Vem betalar?

De politiska partierna och deras frihet är grundläggande i en demokrati. I Sverige har vi partistöd för att säkerställa att alla partier, och därmed alla väljares åsikter, har möjlighet att utvecklas. Partierna använder sina pengar till att anställa ombudsmän, utredare, pressekreterare, till att ge ut informationsmaterial, rapporter, ha en levande hemsida och förstås för att ordna aktiviteter för sina medlemmar, arrangera kongresser och konferenser. I valtider satsas stora resurser på valkampanjer med affischer, filmer, annonser och direktutskick i brevlådorna. Ju mer pengar ett parti har, desto mer kan ett parti göra för att värva nya medlemmar och övertyga väljare.
Självklart vill varje parti öka sina inkomster. Det kan ske genom att medlemmar och förtroendevalda betalar in pengar till partiet, genom lotterier och försäljning. Men det kan också ske genom att företag, organisationer eller enskilda individer skänker pengar till partiet. Och det är då det blir känsligt. Självklart står det vem som helst fritt att skänka bort en summa pengar till ett parti som man stödjer. Men den fråga som måste ställas är: kan det som skänkt pengar förvänta sig någon form av gentjänst från detta parti? Alla partier intygar naturligtvis att de inte låter sig köpas för pengar utan agerar utifrån den politiska linje som partimedlemmarna demokratiskt har beslutat om. Men misstanken finns där och jag menar att den är berättigad.
Ett aktuellt exempel är de riskkapitalägda vårdbolag som nu kritiseras dels för vanvård och bristande omsorg om sjuka, sköra äldre, dels för att de låter stora vinster försvinna till skatteparadis bort från vårdverksamheten och undan från svensk beskattning. Fredrik Reinfeldts regering har kraftfullt agerat genom lagstiftning för att skapa en stor och växande marknad för dessa bolag samtidigt som regeringen har sagt nej till varje form av bindande nationella kvalitetskrav t ex när det gäller personaltäthet, röstat nej till meddelarskydd för de anställda och motsatt sig kompetenskrav för personalen. Det är klart att man undrar: hur mycket pengar har dessa bolag skänkt till moderaterna? Har moderaterna fått pengar från Carema?
Det enda vettiga sättet att hantera detta på är att öppet redovisa alla större gåvor till partierna. Det kan vara pengar som skänks eller andra fördelar, t ex annonsplats i tidning eller att tillhandahålla personal. Om detta redovisas tydligt och öppet så blir det möjligt att granska och debattera dessa ekonomiska kopplingar och ytterst blir det väljarna som avgör om det påverkar förtroendet för partiet. Jag anser därför att det i en demokrati som vår är ett anständighetskrav att partier enligt lag skall vara skyldiga att redovisa denna typ av ekonomiska kopplingar och gåvor. Detta är också socialdemokratins ståndpunkt som vi framför i partimotioner varje år i riksdagen. Det socialdemokratiska partiet redovisar också sedan flera år öppet de bidrag som vi får.
Moderaterna och Sverigedemokraterna är de partier som inte redovisar sina intäkter och som aktivt motsätter sig lagstiftning för att tvinga fram öppenhet om partiernas ekonomiska kopplingar. Moderaterna har fått med sig de andra borgerliga partierna på att rösta nej till lagstiftning vilket har blockerat möjligheten för riksdagen att ändra lagen. Socialdemokraterna i konstitutionsutskottet har därför valt att driva igenom en överenskommelse om att frågan skall diskuteras mellan partisekreterarna i hopp om att det skall leda till mer konkreta resultat än omröstningarna i riksdagen hittills har gjort. Låt oss hoppas att det verkligen gör det. Annars anser jag att vi socialdemokrater inom kort måste återkomma med förslag om ett utskottsinitiativ för att försöka tvinga fram en lagstiftning. Att partierna öppet visar var de får sina pengar ifrån är ett grundläggande anständighetskrav i en demokrati!