numret av Marta - fotbollsmagasin kan man läsa om mitt gamla lag - BK Träsket. Så otroligt kul att laget fortfarande finns och har samma målsättning som på min tid: alla platsar i laget, vi spelar för att det är kul. Och kul är det!
Jag önskar att alla tjejer fick chans att spela fotboll med glädjen och kamratskapet som drivkrafter. Det ger så fantastiskt mycket.
Men här i Stockholm tvingas föreningar säga nej till tjejer som vill spela - för att det inte finns träningstider. Man kanske kan vara 30 tjejer på en halvplan (dvs 60 på en helplan) men så många fler går inte att pressa in om man fortfarande ska hävda att det är fotbollsträning man ägnar sig åt. Och finns det inte fler planer och fler tider så finns det inte. Det är en fruktansvärd frustration för klubbarna att inte kunna ta emot alla de tjejer som inget hellre vill än att spela fotboll, eller säga nej till dem som aldrig sett sig sjävla som fotbollsspelare men som gärna skulle vilja pröva.
Jag blir ruskigt avundsjuk på alla ute i landet som bor i kommuner där ungarna kan få spela fotboll (t o m på gräsplaner!!!!) om de vill utan att behöva stå i kö eller åka tunnelbana långt sent på kvällen. Men i Stockholm byggs fritidsutrymmena bort och fotbollsplaner försvinner. Samtidigt som det föds allt fler barn i Stockholm. Det går inte ihop. I huvudstaden håller fotboll på att bli en ransoneringssport, inte pga kostnaderna för spelaren (de är fortfarande bland de lägsta jämfört med alla andra sporter) men för att det inte finns planer och träningstider.
Det krävs en annan majoritet i Stockholms stadshus för att alla tjejer som vill skall få chansen att spela fotboll även i vår stad.

02 January 2011

Tjockisskatt - ren högerpolitik

En centerpartist föreslog idag att en särskild skatt - en tjockisskatt - skall tas ut av överviktiga medborgare. Hans resonemang baseras på att den som är överviktig löper mycket större risk att drabbas av sjukdomar och funktionshinder och därmed "ligga samhället till last" i större utsträckning är normalviktiga, därför bör överviktiga, enligt centerpartisten, betala en högre skatt för att bidra till de högre kostnader för vård och omsorg som den överviktige (sannolikt) kommer att behöva.
Det är ren och skär högerpolitik, en variant av "sköt dig själv och skit i andra". Tänk dig själv vilket samhälle det blir om den som löper riska att "kosta" mycket skall betala högre skatt en den som sannolikt kommer att leva ett långt och friskt liv som arbetsför? Barn som föds för tidigt eller med gulsot - skall deras föräldrar betala högre skatt? Och föräldrar till ett barn med utvecklingsstörning eller annat svårt funktionshinder - hur hög skatt skall inte de betala? Tänk vad det barnet kommer att "kosta" under hela sitt liv? Den som skadas i jobbet och inte kan jobba lika bra i fortsättningen - skall hon betala högre skatt? Den som blir dement rdan i unga år - hur mycket skatt skall inte han betala? Och den som far så illa att han missbrukar alkohol eller narkotika och kanske blir kriminell - skall han straffas av skattesystemet istället för i domstol?

Hela idén med ett solidariskt välfärdssamhälle är att vi delar på bördorna. Den som drabbas av sjukdom, sociala problem, funktionsnedsättning eller på annat sätt behöver extra insatser skall få det utifrån sitt människovärde och utifrån sina behov - inte utifrån sin plånbok eller utifrån hur mycket skatt han eller hon hunnit betala in.
Det är detta synsätt som alltid varit en vattendelare mellan högern och socialdemokratin. Nu också en vattendelare mellan oss och centerpartiet?

Nytt år - nya lurade bärplockare?

Idag träffade jag Ella Niia, ordförande i Hotell och Restaurang Facket, hon berättade om hur rena skojarföretag tar hit arbetskraft från länder utanför EU utan att betala de utlovade lönderna och ibland under vidriga förhållanden. Och människor vågar inte klaga, för de vet de att de åker ut ur landet.

- När många av våra medlemmar, svenska medborgare och med många år i yrket, ändå inte vågar klaga för att man är rädd att inte få sin visstidsanställning förlängd, hur kan man då tro att dessa människor i främmande land skall våga och kunna hävda sina rätigheter, sa Ella och efterlyste skarpa nypor från de svenska myndigheterna.

När jag för en dryg månad sedan debatterade det faktum att oseriösa svenska företag på ett skamlöst sätt utnyttjar fattig arbetskraft med den ansvarige ministern Tobias Billström så sa han att han var nöjd med att situationen blivit så mycket bättre för bärplockarna. (Ja, det är sant, hör hela debatten här.)

Regeringens ovilja att skapa rimliga regler för arbetskraftsinvandring och kontroll av företag gör att människor kan utnyttjas hänsynslöst och utan möjlighet att hävda sina rättigheter. Många minns säkert de stackars bärplockarna från Kina och Bangladesh som i somras blev övergivna och lurade, lämnade utan pengar i men med skulder i den svenska skogen. Sommaren innan var det thailändska bärplockare som utnyttjades som gratis arbetskraft.

Regeringen har konstruerat ett regelverk som inte kräver någon kontroll av företaget innan de kan få ge arbetstillstånd. Det betyder att även kända skojarföretag med skatteskulder kan få anställa personer som rest över halva jorden och som lämnas utan möjligheter att hävda sina rättigheter. Här krävs ändring, och det är bråttom:

* Inför en förhandskontroll av arbetsgivaren, den som har skatteskulder eller tidigare har missbrukat systemet skall inte få tillstånd. Och det måste vara myndhetens uppgift att kolla detta innan.
* Kontrollera att inbetalda skatter och avgifter motsvarar den lön som arbetsgivaren uppgivit.
* Stärk jobberbjudandets rättsliga ställning. Idag är de uppgivna arbets- och lönevillkor som ligger till grund för Migrationsverkets beslut inte bindande.

01 January 2011

Privatiseringsideologi

I moderaternas värld är privatiseringar alltid bra. Per definition. Det handlar inte om att väga för- och nackdelar med en viss driftsform för en viss verksamhet. Privatisering är alltid lösningen.

Apoteken var ett naturligt monopol som klarade av att tillhandahålla läkemedel till befolkningen till en mycket lägre marginalkostnad för skattebetalarna än i andra jämförbara länder bl a tack vare en mycket låg vinstmarginal. Men regeringen ville privatisera. För att göra det tillräckligt lönsamt för de internationella apotekskedjorna bestämde man att skattebetalarna skulle skjuta till 10 kr per försåld förpackning läkemedel (utöver den tidigare vinstmarginalen). Som en bonus till apotekskedjorna för att de är så snälla och säljer medicinerna till kunderna? Skattebetalarna får en räkning på en halv miljard kr varje år tack vare denna "reform".



Nu vill moderaterna i Nacka privatisera kommunens bibliotek. Biblioteken som är en unik byggsten i vår demokrati skall säljas ut och verksamheten bedrivas med vinstintresse. Ingen kan tro att något skall bli bättre av detta. Men ändå vill moderaterna göra det. Varför?

Jo, för att deras intresse aldrig har varit mesta möjliga nytta för medborgarna och skattebetalarnas pengar. Deras intresse har alltid varit mesta möjliga lönsamhet för privata företag och minsta möjliga inflytande för demokratin och folkflertalet.



Vi måste ta strid mot denna ideologiskt förblindade privatiseringsiver. Vi socialdemokrater bör alltid slåss för mesta möjliga nytta för medborgarna och värna skattebetalarnas pengar. Vi skall alltid stå på medborgarnas sida. Det innebär att vi inser att kommunen/landstinget/staten inte alltid är bäst på allting, ibland kan någon annan driva verksamheten bättre eller lika bra och då skall vi bejaka det. Men vi kan aldrig acceptera ideologiska privatiseringar som faktiskt försämrar servicen och ökar kostnaderna!

Om att sila mygg och sluka kameler

Regeringen har systematiskt skärpt kontrollen av alla som använder välfärdens tjänster och infört hårdare straff. När man är hemma för att ta hand om ett sjukt barn skall personalen på dagis fylla i ett särskilt vab-intyg, en arbetsuppgift som stjäl viktig tid från de barn som faktiskt är på förskolan. Det har visat sig att man just inte sparat några pengar på detta, tvärtom. det visade sig nämligen vara mycket ovanligt att fuska med vab-dagarna. Den som är svårt funktionshindrad och ansöker om assistanshjälp har tvingats redovisa i detalj exakt hur lång tid ett toalettbesök tar och andra intima detaljer.
Jag tycker att det är rätt och rimligt att kontrollera så att inte föräkringar och andra välfärdstjänster missbrukas. Fusk undergräver tilltron och solidariteten i systemet, det måste därför alltid beivras. Men jag tycker att det är en konstig obalans när Försäkringskassan ägnar så mycket energi åt kontroll av sjuka, föräldralediga och funktionshindrade samtidigt som vi under hösten fick veta att oseriösa företag systematiskt fuskat med assistansersättningen under lång tid och till svindlande höga belopp. Det har handlat om företag som helt enkelt inte har utfört assistansen utan stoppat pengarna i egen ficka eller att man fått ut assistansersättning för funktionshindrade som inte existerar. Det handlar om miljardbelopp av skattebetalarnas pengar som på detta sätt svindlats bort.
När Försäkringskassan fick frågan om hur det kunnat bli så här, varför kontrollerar man inte företagen bättre? så svarade överdirektör Stig Orustfjord så här:
- Vi har sett det här under ganska lång tid. Men när vi har fört fram det har (de borgerliga, min anmärkning) partierna varit överens om att kassan inte ska lägga sig i de här bolagen och ha insyns och göra kontroller, för det hotar det fria valet för de enskilda. (Kommunalarbetaren 21/10).

Är det inte alldeles uppåt väggarna att enskilda skall kontrolleras in i minsta detalj medan kontroll av oseriösa företag som lurar till sig miljardbelopp anses hota det fria valet för de enskilda!
Vi politiker skall värna att skattebetalarnas pengar används rätt och inte fuskaas bort. Det måste gälla både gentemot privatpersoner som gentemot företag.