Bemanningsdirektivet

Det börjar bli en obehaglig vana att vi gång på gång får rapporter om hur människor från andra länder som kommer till Sverige för att arbeta utnyttjas skamlöst. Vad är det som händer på svensk arbetsmarknad? EU-medborgare som lockas att arbeta i vårt land av utländska bemanningsföretag men som sedan inte får ut någon lön, papperslösa som är helt rättslösa och utlämnade till skrupelfria arbetsgivare och rena skojarföretag som under falska löften får arbetstillstånd för människor som rest långt för att jobba med bärplockning och sedan lämnas i sticket.
Det är bra och värdefullt att människor från andra länder, både inom och utom EU, får möjlighet att komma till Sverige och arbeta. Vi välkomnar rörlighet över gränserna och ser att människor från andra länder har mycket att bidra med på vår arbetsmarknad. Men det ställer oss också inför nya utmaningar. Det är nödvändigt att säkerställa att det inte sker till priset av dumpade löne- och anställningsvillkor och att människor inte lämnas att jobba nästan gratis och leva under slavliknande förhållanden. De flesta arbetsgivare respekterar den svenska modellen, tillämpar kollektivavtal och likvärdiga villkor för dem som kommer hit och arbetar. Men alla gör inte det.
Regeringen har med sin lagstiftning gjort det onödigt enkelt för de skrupelfria arbetsgivare som satt i system att utnyttja människor och dumpa villkoren.
En dagsaktuell fråga gäller utländska bemanningsföretag. Bemanningsföretag har en viktig roll att spela på arbetsmarknaden genom att kunna tillhandahålla personal för t ex arbetstoppar. Men det finns tyvärr också exempel på hur företag har sagt upp sin egen personal för att istället hyra in personal från bemanningsföretag till sämre villkor. Detta har tagits upp av EU i det s.k. Bemanningsdirektivet (2008/104/EG). Där fastställs i artikel 5.1 att:
”De grundläggande arbets- och anställningsvillkoren för arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag ska, under den tid uppdraget i kundföretaget varar, minst vara de villkor som skulle gälla för dem om de hade anställts direkt av företaget i fråga för att inneha samma tjänst.”
Denna regel ger uttryck för den så kallade likabehandlingsprincipen. Likabehandlingsprincipen innebär att arbetstagarna som är anställda av bemanningsföretaget har rätt till minst samma villkor som om de hade anställt direkt av det företag som de är uthyrda till. En utredning gjord av professor Birgitta Nyström (SOU 2011:5) lade i januari i år förslag om hur EU-direktivet skulle införas i svensk lagstiftning. Detta direktiv ska enligt EU:s beslut genomföras i medlemsländerna senast 5 december 2011. Det är idag. Men någon likabehandlingsprincip är ännu inte införd i svensk lagstiftning. Det är svårt att bli kvitt tanken att regeringen ser mellan fingrarna när det gäller lönedumpning och utnyttjande av utländska medborgare på arbetsmarknaden.
Alla som arbetar på den svenska arbetsmarknaden ska ha likvärdiga villkor och omfattas av svenska kollektivavtal. Ansvaret för att det inte är så är regeringens.