Daglönare med mobilen i hand

När Sverige jämförs med andra länder avseende jämställdhet brukar vi komma ganska bra ut. Men det är i stor utsträckning tack vare att våra framgångar på jämställdhetsområdet vilar på gamla lagrar. Framsynta reformer som särbeskattning, föräldraförsäkring, utbyggd barnomsorg mm gör att Sverige rankas ganska högt. Men vi är inte längre i topp i OECD:s ranking om Gender Gap. Sverige har tappat både i absoluta tal och i jämförelse med andra länder de senaste åren.

Det ökade gapet mellan könen gäller inte minst på arbetsmarknaden. Kvinnors sysselsättningsgrad är idag rekordlåg i förhållande till mäns. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan könen är idag över 5 %-enheter och man får gå tillbaks till 80-talet för att finna en så stor skillnad i vårt land. Dessutom arbetar kvinnor enligt ett annat mönster än män:

• 34% av kvinnorna arbetar deltid. Det är tre gånger så vanligt att en kvinna arbetar deltid som att en man gör det.
• 18% av kvinnorna har en visstidsanställning medan 13% av männen har det.
• Det är tre gånger så vanligt att en kvinna jobbar på ett vikariat som att en man gör det.
• Det är dubbelt så vanligt att en kvinna har ett jobb av typen ”kallas vid behov” som att en man har det.

Osäkra och otrygga anställningsförhållanden har ökat på hela arbetsmarknaden men är speciellt vanligt för kvinnor. Många kvinnor är hänvisade till att vänta på att arbetsgivaren skall höra av sig med ett sms eller ett telefonsamtal i förhoppning om att få jobba några timmar. De är vår tids daglönare. Förr stod man med mössan i hand, i dag står man med mobilen. Men utsattheten är densamma. Man vågar inte åka på kurs eller följa med dottern på fotbollscupen, kanske piper telefonen och man måste vara snabb med att svara: Ja, jag kan jobba. Ändå blir det sällan en månadslön att leva på.

Kom ihåg detta nästa gång du hör Anders Borg säga att arbetslösheten beror på att kvinnornas lägstalöner är för höga eller när arbetsmarknadsministern beklagar att det är så svårt att åstadkomma jämställdhet på arbetsmarknaden.

Ett jämställt arbetsliv kommer inte av sig självt. Det kräver en tydlig politisk prioritering och uthållighet. Det handlar om rätt till heltid, barnomsorg på de tider då folk jobbar, tryggare anställningsvillkor, lönekamp, arbetsrätt, arbetsmiljö, utbildning. Det kräver ett vitaliserat fackligt-politiskt samarbete och en ny regering.