Den viktigaste politiska frågan

PISA är den stora undersökning som mäter femtonåringars kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Den har genomförts fyra gånger:2000, 2003, 2006 och nu senast 2009. På det viset får man en mycket bra möjlighet att följa utvecklingen i ett land över tid. Den senaste undersökningen visade att kunskaperna sjunkit i Sverige. Både de högpresterande och de lågpreserande leverna har försämrat sina resultat, men störst är försämringen för elever med svårigheter.

Sverige har tidigare kunnat stoltsera med dels högre kunskapsnivå men också med en relativt jämlik skola som utjämnade de skilda förutsättningar som eleverna har med sig hemifrån. Men så är det inte längre. Från att ha varit en av de bästa ländderna med avseende på likvärdig utbildning är Sverige nu ett genomsnittligt land. Det beror inte på att andra länder har kommit ikapp utan likvärdigheten har tydligt försämrats. "Dels har skilllnderna mellan hög- och lågpresterande elever ökat, dels har skillnaderna mellan hög- och lågpresterande skolor ökat och dessutom har betydelsen av elevers socioekonomiska bakgrund förstärkts" skriver man i den svenska PISA-rapporten. Tydligare kan det inte sägas: Sverige har blivit ett land där klasstillhörighet spelar allt större roll för vad man lär sig i skolan.

Sveriges sjunkande rang i listorna beror främst på att lågpresterande lever, främst pojkar, stadigt har försämrat sina resulat för varje mättillfälle. Idag saknar en fjärdedel av pojkarna de grundläggande kunskaperna i läsförståelse. Något har hänt som allvarligt har försämrat chanserna för dem med de sämsta förutsättningarna. Men förändringen har inte gynnat de högpresterande eleverna.

En trolig förklaring är att friskolorna och ökad konkurrens mellan skolor har lett till att segregationen ökat så att eleverna sorteras i hög- respektive lågpresterande. Och som forskningen redan tidigare tydligt visat så gör det inte att de högpresterande når bättre resultat, men det gör att de lågpresterande förlorar jämfört med om de gått i mer blandade klasser/skolor.

En annan förklaring kan vara att allt fler lärare och skolor mer eller mindre abdikerat från uppdraget att ska undervisning av hög kvalitet utan istället i ökat utsträckning prioriterar elevernas eget arbete och en förskjutning av ansvar från lärare till elev och från skola till hem. Det leder ofrånkomligen till att elevernas socioekonomiska bakgrund får stort genomslag och i praktiken innebär det att en massa ungar aldrig får en fair chans i plugget.

PISA 2009 borde vara en larmklocka för alla politiska partier. Att kunskapsnivåerna sjukner och klasskillnaderna i skolan ökar är inget annat än en katastrof. Det drabbar tusentals barn och unga som inte får de kunskaper de behöver och det är ett stort hot mot Sveriges möjlighet till framtida jobb och tillväxt. Elevernas rätt och möjlighet till goda kunskaper borde vara den viktigaste politiska frågan idag. Men utbildningsminister Jan Björklund frånsvär sig ansvar och skyller på andra. Ynkligt och farligt.