Almedalsveckan

I många år på 80-90-talet var jag djupt skeptisk till hela fenomenet Almedalen. Jag tyckte det var något elitistiskt och löjeväckande med att se ledande politiker och tongivande journalister/kommntatorer mingla runt i Visbys gränder tillsammans med alla politiska och journalistiska wannabies tillsammans dåligt pålästa lobbyister och konsulter. Jag undvek Almedalsveckan i många år.
Men någonting har hänt. Något har definitivt hänt med mig, jag har helt ändrat uppfattning. Men även Almedalsveckan har ändrat kraktär, vuxit och mognat.
Jag är nu djupt imponerad över att det går att samla så många samhällsintresserade personer samtidigt under en vecka. Långt över 10 000 personer deltar. Många är naturligtvis där i tjänsten som anställda av någon organisation eller något företag som har ett uppdrag att utföra. Men förvånansvärt många människor ägnar helt enkelt en semestervecka eller i alla fall ett par semesterdagar åt att lyssna till forskare, utredare och politiker som diskuterar aktuella samhällsfrågor och deltar själva i diskussioner om vitala framtidsfrågor. Det är ganska imponerande!
1400 seminarier, alla kostnadsfria och tillgängliga för vem som vill, arrangeras. Mitt intryck är att seminarierna idag håller hög klass. Arrangörerna har insett att media inte kommer att  intressera sig för deras seminarium och avstår nu från ytliga och spektakulära jippon. Istället satsar man på att göra riktigt bra seminarier för dem som faktiskt deltar. Det är en framgångsmodell. Initierade och kunniga åhörare deltar i diskussioner tillsammans med kvalificerade paneldeltagare. Det blir i sin bästa form som en fusion av folkbildningens cirkeltradition och akademins seminarietradition som bidrar till nya insikter och ny kunskap för alla som deltar.
Men minglet och rosévinet, går det att försvara? Ja, jag tycker det. Det är ganska unikt att ledande politiker, journalister, debattörer och företrädare för intresseorganisationer är samlade på samma plats och så tillgängliga för alla de 10 000 deltagarna. Jag blir oupphörligen stoppad av människor på Visbys smala gator som vill prata politik eller ställa en fråga. Minglen fungerar som mötesplatser där nya kontakter knyts och där politiken diskuteras, inte bara mellan etablerade politiker och debattörer utan i nya konstellationer. Internationella vänner brukar knappt tro att det är sant att svenska politiker är så tillgängliga som vi faktiskt är. Och Almedalsveckan får nog betraktas som höjden av tillgänglighet. Det kan såklart vara jobbigt ibland, men samtidigt något som jag tror att vi alla är stolta över. Jag ser fram emot nästa års Almedalsvecka!