10 December 2011

Euron räddad men EU delas?

Det som nu sker kan vara av historiskt avgörande betydelse för EU.
Eurokrisen är den akuta orsaken till gårdagens toppmöte mellan medlemsländernas statsministrar. Förhoppningen är att toppmötets beslut skall fungera som en brandvägg för att förhindra att eurokrisen sprider sig och förvärras. Alla länder, inklusive Sverige, blir vinnare om besluten får den önskade effekten. Det är avgörande för den ekonomiska tillväxten att eurokrisen kan hanteras och att bekämpas.
Som alltid när det gäller beslut på EU:s toppmöten vet man inte säkert vad besluten innebär förrän de har konkretiserats och utformats som konkreta regler och förordningar. Ibland blir effekterna mycket mindre än de storartade beslut som presenteras på presskonferenserna. Ibland är det tvärtom, att besluten får mer långtgående konsekvenser för enskilda länder än vad som kunde förutses. Därför bör man analysera besluten innan man drar några säkra slutsatser.
Toppmötet vill ha en starkare finanspolitisk styrning i eurozonen. De länder som ansluter sig till den beslutade europakten skall balansera sina budgetar så att man inte får planera för underskott större än 0,5 %. Sanktioner mot länder som bryter mot detta skall verkställas med någon ny form av automatik (men det är mycket oklart om sanktionerna verkligen kommer att ske med automatik eller om de liksom dagens stabilitetspakt i praktiken kommer att kunna förhandlas bort när det blir skarpt läge). EU-kommissionen skall få rollen som något slags översynsorgan som skall hålla koll på de nationella budgetarna och kunna föreslå ändringar i ländernas budgetar. Detta är enligt min mening helt nödvändigt med en starkare gemensam finanspolitisk styrning för att eurozonen ska kunna fungera. Gemensam penningpolitik utan ett minimum av gemensam finanspolitik, så som man haft det hittills, gör det mycket svårt att styra ekonomin. Kritik som kan riktas mot den tänkta europakten från flera utgångspunkter. Vad händer om ett land med stort budgetunderskott skall betala stora böter?  Större budgetunderskott, rimligen, vilket inte löser problemet. Det finns också avgörande demokratiska invändningar mot att EU-kommissionen, med ytterst bräckligt demokratiskt mandat, skall kunna lägga sig i de nationella budgetarna som beslutas av de demokratiskt valda nationella parlamenten. Man kan även ifrågasätta om det alls kommer att fungera, eller om det blir som med stabilitetspakten som ju tappade sin trovärdighet när de stora länderna Frankrike och Tyskland tilläts att bryta mot reglerna. Men trots dessa viktiga invändningar måste man nog ändå välkomna europakten och Sverige bör medverka till att den kommer till stånd. Om Sverige skall vara med är en helt annan fråga som jag återkommer till nedan.
Toppmötet beslutade även om omedelbara finansiella tillskott för att lugna marknaderna och ge de utsatta länderna tillgång till nödvändiga lån. Man beslutade att EU-länderna skall tillskjuta 200 miljarder euro till IMF (Internationella valutafonden) så att krisande euro-länder skall kunna få IMF-lån för att hantera sin ekonomi. Dessutom skall krismekanismen EFSF (European Financial Stability Mechanism) sätta igång och köpa statsobligationer och den permanenta räddningsfonden ESM (European Stability Mechanism) sättas igång tidigare och kunna löpa parallellt med EFSF så att den totala utlåningsbara summan blir större.
Om detta leder till att eurokrisen kan hanteras och begränsas samtidigt som de mest utsatta länderna får möjlighet att ta sig upp på fast mark så har toppmötet lyckats med en mycket svår uppgift. Men effekterna av toppmötet kan bli mycket mer långtgående. Det kan vara så att gårdagens möte senare skall visa sig vara den vattendelare som varaktigt delar upp EU i två delar. Det är mycket allvarligt men dessvärre mycket sannolikt. EU kan bli det yttre skalet medan europakten blir Europas egentliga och livskraftiga hjärta. Risken är att den inre marknaden inom EU i hög utsträckning kommer att styras av EU-domstolen medan det livskraftiga och spännande politiska samarbetet sker i europakten. Då blir det där som de politiska striderna om, och i så fall hur och hur långtgående, politiken skall utmana marknaden kommer att stå.
Det finns inga ekonomiska skäl till att Sverige skulle ansluta sig till europakten, vi har redan god ordning i våra finanser och ingen vill väl att EU-kommissionen skall peta med sina fingrar i den budget våra folkvalda i riksdagen beslutar om. Dessutom har svenska folket röstat nej till euron och det vore mycket tveksamt ur demokratisk synvinkel att då gå med i europakten. Det som ändå gör att frågan kräver en del analyserande och funderande är att vi, om vi står utanför, med stor sannolikhet kommer att parkera Sverige i EU:s periferi med minimala möjligheter att påverka alla de kommande viktiga besluten inom europakten som ju självklart kommer att påverka även Sverige i hög grad.

3 comments:

  1. "Det som ändå gör att frågan kräver en del analyserande och funderande är att vi, om vi står utanför, med stor sannolikhet kommer att parkera Sverige i EU:s periferi med minimala möjligheter att påverka alla de kommande viktiga besluten inom europakten som ju självklart kommer att påverka även Sverige i hög grad."

    Enl. min mening har inte Sverige kunnat påverka i besluten hittills, så det lär inte göra någon större skillnad om vi inte kommer att ingå i denna pakt nu heller.
    Jag kan inte se att vi har fått några fördelar öht från EU-medlemskap, bara stora utgifter.

    ReplyDelete
  2. Får Fredde som han vill? Så smyger han in Sverige lite försiktigt bakvägen... Även att Svenska folket har sagt nej.. Han skulle ju ta en diskussion med sossarna sa han på Nyheterna, får hoppas att Juholt inte går på den Finten. För han är ju lite svängig i sina uttalande denna Juholtaren??

    ReplyDelete
  3. Typisk nymodern politik. Nya idéer som skulle bli så bra och så bra och sedan gick det åt helv.........igen. Populister som poppar upp och kallar sig ör junilistan och folk röstar som galningar på dem samtidigt de tar plats i EU som de inte ville ha med att göra. Samtidigt blundar alla andra politiker inför detta och gör allt för att själva få plats i ett flygplan till Bryssel. Tramsiga argument om att vi måste vara med dit för att påverka. Herre Gud säger man bara!

    ReplyDelete