Allt fler långtidsarbetslösa placeras i regeringens jobb- och utvecklingsgaranti. Den så kallade garantin har kritiserats hårt, bland annat därför att den inte erbjuder kvalitativa insatser som leder till jobb. I stället för kompetensutveckling i form av yrkesinriktad utbildning och praktik är de flesta av deltagarna passiva.
Bristerna i garantin visar sig framför allt i den mycket låga andelen av deltagare som kommer ut i jobb. I stället går de flesta vidare till den sista etappen – fas 3. I fas 3, som växer mycket snabbt, befinner sig nu drygt 24 000 personer. Fas 3 har kritiserats mycket hårt för att vara en återvändsgränd. I fas 3 är det till exempel inte tillåtet att erbjuda utbildning som en väg till jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Bara drygt 1 procent lyckas lämna fas 3 för ett reguljärt jobb eller utbildning.
Jag har i en interpellation till arbetsmarknadsministern frågat:
Vilka initiativ avser arbetsmarknadsministern att ta med anledning av den skarpa kritik som har riktats mot att ytterst få deltagare i fas 3 kommer ut i jobb?
Ämnar arbetsmarknadsministern göra några förändringar för att tillgodose behovet av utbildning för att underlätta för deltagare i fas 3 att få jobb?
Avser arbetsmarknadsministern att initiera någon utvärdering av fas 3 och när i tid kommer detta i så fall att ske?
Först den 22 december tänker ministern svara.....
Vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott
Sweden Rock: Steve Harris dubblerar med den äran
-
I morgon kväll spelar Iron Maiden inför uppskattningsvis 40000 åskådare
framför den största scenen. Basisten och grundaren av Maiden, Steve Harris
mjukade ...
Bevare oss för FAS3 o milde herre Gud…
ReplyDeleteUtvecklingsgarantins tredje fas… Jag har en del funderingar på den och jag tycker att Fas3 i stora delar strider mot idén om den av alliansen så förespråkade arbetslinjen. Det talas mycket om hur viktigt det är att öka drivkraften att arbeta. Hur stark kan då drivkraften anses vara i en verksamhet av Fas 3s beskaffenhet? Jag kan inte finna någon annan drivkraft än att försöka ta sig därifrån, men tyvärr ser inte verkligheten ut så att alla kan göra det. Låt oss därför se närmare på det som är drivkrafter på vanliga arbetsplatser men som saknas i Fas 3.
1. En skälig och pensionsgrundande inkomst av arbetet.
I Fas 3 utgår enbart aktivitetsstöd, dvs. högst 680 kr/dag före skatt. Oavsett syssla och tidigare erfarenhet/utbildning så får du samma ersättning, i princip hälften av en låg löneinkomst, dessutom ej pensions eller a-kasse grundande. Drivkraft?
2. Jobbskatteavdraget kom till delvis för att fungera som en drivkraft för arbete. I Fas 3 jobbar du 8 timmar om dagen utan detta skatteavdrag. Samtidigt vet du att alla andra som lönearbetar betalar lägre skatt än dig.
Är det förresten vettigt att göra skattelättnader för alla friska, arbetande och därmed redan privilegierade människor när pengarna bland annat hade behövts för en aktiv arbetsmarknadspolitik, exempelvis en skälig ersättningsnivå för arbete i utvecklingsgarantin.
Drivkraft?
Riktiga jobb =jobbskatteavdrag… eller skall det finnas undantag ?
3. Semester. Ett Fas3-kontrakt gäller högst två år på samma arbetsplats, Under två år så har varje lönearbetande svensk rätt till semester. Fas3-jobbaren arbetar heltid utan rätt till semester, endast möjlig ”ledighet” i överenskommelse med anordnare . Varför? Drivkraft?
4. Utvecklingsmöjligheter. Det som betyder mycket för många arbetande svenskar är möjligheten att via kompetensutveckling gå vidare i sin karriär. Fas3 jobbaren har ingen rätt till yrkesutbildning i och med övergången till Fas3. Vad gäller kompetensutveckling så är möjligheterna starkt begränsade i och med att sysslorna ej får konkurrera med övriga på marknaden förekommande arbetstillfällen. Drivkraft? I övrigt ifrågasätter jag livligt om det verkligen kan anses vara en merit att på en anställningsintervju redovisa ett arbetsintyg från Fas3. Vad tycker ni?
5. Placering av skattemedel. Anordnare av Fas3-platser får 225/kr person och dag. Detta för att kompensera eventuella utgifter som tillkommer vid anställning av arbetare. Vad jag förstår så bör själva kostnaderna variera kraftigt från fall till fall, varför inte låta pengarna gå till den arbetande, som ett påslag på aktivitetsstödet, istället?
En tanke: Är det arbetet som Fas3-jobbaren utför eller själva ersättningen som är det centrala för anordnarna? Drivkraft? Vem talar här om bidragsberoende?
Detta var mina tankar om Fas3. Jag riskerar att själv hamna där i april så jag är av naturliga skäl nyfiken på hur Ni ser på det här. Förändringar?
Workfarepolitiken infördes i Sverige år 2000 av en socialdemokratisk regering med stöd från (mp) och (v).
ReplyDeleteSoclialtjänstlagens skrivning "Den som deltar i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet enligt 4 § ska i det sammanhanget inte anses som arbetstagare." tillsammans med AGA:n, Aktivitetsgarantin innebar att arbetslösa i Sverige liksom i föregångslandet USA kunde åläggas av myndigheterna att utföra arbete utan att få anställning och kontrakt.
De arbetslösas organisationer liksom FN-organet ILO protesterade redan när workfarepolitiken infördes. (se tex. http://www.ilo.org/public/english/protection/ses/info/publ/workfare.htm )
För att den nyvaknade kritiken mot workfareåtgärderna från riksdagsvänsterns sida skall kunna tas på allvar krävs först och främst att de självkritiskt granskar sitt eget bidrag till införandet. Annars har vi bara att vänta oss ett nytt "arbetslösas val" som det kallades 1998. Arbetslösa lockades till valurnorna för att sedan få se "vänstern" som segrade med deras hjälp svika varje löfte och till och med stödja lagar som bryter mot FN-konventionens krav på Lika lön för lika arbete.