Regeringen har tvingats lyssna till kritiken

Kritiken mot Fas 3 har varit massiv under flera år. Det har varit berättigad kritik mot att rena skojarföretag har kunnat skära guld med täljkniv genom att ta emot Fas 3-deltagare, lämna dem i passivitet och få 5000 kr i månaden per person. Samtidigt har Arbetsförmedlingens egen internrevision visat att så mycket som nästan hälften av deltagarna i Fas 3 troligen utför ordinarie arbetsuppgifter, trots att de inte får ett öre för sitt arbete. När man är i Fas 3 är man hänvisad till att leva på en mycket låg ersättning och många tvingas till socialkontoren för att söka försörjningsstöd för att klara sig eller tvingas leva på familj och vänner. Fas 3 har haft karaktären av ändstation på arbetsmarknaden, det har inte varit tillåtet att studera eller få stöd att starta eget, och väldigt få går vidare till arbete eller studier. Fas 3 har vuxit lavinartat under de senaste åren – trots stark uppgång på arbetsmarknaden – och omfattar idag 27 000 människor och växer ständigt. Kostnaderna för Fas 3 är idag 135 miljoner kr per månad bara i ersättning till anordnarna.


Regeringen har varit helt kallsinnig gentemot denna omfattande och hårda kritik som pågått under många år. I juni satte till sist Riksdagen hårt mot hårt genom ett tillkännagivande som krävde att regeringen skulle stoppa anvisningarna till Fas 3 till dess att man åtgärdat kvalitetsproblemen. Det tog skruv!

Vi har nu tvingat regeringen att, för första gången, lyssna till kritiken. I den budget som regeringen presenterade i tisdags är det uppenbart att man har ansträngt sig för att försöka möta kritiken, man anslår nya resurser och nya åtgärder. Det är ett direkt resultat av riksdagens tillkännagivande, det som de borgerliga kallade ”ansvarslöst” när beslutet togs.

Jag har fått frågan om jag är nöjd nu. Svaret är nej.

Jag kommer aldrig att bli nöjd med Fas 3. Jag motsätter mig hela den bakomliggande idén med gratisarbete i Fas 3 och Jobb- och utvecklingsgarantins uppdelning i olika faser. Regeringens arbetsmarknadspolitik har som huvudstrategi att pressa ned de s.k. reservationslönerna och minska kostnaderna för arbetsgivarna istället för att rusta människor med kunskaper och förmågor.

Jag vill att varje person som blir arbetslös och behöver Arbetsförmedlingens hjälp skall kunna få insatser från första dagen, om man behöver. Istället för att låta människor vänta i 14 månader skall man kunna få utbildning eller praktikplats eller andra insatser direkt när det bedöms som riktigt. Att tvinga arbetslösa att leva på successivt sänkt ersättning för att till sist hänvisas till gratisarbete leder inte till arbete utan till fattigdom. Personer som trots stora insatser inte kan få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden skall ha möjlighet att få anställning med lönesubvention och avtalade villkor.

Vi socialdemokrater kommer självklart att fortsätta att kritisera och granska regeringens Fas 3 men vi kommer också att tydligare profilera vårt alternativ som baseras på en människosyn där varje människa ses som en resurs med förmågor som behövs, som skall ha en plats på arbetsmarknaden och ges förutsättningar att försörja sig genom eget arbete.