Sysselsättningspolitisk ramverk

Arbete åt alla - full sysselsättning - är socialdemokratins viktigaste mål. Regeringen brukar skryta med att sysselsättningen i Sverige är högre än någonsin, men det beror uteslutande på att den svenska befolkningen idag är större än någonsin. Det viktiga måttet som avgör hur väl jobbpolitiken fungerar är sysselsättningsgraden, dvs hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder som är i arbete. Detta vill regeringen inte tala om, eftersom sysselsättningsgraden idag faktiskt är lägre än när den borgerliga regeringen tillträdde.
För att finansiera en hög ambitionsnivå i välfärden krävs det att många arbetar och att de har möjlighet att arbeta heltid och ända fram till pensionen. Sambandet mellan välfärdens finansiering och sysselsättningsgraden är därför mycket starkt. Men det gäller också åt andra hållet: genom investeringar i en bra barnomsorg, högre kvalitet i skolan, bättre rehabilitering, fungerande infrastruktur och en trygg omsorg om våra äldre så kan fler arbeta mer.
När vi säger att fler behöver arbeta mer så innebär inte det att alla som redan arbetar full tid, och ibland mer än det, skall öka sin arbetstid. Det handlar istället om att göra heltid till norm också i kvinnodominerade branscher så att de hundratusen kvinnor som idag skulle vilja jobba heltid får en chans att göra det och det handlar om investeringar i en bättre arbetsmiljö så att människor inte blir utslitna i förtid utan kan jobba ända fram till pensionsdagen, och även längre om man vill.
Idag har socialdemokraternas förtroenderåd beslutat att statsbudgeten bör kompletteras med ett sysselsättningspolitiskt ramverk. Det är ett alldeles utmärkt beslut som jag har argumenterat för sedan länge (läs t ex här).
Ett sysselsättningspolitiskt ramverk med mål för sysselsättningsgraden och antalet arbetade timmar är enligt min mening lika viktigt som det finanspolitiska ramverket. Det är enormt viktigt att ha sunda statsfinanser, men utan hög sysselsättning så kommer man inte att klara de finanspolitiska målen de kommande åren. Det är bara när ett land både har sunda statsfinanser och hög sysselsättning som man kan säga att landet har en sund ekonomi. Den höga arbetslöshet som vi har idag, med en stor och växande andel långtidsarbetslös, är ett direkt hot mot ekonomin och den framtida finansieringen av välfärden. Jag anser att det är orimligt att, som Anders Borg gör, skryta med balans i budgeten när nästan var fjärde ung människa är arbetslös. Ekonomi och jobb hör ihop!
På förtroenderådet har många ställt krav på att socialdemokratin skall sätta upp mål för att halvera arbetslösheten. Det är ett viktigt krav. Men vi måste vara glasklara med att arbetslösheten skall bekämpas uteslutande genom att fler människor kommer i arbete, inte genom att människor genom förtidspensionering eller på annat sätt lämnar arbetskraften. Därför måste målet vara att bekämpa arbetslösheten genom att sysselsättningsgraden ökar. För detta krävs investeringar i utbildning och en offensiv jobbpolitik istället för regeringens sänkta krogmoms och slentrianmässiga skattesänkningar.