Klyftorna ökar

Vårt samhälle glider isär. Skillnaderna mellan dem som har och dem som inte har blir allt större. Klyftorna har ökat dramatiskt. Den fattigaste tiondelen av befolkningen har ökat sina inkomster från 70 800 kr år 1991 till 72 000 kr förra året (inkomsterna gäller i 2010 års priser). En ökning med 1,7 %. Nästan ingenting på tjugo år. För den rikaste tiondelen har däremot välståndet ökat enormt. Från 283 100 kr i inkomst år 1991 till 461 500 kr förra året (även dessa inkomster i 2010 års priser). En ökning med 63 %. Uppgifterna kommer från SCB och återges i dag i SvD.
Man skulle kunna tro att dessa 20 % av befolkningen utgör extrema undantag, men så är det inte.
Mönstret är obehagligt tydligt: ju lägre inkomst, desto mindre inkomstökning, ju högre inkomst, desto större inkomstökning. Den tiondel med de lägsta inkomsterna har ökat sina inkomster med 1,7 % på tjugo år, nästa tiondel har ökat sina inkomster med 17,8 %, nästa med 23,4 %, sen följer 29,6 %, 34,1 %, 36,8 %, 38,4 %, 40,7 %, den tiondel som tjänar näst mest har ökat sina inkomster med 44,0 % och den rikaste tiondelen alltså med 63,0 %.
Detta är bilden av ett samhälle där klyftorna systematiskt ökar. En utveckling som de allra flesta svenskar ogillar. Enligt en undersökning från SNS är det drygt 70 % av svenskarna som tycker att inkomstskillnaderna i Sverige är för stora.
Vad beror det på? Viktiga orsaker till fattigdom är arbetslösheten som i sin tur har ett mycket nära samband med dåliga eller ofullständiga skolresultat. De rikaste har i sin tur fått ta del av betydande löneökningar och bonusar men störst betydelse har skattesänkningar och inkomster från kapital som har ökat rejält.
Jag anser att fördelningspolitiken bör vara socialdemokratins signum. Det är en vattendelare i politiken: vill vi ha mindre klyftor mellan människor, ett samhälle där alla har en chans att ha en rimlig inkomst som man kan försörja sig på eller vill vi ha ett samhälle där skillnaderna mellan människor fortsätter att öka, där de rika blir rikare och de fattiga fattigare? För mig handlar det om människosyn. Det handlar inte om att alla skall ha samma lön men det handlar om att samhället skall hålla ihop. Ett jämlikt samhälle där människor lever under någorlunda likvärdiga och anständiga villkor blir ett bättre samhälle med friskare medborgare och mindre kriminalitet, något som Wilkinson och Pickett beskrivit bra i sin viktiga bok Jämlikhetsanden (en bok som varmt rekommenderas till dig som ännu inte läst den).
Viktigast för att minska klyftorna är att öka sysselsättningen, arbete åt alla är nyckeln. För att lyckas med det krävs satsningar på utbildning. Det handlar om höjd kvalitet i undervisningen i grundskolan och gymnasieskolan, om kompetensutveckling och vuxenutbildning samt spetskompetens och forskning. Men det krävs också att man har det politiska modet att i skattesystem och transfereringssystem omfördela en del av resurserna. Jag återkommer till detta i mitt nästa blogginlägg.