Ett sysselsättningspolitiskt ramverk och en kommission för full sysselsättning

Vi ser nu en bred uppgång på svensk arbetsmarknad. Sysselsättningen växer även om det är långt kvar till den sysselsättningsnivå som rådde före krisen.
Trots denna positiva utveckling finns det orostecken som måste tas på allvar. Sverige står inför stora utmaningar som är avgörande för att klara en hög sysselsättning och därmed välfärdens finansiering. Arbetslösheten ligger på en konstant hög nivå och var tredje är långtidsarbetslös. Gapet mellan mäns och kvinnors sysselsättningsgrad är just nu det största på de tre senaste decennierna, cirka fem procentenheter. Den demografiska utvecklingen gör att allt färre i arbetsför ålder ska försörja allt fler äldre och vårdbehövande. Sverige har inte råd att lämna hundratusentals människor i långtidsarbetslöshet och utanförskap. Kampen mot långtidsarbetslösheten måste bli en central del av den ekonomiska politiken.
Efter den djupa krisen på 90-talet skapades tydliga ramverk för dels finanspolitiken och dels för penningpolitiken. Utgiftstak och en stramare budgetprocess infördes liksom mål om överskott i statsbudgeten över en konjunkturcykel. För penningpolitiken gäller inflationsmål, rörlig växelkurs och en oberoende riksbank. Dessa ramverk har fungerat väl och varit ett stöd för att Sverige ska klara också stora påfrestningar som exempelvis den senaste globala finanskrisen.
Jag föreslår nu att ett nytt ramverk etableras för sysselsättningspolitiken. Det bör innehålla två mål för sysselsättningen:
1. Mål för sysselsättningsgraden: En hög sysselsättningsgrad – arbete åt alla – är ett uttryck för en väl fungerande arbetslinje där alla ska kunna bidra på arbetsmarknaden. Arbete är både en plikt och en rättighet.
EU-länderna har enats om att eftersträva att sysselsättningen ska nå 75 procent för både kvinnor och män i åldrarna 20-64 år. Det är en alldeles för låg ambitionsnivå för Sverige då vi har ett väsentligt högre arbetskraftsdeltagande bland kvinnor jämfört med övriga EU-länder. Vårt mål är att höja sysselsättningsgraden till 80 procent i reguljär sysselsättning i åldersgruppen 20–64 år för att sedan successivt öka den. Att allt fler väljer att arbeta efter 65 år är en välkommen utveckling. Ett område som har uppmärksammats för lite är att antalet långtidsarbetslösa har ökat dramatiskt. Målet för sysselsättningsgraden bör därför kompletteras med ett delmål för långtidsarbetslösheten. Att pressa tillbaka långtidsarbetslösheten till en procent av arbetskraften torde vara ett fullt realistiskt om aktiva åtgärder sätts in.
2. Mål för arbetade timmar: Till följd av den demografiska omställningen ökar antalet pensionsavgångar kraftigt samtidigt som antalet nytillträdande ungdomar blir färre än på länge. Vissa branscher och regioner kommer sannolikt att drabbas av betydande rekryteringsproblem. Sammantaget beräknas omkring 1,6 miljoner arbetstagare att lämna arbetslivet av åldersskäl fram till 2025, vilket är 250 000 fler åldersavgångar än under de gångna 15 åren. En hög sysselsättningsgrad innebär då inte nödvändigtvis en hög ambition för utvecklingen av antalet arbetade timmar. Ett särskilt mål för antalet arbetade timmar behövs därför för att säkerställa välfärdens framtida finansiering.
Att bekämpa arbetslösheten för att öka antalet arbetade timmar är därför helt centralt. Om Sveriges kvinnor ges möjligheter att arbeta i samma utsträckning som män, så ökar skatteinkomsterna med cirka 150 miljarder kronor.
3. Tillsätt en kommission för full sysselsättning. Den ska föreslå aktiva och flexibla insatser som gör att företag och branscher kan finna rätt kompetens vid rätt tillfälle. Det skulle öka sysselsättningsgraden liksom antalet arbetade timmar. En sådan instans skulle ge sysselsättningspolitiken den spänst och tyngd som den saknar idag.
Vi kan inte nöja oss med att Sverige går något bättre än de krisande EU-ekonomierna, vi måste kunna konkurrera globalt. Därför krävs en modern jobbpolitik som inkluderar alla som kan arbeta, som erbjuder möjligheter till utbildning och utveckling och som inte ger upp om en enda människa.