Fördelningspolitik

I mitt förra inlägg skrev jag om de blixtsnabbt ökande klassklyftorna, den rikaste tiondelen av befolkningen har ökat sina inkomster dramatiskt (med 63 %!) under de senaste 20 åren medan den fattigaste tiondelen bara har fått en ökning med 1,7 %. Det är en bild av ett samhälle som slits isär. En utveckling som de flesta av oss ogillar men som ändå sker, steg för steg, som ett resultat av både marknadskrafter och medvetna politiska beslut. För mig är fördelningspolitiken kärnan i den politiska konflikt som skiljer partier och ideologier åt. Därför måste socialdemokratin våga ta strid för ett mer jämlikt samhälle, med minskade klyftor. Det handlar om en grundläggande ideologisk övertygelse om människors lika värde och en vilja att leva i ett samhälle som håller ihop, ett samhälle befolkat av stolta medborgare med rättigheter och möjligheter. Jämlika samhällen är dessutom bättre än ojämlika i nästan alla avseenden: hederligare, friskare och högpresterande. Vad krävs av en modern fördelningspolitik för minskade klyftor:

• Arbete. Full sysselsättning är allra viktigast. Det är nästan omöjligt att uppnå minskade klyftor om inte alla som kan arbeta också har möjlighet att göra det och försörja sig själva. Arbete ger lön men bidrar också till bättre hälsa, större delaktighet och bättre förutsättningar för de egna barnen jämfört med att vara arbetslös. En radikal politik måste alltid ha arbete åt alla som mål och alltid bekämpa arbetslöshet med näbbar och klor.
• Utbildning. Vår jobbpolitik ska ha tre prioriteringar: utbildning, utbildning och utbildning. Det handlar om: 1) Högre undervisningskvalitet i grundskolan och gymnasieskolan, dagens situation där allt fler unga inte får tillräckliga kunskaper i skolan och inte uppnår gymnasiekompetens är helt förödande för både individerna och för samhället. 2) Utbildning som ger möjlighet att ta nya steg i yrkeslivet som kompetensutveckling, vuxenutbildning, högskoleutbildningar, arbetsmarknadsutbildning, yrkeshögskola, utbildningsvikariat. Arbetslivet kommer att fortsätta att förändras i snabb takt, det bör vi bejaka och rusta människor med de nya kunskaper som krävs. 3) Spetskompetens och forskning.
• Generell välfärd. Den generella och skattefinansierade välfärden i form av förskola, skola, fritids, sjukvård, äldreomsorg och handikappomsorg är den kanske viktigaste omfördelande kraften i samhället. Nu hotas detta genom att resurserna till framförallt äldreomsorgen och sjukvården är så snålt tilltagna att högerns våta dröm om privat finansierade tilläggstjänster i välfärden är ett reellt hot. Det krävs tillräckligt stora skatteintäkter och en hög ambitionsnivå i välfärden för att människor skall uppleva att äldreomsorgen och vården verkligen är riktigt bra så att välfärden blir generell och även fortsättningsvis finansieras solidariskt. Om var och en skall välja ambitionsnivå utifrån den egna plånbokens tjocklek kommer klyftorna snabbt att bli gigantiska.
• Skatter. Skattesystemets viktigaste uppgift är att säkerställa tillräckligt stora inkomster för att finansiera utbildning, välfärd, infrastruktur och annat viktigt. Skattesystemet ska därför helst inte motverka arbete, tillväxt och företagande men samtidigt bidra till en rättvis fördelning. Den borgerliga regeringen har avskaffat hela progressiviteten i fastighetsskatten vilket gett enorma summor till dem som har de dyraste villorna och de har avskaffat beskattningen av förmögenheter. Men även en tidigare socialdemokratisk regering bidrog till skattelättnader för de rikaste genom att (tillsammans med Västerpartiet) avskaffa arvs- och gåvoskatten. Jag anser att det var ett misstag. Det har funnits berättigad kritik mot samtliga dessa skatter. Men jag menar att det är helt orimligt att vi idag i princip inte har någon beskattning av ägande/förmögenhet över huvud taget. Det har bidragit till de ökade klyftorna.
• Trygghetssystemen. Våra gemensamma försäkringar, framförallt sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen, kan fungera tydligt omfördelande genom att vi alla betalar till försäkringarna samtidigt som riskerna är ojämnt fördelade. Alla kan vi bli sjuka eller arbetslösa, men risken är större för den som har ett slitigt jobb eller en låg utbildning. Regeringens nedmontering av arbetslöshetsförsäkringen har gjort att bara ungefär en fjärdedel av de arbetslösa idag omfattas av försäkringen vilket dels leder till fattigdom och dels leder till en lönepress nedåt.

Warren Buffet, en av USA:s rikaste män uttryckte det så här:
“There’s class warfare, all right, but it’s my class, the rich class, that’s making war, and we’re winning.”
Det är dags att socialdemokratin tar upp kampen för rättvis fördelning. Det är där vattendelaren går i politiken. Vill vi ha ett mer jämlikt samhälle där alla får chansen eller vill vi ha fortsatt ökade klyftor?