Klassamhället

Idag har jag läst Lena Anderssons ledarkrönika i DN med stor behållning. Hon plockar effektivt sönder de borgerligas argument att de som tjänar mycket pengar är de som har "ansträngt sig mest". Sverige är ett klassamhälle där få klassresor sker nedåt (och numera sker de sällan uppåt heller, när många dörrar stängs i utbildningssystemetet). "Den som föds in i en klass med avancerade yrken och åtråvärda löner nåt med helt ordinär ansträngning liknande yrken och löner som föräldrarna." "... ingen med 40 000 i månaden och ett stimulerande jobb skulle byta ens för en dag med dom som på grund av socialt arv lever i intellektuell torftighet, med låg lön, dålig arbetsmiljö, ofria arbetsförhållanden, hemska arbetstider, värk i kroppen, sämre mat och avsaknad av inflytande."
Det är inte graden av ansträngning som gör de stora skillnaderna. Det är klassamhället.