Utsortering av unga

Regeringen ansvarar för en gigantisk utsortering av unga från arbetsmarknaden. Ungdomar i åldern 20-24 år förtidspensioneras i en snabbt ökande takt. De senaste 8 åren har antalet med aktivitetsersättning (tidigare förtidspension) ökat med hisnande 80 %. Det är alltså nästan en fördubbling.
Uppgifterna kommer från en rapport från forskare vid Umeå Universitet som tagits fram på uppdrag av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen.
Orsaken är inte att de unga blivit sjukare utan att beror på att de fått svårare att klara skolan och svårare att komma in på arbetsmarknaden. Det är alltså inte ungdomarna som har förändrats utan politiken. Arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken lämnar idag ungdomar med adhd, Aspergers och andra psykiatriska diagnoser utan relevant stöd. Rapportens huvudsakliga slutsats är att den ökning av antalet unga och unga vuxna med aktivitetsersättning som har kunnat urskiljas med stor sannolikhet kan relateras till inträdeshinder på arbetsmarknaden och en benägenhet att medikalisera i grunden sociala problem.
Regeringen är ansvarig för denna politik. Deras s.k. arbetslinje är en bluff. Ungdomar som behöver stöd och hjälp lämnas i sticket och hänvisas till livslång fattigdom. Rapporten konstaterar att det pågår en omfördelning mellan de offentliga försörjningssystemen. Allt fler unga som tidigare fick a-kassa eller annan ersättning för att de var inne i arbetsmarknadspolitiska åtgärder hänvisas nu till försörjningsstöd (socialbidrag) eller aktivitetsersättning (förtidspension).
– Siffrorna visar på ett nederlag för regeringens arbetslinje, säger utredningens huvudsekreterare, Irene Wennemo, i Dagens Nyheter.
– Tanken med ordet aktivitet var att det skulle stå för en ambition att de unga skulle tillbaka till arbetsmarknaden. Men så är det i allt mindre utsträckning, fortsätter Irene Wennemo.
Varje ung människa har rätt att få ta klivet ut i vuxenlivet och arbetslivet.  De här ungdomarnas medicinska problem är inte större än att många av dem borde kunna få någon form av jobb med rätt stöd eller utbildning. Det som nu sker är ett gigantiskt slöseri med mänskliga resurer. Det är dags att förändra utbildningspolitiken så att alla elever får stöd för att nå kunskapsmålen, skolan måste ha resurser för att kunna utforma undervisningen så att alla får en chans att lyckas. Det är dags att upprusta arbetsmarknadspolitiken så att den leder till jobb och inte till utsortering eller avstjälpning vid ändstationen Fas 3.
Idag lämnar jag in en interpellation (fråga) till arbetsmarknadsministern om vad regeringen tänker göra för att bryta denna negativa utveckling och ge alla unga en plats på arbetsmarknaden.