19 October 2010

Lustfylld matematik

Matematik är ett språk, ett verktyg, ett sätt att tänka, ett mönster, en lek. Matematik är både lustfyllt och helt nödvändigt.
Matematiken rymmer så många dimensioner:
* att känna sig säker när man själv kontrollräknar något i vardagslivet, i statsbudgeten, i nyhetsflödet, när något skall byggas eller när man svarar på sina tonåringars frågor. Att få känna att matematiken är ett verktyg som ligger bra i handen och som man vet hur man skall använda. Det är praktiskt och tryggt.
* att ha tillgång till det matematiska språket. Att kunna läsa och tolka ett uttryck, att själv kunna angripa ett svårlösligt problem genom att dela upp det och namnge det med matematiska uttryck och se hur det problem som från början tedde sig olösligt liksom smälter ned till helt hanterliga delar som kan lösas och sedan sammanfogas till ett större svar.
* att känna lusten i att lekfullt bolla med matematiska uttryck för att plötsligt få syn på ett mönster, en vacker lösning, en helhet. Se bitarna falla på plats och se skönheten i matematiken.
Ja, mitt eget förhållande till matematik är just lustfyllt. Men jag tror tyvärr att jag tillhör en nationell minoritet.
Idag presenterar Skolinspektionen en larmrapport om usla matematiklektioner på gymnasiet. Det är tyvärr bara en i raden av bevis på att skolornas matematikundervisning inte håller måttet. Många elever får inte de kunskaper de behöver och många, många lämnar skolan utan att ha fått uppleva lusten och glädjen med matematik. Det är oacceptabelt. Det är dags att äntligen prioritera matematiken i skolan. Alla barn och ungdomar skall undervisas av utbildade och engagerade matematiklärare som kan och vill skapa kreativa och utmanande lektioner. Vill man att alla elever skall få chans att lära och lyckas i matematik måste det stillasittande enskilda räknandet i boken ersättas av kvalificerade och utmanande lektioner. Idag går utvecklingen åt fel håll: klasskillnaderna i kunskap ökar och den unga generationen har inte de kunskaper som krävs för framtiden. Det behövs en ny färdriktning!

3 comments:

  1. Jag kan bara hålla med dig, både om lovsången och kritiken av standarden på gymnasiet.

    Det måste vara något fel när mer än halva studentgruppen på matttelärare-programmets första år i Göteborg slutar därför att de inte klarar matten!

    Finns det överhuvudtaget ingen samkörning mellan gymnasium och högskola där krav och utbildningsnivå gör studier möjligt? På Chalmers är det mer än 70% som inte klarar första terminens matte. Det måste ju var ett oerhört slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser.

    ReplyDelete
  2. Vad jag förstår så har förmågan att ta till sig matteundervisningen hos de som börjar på de tekniska högskolorna blivit sämre år för år under ganska många år nu. Jag har ofta undrat över varför.

    För många år sedan gjorde någon en liten undersökning av vilka som pluggade mest på universitet och högskolor. Då var det de som började på tekniska högskolor som pluggade mest (om jag minns rätt). Kanske dubbelt så mycket som de som läste ekonomi.

    Ekonomi kräver enligt min erfarenhet i snitt ganska blygsamma kunskaper i matematik jämfört med vad som krävs för mer teoretiska tekniska ämnen.

    Samtidigt fick ju de som ägnade sig åt ekonomi ofta bättre betalda jobb. Det signalerade kanske att matematik är mindre viktigt och att det knappt lönade sig att anstränga sig att förstå det.

    Därmed började kanske en nedåtgående spiral. Mindre inspirerade lärare -> mindre inspirerade elever, som kanske dessutom inte direkt såg upp till matte-lärarna -> ännu mindre inspirerade nya lärare ...

    Till det kom ju att vi efter sovjetunionens fall fick en mängd mycket duktiga matematiker att tillgå till en ganska billig peng.

    Själv la jag av med att undervisa i matte på tekniska högskola så det jag säger om de nya eleverna är bara vad jag hör av de jag fortfarande har kontakt med som jobbar där. Då och då hjälper jag någon lite, lite grann med matten och jag blir alltid förvånad över att den jag hjälper inte tror att de kan om de tänker efter. Det är som de inte tror att det lönar sig, ett slags hjälplöshet kanske. Hur har det kunnat bli så, tänker jag då.

    Handlar det kanske om att vi inte vågar misslyckas? Vågar vi inte misslyckas har vi kanske stora svårigheter att förstå något alls?

    ReplyDelete
  3. LeoB, du tar upp en viktig fråga: standarden i matematik hos högskolestudenter i matematik. Jag får, liksom du får från tekniska högskolan, mycket oroande rapporter från dem som undervisar i matematik på universitetet. Det krävs en nationell samling för högre matematik-standard!

    ReplyDelete