Straffa de skyldiga, inte kollektivet

När någon utanför fotbollsfamiljen tar kontakt med mig för att prata om fotboll så är det uteslutande en fråga som oroar och väcker frågor - bråk och brott i samband med stora matcher i herrallsvenskan. Den senaste skandalen skedde i Skåne då Helsingborgs målvakt blev attackerad i seriefinalen mot Malmö FF.  Men det var dessvärre bara en i raden, domar har blivit attackerade, matcher har blivit avstängda, supportrar vittnar om obehagliga upplevelser. Det är dags att frågan om att stoppa våldet och de kriminella handlingarna tas på allvar, det räcker inte med upprörda kommentarer eller tydliga avståndstaganden. Nu krävs det handling.

Fotbollen behöver hjälp av samhället och lagstiftarna för att kunna stoppa dem som begår kriminella handlingar och förstör fotbollsupplevelsen för alla andra. Ett viktigt beslut togs häromdagen av Datainspektionen som  beslutade att tillåta Djurgårdens IF att bygga upp ett register med namn, adress, personnummer och bild på personer som bedöms vara risksupportrar för att kunna neka dessa inträde på arenan. Jag räknar med att övriga allsvenska klubbar nu kommer att göra detsamma. Detta kommer dock inte att räcka. För att man skall veta vilka individer som begår handlingarna så krävs även bättre kameraövervakning för att snabbt kunna ta fast och lagföra de individer som begår brott.

I England har man framgångsrikt arbetat med att få bort huliganproblem på arenorna. Vi varken kan eller bör kopiera deras metoder men vi bör lära oss. En viktig del är att i Storbritannien måste de personer som ålagts tillträdesförbud till fotbolls­matcher anmäla sig hos polisen på matchdagar, vid samma klockslag som matchstart och en bra bit från arenan så att man vet att personen inte befinner sig på arenan. Denna s.k. anmälningsplikt bör införas även i Sverige. Det kräver Svenska Fotbollförbundet och en majoritet av riksdagens partier. Det är obegripligt att justitieministern så hårdnackat håller emot med argumentet att det skulle innebära ett alltför stort ingrepp i den personliga integriteten! Men hur är det med den personliga integriteteten för alla oss andra som älskar fotboll och gärna vill stå i klacken och sjunga men som behandlas om ett kollektiv av potentiella huliganer?

Men även fotbollsrörelsen själv och klubbarna kan definitivt göra mer för att stävja problemet. En fråga man kan ställa sig är om vi inom fotbollen verkligen tar problemet på tillräckligt stort allvar. SvFF arbetar nu med ett femtontal framtidsfrågor inom ramen för Fotboll 2020. Ingen av framtidsfrågorna handlar om den allvarliga utmaning som våld, bråk och kriminalitet utgör på vissa arenor.

Det har i debatten även framförts förslag som enligt min mening leder till negativa effekter som inte uppväger vinsterna. Jag tänker då på förslag om att ta bort samtliga ståplatser och kraftigt höja biljettpriset, det är ett förslag som skulle slå benhårt mot arbetslösa, studerande, ensamstående och låginkomsttagare och därmed utestänga väldigt många från fotbollens glädje. Men även förslag om att bolagisera de stora klubbarnas elitlag med majoritetsägande för privata investerare enbart i syfte att utestänga supportrar från inflytande tycker jag är fel. Det kan vara nödvändigt och riktigt att bolagisera för att ta in det kapital som krävs för att kunna konkurrera internationellt på hög nivå. Elitfotbollen kräver idag stora ekonomiska resurser. Men att karaktären av ideell förening därmed går förlorad är hur man än vänder och vrider på det en förlust och inget att sträva efter i sig.

Fotbollen är Sveriges nationalsport. Vi är störst i antalet utövare, vi är populärast, vi är en folksport och vi är älskade. Fotbollen engagerar och aktiverar. Detta är vår största styrka. Bråk, våld och kriminalitet på arenorna är ett hot mot vår ställning som nationalsport. Det krävs kraftfulla insatser för att stävja våldet, det bör ske för att värna vår ställning som folklig nationalsport, tillgänglig för alla och uppburen av ett stort ideellt engagemang - inte för att undergräva den.