BK Träsket

I senaste numret av Marta - fotbollsmagasin kan man läsa om mitt gamla lag - BK Träsket. Så otroligt kul att laget fortfarande finns och har samma målsättning som på min tid: alla platsar i laget, vi spelar för att det är kul. Och kul är det!
Jag önskar att alla tjejer fick chans att spela fotboll med glädjen och kamratskapet som drivkrafter. Det ger så fantastiskt mycket.
Men här i Stockholm tvingas föreningar säga nej till tjejer som vill spela - för att det inte finns träningstider. Man kanske kan vara 30 tjejer på en halvplan (dvs 60 på en helplan) men så många fler går inte att pressa in om man fortfarande ska hävda att det är fotbollsträning man ägnar sig åt. Och finns det inte fler planer och fler tider så finns det inte. Det är en fruktansvärd frustration för klubbarna att inte kunna ta emot alla de tjejer som inget hellre vill än att spela fotboll, eller säga nej till dem som aldrig sett sig sjävla som fotbollsspelare men som gärna skulle vilja pröva.
Jag blir ruskigt avundsjuk på alla ute i landet som bor i kommuner där ungarna kan få spela fotboll (t o m på gräsplaner!!!!) om de vill utan att behöva stå i kö eller åka tunnelbana långt sent på kvällen. Men i Stockholm byggs fritidsutrymmena bort och fotbollsplaner försvinner. Samtidigt som det föds allt fler barn i Stockholm. Det går inte ihop. I huvudstaden håller fotboll på att bli en ransoneringssport, inte pga kostnaderna för spelaren (de är fortfarande bland de lägsta jämfört med alla andra sporter) men för att det inte finns planer och träningstider.
Det krävs en annan majoritet i Stockholms stadshus för att alla tjejer som vill skall få chansen att spela fotboll även i vår stad.