Valförlust

Vi förlorade valet. I alla bemärkelser. Vi rödgröna misslyckades med att vinna väljarnas förtroende för att få bilda regering. Moderaterna gick framåt medan vi socialdemokrater gjorde vårt sämsta val sedan rösträtten infördes. Ett rasistiskt parti tog plats i riksdagen. Inte konstigt att jag är ledsen och tycker att allt känns tungt.

Vi socialdemokrater har förlorat väljarstöd i flera val i rad nu. Vi förlorade många väljare i förra valet och vi misslyckades med att vinna tillbaks dem nu, samtidigt som vi förlorade ytterligare. Det betyder att vi har allvarliga problem som vi nu måste se i vitögat. Det handlar inte om ett eller annat missgrepp i valrörelsen, eller om något enstaka politiskt förslag. Den som tror att rut-avdrag, butler i tunnelbanan eller en misslyckad slogan (vi kan inte vänta) avgjorde valet har inte förstått allvaret i våra problem.

Det är befogat att tala om kris och helt rätt av Mona Sahlin att nu tillsätta en kriskommission. Att kommissionen skall ledas av personer under 40 och där fyra av fem finns utanför riksdagen känns bra. Nödvändigt är att kommissionen samarbetar med, och tar in synpunkter från, många krafter också utanför vårt parti.

Men om våra problem är så djupgående som jag tror så kan vi inte lita till att en kriskommission ensam kan lösa dem. Det kommer an på oss alla som sätter vår tillit till en rörelse för solidaritet och rättvisa. Ett särskilt ansvar vilar på oss som har fått kongressens förtroende att leda partiet i partistyrelsen och vu.