28 November 2010

Arbetslöshet i Spanien

Idag har jag träffat Valeriano Gòmez som blev arbetsmarknadsminister i Spanien så sent som för en månad sedan. Arbetslösheten i Spanien är rekordhög. Statistiken säger över 20%. Stämmer det, är det så illa?
Både ja och nej, svarar Valeriano. Under de senaste åren har det byggts 800 000 nya bostäder varje år trots att det bara behövs 400 000 per år. Det har varit svårt för företagen att få tag i arbetskraft och 4 miljoner människor har kommit de senaste 10 åren för att arbeta i Spanien (3 miljoner från länder utanför EU och 1 miljon från EU-länder, främst Rumänien). När bubblan i byggsektorn sprack blev 1,7 miljoner människor inom byggsektorn arbetslösa. Och de kommer inte att få jobb inom denna sektor i framtiden heller, det behövs helt enkelt inte så många jobb där. Alla dessa människor står inför en mycket tuff framtid. Inom industrin har det försvunnit ungefär 200 000 jobb, inom jordbruket 50 000 och inom servicesektorn 150 000. Det betyder att nästan hela arbetslöshetsproblemet är koncentrerat till byggsektorn.
Spanien har under flera år haft en fantastisk tillväxt på över 4% och 8 miljoner nya jobb skapdes 1996-2007. Även när ekonomin växte som bäst och företagen skrek efter arbetskraft var ändå arbetslöshetssiffran 9%! Det betyder att många är registrerade som arbetslösa trots att de inte är beredda att ta ett jobb. Valeriano beskriver det som att man får rabatter på kollektrivtrafiken och kommunala idrottsanläggningar om man är registrerad som arbetslös. Den "verkliga" arbetslösheten, dvs människor som är beredda att ta ett jobb om de får chansen, är alltså lägre.
Men problemen på arbetsmarknaden är betydande. Dels finns det en stark koppling till Spaniens utsatta ekonomiska situation och problemen i den finansiella sektorn (som jag återkommer till i ett senare blogginlägg), dels är arbetsmarknaden alltför stel, utbildningsnivån alltför låg, incitamenten för dåliga och den spanska arbetsförmedlingen håller ingen hög klass. Det finns alltså mycket att ta itu med för Valeriano!
Han planerar initiativ när det gäller kvalificerade privata rekryteringsfirmor, högre pensionsålder, incitament för att behålla arbetskraft till lägre arbetstid under en övergångstid och regeringen har lagstiftat om möjligheten att ändra i redan ingångna avtal på arbetsmarknaden för att tvinga fram större flexibilitet.
Jag kan konstatera att den svenska modellen med starka och självständiga fackföreningar som tar ansvar och sluter avtal är en modell som många avundas. Synd bara att den svenska regeringen bakvägen håller på att urholka den modellen.

27 November 2010

En återvändsgränd

Allt fler långtidsarbetslösa placeras i regeringens jobb- och utvecklingsgaranti. Den så kallade garantin har kritiserats hårt, bland annat därför att den inte erbjuder kvalitativa insatser som leder till jobb. I stället för kompetensutveckling i form av yrkesinriktad utbildning och praktik är de flesta av deltagarna passiva.

Bristerna i garantin visar sig framför allt i den mycket låga andelen av deltagare som kommer ut i jobb. I stället går de flesta vidare till den sista etappen – fas 3. I fas 3, som växer mycket snabbt, befinner sig nu drygt 24 000 personer. Fas 3 har kritiserats mycket hårt för att vara en återvändsgränd. I fas 3 är det till exempel inte tillåtet att erbjuda utbildning som en väg till jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Bara drygt 1 procent lyckas lämna fas 3 för ett reguljärt jobb eller utbildning.

Jag har i en interpellation till arbetsmarknadsministern frågat:

Vilka initiativ avser arbetsmarknadsministern att ta med anledning av den skarpa kritik som har riktats mot att ytterst få deltagare i fas 3 kommer ut i jobb?

Ämnar arbetsmarknadsministern göra några förändringar för att tillgodose behovet av utbildning för att underlätta för deltagare i fas 3 att få jobb?

Avser arbetsmarknadsministern att initiera någon utvärdering av fas 3 och när i tid kommer detta i så fall att ske?

Först den 22 december tänker ministern svara.....

25 November 2010

Framtidens jobb

"Medicintekniska storföretag söker sig till andra länder" varnar Eric Giertz, professor i industriell ekonomi och organisation vid KTH i Stockholm i dagens SvD.
Läkemedelsindustri och medicinteknik har varit och är oerhört viktiga exportvaror för Sverige. Att vi har varit ett attraktivt land för forskning och utveckling tillsammans med aktiv medverkan från de offentliga beställarna har bidragit till att Sverige har en högkvalitativ och efektiv sjukvård. Men nu riskerar utvecklingen att gå i stå och allt fler stora företag söker sig till andra länder. Astra Zeneca beslutade i våras att flytta 900 forsknings- och utvecklingsjobb från Lund.
GE Health Care är ett mycket stort företag med 45 000 anställda i 100 länder som bl a tillverkar datortomografer och utrustning för intensivvård. De är ett av alla företag som ser till hela utvecklingsmiljön innan man tar beslut om investeringar och som intervjuas i dagens SvD.
Den svenska regeringen med näringsminister Maud Olofsson i spetsen har konsekvent nonchalerat behovet av långsiktigt partnerskap mellan staten, landstingen och de privata företagen inom life-science-sektorn.
Vi socialdemokrater har krävt, utredningar har föreslagit, näringslivet har uppvaktat och bönat: utveckla de branschprogram som den socialdemokratiska regeringen tog initiativ och som var ett mycket viktigt steg för att utveckla strategisk forskning inom läkemedel, bioteknik och medicinteknik. De olika aktörerna inom den kliniska forskningen måste ha ett långsiktigt gemensamt perspektiv. För att Sverige ska kunna fortsätta att vara ett attraktivt land för forskning och kliniska prövningar krävs ett samlat grepp med långsiktig stadga. Statens roll och ansvar bör tydliggöras, sjukvårdshuvudmännens ansvar och möjligheter bör utvecklas och industrins medverkan uppmuntras.

22 November 2010

Rökning

Under de senaste åren har vi fått upprepade rapporter om hur klasslyftorna i vårt land har ökat. De fattiga har blivit fattiga och de rika har blivit rikare, klyftorna mellan dem som har fast jobb och dem som står utanför har ökat. Socialbidragen har slagit nya rekord och långtidsarbetslösheten har nått rekordnivåer.
Idag kan vi läsa i DN att allt fler svenskar röker. Inte så konstigt. Det finns idag ett mycket starkt samband som säger att låg inkomst och utanförskap ökar risken dramatiskt för att bli rökare. Rökning är idag en klassfråga. Det är därför tyvärr inte förvånande att rökningen ökar när klassklyftorna och utanförskapet ökar.

18 November 2010

Att rösta på sin egen politik

Nyanlända invandrare behöver snabbt stöd för att komma in i det svenska samhället och bygga ett bra liv för sig och sin familj. Den viktigaste vägen är via arbete. Arbete är vägen till integration, delaktighet och självständighet. Därför att det mycket bra att ansvaret för integrationen av nyanlända nu, från 1 december, flyttas över från kommunernas socialtjänst till arbetsförmedlingen. Det som inte är bra, däremot, är att regeringen inte vill satsa några resurser på det som kan behövas för att en nyanländ invandrare verkligen skall få jobb. De som kommer till vårt land är inte lika, det är olika individer med olika bakgrund och förmågor, men de är alla välkomna och behövda.
Vi socialdemokrater vill att alla nyanlända skall få individuellt stöd för att komma in på arbetsmarknaden. Det handlar om språkutbildning, förstås, men för några handlar det också om annan utbildning, t ex en yrkesutbildning. Andra har redan gedigen yrkeskunskap och utbildning men behöver få den validerad och godkänd för den svenska arbetsmarkanden. Några är driftiga entreprenörssjälar som vill få veta hur man gör för att starta ett företag i Sverige. Det är väl använda pengar att satsa på individuellt utformad och kvalitativt stöd in i arbete.
Regeringen har dock en annan idé. Istället för utbildning, validering, praktik och stöd för nyföretagande vill man satsa alla pengar på så kallade lotsar. Lotsarna ska fungera ungefär som de hårt kritiserade coacherna som redan finns kontrakterade för arbetslösa. Risken är mycket stor att lotsarna inte heller blir någon framgång, särskilt när det saknas resurser för utbildning, validering, praktik och starta-eget-stöd.
I riksdagen har vi rödgröna föreslagit en miljard kr mer än regeringen för sådana kvaltativa insatser som verkligen kan ge nyanlända och andra arbetslösa stöd för att komma in i arbete. En miljard är väldigt mycket pengar. Det har vi finansierat genom att dra ned på resurserna till lotsarna.
I riksdagen kommer vi att rösta på vårt eget förslag, dvs vi kommer att rösta för mer resurser till utbildning, validering, praktik och starta-eget-stöd. Om vi inte får majoritet för det (och ingenting tyder på att regeringen skulle ändra sin politik, så det får vi säkert inte) så kommer vi förstås inte heller att medverka till att resursern till lotsarna försvinner. Detta har jag meddelat bl a i SvT Rapport i tisdags men trots det så skriver integrationsministern på DN debatt igår att vi rödgröna hotar att strypa resurserna till integration och arbete. Det är, som jag här har beskrivit, en osann uppgift.
Jag har även debatterat detta med integrationsmininstern i radion igår. Du kan lyssna på inslaget här.

17 November 2010

Rekordmånga unga förtidspensioneras

Jag tror att alla ungdomar längtar efter att få bli vuxna i meningen att få försörja sig genom eget arbete, vara en del i en vuxen samhällsgemenskap, flytta hemifrån och forma sin egen vardag, ha möjlighet att bilda familj. Den som har ett funktionshinder eller någon sjukdom är inte annorlunda. Längtan efter att få bidra i samhället är lika stor som hos alla andra, viljan att använda sina förmågor i arbete och bidra till sin egen försörjning är grundläggande. Men allt färre ungdomar får den chansen.

De senaste åren har andelen unga mellan 16 och 29 år som får förtidspension stigit dramatiskt. 2008 var det dubbelt så många som förtidspensionerades jämfört med tio år tidigare. Det är ett kapitalt misslyckande för arbetslinjen och en cynisk bortsoretering av unga människor. Jag tycker att det är helt oacceptabelt och är förvånad över att rapporten från IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) som berättar om detta inte har fått större uppmärksamhet. (Läs mer om rapporten här.)

Det behövs en helt ny attityd till unga med funktionsnedsättning och till alla unga som av olika skäl har stora svårigheter att ta sig in på arbetsmarkanden. De behöver inte mer "pysselsättning", de behöver jobb med egen lön. Jobb som är anpassade för individen men som gör att varje person får använda 100% av sin egen arbetsförmåga. Vi har inte råd att förtidspenisonera allt fler unga, trenden måste vändas nu!

16 November 2010

Sämre kunskaper

Utvecklingen går åt helt fel håll i svensk skola. Under flera år har skillnaderna mellan de elever som klarar sig bra och dem som inte får tillräckliga kunskaper ökat och det beror inte på att skolan lyckats allt bättre med de duktigaste eleverna. Istället har vi år efter år kunnat se en utveckling där de elever från arbetarhem, elever med lågutbildade föräldrar och elever med svårigheter eller sjukdomar/funktionshinder systematiskt har missgynnats i skolan. De har inte fått chansen att få tillräckliga kunskaper och ännu mindre fått chansen att få uppleva lärandets glädje och det självförtroende som växer av kompetens och förmåga.
Nu kommer nya uppgifter från Skolverket om att nu sjuknker även snittbetygen för elever till högutbildade föräldrar. Svensk skola lyckas alltså allt sämre med sitt huvuduppdrag. Kunskapsnivån sjunker generellt och dessutom ökar klyftorna. (Läs mer om Skolverkets rapport här).

Det är dags för en skolpolitisk offensiv. De ökade klyftorna i samhället tillsammans med Björklunds skolpolitik leder Sverige bakåt, det är barnen och ungdomarna som får betala priset. Nu måste elevernas lärande och undervisningens kvalitet sättas i centrum. Betyg och prov i all ära, men det är bra lärare, bra undervisning och en förtroendefull stämning i klassrummet som gör att nya kunskaper kan växa.

15 November 2010

Bärplockarna inte de enda som drabbas

Alla minns de stackars thailändska bärplockarna som lurades till Sverige med löften om lön av ett oseriöst företag som sedan stack med pengarna och lämnade arbetarna ensamma och utblottade, utan returbiljett i den svenska höstkylan. Men det är inte den enda skandalen där regeringens nya (frånvaro av) regler för arbetskraft som kommer från länder utanför EU gör att människor skamlöst utnyttjas.
Regeringen införde för två år sedan nya regler som innebär att ingen kontroll skall göras av arbetsgivarna. Det har inneburit att vi har fått se en lång rad oseriösa aktörer som missbrukar möjligheten. Det handlar om arbetsgivare som säljer arbetstillstånd utan att något arbete verkligen erbjuds och bara stoppar vinsten i egen ficka, det handlar om avtalade löner och arbetsvillkor som inte alls följs – den lön som faktiskt betalas ut är en bråkdel av den lön som uppges. Till syvende og sidst handlar det om människor som utnyttjas på ett skamlöst sätt, utan möjlighet att kräva sin rätt. Svensk arbetsmarknad blir allt mer av ett gungfly där enskilda människor riskerar att sjunka djupt.

Nu måste det till förändring för ordning och reda på arbetsmarknaden:
Kontrollera arbetsgivaren innan anställningen är ett faktum. Arbetsgivare med skatteskulder, obetalda löner, utan försäkring mm skall inte få rekrytera arbetskraftsinvandrare.
Säkerställ att lönen verkligen betalas ut och till det belopp som utlovats, kan ske t ex genom kontroll via inbetalda skatter och avgifter.
Säkerställ betalningsansvaret för löner, försäkringsavgifter och skatter.
Ändra reglerna så att arbetskraftsinvandring används för att underlätta för arbetsgivarna att få tag i rätt kompetens inte för att dumpa villkoren på arbetsmarknaden.

En mycket sorglig dag

Igår var en mycket sorglig dag. Mona Sahlin meddelade att hon lämnar som partiordförande för socialdemokraterna på vår kommande mellankongress i mars. En ny partiledare skall väljas. Jag beklagar Monas beslut. Vi socialdemokrater har inte bara förlorat valet i september utan har mer djupgående problem än så. Vi har förlorat väljarstöd i flera val i rad. Kanske allvarligast är att vi bland den arbetande delen av befolkningen idag har ett rekordlågt stöd på 22%. I Stockholm så lågt som 13%.
För att vända denna negativa trend krävs ett grundläggande identitetsarbete i vårt parti - vad innebär den socialdemokratiska ideologin i vår tid, här och nu 2010 - men också en utveckling av vår politik inom centrala områden. Min uppfattning är att Mona Sahlin är den person som skulle vara mest lämpad att leda partiet i detta viktiga och svåra arbete. Men nu blir det alltså inte så.
Nu blir det en intensiv debatt om namnet på hennes efterträdare. Jag är rädd för att förnyelsen av partiet stannar vid detta, byte av partiledare. Jag tror att är alldeles nödvändigt att vi även orkar diskutera politikens innehåll och att vi ger plats för fler nya och yngre förmågor i partiledningen.

09 November 2010

Läckande försäkring

Sedan regeringen nedmonterat a-kassan är det nu ca 1,5 miljoner löntagare som inte har något försäkringsskydd om de bli arbetslösa. Men även av dem som är medlemmar i en a-kassa så är det bara ungefär hälften som får nåpgon ersättning när de blir arbetslösa eftersom regeringen har gjort det svårare att kvalificera sig för ersättning. Och av dem som faktiskt får ersättning från a-kassan så är det 88% som får en ersättning som är lägre än 80% av lönen, en del får bara ut hälften av sin tidigare lön.

Ett viktigt skäl till att många lämnat a-kassan eller väljer att inte alls gå med är att det för många är mycket höga avgifter. En del får betala 400 kr i månaden för att vara med i en a-kassa medan de högutbildade akademikerna kommer undan med 90 kr i månaden.

Vi behöver en trygg inkomstförsäkring vid arbetslöshet för alla. Det viktigaste är därför att sänka avgifterna så att alla har råd att vara med.

Framtidsdebatt

Det är smärtsamt att förlora. Väljarna har nu i flera val i rad avvisat vårt parti. Det måste få konsekvenser. Skygglappar och favoritförklaringar måste ge vika för en genuin omprövning av vår politik. Vi som är socialdemokrater känner oss nog trygga med våra värderingar och vår ideologi. Men vårt gemensamma parti har i mångas ögon blivit ett allt otydligare alternativ. Hvad vilja socialdemokraterna? Vårt budskap var inte tillräckligt genomarbetat och ideologiskt tydligt. Jag tror vårt parti uppfattades som en hagelsvärm av politiska förslag utan tydlig framtidsinriktning och ideologisk kompass. Vi reducerades till ett budgetalternativ som saknade relevans och färdriktning för många människor. Samtidigt som vi självkritiskt måste utvärdera valrörelsen och de senaste årens politiska vägval måste vi påbörja en framtidsdebatt. Ett bidrag till den debatten skrev jag i DN i söndags. Läs artikeln här.

01 November 2010

Arbetslösa hos socialen

Socialbidragen, dvs antalet personer som behöver ekonomiskt bistånd för att klara sin försörjning, har ökat dramatiskt i nästan alla landets kommuner det senaste året. I många kommuner berättar socialsekreterarna om hur de inte längre har tid att hjälpa dem som har allvarliga sociala problem utan uppslukas av att behandla ansökningar om ekonomiskt bistånd från dem som ”bara” är arbetslösa eller sjuka.

Nu visar även en ny undersökning från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att det är så. Enligt deras underökning är arbetslöshet den största orsaken till att personer söker ekonomiskt bistånd. Fyra av tio som får ekonomiskt bistånd är arbetssökande. De som inte kan för­sörja sig på grund av sociala problem, utgör bara elva procent.

Orsaken är den nedmontering av a-kassan som den borgerliga regeringen gjort. En halv miljon människor lämnade a-kassan när avgifterna chockhöjdes i många kassor. Nu står de därmed helt utan ekonomiskt skydd vid arbetslöshet. Andra står utan ersättning för på grund av att reglerna för att vara berättigad till a-kassa har skärpts. Även många som har rätt till a-kassa klarar sig inte då de blir arbetslösa eftersom de nya ersättningsnivåerna är så låga at många bara får ut hälften av sin tidigare lön. Då återstår bara att stå med mössan i hand hos kommunen och ansöka om ekonomiskt bistånd, dvs socialbidrag.

Då tvingas man visa upp hela sin ekonomi och om man äger något, t ex en bil, en sommarstuga, en lägenhet, en husvagn, en motorcykel, eller om man är sambo/gift men någon som har inkomst: ja, då får man inga pengar. Trots att de flesta arbetslösa inte är så utblottade att de är berättigade till socialbidrag utgör de alltså 40%. Många, många fler kan inte försörja sig själva utan tvingas leva på andra eller sälja sina tillgångar. Det är en farlig utveckling som gör att klyftorna och fattigdomen i samhället ökar.