22 December 2010

Handel med människor - i Sverige

Människohandel förkommer också i vårt land. En färsk rapport från Institutet för säkerhets och utvecklingspolitik (ISDP) berättar om arbetskraft som jobbar under slavliknande villkor i Sverige. Enligt rapporten är handel med människor för arbetskraftsexploatering en del av den organiserade internationella brottligheten. Det är mycket lönsamt och det finns tydligen efterfrågan i Sverige - och mycket liten risk att åka fast.
Rapporten berättar att upplägget ofta är detta: ett bemanningsföretag söker arbetskraft via annonser i dagspress och på internet. Man erbjuder anställning och lovar att hålla arbetarna med mat och husrum. När arbetarna kommer till Sverige hyrs de sedan ut till andra bolag, ibland i flera led. De får extremt låg lön, eller ingen lön alls. Det finns också exempel på att arbetare måste betala för att få ett jobberbjudande. Sedan håller arbetsgivaren kontroll genom att ta hand om passen och biljetten för hemresan.
Det rapporten berättar om är en ren skandal och en skamfläck för svensk arbetsmarknad. Jag kräver att regeringen omedelbart ändrar regelverket och ökar kontrollen för att få slut på denna moderna form av slavhandel.
Läs SvD:s rapportering här.

20 December 2010

Dagens omröstning om a-kassan

hRegeringen har genomfört ett rad försämringar av a-kassan. Ersättningsnivån, finansieringen, medlemsvillkoret, arbetsvillkoret och regler för ränta och återkrav har ändrats. Resultatet är att en halv miljon människor har trängts ut ur a-kassan. Var tredje löntagare står idag utan ett inkomstrelaterat skydd vid arbetslöshet. Endast var fjärde ung arbetslös har rätt till ersättning, och bara lite mer än var tionde heltidsarbetande får 80 % procent av sin tidigare inkomst i ersättning.
Vi rödgröna är överens om att arbetslöshetsförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet, stödja strukturomvandling, stimulera efterfrågan när arbetslösheten stiger och motverka lönenedpressning. Den ska vara tydlig, frivillig och solidariskt finansierad. I riksdagen har vi lagt konkreta och finansierade förslag om att förbättra arbetslöshetsförsäkringen. Vi vill att avgiften ska vara 80 kr i månaden, lika för alla. Alltför få anställda har i dag en rimlig inkomsttrygghet vid arbetslöshet. Vi vill höja ersättningsnivån och taket så att alla som tjänar upp till ca 25 000 kr i månaden 2012 får ut 80 % av sin lön i a-kassa. På sikt är vårt mål att minst 80 % ska få 80 % av sin lön i arbetslöshetsersättning. I ett första steg höjer vi taket till 930 kr per dag 2011 och därefter till 950 kr per dag 2012. Efter 100 dagars arbetslöshet trappas taket i a-kassan ned med 150 kr per dag. Vi vill prioritera att sänka kostnaderna för medlemskap i arbetslöshetsförsäkringen. Med vår politik kommer kostnaden för medlemskap i en a-kassa att sänkas för alla genom en skattereduktion.

När dessa förslag behandlades i riskdagens arbetsmarknadsutskott valde sd att rösta med regeringspartierna och vi socialdemokrater reserverades oss, tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet, till förmån för våra förslag om a-kassan. Men när betänkandet debatterades i kammaren i fredags yrkade sd bifall till två av de sammanlagt åtta yrkanden som vår reservation gäller. De valde att stödja de två vagaste yrkandena i vår reservation men inte de skarpare förslagen.

I eftermiddag skall riksdagen rösta om förslagen. Sd:s yrkande kommer då att ställas emot vår rödgröna reservation och då kommer självklart vi socialdemokrater att rösta på vår egen reservation och sd:s yrkande kommer att falla. Sen ställs vår reservation mot regeringens politik. Hur kommer sd att agera då? Jag tror att de avstår eller röstar med regeringen. Sd är inte intresserade av att förbättra a-kassan, de vill försöka skapa debatt om röstningsproceduren istället.

Du kan läsa hela betänkandet här och ta del av debatten här.

07 December 2010

Jobbcoacher - till vad nytta?

Regeringen har systematiskt skurit ned i arbetsmarknadsutbildning och validering för arbetslösa. Regeringens huvudspår är att pressa lönerna nedåt och hoppas att de skall leda till fler jobb. Arbetslösa hänvisas till okvalificerade insatser och de får några insatser alls.
Regeringen har satsat på så kallade "coacher" som med sin blotta existens förväntas peppa de arbetslösa så att de får jobb. Jobbcoacherna har kritiserats hårt. Arbetsförmedlingen har anlitat oseriösa företag som erbjudit de arbetslösa hypnos (!) eller som har haft omfattande ekonomiskt trassel. Det har blivit en helt ny och lukrativ bransch som idag omfattar 820 olika företag.

Idag rapporterar SvT att jobbcoacherna hittills har kostat en miljard kronor. Tar man med alla typer av coacher som arbetsförmedlingen använder blir notan cirka två miljarder kronor.

Men ingen har utvärderat vilken nytta dessa jobbcoacher gör och om det är värt pengarna.
-Vi har ingen forskning som säger varken bu eller bä i den frågan, säger Anders Forslund, biträdande chef på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering till SvT.

Idag har riksdagens arbetsmarknadsutskott bifallit en (s)-motion som kräver effektutvärdering av arbetsmarknadspolitiken. Det innebär ett s.k. tillkännagivande till regeringen. Mot bakgrund av den enorma pengarullningen till de s.k. coacherna är det ett mycket motiverat beslut.

04 December 2010

Socialdemokratins förtroenderåd

Jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka när Mona Sahlin nyligen talade på vårt förtroenderåd. Hon höll ett lysande tal som innehöll många viktiga sanningar. Jag tycker det är oändligt sorgligt att vi inte lyckades ge vår partiordförande ett starkare mandat och att vi inte valde ett regeringsalternativ som kunde innebära att blockpolitiken bryts upp. Men nu gäller det att se framåt och använda vår krissituation för att dra lärdomar och utvecklas.

Vårt parti måste alltid prioritera både ekonomisk tillväxt och rättvisa, både jobb och välfärd. Tappar vi den föreningen av utveckling och jämlikhet så tappar vi färdriktning.

Vi är trovärdiga när det gäller skydd och stöd för den som inte kan arbeta. Nu är det dags att svara tydligt på frågan om hur alla som faktiskt kan arbeta och skall arbeta. Det handlar om fler i arbete men också om jobba mer. Vi måste vara tydliga med vår värering av arbetet. Arbete bygger välstånd. Arbete är inte en valmöjlighet bland andra utan den helt nödvändiga basen för vårt samhälle och vår välfärd.

Jobbpolitiken får inte begränsas till arbetsmarknadspolitik. Det handlar om hela den ekonomiska politiken som måste inriktas på tillväxt och arbete, det handlar om en modern arbetslinje i väl fungerande trygghetssytem, det handlar om strategiskt samarbete mellan samhälle och näringsliv inom forsknng och utveckling, det handlar om en näringspolitik för lönsamma och växande företag och det handlar om en konsekvent satsning på utbildning och kompetens.

Vi måste vara ett parti som ger trygghet i kris men som också ger framtidstro i framgång.

Ta del av Mona Sahlins tal här.

03 December 2010

Spaniens allvarliga läge

För några dagar sedan var jag i Madrid och träffade Spaniens finansminister Elena Salgado och hade chans att få en djup och intressant diskussion om Spaniens mycket utsatta läge. Spanien har under flera år haft en enormt stark tillväxt, 1-2% starkare än EU i övrigt. Under dessa år byggdes alldeles för många nya bostäder. Bostadsbyggandet var under flera år 800 000 nya bostäder varje år trots att behovet bara är hälften. Under flera år hade Spanien de facto arbetskraftsbrist och under åren 1996-2007 kom 4 miljoner människor till landet som arbetskraftsinvandrare, 3 miljoner från länder utanför EU, främst från Nordafrika, och 1 miljon från EU, främst från Rumänien. När sedan bostadsbubbla brast under finanskrisen ökade arbetslösheten med 2 miljoner människor, varav 1,7 miljoner från byggsektorn och ekonomin gjorde tvärstopp.

Idag har man ett utsatt läge med mycket svag ekonomisk tillväxt, nära noll, och akuta problem att finna finansiering. De internationella investerarna, som tidigare bedömde riskerna i hela eurozonen lika, gör idag differentierade bedömningar och Spaniens tioårsränta på obligationerna är påtagligt högre än den tyska. Spanien tvingas att dagligen förhålla sig till de internationella finansaktörernas bedömningar och räntenivåerna. Det gör att även de spanska företagen idag har svårt att få fram finansiering till nödvändiga investeringar för att kunna växa och bidra till tillväxten. Regeringen har vidtagit tuffa åtgärder för att minska budgetunderskottet och öka tilltron till den spanska ekonomin. Man har dragit in tidigare beslutade reformer, ändrat regler för att göra det billigare att säga upp personal (har varit mycket dyrt), mer flexibilitet i löneavtalen, sänkta löner för offentliganställda (med fördelningsprofil, mest för ministrar, minst för lågavlönade) och planerar en pensionsreform med bl a höjd pensionsålder. Man har också goda möjligheter att klara av att få ned budgetunderskottet till 6% under nästa år.

I lördags träffade premiärmininstern och finansmininstern de 40 största spanska företagen för att diskutera hur förtroendet för den spanska ekonomin kan stärkas. I söndags träffades EU:s finansministrar för att bl a besluta om hur eurozonens permanenta system för att hantera kriser skall byggas upp.

Elena Salgado är definitivt den som är bäst lämpad att hantera denna svåra och utsatta situation. Men läget är mycket allvarligt. Spanien är inte det enda land som är i stort behov av en starkare europeisk politik.

28 November 2010

Arbetslöshet i Spanien

Idag har jag träffat Valeriano Gòmez som blev arbetsmarknadsminister i Spanien så sent som för en månad sedan. Arbetslösheten i Spanien är rekordhög. Statistiken säger över 20%. Stämmer det, är det så illa?
Både ja och nej, svarar Valeriano. Under de senaste åren har det byggts 800 000 nya bostäder varje år trots att det bara behövs 400 000 per år. Det har varit svårt för företagen att få tag i arbetskraft och 4 miljoner människor har kommit de senaste 10 åren för att arbeta i Spanien (3 miljoner från länder utanför EU och 1 miljon från EU-länder, främst Rumänien). När bubblan i byggsektorn sprack blev 1,7 miljoner människor inom byggsektorn arbetslösa. Och de kommer inte att få jobb inom denna sektor i framtiden heller, det behövs helt enkelt inte så många jobb där. Alla dessa människor står inför en mycket tuff framtid. Inom industrin har det försvunnit ungefär 200 000 jobb, inom jordbruket 50 000 och inom servicesektorn 150 000. Det betyder att nästan hela arbetslöshetsproblemet är koncentrerat till byggsektorn.
Spanien har under flera år haft en fantastisk tillväxt på över 4% och 8 miljoner nya jobb skapdes 1996-2007. Även när ekonomin växte som bäst och företagen skrek efter arbetskraft var ändå arbetslöshetssiffran 9%! Det betyder att många är registrerade som arbetslösa trots att de inte är beredda att ta ett jobb. Valeriano beskriver det som att man får rabatter på kollektrivtrafiken och kommunala idrottsanläggningar om man är registrerad som arbetslös. Den "verkliga" arbetslösheten, dvs människor som är beredda att ta ett jobb om de får chansen, är alltså lägre.
Men problemen på arbetsmarknaden är betydande. Dels finns det en stark koppling till Spaniens utsatta ekonomiska situation och problemen i den finansiella sektorn (som jag återkommer till i ett senare blogginlägg), dels är arbetsmarknaden alltför stel, utbildningsnivån alltför låg, incitamenten för dåliga och den spanska arbetsförmedlingen håller ingen hög klass. Det finns alltså mycket att ta itu med för Valeriano!
Han planerar initiativ när det gäller kvalificerade privata rekryteringsfirmor, högre pensionsålder, incitament för att behålla arbetskraft till lägre arbetstid under en övergångstid och regeringen har lagstiftat om möjligheten att ändra i redan ingångna avtal på arbetsmarknaden för att tvinga fram större flexibilitet.
Jag kan konstatera att den svenska modellen med starka och självständiga fackföreningar som tar ansvar och sluter avtal är en modell som många avundas. Synd bara att den svenska regeringen bakvägen håller på att urholka den modellen.

27 November 2010

En återvändsgränd

Allt fler långtidsarbetslösa placeras i regeringens jobb- och utvecklingsgaranti. Den så kallade garantin har kritiserats hårt, bland annat därför att den inte erbjuder kvalitativa insatser som leder till jobb. I stället för kompetensutveckling i form av yrkesinriktad utbildning och praktik är de flesta av deltagarna passiva.

Bristerna i garantin visar sig framför allt i den mycket låga andelen av deltagare som kommer ut i jobb. I stället går de flesta vidare till den sista etappen – fas 3. I fas 3, som växer mycket snabbt, befinner sig nu drygt 24 000 personer. Fas 3 har kritiserats mycket hårt för att vara en återvändsgränd. I fas 3 är det till exempel inte tillåtet att erbjuda utbildning som en väg till jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Bara drygt 1 procent lyckas lämna fas 3 för ett reguljärt jobb eller utbildning.

Jag har i en interpellation till arbetsmarknadsministern frågat:

Vilka initiativ avser arbetsmarknadsministern att ta med anledning av den skarpa kritik som har riktats mot att ytterst få deltagare i fas 3 kommer ut i jobb?

Ämnar arbetsmarknadsministern göra några förändringar för att tillgodose behovet av utbildning för att underlätta för deltagare i fas 3 att få jobb?

Avser arbetsmarknadsministern att initiera någon utvärdering av fas 3 och när i tid kommer detta i så fall att ske?

Först den 22 december tänker ministern svara.....

25 November 2010

Framtidens jobb

"Medicintekniska storföretag söker sig till andra länder" varnar Eric Giertz, professor i industriell ekonomi och organisation vid KTH i Stockholm i dagens SvD.
Läkemedelsindustri och medicinteknik har varit och är oerhört viktiga exportvaror för Sverige. Att vi har varit ett attraktivt land för forskning och utveckling tillsammans med aktiv medverkan från de offentliga beställarna har bidragit till att Sverige har en högkvalitativ och efektiv sjukvård. Men nu riskerar utvecklingen att gå i stå och allt fler stora företag söker sig till andra länder. Astra Zeneca beslutade i våras att flytta 900 forsknings- och utvecklingsjobb från Lund.
GE Health Care är ett mycket stort företag med 45 000 anställda i 100 länder som bl a tillverkar datortomografer och utrustning för intensivvård. De är ett av alla företag som ser till hela utvecklingsmiljön innan man tar beslut om investeringar och som intervjuas i dagens SvD.
Den svenska regeringen med näringsminister Maud Olofsson i spetsen har konsekvent nonchalerat behovet av långsiktigt partnerskap mellan staten, landstingen och de privata företagen inom life-science-sektorn.
Vi socialdemokrater har krävt, utredningar har föreslagit, näringslivet har uppvaktat och bönat: utveckla de branschprogram som den socialdemokratiska regeringen tog initiativ och som var ett mycket viktigt steg för att utveckla strategisk forskning inom läkemedel, bioteknik och medicinteknik. De olika aktörerna inom den kliniska forskningen måste ha ett långsiktigt gemensamt perspektiv. För att Sverige ska kunna fortsätta att vara ett attraktivt land för forskning och kliniska prövningar krävs ett samlat grepp med långsiktig stadga. Statens roll och ansvar bör tydliggöras, sjukvårdshuvudmännens ansvar och möjligheter bör utvecklas och industrins medverkan uppmuntras.

22 November 2010

Rökning

Under de senaste åren har vi fått upprepade rapporter om hur klasslyftorna i vårt land har ökat. De fattiga har blivit fattiga och de rika har blivit rikare, klyftorna mellan dem som har fast jobb och dem som står utanför har ökat. Socialbidragen har slagit nya rekord och långtidsarbetslösheten har nått rekordnivåer.
Idag kan vi läsa i DN att allt fler svenskar röker. Inte så konstigt. Det finns idag ett mycket starkt samband som säger att låg inkomst och utanförskap ökar risken dramatiskt för att bli rökare. Rökning är idag en klassfråga. Det är därför tyvärr inte förvånande att rökningen ökar när klassklyftorna och utanförskapet ökar.

18 November 2010

Att rösta på sin egen politik

Nyanlända invandrare behöver snabbt stöd för att komma in i det svenska samhället och bygga ett bra liv för sig och sin familj. Den viktigaste vägen är via arbete. Arbete är vägen till integration, delaktighet och självständighet. Därför att det mycket bra att ansvaret för integrationen av nyanlända nu, från 1 december, flyttas över från kommunernas socialtjänst till arbetsförmedlingen. Det som inte är bra, däremot, är att regeringen inte vill satsa några resurser på det som kan behövas för att en nyanländ invandrare verkligen skall få jobb. De som kommer till vårt land är inte lika, det är olika individer med olika bakgrund och förmågor, men de är alla välkomna och behövda.
Vi socialdemokrater vill att alla nyanlända skall få individuellt stöd för att komma in på arbetsmarknaden. Det handlar om språkutbildning, förstås, men för några handlar det också om annan utbildning, t ex en yrkesutbildning. Andra har redan gedigen yrkeskunskap och utbildning men behöver få den validerad och godkänd för den svenska arbetsmarkanden. Några är driftiga entreprenörssjälar som vill få veta hur man gör för att starta ett företag i Sverige. Det är väl använda pengar att satsa på individuellt utformad och kvalitativt stöd in i arbete.
Regeringen har dock en annan idé. Istället för utbildning, validering, praktik och stöd för nyföretagande vill man satsa alla pengar på så kallade lotsar. Lotsarna ska fungera ungefär som de hårt kritiserade coacherna som redan finns kontrakterade för arbetslösa. Risken är mycket stor att lotsarna inte heller blir någon framgång, särskilt när det saknas resurser för utbildning, validering, praktik och starta-eget-stöd.
I riksdagen har vi rödgröna föreslagit en miljard kr mer än regeringen för sådana kvaltativa insatser som verkligen kan ge nyanlända och andra arbetslösa stöd för att komma in i arbete. En miljard är väldigt mycket pengar. Det har vi finansierat genom att dra ned på resurserna till lotsarna.
I riksdagen kommer vi att rösta på vårt eget förslag, dvs vi kommer att rösta för mer resurser till utbildning, validering, praktik och starta-eget-stöd. Om vi inte får majoritet för det (och ingenting tyder på att regeringen skulle ändra sin politik, så det får vi säkert inte) så kommer vi förstås inte heller att medverka till att resursern till lotsarna försvinner. Detta har jag meddelat bl a i SvT Rapport i tisdags men trots det så skriver integrationsministern på DN debatt igår att vi rödgröna hotar att strypa resurserna till integration och arbete. Det är, som jag här har beskrivit, en osann uppgift.
Jag har även debatterat detta med integrationsmininstern i radion igår. Du kan lyssna på inslaget här.

17 November 2010

Rekordmånga unga förtidspensioneras

Jag tror att alla ungdomar längtar efter att få bli vuxna i meningen att få försörja sig genom eget arbete, vara en del i en vuxen samhällsgemenskap, flytta hemifrån och forma sin egen vardag, ha möjlighet att bilda familj. Den som har ett funktionshinder eller någon sjukdom är inte annorlunda. Längtan efter att få bidra i samhället är lika stor som hos alla andra, viljan att använda sina förmågor i arbete och bidra till sin egen försörjning är grundläggande. Men allt färre ungdomar får den chansen.

De senaste åren har andelen unga mellan 16 och 29 år som får förtidspension stigit dramatiskt. 2008 var det dubbelt så många som förtidspensionerades jämfört med tio år tidigare. Det är ett kapitalt misslyckande för arbetslinjen och en cynisk bortsoretering av unga människor. Jag tycker att det är helt oacceptabelt och är förvånad över att rapporten från IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) som berättar om detta inte har fått större uppmärksamhet. (Läs mer om rapporten här.)

Det behövs en helt ny attityd till unga med funktionsnedsättning och till alla unga som av olika skäl har stora svårigheter att ta sig in på arbetsmarkanden. De behöver inte mer "pysselsättning", de behöver jobb med egen lön. Jobb som är anpassade för individen men som gör att varje person får använda 100% av sin egen arbetsförmåga. Vi har inte råd att förtidspenisonera allt fler unga, trenden måste vändas nu!

16 November 2010

Sämre kunskaper

Utvecklingen går åt helt fel håll i svensk skola. Under flera år har skillnaderna mellan de elever som klarar sig bra och dem som inte får tillräckliga kunskaper ökat och det beror inte på att skolan lyckats allt bättre med de duktigaste eleverna. Istället har vi år efter år kunnat se en utveckling där de elever från arbetarhem, elever med lågutbildade föräldrar och elever med svårigheter eller sjukdomar/funktionshinder systematiskt har missgynnats i skolan. De har inte fått chansen att få tillräckliga kunskaper och ännu mindre fått chansen att få uppleva lärandets glädje och det självförtroende som växer av kompetens och förmåga.
Nu kommer nya uppgifter från Skolverket om att nu sjuknker även snittbetygen för elever till högutbildade föräldrar. Svensk skola lyckas alltså allt sämre med sitt huvuduppdrag. Kunskapsnivån sjunker generellt och dessutom ökar klyftorna. (Läs mer om Skolverkets rapport här).

Det är dags för en skolpolitisk offensiv. De ökade klyftorna i samhället tillsammans med Björklunds skolpolitik leder Sverige bakåt, det är barnen och ungdomarna som får betala priset. Nu måste elevernas lärande och undervisningens kvalitet sättas i centrum. Betyg och prov i all ära, men det är bra lärare, bra undervisning och en förtroendefull stämning i klassrummet som gör att nya kunskaper kan växa.

15 November 2010

Bärplockarna inte de enda som drabbas

Alla minns de stackars thailändska bärplockarna som lurades till Sverige med löften om lön av ett oseriöst företag som sedan stack med pengarna och lämnade arbetarna ensamma och utblottade, utan returbiljett i den svenska höstkylan. Men det är inte den enda skandalen där regeringens nya (frånvaro av) regler för arbetskraft som kommer från länder utanför EU gör att människor skamlöst utnyttjas.
Regeringen införde för två år sedan nya regler som innebär att ingen kontroll skall göras av arbetsgivarna. Det har inneburit att vi har fått se en lång rad oseriösa aktörer som missbrukar möjligheten. Det handlar om arbetsgivare som säljer arbetstillstånd utan att något arbete verkligen erbjuds och bara stoppar vinsten i egen ficka, det handlar om avtalade löner och arbetsvillkor som inte alls följs – den lön som faktiskt betalas ut är en bråkdel av den lön som uppges. Till syvende og sidst handlar det om människor som utnyttjas på ett skamlöst sätt, utan möjlighet att kräva sin rätt. Svensk arbetsmarknad blir allt mer av ett gungfly där enskilda människor riskerar att sjunka djupt.

Nu måste det till förändring för ordning och reda på arbetsmarknaden:
Kontrollera arbetsgivaren innan anställningen är ett faktum. Arbetsgivare med skatteskulder, obetalda löner, utan försäkring mm skall inte få rekrytera arbetskraftsinvandrare.
Säkerställ att lönen verkligen betalas ut och till det belopp som utlovats, kan ske t ex genom kontroll via inbetalda skatter och avgifter.
Säkerställ betalningsansvaret för löner, försäkringsavgifter och skatter.
Ändra reglerna så att arbetskraftsinvandring används för att underlätta för arbetsgivarna att få tag i rätt kompetens inte för att dumpa villkoren på arbetsmarknaden.

En mycket sorglig dag

Igår var en mycket sorglig dag. Mona Sahlin meddelade att hon lämnar som partiordförande för socialdemokraterna på vår kommande mellankongress i mars. En ny partiledare skall väljas. Jag beklagar Monas beslut. Vi socialdemokrater har inte bara förlorat valet i september utan har mer djupgående problem än så. Vi har förlorat väljarstöd i flera val i rad. Kanske allvarligast är att vi bland den arbetande delen av befolkningen idag har ett rekordlågt stöd på 22%. I Stockholm så lågt som 13%.
För att vända denna negativa trend krävs ett grundläggande identitetsarbete i vårt parti - vad innebär den socialdemokratiska ideologin i vår tid, här och nu 2010 - men också en utveckling av vår politik inom centrala områden. Min uppfattning är att Mona Sahlin är den person som skulle vara mest lämpad att leda partiet i detta viktiga och svåra arbete. Men nu blir det alltså inte så.
Nu blir det en intensiv debatt om namnet på hennes efterträdare. Jag är rädd för att förnyelsen av partiet stannar vid detta, byte av partiledare. Jag tror att är alldeles nödvändigt att vi även orkar diskutera politikens innehåll och att vi ger plats för fler nya och yngre förmågor i partiledningen.

09 November 2010

Läckande försäkring

Sedan regeringen nedmonterat a-kassan är det nu ca 1,5 miljoner löntagare som inte har något försäkringsskydd om de bli arbetslösa. Men även av dem som är medlemmar i en a-kassa så är det bara ungefär hälften som får nåpgon ersättning när de blir arbetslösa eftersom regeringen har gjort det svårare att kvalificera sig för ersättning. Och av dem som faktiskt får ersättning från a-kassan så är det 88% som får en ersättning som är lägre än 80% av lönen, en del får bara ut hälften av sin tidigare lön.

Ett viktigt skäl till att många lämnat a-kassan eller väljer att inte alls gå med är att det för många är mycket höga avgifter. En del får betala 400 kr i månaden för att vara med i en a-kassa medan de högutbildade akademikerna kommer undan med 90 kr i månaden.

Vi behöver en trygg inkomstförsäkring vid arbetslöshet för alla. Det viktigaste är därför att sänka avgifterna så att alla har råd att vara med.

Framtidsdebatt

Det är smärtsamt att förlora. Väljarna har nu i flera val i rad avvisat vårt parti. Det måste få konsekvenser. Skygglappar och favoritförklaringar måste ge vika för en genuin omprövning av vår politik. Vi som är socialdemokrater känner oss nog trygga med våra värderingar och vår ideologi. Men vårt gemensamma parti har i mångas ögon blivit ett allt otydligare alternativ. Hvad vilja socialdemokraterna? Vårt budskap var inte tillräckligt genomarbetat och ideologiskt tydligt. Jag tror vårt parti uppfattades som en hagelsvärm av politiska förslag utan tydlig framtidsinriktning och ideologisk kompass. Vi reducerades till ett budgetalternativ som saknade relevans och färdriktning för många människor. Samtidigt som vi självkritiskt måste utvärdera valrörelsen och de senaste årens politiska vägval måste vi påbörja en framtidsdebatt. Ett bidrag till den debatten skrev jag i DN i söndags. Läs artikeln här.

01 November 2010

Arbetslösa hos socialen

Socialbidragen, dvs antalet personer som behöver ekonomiskt bistånd för att klara sin försörjning, har ökat dramatiskt i nästan alla landets kommuner det senaste året. I många kommuner berättar socialsekreterarna om hur de inte längre har tid att hjälpa dem som har allvarliga sociala problem utan uppslukas av att behandla ansökningar om ekonomiskt bistånd från dem som ”bara” är arbetslösa eller sjuka.

Nu visar även en ny undersökning från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att det är så. Enligt deras underökning är arbetslöshet den största orsaken till att personer söker ekonomiskt bistånd. Fyra av tio som får ekonomiskt bistånd är arbetssökande. De som inte kan för­sörja sig på grund av sociala problem, utgör bara elva procent.

Orsaken är den nedmontering av a-kassan som den borgerliga regeringen gjort. En halv miljon människor lämnade a-kassan när avgifterna chockhöjdes i många kassor. Nu står de därmed helt utan ekonomiskt skydd vid arbetslöshet. Andra står utan ersättning för på grund av att reglerna för att vara berättigad till a-kassa har skärpts. Även många som har rätt till a-kassa klarar sig inte då de blir arbetslösa eftersom de nya ersättningsnivåerna är så låga at många bara får ut hälften av sin tidigare lön. Då återstår bara att stå med mössan i hand hos kommunen och ansöka om ekonomiskt bistånd, dvs socialbidrag.

Då tvingas man visa upp hela sin ekonomi och om man äger något, t ex en bil, en sommarstuga, en lägenhet, en husvagn, en motorcykel, eller om man är sambo/gift men någon som har inkomst: ja, då får man inga pengar. Trots att de flesta arbetslösa inte är så utblottade att de är berättigade till socialbidrag utgör de alltså 40%. Många, många fler kan inte försörja sig själva utan tvingas leva på andra eller sälja sina tillgångar. Det är en farlig utveckling som gör att klyftorna och fattigdomen i samhället ökar.

21 October 2010

Ett sanningens ord om EU-debatten

"Svenska toppolitiker och journalister tillsammans har utvecklat ett nationellt navelskådande nej-sägarmaskineri som automatiskt kväver de flesta tendenser till konstruktiv dialog. Alla EU-initiativ betraktas som idiotiska tills motsatsen har bevisats och de svenska politiker som stoppar påstådda EU-stolligheter framställs som nationella hjältar. "
Så skriver den socialdemokratiska EU-parlamenaterikern Olle Ludvigsson i en debattartikel idag.

Det är också min erfarenhet. EU-förslag beskrivs regelmässigt som korkade eller dåliga och med en tryggmärgsreflex förävntas vi säga nej till förslag som faktiskt är bra och progressiva. Olle Ludvigsson tar upp exemplet med mammaledigheten:

"Ett utmärkt exempel på hur maskineriet fungerar är veckans rapportering och debatt gällande förslaget till nya EU-regler för föräldraledighet. Även om det inte handlar om någon särskilt radikal förändring, flyttar de föreslagna minimikraven tydligt fram positionerna på jämställdhetsområdet i så gott som hela EU. Att förlänga mammaledigheten från 14 till 18 veckor, att öka antalet veckor som måste tas ut direkt efter födseln från 2 till 6, att höja ersättningen till uppemot 100 procent av lönen samt att stärka mammors ställning gentemot arbetsgivaren vore alla nyttiga förstärkningar som skulle göra livssituationen bättre för mammor, pappor och barn över hela Europa. Den konsekvensanalys som gjorts av förslaget visar att det inte bara skulle vara positivt för kvinnors sysselsättning och ställning på arbetsmarknaden, utan att det även skulle ge klara samhällsvinster. Ökad jämställdhet är lönsamt för samhället.
Det mediala och politiska Sverige har dock reagerat med de vanliga ryggmärgsreflexerna på detta EU-initiativ. Trots att det handlar om en svensk hjärtefråga och ett initiativ som har stöd av kvinnoorganisationer i hela Europa är de enda aspekter som lyfts fram de negativa effekter som förslaget möjligen skulle kunna få på begränsade delar av den svenska föräldraförsäkringen.
Att dessa negativa effekter med största sannolikhet skulle kunna arbetas bort i en fortsatt konstruktiv dialog i frågan i parlamentet, rådet och implementeringsprocessen har inte alls nämnts. I stället har en rad snävt svenska argument ställts upp för att förslaget borde kasseras."

Sverige förtjänar en bättre EU-debatt och det är socialdemokratin som bör gå i bräschen för en sådan. Olle Ludvigsson visar vägen.

20 October 2010

Regeringen passiv till Laval-domen

EU-kommissionens initiativ ”Unga på väg” som rymmer förslag inom bl a sysselsättningspolitiken har idag behandlats av EU-nämnden. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström fick då stöd för regeringens linje med hjälp av Sverigedemokraterna. Efter Laval-domen är det uppenbart att det krävs ny reglering för att inte marknadskrafternas frihet skall gå ut över de anställdas rättighet. Jag är skarpt kritisk till regeringens passivitet som nu återigen har manifesterats av den nya arbetsmarknadsministern.

Vi socialdemokrater hade tillsammans med miljöpartiet och vänsterparitet en avvikande mening, dvs ett förslag om hur vi vill att Sveriges linje skall vara vid ministerrådets möte imorgon i Luxemburg:

"Politik handlar om att göra det möjligt för människor att forma sitt eget liv. Rörlighet över gränserna och öppenhet inför invandring är viktiga drivkrafter för ekonomisk utveckling. Därför är det angeläget att ge människor möjligheter att röra sig fritt på en europeisk arbetsmarknad. Men målet om en integrerad arbetsmarknad i EU får inte användas som en förevändning för att pressa arbetstagarnas villkor nedåt. Behov av ständig omvandling ska balanseras mot grundläggande rättviseprinciper. Vi kan aldrig acceptera att löntagare diskrimineras beroende på varifrån de kommer. Lika lön för lika arbete enligt lagar och avtal är en princip som ska gälla i hela EU. EU ska präglas av både ekonomisk och social utveckling.
Domslut som Laval och Ruffert med flera, visar att marknadskrafternas frihet återigen har fått företräde framför de fackliga organisationernas möjlighet att hävda rimliga arbetsvillkor för sina medlemmar. En sådan utveckling innebär i realiteten även problem med konkurrensneutralitet mellan företag på samma marknad. Dessa domslut berör hela den europeiska arbetsmarknaden och har skapat obalans i Europa. Att EG-domstolen har slagit in på en väg där löne- och anställningsvillkor blir ett konkurrensmedel i Europa är djupt olyckligt. Europas framtid ligger inte i att konkurrera med låga löner utan med trygga och goda arbetsvillkor, hög sysselsättning och kunskap. Att EU:s ekonomiska dimension har getts företräde framför den sociala dimensionen är en obalans som måste justeras. Denna fråga berör alla löntagare och kan inte skjutas på framtiden. Därför vill vi att EU antar ett juridiskt bindande socialt protokoll, som tydliggör att fackliga rättigheter såsom förhandlings- och konflikträtt samt rätten att teckna kollektivavtal gäller inom unionen. I det sociala protokollet ska fastställas att grundläggande rättigheter har företräde framför ekonomiska intressen."

Kd spelar med människors liv

750 svårt sjuka svenskar står i kö för att få ett nytt organ. Det handlar om en njure, en lever, nya lungor eller ett nytt hjärta som bokstavligt talat kan ge dem ett nytt liv. Alltför få organ kan tas tillvara för transplantation vilket gör att många människor dör i kön varje år.
Trots detta vägrar socialminister Göran Hägglund att ens utreda frågan om att underlätta transplantationer genom att inte stänga av respiratorn på en döende patient innan full hjärndöd inträffat.
Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik, med sin omdömesgilla ordförande Ingemar Engström, har kraftfullt och väl underbyggt argumenterat för detta tillsammans med många andra. Men nej. Kristdemokraterna är helt emot. Socialministern blir istället upprörd när han får höra tala om att det finns sjukhus som inte är blixtsnabba med att stänga av respiratorn! Varför är det så farligt om en döende patient vårdas ett några timmar i respirator tills hjärndöden inträffar? Det handlar om att rädda andra människors liv! Men kristdemokraterna säger nej med den märkliga hänvisningen att man "kan inte förgripa sig på grundläggande etiska principer inom den svenska sjukvården" (SvD idag). En obehaglig etik som gör att svårt sjuka människor långsamt dör i väntan på ett nytt organ.

19 October 2010

Vinst för McDonalds

Den borgerliga regeringen har infört en skatterabatt för de företag som har ungdomar under 25 år anställda. Det är en dyr reform som kostar skattebetalarna ca 16 miljarder kr varje år. Under förra året gav skattebetalarna på det här sättet 140 miljoner kr till McDonalds. Det gjorde att hamburgerkedjan kunde öka sin lönsamhet med 140 miljoner kr. Det gjorde McDonalds ägare glada.

Ungdomsarbetslösheten är dock fortsatt rekordhög i Sverige. Näst högst i EU, trots att den totala arbetslösheten i Sverige inte är lika hög i europeisk jämförelse.

Nu säger Mc Donalds att de har så bra lönsamhet att de skall anställa ytterligare personal. Troligen ungdomar, för det är mest ungdomar som jobbar på McDonalds. Men om det blir någon arbetslös ung under 25 som får jobb, det kan de inte garantera.

Alla ekonomer är överens om att regeringens skatterabatt till de företag som redan har ungdomar anställda är dyr för skattebetalarna och har inte haft någon effekt på den rekordhöga ungdomsarbetslösheten. Istället har lönsamheten hos McDonalds och andra ökat samtidigt som kommuner och landsting skär ned på vårdbiträden, undersköterskor, barnskötare och vaktmästare.

SVT:s rapport tog upp detta i kvällens sändning: här.

Lustfylld matematik

Matematik är ett språk, ett verktyg, ett sätt att tänka, ett mönster, en lek. Matematik är både lustfyllt och helt nödvändigt.
Matematiken rymmer så många dimensioner:
* att känna sig säker när man själv kontrollräknar något i vardagslivet, i statsbudgeten, i nyhetsflödet, när något skall byggas eller när man svarar på sina tonåringars frågor. Att få känna att matematiken är ett verktyg som ligger bra i handen och som man vet hur man skall använda. Det är praktiskt och tryggt.
* att ha tillgång till det matematiska språket. Att kunna läsa och tolka ett uttryck, att själv kunna angripa ett svårlösligt problem genom att dela upp det och namnge det med matematiska uttryck och se hur det problem som från början tedde sig olösligt liksom smälter ned till helt hanterliga delar som kan lösas och sedan sammanfogas till ett större svar.
* att känna lusten i att lekfullt bolla med matematiska uttryck för att plötsligt få syn på ett mönster, en vacker lösning, en helhet. Se bitarna falla på plats och se skönheten i matematiken.
Ja, mitt eget förhållande till matematik är just lustfyllt. Men jag tror tyvärr att jag tillhör en nationell minoritet.
Idag presenterar Skolinspektionen en larmrapport om usla matematiklektioner på gymnasiet. Det är tyvärr bara en i raden av bevis på att skolornas matematikundervisning inte håller måttet. Många elever får inte de kunskaper de behöver och många, många lämnar skolan utan att ha fått uppleva lusten och glädjen med matematik. Det är oacceptabelt. Det är dags att äntligen prioritera matematiken i skolan. Alla barn och ungdomar skall undervisas av utbildade och engagerade matematiklärare som kan och vill skapa kreativa och utmanande lektioner. Vill man att alla elever skall få chans att lära och lyckas i matematik måste det stillasittande enskilda räknandet i boken ersättas av kvalificerade och utmanande lektioner. Idag går utvecklingen åt fel håll: klasskillnaderna i kunskap ökar och den unga generationen har inte de kunskaper som krävs för framtiden. Det behövs en ny färdriktning!

18 October 2010

Donera mera!

Över 700 svårt sjuka personer väntar idag på ett nytt organ. Det handlar för många av dem om överlevnad. Genom transplantation av organ kan svårt sjuka människor räddas till ett nytt liv. Men antalet donatorer räcker inte till och utvecklingen går just nu åt fel håll. Som en följd av bristen på organ avlider många innan de får möjlighet att bli transplanterade. Detta är ett dolt lidande som måste debatteras mer.

Varje människa har rätt att själv bestämma om man vill donera eller inte. Bristen på organ och vävnader är stor och det är därför viktigt att fler människor än i dag tar ställning till om man är positiv till organdonation eller inte. En majoritet av svenska folket har i olika undersökningar svarat ja på frågan om de kan tänka sig att donera organ efter sin död. Många av dem som är positiva har dock inte anmält det till Donationsregistret. Jag tycker det är ansvarslös att inte göra sin vilja känd genom att anmäla den till donationsregistret. Om alla, eller nästan alla, gjorde det skulle vi ha många fler organ och anhöriga skulle i en akut sorgesituation slippa ett svårt ställningstagande.

Jag tycker det brådskar med en ny transplantationsutredning som kan ta fram förslag om hur fler organ ska kunna doneras. Frågan inrymmer en rad olika etiska överväganden och möjligheten att öppna för handel med organ bör avvisas direkt.

Men andra frågor som bör övervägas är hur fler personer skall ta ställning till organdonation och om sjukvården ska kunna få titta i donationsregistret redan innan patienten avlidit för att kunna göra förberedelser för organdonation. Jag anser att sjukvården under en begränsad tid ska få fortsätta intensivvården även när hoppet att rädda patientens liv är ute om det innebär att man kan tillgodose en patients önskan att donera organ.

Över 700 hundra svårt sjuka väntar. Det brådskar. Men den kristdemokratiska socialministern vill inte lyfta ett finger.

17 October 2010

Sann glädje

Igår var vi samlade på Kanalplanpå Södermalm. Höstsolen sken och man var beredd att ha överseende med allt bök och stök som det intilliggande bygget orsakar. Hjärtat var i halsgropen redan innan avspark och naglarna bets snabbt ned. Kramp i magen. Allt stod på spel i denna sista match för säsongen.
Hammarby har spelat i damallsvenskan sedan den startade. Vi har en fantastisk historia att försvara och vi har många lovande unga spelare. Men den gångna säsongen har vi förlorat nio uddamålsmatcher och tappat många poäng. För att klara nytt damallsvenskt kontrakt krävdes vinst samtidigt som Sunnanå, med två poäng mer inför sista matchen, inte fick vinna borta mot Linköping.
Hammarbytjejerna spelade motiverat, samlat och mycket bra. Lagkapetn Annica Svensson satte första målet som skapade lugn, matchens lirare Leena Puranen satte 2-0. Kristianstad kom aldrig riktigt in i matchen. Men i Linköping stod det fortfarande 0-0 i halvtid. Ont i magen.
Men så lossnade det i andra halvlek, Linköping gjorde tre mål på Sunnanå samtidigt som vi fortsatte att spela bra i solen på Kanalplan. Vid slutsignalen var det en enorm lättnad som spred sig i kroppen och en glädje som liksom bubblade fram i kroppens olika delar.
Efter denna höst då jag och mitt parti åkt på storstryk i valet samtidigt som rasisterna tågat in i riksdagen har det inte funnits mycket at glädjas åt. Det har minst sagt varit tungt. Men igår, efter den förlösande matchen, gick jag med lätta steg i höstkylan. Plötsligt föddes nya idéer om politiken och en lust att ta itu med både förnyelsen av vår egen politik och en konstruktiv opposition i jobbpolitiken. Utan fotboll skulle jag nog inte fungera.

08 October 2010

Jobben först!

Arbete är en plikt och en rättighet. Arbete bygger välstånd, för individen och för samhället. Arbete är inte en möjlighet bland andra utan den helt nödvändiga basen för samhället. En konsekvent politik för fler arbetade timmar måste underlätta för fler att arbeta mer och att arbeta även efter 65 samtidigt som särskilda insatser måste göras för att ingen skall stängas ute från arbetsmarknaden. Även de med svåra funktionsnedsättningar, kroniska sjukdomar eller som av andra skäl befinner sig långt från arbetsmarknaden ska ha rätt och möjlighet till egen lön och att bidra till sin egen försörjning.
Arbetet upptar en stor del av våra liv och vi tillbringar många timmar på jobbet. Det krävs insatser för att skapa goda arbetsvillkor. Det handlar om trygghet, arbetsmiljö och inflytande.

Mot regeringens låglönelinje med osäkra anställningsförhållanden vill jag ställa en stark jobbpolitik som investerar i kompetens, utveckling och tillväxt.

Jag har idag fått förtroendet att leda den socialdemokratiska gruppen i riksdagens arbetsmarknadsutskott. Det ser jag fram emot!

Ungdomar måste ha någonstans att bo

Under Mats Odells tid som bostadsminister har byggandet av studentbostäder i stort sett upphört. Av SCB:s statistik över beviljade bygglov framgår att antalet påbörjade studentbostäder minskade markant redan under år 2006. År 2008 lämnades bygglov för knappt 300 studentbostäder genom nybyggnad. Under 2009 lämnades preliminärt bygglov för knappt 60 studentbostäder. Idag råder det därför akut bostadsbrist i 26 av landets 29 högskolekommuner. Byggkrisen kom långt innan den internationella krisen – bostadsbristen för studenter är regeringens ansvar, här kan man inte skylla ifrån sig. Den främsta orsaken är istället att den borgerliga alliansen avskaffade stödet för byggande av hyresrätter och studentbostäder.

Nu har Mats Odell fått lämna regeringen men hans kristdemokratiska partikollega Stefan Attefall som nu tar över är lika obenägen att ta ansvar för att ungdomar och studenter skall ha någonstans att bo. Det är en rekordstor ungdomskull som nu vill skaffa sig ett eget boende. När den tidigare rekordgenerationen - fyrtiotalisterna - behövde bostäder startades miljonprogrammet. När dagens unga behöver bostäder leds landet av en borgerlig regering som anser att marknaden skall lösa bostadsbristen utan inblandning (dvs utan ansvar) av regeringen.

05 October 2010

Ser man inte skillnad?

I valrörelsen mötte jag väljare som bekymrat sa att det var svårt att välja parti/block. Skillnaderna är ju inte så stora. Sa de. Eftersom det ju faktiskt är en enorm skillnad mellan en sjukförsäkring som ger trygghet eller en som tvingar sjuka till fattigdom och förnedring, en enorm skillnad mellan ett utbildingssystem som ger alla nya chanser eller ett som stänger dörrar och kräver att föräldrarna väljer rätt från början och mer resurser till vården eller nya nedskärningar tyckte jag att det var lätt att visa på skillnaderna.
Men vi förlorade valet och det finns all anledning att fundera över om det verkligen var jag som hade rätt och de bekymrade väljarna som hade fel.

Även om det är enormt stora skillnader i vår praktiska politik och ideologi är jag rädd att vi socialdemokrater framstod alltför mycket som "moderaterna light" i årets val. Vi framstod som några som var rädda för att skrämma bort väljare och därför bara vågade föreslå en mycket, mycket liten fastighetsskatt för väldigt få, som accepterade de flesta jobbskatteavdragen med några mindre justeringar, som accepterade mycket av regeringens skolpolitik, som inte var tydliga om skillnaderna i synen på jobben. Istället för att gå till val som stolta socialdemokrater. Trodde vi att väljarna skulle bli bortskrämda av en tydlig socialdemokratisk politik? Varför var det inte vi som stolt deklarerade att vi är (det enda) arbeterepartiet? Varför stod det inte solidaritet och rättvisa på våra affischer?

Vi får inte gå i den gamla vanliga fällan och tro att tydlig politik är samma sak som gammal politik. Tvärtom kräver en tydlig socialdemokratisk politik per definition en förnyelse och en anpassning till dagens utmaningar. Gamla lösningar och gamla sanningar måste omprövas. Men vår ideologi och vår människosyn måste få prägla politiken i större utsträckning.

Jag kan inte se något positivt med att förlora ett val och att förlora väljare. Men när det nu ändå är så så måste vi använda tiden till att självkritiskt granska oss själva, vår politik och våra bedömningar. För att få ny kraft framåt.

04 October 2010

Fotbolls-EM till Sverige

Hurra! UEFA har idag beslutat att det blir Sverige som får arrangera Damfotbolls-EM 2013. Det känns alldeles fantastiskt kul!
10-28 juli 2013 kommer europas bästa fotbollsspelare till Sverige. Jag hoppas förstås på spännande matcher, sol och publikfest och att vi får se nya stjärnor födas. Men jag hoppas också att Damfotbolls-EM på hemmaplan kommer att leda till ett annat fokus på damfotbollen. Damallsvenskans matcher och våra landslagsstjärnor förtjänar en mycket större publik och en annan medial uppmärksamhet.
I sommar kommer Sverige att vara med i VM i Tyskland och förhoppningsvis kvalificerar vi oss till OS i London 2012. Det kan bli tre härliga damfotbolls-somrar i rad! Låt detta bli en rejäl morot för våra duktiga svenska fotbollstjejer, nu finns chansen att kliva fram på den internationella arenan.

Upprop

Idag är det upprop i den nyvalda riksdagen. 349 ledamöter från 8 partier samlas. Det känns mycket olustigt att ett rasistiskt parti tagit plats i riksdagen. Sverigedemokraterna skiljer sig från sina systerpartier i Norge och Danmark genom att inte karaktäriseras av populism och överbudspolitik. Sverigedemokraterna har istället sitt ursprung i den rasistiska organisationen BSB och i halvnazistiska och högerextrama partier.
Nu är de invalda och i fyra år framöver kommer deras 20 ledamöter att ha samma mandat som alla andra folkvalda. Det är outhärdligt men går inte att tänka bort. Erfarenheten från åren 91-94, då vi också hade en borgerlig regering i minoritet och det populistiska och främlingsfientliga Ny demokrati i riksdagen, visade att den borgerliga regeringen regelmässigt samtalade med dem innan man lade sina propositioner för att säkerställa stöd i riksdagen. Trots att Bengt Westerberg på valnatten demonstrativt rest sig ur soffan när Wachtmeister/Karlsson kom. Nu är samme Wachtmeister närmaste rådgivare till Jimmie Åkesson. Jag är mycket orolig för att mönstret från 91-94 kommer att upprepas.

Idag skall en av mina söner ha prov i skolan på temat "Hur styrs Sverige?". En svår fråga för en gymnasist när inte ens statsministern kan svara på frågan.

29 September 2010

Valförlust

Vi förlorade valet. I alla bemärkelser. Vi rödgröna misslyckades med att vinna väljarnas förtroende för att få bilda regering. Moderaterna gick framåt medan vi socialdemokrater gjorde vårt sämsta val sedan rösträtten infördes. Ett rasistiskt parti tog plats i riksdagen. Inte konstigt att jag är ledsen och tycker att allt känns tungt.

Vi socialdemokrater har förlorat väljarstöd i flera val i rad nu. Vi förlorade många väljare i förra valet och vi misslyckades med att vinna tillbaks dem nu, samtidigt som vi förlorade ytterligare. Det betyder att vi har allvarliga problem som vi nu måste se i vitögat. Det handlar inte om ett eller annat missgrepp i valrörelsen, eller om något enstaka politiskt förslag. Den som tror att rut-avdrag, butler i tunnelbanan eller en misslyckad slogan (vi kan inte vänta) avgjorde valet har inte förstått allvaret i våra problem.

Det är befogat att tala om kris och helt rätt av Mona Sahlin att nu tillsätta en kriskommission. Att kommissionen skall ledas av personer under 40 och där fyra av fem finns utanför riksdagen känns bra. Nödvändigt är att kommissionen samarbetar med, och tar in synpunkter från, många krafter också utanför vårt parti.

Men om våra problem är så djupgående som jag tror så kan vi inte lita till att en kriskommission ensam kan lösa dem. Det kommer an på oss alla som sätter vår tillit till en rörelse för solidaritet och rättvisa. Ett särskilt ansvar vilar på oss som har fått kongressens förtroende att leda partiet i partistyrelsen och vu.

16 September 2010

Inga patienter i sköljen!

I sommar har larmen om överbeläggningar på sjukhusen duggat tätt. Men dessvärre är bristen på vårdplatser inget nytt problem. Under de senaste tio åren har 6 100 vårdplatser försvunnit, det betyder att nästan var femte vårdplats tagits bort.
Självklart är det bra när vården utvecklas så att patienter kan få hjälp i öppenvården eller i hemmet istället för att läggas in. Och nya läkemedel, t ex mot magsår, gör att man slipper operation. Men samtidigt blir allt fler äldre sjuka och skröpliga, många av dem multisjuka och mycket sköra. De behöver väsentligt längre vårdtider för ett benbrott eller en lunginflammation än en i övrigt frisk yngre person.
Socialstyrelsen har vid undersökningar konstaterat att överbeläggningar på sjukhusen inte längre är ett sätt att hantera tillfälliga toppar. Det har blivit ett permanent tillstånd att ha patienter i korridoren eller i sköljen, att ha s.k. satellitpatienter på avdelningar där det inte finns rätt kompetens för att ta hand om dem. Detta är skandal. Det innebär allvarlig fara för patientsäkerheten och gör att läkarnas dyrbara tid går åt till att jaga vårdplatser istället för att ge vård. Svårt sjuka personer skickas hem förtidigt för att det inte finns plats på sjukhuset. Idag rapporteras om en 91-årig kvinna i Karlskrona som dog efter att ha skickats hem för tidigt från sjukhuset.
Det är dags att ta politiskt ansvar för antalet vårdplatser. En ny rödgrön regering kommer att ta initiativ till en nationell överenskommelse för att säkerställa rätt antal vårdplatser. Det behövs stora investeringar i sjukvården. Det är viktigare än nya skattesänkningar.

13 September 2010

Förskola eller sänkt ersättning?

När barn till arbetslösa erbjuds en förskoleplats ökar föräldrarnas möjligheter att söka arbete. Senaste numret av Forskning och Framsteg refererar en analys genomförd på alla föräldrar med barn i åldrarna 2-10 år som blev arbetslösa 2000-2002. Den visar att rätten till förskola 15 timmar i veckan för barn till arbetslösa gör att en arbetslös mamma ökar sina chanser att få jobb med 17%. Särskilt effektiv är reformen om hon är tvåbarnsmamma och/eller lågutbildad. Arbetslösa pappor påverkades dock inte alls.
Detta visar att det finns andra, effektiva, sätt att stärka arbetslinjen istället för att sänka ersättningsnivåer och försämra trygghetssystemen.
Vi rödgröna går till val på att bygga ut rätten för barn till arbetslösa och föräldralediga att vara på förskolan till 30 timmar i veckan (idag 15) och att bygga ut barnomsorgen på kvällar och helger. Det är bra för barnen. Och det stärker arbetslinjen.

11 September 2010

Varför skall jag bli fattig om jag blir sjuk?

Lars är en femtioårig lärare som bor med fru och barn i ett eget hus. Han har en arbetsskada som ingen har ifrågasatt och han jobbar halvtid som lärare. Men med regeringens nya regler blir nu Lars utförsäkrad. Inte för att han har blivit bättre utan för att sjukförsäkringen tar slut.
Lars måste nu anmäla sig hos arbetsförmedlingen för att återfå sin sjukpenninggrundande inkomst, men det innebär samtidigt att Försäkringskassan släpper hans ärende och hans ansökan om fortsatt sjukersättning. Eftersom Lars måste delta i arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion kan han inte sköta sitt halvtidsjobb och kommer att sägas upp från skolan där han jobbar. Om han inte deltar i arbetslivsintroduktionen får han ingen a-kassa.
- Jag står nu utan ersättning och går mot personlig konkurs, säger Lars.

Det är i senaste numret av Lärarnas Tidning som man kan läsa om Lars. Han är bara en av 30 000 individer som harutförsäkrats bara i år. Varje fall är olika och varje sjuk människa har sin historia och sina förutsättningar. Men med regeringens sjukregler behandlas alla efter samma stela mall och det är förbjudet att göra en individuell bedömning av varje fall.

Regeringen kastar ut sjuka i fattigdom och i ett moment 22 mellan myndigheter som leder allt längre bort från arbetsmarknaden. En ny väg ut i utanförskap har etablerats för att få pengar till skattesänkningar för de rikaste. Det är en cynisk politik som sparkar på den som redan ligger.

10 September 2010

Specialistutbildade sjuksköterskor

Specialistutbildade sjuksköterskor har en enormt viktig kompetens och bör ha en central roll i vården. Men allvarliga problem finns. Det råder brist på specialistutbildade sjuksköterskor och Vårdförbundet har räknat ut att det tar i genomsnitt 19 år innan utbildningstiden har betalts av det blygsamma lönepåslaget. Självklart finns det ett samband mellan bristen och den klena utdelningen i lönekuvertet. Dessutom är det få arbetsgivare som satsar på betald utbildning för syrrorna.

Men Ilija Batljan och socialdemokraterna i Stockholms läns landsting har förstått vad som behöver göras. De lovar 300 utbildningsplatser med utbildningslön på 15 000 kr/mån för att få fler distriktsjuksköterskor, operationssköterskor, barnsjuksköterskor och demenssjuksköterskor. Dessutom avsätter man en särskild lönepott för att säkerställa att den nya spcialistkompetensen också skall synas i lönekuvertet.

Vi rödgröna satsar flera miljarder mer än regeringen på sjukvården och landstingens budget. Kloka landstingspolitiker får då möjlighete att göra som Ilija Batljan - satsar på fler specialistsjuksköterskor.

09 September 2010

Fler anställda i demensvården.

Om vi lever tillräckligt länge kommer ungefär hälften av oss att drabbas demenssjukdom. Det är en smygande sjukdom som ofta lämnar den sjuke i oro och förvirring samtidigt som anhöriga drabbas hårt av den sjukes personlighetsförändring, oförmåga att klara sig själv och ibland aggressivitet. Dessbättre har vi idag de kunskaper som krävs för att ge den demenssjuke möjlighet att leva ett gott, rikt och tryggt liv.
Men så ser inte dagens demensvård ut! Det finns upprörande exempel på hur besparingar lett till ovärdig omsorg och även vanvård . Det är helt oacceptabelt. I en rapport om demensvården i Stockholm uppger professor Mats Thorslund att bemanningen på många av Stockholms demensboenden är alldeles för låg och att det är samma problem i övriga landet. Vissa nivåer kan helt enkelt inte underskridas för att täcka vårdbehoven, säger han.
Äldreombudsmannen i Stockholm, Lotta Burénius, berättar i SvD att det finns exempel på familjer som själva, ur egen ficka, valt att betala för extrapersonal för att trygga vården för en dement anhörig. Det är en skrämmande utveckling.
Vi kan inte stillatigande se hur våra demenssjuka behandlas ovärdigt eller hänvisas till ett torftigt liv. Nu krävs politiskt ansvar och tydligt agerande:
· Nya resurser till demensvården för att anställa mer personal – nej till nya skattesänkningar.
· Tydligare krav på bemanning och kvalitetskrav för demensvården i nationella riktlinjer.
· Bygg fler platser på demensboenden.
· Ge alla demenssjuka tillgång till bra dagverksamhet.
· Satsa pengar på att specialutbilda undersköterskor till Silviasystrar för rätt demenskompetens i omsorgen.
· Ge utbildningen till Silviasyster status av nationell specialistutbildning.
· Säkerställ att tillräckligt många nya geriatriker utbildas genom en nationell överenskommelse om geriatriska ST-tjänster.
· Ge anställda inom privat äldreomsorg meddelarskydd och meddelafrihet.
· Skattefinansierad vård och omsorg skall inte vara företagshemligheter – lagstifta om en ny offentlighetsprincip för privata utförare.
Resurserna till demensvården är ett tydligt exempel på hur tydliga skiljelinjerna är i årets val. Alliansen prioriterar skattesänkningar och rut-avdrag. Vi rödgröna prioriterar fler anställda i demensvården och satsaningar på personalens kompetens.
Hör radiodebatten om demensvården här.

03 September 2010

Lärare ska undervisa, inte städa

De borgerliga säger nej till våra rödgröna satsningar i statsbudgeten på fler anställda i skolan och förskolan. Istället för mindre barngrupper och mindre klasser vill de prioritera fortsatta stora skattesänkningar.
I borgerligt styrda Västervik har man gått ännu längre. Där ska nu lärarna tömma papperskorgar, tvätta gardiner, skura skolbänkar, torka datorer och grovstäda golv utöver sitt arbete med elevernas lärande. Det är ju helt absurt!
I alliansens Sverige finns det ingen gräns för uppfinningsrikedomen när det gäller att ta resurser från välfärden för att ge bort i nya stora skattesänkningar.
Nu har förtidsröstningen börjat. Jag hoppas västerviksborna röstar för att lärarna ska undervisa och inte skura och att hela svenska folket röstar för fler lärare och mindre klasser och barngrupper.

30 August 2010

Organdonation

Genom transplantation av organ kan svårt sjuka människor räddas till ett nytt liv. Men antalet donatorer räcker inte till och utvecklingen går just nu åt fel håll. Totalt väntade 739 personer på ett nytt organ den 1 april 2010. Varje människa har rätt att själv bestämma om man vill donera eller inte. Bristen på organ och vävnader är stor och det är därför viktigt att fler människor än i dag tar ställning till om man är positiv till organdonation eller inte. Som en följd av bristen på organ avlider många innan de får möjlighet att bli transplanterade.
En majoritet av svenska folket har i olika undersökningar svarat ja på frågan om de kan tänka sig att donera organ efter sin död. Många av dem som är positiva har dock inte anmält det till Donationsregistret. Inom sjukvården har olika frågor ställts kring vad som bör gälla vid organdonation och vård av döende patienter.
Idag uppmärksammade radions P1 att det enligt Socialstyrelsen inte är tillåtet att vårda en döende person som vill donera sina organ. Istället skall respiratorn stängas av när hoppet är ute om att rädda patientens liv. Jag vill att lagen skall ändras så att det blir möjligt att följa den döendes vilja och ta hand om organen för donation. Detta debatterade jag i radion i morse.

Ett rikare liv som pensionär

Idag kan allt fler se fram emot många friska år efter man gått i pension. Plötsligt finns tid och
kraft att utveckla sig själv och sina egna intressen. Det kan handla om att arbeta i en
förening, att resa, att umgås mer med nära och kära eller att gå en spännande kurs.
Äldre är inte en enhetlig grupp. Alla är unika med olika behov och drömmar. Vår politik tar
sin utgångspunkt i att äldre ska få bestämma själva över sitt liv och sin vardag, oavsett om
det handlar om deltagande i arbetslivet eller vilken typ av omsorg man väljer. Den som är
äldre och behöver hjälp från hemtjänsten har samma rätt som alla andra att bestämma över
sitt liv och sin vardag. Man ska veta vad som gäller och kunna påverka. Äldre ska ha verklig
valfrihet och kunna bestämma vad de vill ha utfört under sina hemtjänsttimmar. De ska
kunna bestämma när de ska stiga upp, lägga sig, komma utomhus och andra viktiga delar i
vardagen på äldreboendet, liksom välja mellan olika maträtter och om de till exempel vill ha
vin till maten.
De som är äldre idag har jobbat och slitit för att det ska bli bättre för nästa generation. Nu är
det deras tur. Man ska inte tvingas förlita sig på anhöriga för att få en god omsorg. När
hälsan sviktar och man inte kan klara sig hemma på egen hand ska hemtjänsten, vården och
omsorgen finnas där – för alla. Vi ser det som ett kontrakt mellan generationer. Varje
generation drar nytta av den välfärd som generationer före har lagt grunden till genom sitt
arbete. Det finns stora behov av mer personal inom äldreomsorgen för att kunna ge
möjlighet till ett rikt liv. En förutsättning för omsorg av hög kvalitet är kontinuitet,
tillräckliga resurser och att äldreomsorgen är en attraktiv arbetsgivare. Därför satsar vi
rödgröna minst 12 miljarder kronor mer än regeringen till kommunsektorn för att behålla
personal och anställa fler i välfärden.

Så här inleds vår rödgröna överenskommelse med konkreta förslag om hur äldre ska få möjlighet att leva ett rikare liv som fullvärdiga medborgare med samma rätt som alla andra att bestämma över sitt liv och sin vardag. Jag har haft förmånen att arbeta fram dessa förslag tillsammans med vännerna i mp och v. Och jag är stolt över våra förslag:

1. Sänkt taxa i hemtjänsten – max 100 kronor per timme för hemtjänst.
2. Den som fyllt 75 år ska enkelt få hemtjänst.
3. Fria timmar i äldreomsorgen. Äldre med rätt till hemtjänst eller boende på
äldreboende ska få möjlighet till egen tid och ett rikare liv.
4. Bättre mat för äldre – en satsning för att höja kvaliteten på maten.
5. Äldre par ska kunna fortsätta att bo tillsammans.
6. Generationsväxling i äldreomsorgen. En satsning på kompetensutveckling som höjer
utbildningsnivån samtidigt som det ger unga en väg in i arbetslivet.
7. Omsorg på eget språk. Fler äldre har behov av omsorg på annat språk än svenska.
8. Förbättrad tandvård för äldre – utökad tandvårdscheck.
9. Hemläkarbilar – nya resurser för bättre vård för äldre.
10. Lex Gulli – mot felmedicineringen av äldre.
11. Höjt bostadstillägg för ålderspensionärer och förtidspensionärer med låg inkomst.

Läs hela förslaget här.

27 August 2010

Kalla Sverige eller trygghet vid sjukdom?

I dag har många människor stor anledning att känna oro. Vi kan inte längre lita på att det finns ett tryggt och stabilt system som håller oss uppe tills vi kommer igen om vi skulle bli sjuka. Och vad tycker då svenska folket om detta? Vi rödgröna lät opinionsinstitutet Novus ställa följande tre frågor till 1 000 personer:
1. Hur upplever du att behandlingen av sjukskrivna har förändrats i Sverige under den senaste mandatperioden?
2. Hur viktig bedömer du att sjukförsäkringen är för din trygghet på arbetsmarknaden?
3. Om du fick bestämma: Tycker du att de sjukskrivna borde få bättre, samma eller sämre villkor än i dag?
Undersökningen visar ett massivt missnöje med de försämringar regeringen infört.
Så många som 69 procent svarar att sjukförsäkringen är viktig för den personliga tryggheten på arbetsmarknaden. 20 procent svarar att den inte är viktig.
65 procent av svenskarna anser att de sjukskrivna borde ha bättre villkor än i dag, endast fyra procent tycker inte att det behövs.
Bara 16 procent av svenskarna tycker att sjukskrivna behandlas väl i Sverige i dag. 64 procent tycker att de behandlas sämre i dag än innan den borgerliga regeringen tog över, enligt Novusundersökningen.
Stupstocken innebär att en människa kan bli helt utan ersättning efter ett visst antal dagar även om han eller hon fortfarande är så sjuk att den inte kan arbeta. Det betyder att den som upptäcker en cancerknöl i bröstet inte bara ska vara orolig för om hon blir frisk utan nu även vara orolig för om hon hinner bli frisk i tid, innan försäkringsdagarna är slut.
Hittills i år har 30 000 människor blivit utförsäkrade. Arbetsförmedlingens egen utvärdering för första halvåret i år visar att bara två procent av de utförsäkrade som hittills gått så kallad arbetslivsintroduktion fått ett riktigt jobb.
När jag nu är ute och träffar väljare på arbetsplatser och torg är sjukförsäkringen en av de viktigaste frågorna. Vi rödgrön ger ett tydligt löfte om en trygg försäkring när du blir sjuk, en individuell bedömning utifrån din situation och din sjukdom liksom rätt till rehabilitering.

26 August 2010

Skattesänknigar eller välfärd

I förra valrörelsen lovade moderaterna skattesänkningar på 30 miljarder kr. Men resultatet blev sänkta skatter med 100 miljarder kr under mandatperioden. De lovade även att aldrig låna till skattesänkningar – men det är just vad regeringen har gjort. Resultatet: de rikaste har fått gigantiska skattesänkningar.
Den gångna mandatperiodens skattesänkningar har betalats dels genom att göra av med det stora överskott som fanns i statens budget när de borgerliga tog över (70 miljarder kr fanns i överskott – idag har Sverige underskott), dels genom kraftiga försämringar i trygghetssystemen a-kassan och sjukförsäkringen och dels genom att låna pengar.

Nu lovar de borgerliga nya stora skattesänkningar. Hur ska de betalas? Det finns inga överskott att ta från, tvärtom, och från de sjuka och arbetslösa finns knappast mer att ta. Nej, nu blir det skolan, vården och äldreomsorgen som får betala. Om man sänker skatterna med lika mycket en mandatperiod till så betyder det att var tionde anställd i välfärden måste sägas upp.

Det är detta vägval valet handlar om: skattesänkningar eller välfärd.

24 August 2010

Resurser till eleverna- inte till vinster och skattesänkningar

För att alla elever ska ha möjlighet att bli sedda i skolan, att få hjälp och stöd för sitt lärande i en trygg miljö krävs fler lärare och mindre klasser. Den borgerliga regeringen har istället satsat på stora skattesänkningar och 3000 lärare har försvunnit från skolan det senaste året. Klasserna har blivit större. Detta vill vi ändra på!

Vi vill satsa nya miljarder på skolan. För att eleverna ska få en så bra undervisning som möjligt är det viktigt att pengarna verkligen används till fler lärare och för att förbättra elevernas undervisning och inte försvinner bort i kommunala skattesänkningar, byråkrati eller till vinstutdelning i fristående skolor.

Vi sätter skolan före stora skattesänkningar. Varje ny krona som är avsedd för skolan ska gå till eleverna och deras utbildning. Undervisningens kvalitet får inte underordnas vinstintresset. Valet av skola är ett långsiktigt val, elever och föräldrar måste kunna lita på att också ägarna har ett långsiktigt ansvar för skolan. För att säkerställa att de skattepengar som är avsedda för skolan verkligen används för att anställa lärare och ge barnen goda kunskaper föreslår vi:

Samma krav på både fristående och kommunala skolor
Samma krav ska ställas på både kommunala och fristående skolor vad gäller undervisning, uppföljning, resurser och resultat.

Alla skolor ska kvalitetssäkras
Det behövs tydliga kvalitetsmått som alla skolor måste uppfylla. Skolornas resultat ska utvärderas varje år. För skolor som inte klarar kraven upprättas handlingsplaner som ska godkännas av Skolinspektionen. Utvecklingsteam med experter på nationell nivå ger stöd. Om en skola trots dessa insatser inte visar påtagliga förbättringar ges Skolinspektionen befogenhet att ingripa.

Offentlighetsprincip ska gälla för alla skolor - även friskolor
Barnens skolgång skall aldrig få betraktas som företagshemligheter, därför vill vi införa en ny offentlighetsprincip för offentligt finansierade fristående skolor. Verksamhet, ekonomi och resultat skall vara offentligt på motsvarande sätt som för kommunala skolor.

Meddelarskydd ska gälla för alla anställda i skolor - även friskolor
Även anställda i fristående skolor ska ha rätt att berätta om eventuella missförhållanden för journalister och föräldrar. Det är en viktig del i insynen i skolan. De anställda skall ha rätt till meddelarskydd och meddelarfrihet.

Nytt tillstånd vid ägarbyte
När en fristående skola byter ägare ska detta anmälas till Skolinspektionen och ett nytt tillstånd ska ges, även om skolan ingår i en större koncern som byter ägare.

Skydda våra gemensamma egendomar
Vi vill ha en ny lagstiftning som förhindra att skolor och förskolor säljs ut till underpris så som har skett i uppmärksammade fall i Stockholm och Täby.

Läs mer här.

23 August 2010

Mobbning

Nu börjar skolan och många elever, både de yngsta och många tonåringar, får ont i magen av oro. Elaka kommentarer, utfrysning, försvunnen skolväska, hårda knuffar eller andra former av mobbning hotar. Idag rapporterar DN om hur allt fler elever anmäler mobbning. Det är bra att det anmäls men mycket allvarligt om mobbningen ökar.
Mobbning är alltid skolans och de vuxnas ansvar. Skolan kan aldrig blunda eller skylla ifrån sig. Men det händer tyvärr alltför ofta. Det krävs därför ett systematiskt arbete med umgängesmiljön på skolan, det handlar om respekt och ömsesidigthet. Och nolltolerans mot mobbning. För att arbetet skal fungera krävs att även föräldrarna stället upp på värderingarna. Men viktigast är att det finns fler lärare, fler fritidspedagoger och fritidsledar, fler skolkuratorer i skolan. Kloka och omdömesgilla vuxna med utbildning och träning i att motverka och stoppa mobbning är den bästa investeringen i skolan. Det är det valet handlar om: nya stora skattesänkningar eller fler anställda i skolan och vården.

17 August 2010

Urvalsskola

Skolans uppgift är att se varje elev och ge varje elev stöd och utmaningar som stimulerar lärandet. Det gäller både de elever som kan ha svårigheter i något ämne och den elev som har ovanligt lätt för sig och snabbt vill gå framåt till nya kunskaper. För att det ska bli möjligt krävs att klasserna inte är för stora och att det finns duktiga lärare som kan se varje elev och ge varje elev rätt stöd och utmaning.

För elever som har stora kunskaper och vill gå fort fram är det en bra möjlighet att kunna läsa gymnasiekurser redan i grundskolan. Den möjligheten finns idag och jag skulle önska att fler skolor satsade på detta.

Utbildningsminister har idag presenterat ett förslag med elitklasser i grundskolan där särskilt duktiga elever skall väljas ut redan till åk 6 för att få läsa gymnasiekurser redan i grundskolan. Varför ska bara de elever som är utvalda redan i åk 6 få läsa gymnasiekurser? Varför ska inte den elev som blivit jättebra i engelska i åttan få läsa gymnasieengelska i nian? Det är ett förslag som leder skolan bakåt till den gamla urvalsskolan där eleverna sorterades tidigt. Det är ett förslag som gynnar sortering, inte lärande. All forskning (och regeringens egen myndighet Skolverket) visar att om man sätter de högpresterande eleverna för sig och de lågpresterande för sig så kommer alla elever att missgynnas av detta. Lärandet försvåras, kunskaperna blir sämre, än i blandade grupper.

Om Björklund verkligen ville förstärka möjligheterna till nya kunskaper och maximalt lärande både för de duktigaste eleverna som vill gå fortare fram och de elever som behöver extra hjälp så finns det ett annat bra sätt: anställ fler duktiga lärare. Det senaste året har 3 000 lärare försvunnit från skolan och klasserna blir större. Vi vill vända utvecklingen! Det ger alla elever chans till lärande utifrån sina förutsättningar. Men Björklund och hans regering väljer nya skattesänkningar och indragna pengar från kommunerna nästa år. Om inte väljarna ändra på detta den 19 september!

Satsa på förskolan

"Förskolan har en enorm betydelse för hur barnen lyckas senare i livet" säger pedagogikprofessorn Sven Persson i dagens Expressen. Der är något som har tror att alla vi som har eller har haft barn i förskolan känner igen. En bra förskola är guld - för barnen och för föräldrarna.
Men under den senaste mandatperioden har barngrupperna i förskolan ökat samtidigt som vårdnadsbidrag har införts vilket har gjort att färre barn idag har möjlighet att gå ti förskolan. "Förskolan har fått betala ett högt pris när kommunerna har sparat" säger pedagogikprofessorn. Jo, det känner vi också igen.
Nu går moderaterna till val på nya stora skattesänkningar. Det kommer att leda till att det bli ännu mindre pengar till förskolan och andra delar av välfärden.
Vi rödgröna har lovat att anslå minst 12 miljarder kr mer än regeringen till förskolan, skolan, vården och omsorgen. Vi vill använda det bl a för att anställa fler förskollärare, minska barngrupperna och ge alla barn rätt till minst 30 timmar i förskolan - också barn till föräldralediga och arbetslösa.
I Expressen konstaterar man att barngruppernas storlek påverkar kvalitén i förskolan. Vi håller med!

Likvärdig skola - resuser efter behov

Alla barn ska få chans att lyckas i skolan. Ingen ska bli bestraffad för att man går i en skola i ett område som har större utmaningar än andra. Det måste vara skolans uppgift att kompensera för skilda förutsättningar och då ska resurserna fördelas efter behov.

Enligt en rapport från Skolverket som kom förra året, lägger kommuner med liten segregation ungefär lika stor del av sin skolbudget på elever med särskilda behov som kommuner med stor segregation. Det handlar om ungefär sju till åtta procent av budgeten. Skolverket visar att kommunerna oftast ger resurser enligt principen en summa per elev och att de kompensatoriska inslagen som tilldelas utifrån skolornas elevsammansättning är relativt blygsamma. Inte ens i de mest segregerade kommunerna tilldelas skolorna alltid extraresurser. Endast 60 procent av de mest segregerade kommunerna kompenserar skolorna utifrån socioekonomiska faktorer och när det sker är det i genomsnitt en liten andel av den totala budgeten. Skolverket ansåg det också vara en stor brist att många kommuner ”saknar en egentlig modell för resursfördelning”.

Igår presenterade jag ett förslag om att ändra skollagen så att kommunerna ska vara skyldiga att fördela resurser till olika skolor efter elevernas behov. Det gäller såväl resurser för individuella insatser som på skolnivå. Principerna kan till exempel utgå från skolans upptagningsområde eller skolans elevsammansättning, föräldrarnas utbildningsnivå, inkomst och sysselsättningsnivå. Elever som behöver större individuella insatser ska också få resurser för det. Det blir alltså obligatoriskt för kommunerna att upprätta modeller för resursfördelning och att fördela resurser utifrån dem. Givetvis ska resurser fördelas enligt samma principer oavsett huvudman. Ekot rapporterade, lyssna här.

11 August 2010

Min frisör och karensen

Min frisör gör underverk med mitt hår och är en trevlig och driftig kvinna med en egen liten salong. En egenföretagare som jobbar hårt men trivs. När jag klippte mig i somras var hon upprörd över att sjukföräkringen ändrats drastiskt för henne och alla andra egenföretagare. Hon är sällan sjuk, men när det sker måste hon avboka sina kunder och stanna hemma. Då blir det inga intäkter till bolaget. Men utgifterna kvarstår. Då behöver hon en fungerande sjukförsäkring. Egenföretagare har kunnat välja sin egen "försäkringsnivå" genom avgiften påverkas av hur många karensdagar man väljer. Min frisör har betalat den högre avgiften för att få bara en karensdag, precis som löntagarna har. Men nu har den borgerliga regeringen i ett slag ändrat reglerna så att den minsta karenstiden är sju dagar! Sju dagar utan inkomst ger ett rejält hål i plånboken.
Organisationen Företagarna har protesterat mot detta och vi rödgröna har lyssnat - på dem och på de många egenföretagare som vill ha möjlighet att välja samma sjukföräskringstrygghet som löntagare.
Igår presenterade de rödgröna partiledarna förslaget om att avskaffa sjudagarstvånget i egenföretagarnas sjukförsäkring och återinföra möjligheten att, mot en något högre avgift, välja bara en karensdag. Läs hela förslaget här.
Sverige behöver fler egenföretagare och småföretagare - då måste även trygghetssystemen vara anpassade för dem.

10 August 2010

Vem ska rösta på kristdemorkaterna?


Idag har kristdemokraterna presenterat sina valffischer. Men hur tänkte de nu? Kan inte sluta skratta åt denna bild. Trodde först att det var en affisch som någon motståndare manipulerat. Men icke.
I SvD idag kan man läsa en välskriven och rolig krönika av Lars Berge om just kristdemokraterna och deras vurm för "verklighetens folk" där han jämför med indiansk urbefolkning som lever långt från civilisationen: "Medan indianerna lever ett med naturen lever Verklighetens folk i fullständig harmoni med kristen puritanism och konservativa familjevärderingar. Villaförortens frodiga gräsmattor är deras prärier. Där lever de i enlighet med människans sanna och ursprungliga natur. De äter falukorv, pryder väggarna med Carl Larssons motiv (bilder som verkligen föreställer något), har fredagsmys och krånglar inte till saker genom att bråka om vem som ska städa och hämta barnen på dagis. Sådant löser sig av sig självt, helt naturligt. Denna jordnära livsstil är nu i fara, precis som indianernas, varnar Hägglund. De soliga dagarna bland studsmattor och surrande gräsklippare kan snart vara över."
Vem skall rösta på kristdemokraterna? Och varför?

Langning av alkohol

Igår rapporterade Akteullt om att langningen av alkohol till ungdomar har ökat. Den positiva nuheten är att allt färre unga dricker alkohol tidigt. Den negativa nyheten är att de som gör det dricker allt mer och far illa. Ansvaret för våra unga måste vi alla dela.

Jag är förälder och vet hur oroligt det är att ha sina barn ute på kvällen. Även om man själv som förälder inte köper ut eller bjuder sin tonåring på alkohol är risken stor att någon annan vuxen brister i ansvar. Det är skamligt. Alla vuxna, oavsett om man är förälder eller inte, har ett moraliskt och solidariskt ansvar att se till att unga inte får tillgång till alkohol före 18 årsdagen.

Vi politiker har också ett stort ansvar. Vi socialdemokrater har lagt en rad förslag:
  • Nationell handlingsplan för minskat alkoholbruk för unga
  • Skärp lagen för langning av alkohol
  • Minska införselkvoterna.
  • Gör folkölsförsäljning tillståndspliktigt
  • stimulera föäldrastödsprogram
  • följ upp et ökade antalet försäljningstillstånd.

Om detta skrev jag en debattartikel i Aftonbladet i samband med skolavslutningen. Läs den här.

08 August 2010

Valet blir en rysare

Sex veckor kvar till valet. 42 dagar. Det är nu valrörelsen börjar på allvar. Dagens opinionsmätning som publiceras i SvD visar precis det vi själva märkt, nämligen att sommaren varit utan större politiska händelser. Inget har hänt i opinionen under sommaren. Läget är jämnt men med ett försprång för de borgerliga.
Det viktigaste för oss socialdemokrater blir nu att se till att alla de människor som vill ha förändring och en ny regering verkligen går och röstar.
Personligen tycker jag att det känns både underbart och pirrigt att valrörelsen nu drar igång på allvar. Jag hatar att vara i opposition. Det känns som att vi har varit på träningsläger i fyra år och nu är det äntligen dags för match. Valrörelse är politik på riktigt. Det är att vinna människors förtroende så att var och en gör valet att ta den socialdemokratiska valsedeln. Enligt dagens opinionsundersökning skiljer det bara 200 000 röster mellan en rödgrön regering eller en fortsatt konservativ. Nu skall vi ut och möta väljarna i samtal om nya möjligheter.

07 August 2010

Nya möjligheter eller återvändsgränder?

Utbildning har öppnat dörrar för många människor att bli det man vill och det man kanske inte trodde att man kunde. Steget framåt, mot något nytt. Mot nya möjligheter. Det gäller både individen och hela vårt land. Men nu stängs dörrarna av den borgerliga politiken. En aktuell fråga gäller den nya antagningen till högskolan.
De nya reglerna har gjort 331 831 personer som har sökt en högskoleutbildning i höst till försökskaniner för en illa genomförd och elitistisk antagningspolitik.
Regeringens antagningsregler ökar den sociala snedrekryteringen. Språkval redan från årskurs fem påverkar högskoleantagningen vilket missgynnar elever från studieovana hem. Elever som läst in extra ämnen på KOMVUX för att bli behöriga missgynnas. Många gymnasieskolor ger inte alla kurser som ger meritpoäng. Elever på yrkesprogram har väsentligt svårare att få meritpoäng. De som gick ut gymnasiet före 2003 kan inte få meritpoäng och har svårare att antas och ingen möjlighet alls att komma in på de drygt 100 utbildningar som kräver mer än 20,0. Systemet med meritpoäng är mycket svårt att förstå. Många gymnasieelever vet inte effekterna av att välja olika kurser i gymnasieskolan.

En ny regering måste återupprätta människors förtroende för högskolans antagning genom att göra antagningen rättvis. Sökande från olika utbildningar, årgångar och länder måste behandlas lika. För att motverka snedrekrytering ska val som elever gör i årskurs fem inte avgöra om de kan läsa på högskolan. Elever på vissa skolor och program ska inte missgynnas.
-

05 August 2010

Blev det mer arbete - eller mindre?

Arbetsförmedlingen har i en rapport till regeringen redovisat en uppföljning av den s.k. arbetslivsintroduktion som regeringen infört för de personer som till följd av regelförändringar tvingats lämna sjukförsäkringen.

Fram t o m sista juni har drygt 23 000 personer anvisats till tremånadersprogrammet, varav nära 13 000 under januari månad. Den sista juni var drygt 6 000 personer kvar i programmet.

Uppföljningen visar att endast två procent av deltagarna lämnat programmet för ett osubventionerat arbete. Om man även räknar med dem som övergått till subventionerade anställningar är siffran 7 procent. En majoritet, 58 procent, lämnar programmet för ett annat program med aktivitetsstöd och 23 procent saknar såväl aktivitetsstöd som nytt program och kommer troligtvis att ansöka om ny ersättning från sjukförsäkringen.

Samtidigt som uppföljningen visar att endast en mycket begränsad del är i arbete efter programmet så kommer uppgifter om att människor till följd av de nya sjukförsäkringsreglerna säger upp sig från sin deltidsanställning i samband med att de utförsäkras, för att därigenom kunna få arbetslöshetsersättning (aktivitetsstöd) på heltid, alternativt blir uppsagda av sina arbetsgivare då de inte bedöms kunna utföra något arbete alls hos denne. Resultatet blir att människor därmed förlorar sin anknytning till arbetsmarknaden och i vissa fall t o m arbetar mindre än under tiden som sjukskriven.

Vår rödgröna överenskommelse om sjukförsäkringen utgår från att ingen ska utförsäkras till följd av att en administrativ tidsgräns passeras. Det ska alltid göras en individuell bedömning. Rehabiliteringspenning ska vara ett alternativ för den som behöver rehabiliteringsinsatser för att komma tillbaka till arbete och vi vill satsa nya statliga resurser i en särskild rehabiliteringsfond.

Enligt regeringen är huvudmotivet för de nya sjukförsäkringsreglerna att stärka arbetslinjen och få fler människor tillbaka till arbete. Från regeringen framhålls betydelsen för enskilda av att nu få tillgång till insatser som gör det möjligt för dem att komma tillbaka till arbete. Samtidigt uppger många människor att de pga de nya reglerna tvingats säga upp sig från sin deltidsanställning.

Det går inte i dagsläget att få fram uppgifter om hur antalet arbetade timmar för dem som utförsäkras utvecklas. Myndigheterna hänvisar till sekretessproblem vad gäller att ta fram dessa uppgifter och regeringen har inte begärt någon sådan redovisning.

Hur kan man veta om de nya reglerna lett till arbete när det saknas uppföljning av hur antalet arbetade timmar utvecklas för berörda grupper och hur kan regeringen i avsaknad av sådan information fortsätta att hävda att det nya regelverket stärker arbetslinjen?

03 August 2010

Skoldebatt

I morse debatterade jag skolpolitik mot folkpartiledaren Jan Björklund. Det var en upplevelse som lämnade mig med känslan av att landets utbildningsminister saknar kunskap om skolans vardag och står utan konkreta förslag när det gäller elevernas lärande. Det var många svepande anklagelser om att skolpolitiken varit katastrofal i 30-40 år och att det inte längre gick att göra något åt de problem som i Björklunds ögon blockerar all utveckling. En i sanning dyster bild! Men dessbättre inte sann.
Utbildningsministern och regeringen bär själva ansvaret för alla de dörrar som nu stängs i skolan och för att resurserna till skolan krymper. Det ger färre lärare och större klasser. Inför nästa år kommer regeringen att dra in ytterligare ca tre miljarder kronor från kommunerna. Är det någon som tror att det kommer att leda till fler lärare eller högre lärarlöner? Utbildningsministerns viktigaste förslag i morgonens tv-debatt var att skriva in skolk i elevernas terminsbetyg. Inte mycket till politik för den uppväxande generationens lärande och landets framtida konkurrenskraft! Döm själv, ta del av debatten här.

Privatisering av apoteken

"Jag frågade henne om de hade märkt någon skillnad på priser eller utbud sedan de privatiserats.
– Nej ingen märkbar, sa hon med en nöjd ton.
– Så, har jag förstått dig rätt att enda skillnaden av privatiseringen är att ni inte kan ge mig den service som ni kunde innan? "

Ola Wong skriver idag i SvD om avregleringen av apoteket. Läs!

02 August 2010

Skolk

När en elev skolkar från skolan är det ett tecken på att något är fel eller håller på att gå fel. Därför är det viktigt att skolan agerar tidigt och tydligt när en elev uteblir från skolan. Ett samtal med eleven och med elevens föräldrar bör ske omedelbart för att ta reda på orsaken till skolket och för att se till att det inte upprepas.
Varje elev har rätt att bli sedd i skolan, att få relevant hjälp och stöd i sitt lärande så att det och uppleves som meningsfullt att gå till skolan. Och varje elev har rätt att känna sig trygg i skolan. Så är det inte alltid idag. Därför behövs fler duktiga lärare för att kunna räcka till för alla elever och för varje elevs behov. Detta är en av de viktiga skiljelinjerna mellan de två regeringsalternativen: mer resurser för att anställa fler duktiga lärare eller fortsatta skattesänkningar.
Regeringen har idag presenterat ett förslag om att skolk skall skrivas in i terminsbetyget (men inte i slutbetyget). Det kan vara ett bra sätt att markera hur viktigt det är att vara i skolan. Men som enskild åtgärd kommer det knappast att ge effekt . Man kan inte vänta tills terminen är slut med att agera när en elev skolkar!

24 July 2010

Att inte kunna göra det andra gör - för att man inte har pengar

Fattigdom kan ses på två sätt. För den som inte har mat för dagen, som inte har tak över huvudet och som inte kan låta sina barn gå i skolan är det naturligtvis helt avgörande att få tillgång till detta. Denna typ av fattigdom är dessbättre minskande i världen. Allt fler människor får tillgång till basala rättigheter.
Men i vår del av världen ser fattigdom annorlunda ut. Det handlar inte om att gå hungrig, men kanske om att tvingas stanna hemma när fotbollslaget åker till Gotha Cup för att man inte har råd. Många har inte råd att åka på semester, undrar hur pengarna ska räcka till för nya kläder till skolstarten, avstår från tandläkarbesök pga kostnaderna eller hamnar i en negativ spiral av sms-lån och skulder för att klara de sista dagarna i månaden.
För att kunna mäta fattigdom i vår del av världen på bästa sätt har man sedan 1984 varit överens om ett mått på relativ fattigdom så att den som har mindre än 60% av medianinkomsten betraktas som fattig i det landet. Det som är bra med det måttet är att det inkluderar orättvisor och klyftor. För det är ju när det anses som "normalt" att tonåringen har en egen mobiltelefon som den femtonåring som inte har råd med det känner sig fattig.
Med detta mått har fattigdomen i Sverige ökat kratigt under den senaste mandatperioden. Regeringen har medvetet ökat klyftorna och Sverige har blivit mer ojämlikt. Nu vill regeringen dölja detta genom att byta till ett annat sätt att mäta fattigdom! Lena Sommestad har skrivit en mycket bra debattartikel om detta idag. Läs!
Valet i höst handlar om vilket samhälle vi vill ha. Ett jämlikt samhälle där vi håller ihop eller kalla-handens-politik där klyftorna ökar och var och en bara ser till sig själv?

14 July 2010

Utbildning eller låglönevägen?

Den svenska modellen har byggt på att lågproduktiva jobb slås ut, och att de som då blir arbetslösa utbildas för att kunna ta nya, kvalificerade jobb med bättre löner. Stöder du den?
Frågan ställdes till statsminister Fredrik Reinfeldt av LO-tidningen (nr 21/2010). Det är en mycket bra fråga. Stöder Reinfeldt den svenska modellen att konkurrera med kunskap och inte med låga löner?
Svaret är nej. Så här svarar han i LO-tidningen:
Det är en sympatisk tanke, men den rimmar inte med hur befolkningen i Sverige ser ut.

Moderaternas politik har tydligt syftat till att pressa lönerna nedåt och skapa nya lågproduktiva jobb. Genom sänkt a-kassa och jobbskatteavdrag skall lönerna bli lägre. Finanspolitiska rådet och andra experter talar klartext om det som moderaterna själva inte vill tala högt om. För att ytterligare stimulera lågproduktiva låglönejobb har man infört skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Däremot har man avbrutit de satsningar på branschprogram för läkemedelsindustrin och fordonsindustrin som inleddes av den socialdemokratiska regeringen. När 900 mycket kvalificerade jobb inom forskning och utveckling försvann från Astra Zeneca i Lund var näringsministerns kommentar att man borde införa skatteavdrag för att gå ut med hunden!

Regeringen säger konsekvent nej till satsningar på utbildning och kompetens utan väljer istället låglönevägen. Det är därför Fredrik Reinfeldt i LO-tidningen förklarar satsningen på lågproduktiva jobb med att så många ungdomar inte klarar gymnasiet. En annan möjlig slutsats hade varit att satsa på en bättre gymnasieskola och utbyggd komvux. Men den vägen väljer inte Reinfeldt.

13 July 2010

Att skada sig själv

Många tonåringar är sköra och sökande. Rapporter visar att oro, låg självkänsla och psykisk ohälsa är problem som har ökat. Detta är mycket allvarligt. Vad gör vi med våra unga? Dessa tonåringar som kan vara både kantiga, kaxiga, utmanande och ibland otroligt provocerande. Men de är fortfarande barn och vi vuxna har ansvar för dem.
Idag rapporterar svt om att många unga sälje sex, det kan vara 4-6000 unga i vårt land som har tagit betalt för sex. Det är tonåringar som använder sex för att skada sig själva. Och det finns uppenbarligen vuxna som betalar dem för att göra det!!!!
Livet och politiken handlar inte bara om hur mycket pengar man får i plånboken eller att leda ministerråd, att leda landet handlar om att se till att våra barn och unga får växa sig vuxna i trygghet och tillit. Det är den uppgift som borde stå högst på dagordningen!

06 July 2010

Vård när man har råd - eller när man behöver?

Den s.k. borgkommissionen som på uppdrag av Timbro och Arena har tagit fram en rapport om välfärdens finansiering har idag presenterats. Jag har läst rapporten. Den argumenterar för ett ideologiskt systemskifte i finansieringen av vården och äldreomsorgen.
Att klara framtidens vård och omsorg med allt fler äldre (85+) kombinerat med en vilja att höja ambitionsnivån i vården och omsorgen är politikens kanske viktigaste utmaning. Det är nu vi står inför ett vägval; om vi skall klara en gemansam finansiering och rättvis fördelning efter behov måste politiska beslut tas nu. Det handlar om fler arbeten, fler i arbete och att arbeta fler år men också om effektivisering och innovationer inom vård och omsorg. Borgkommissionen argumenterar visserligen för att detta behövs, men slår sedan fast att det blir omöjligt att klara vården och omsorgen om man inte också gör ett systemskifte när det gälelr finansieringen. De pläderar för ett system med en låg men enhetlig basnivå som skattefinansieras och sedan skall de medborgare som kan och vill köpa sig tilläggstjänster. Det blir som businessklass och ekonomiklass i vården och omsorgen. Tänk om vi skulle göra på samma sätt med de andra delarna av de offentligt finansierade välfärdstjänsterna: skolan och förskolan. Skall man kunna betala extra för att dottern ska få sitta bredvid fröken vid samlingen varje gång eller att sonen alltid ska få ha trehjulingen när de är ute? Ska man kunna betala extra för att dottern ska få gå i en klass med färre elever eller för att sonen ska få flest frågor? Jag tror att de flesta tycker att det vore ett dåligt system. Det finns stora möjligheter att köpa tjänster till sina barn - simskola, tennisskola, språkresa, fotbollsläger etc - men vi betalar inte för gräddfiler i skolan. Det är ett bra system.
Nu vill tongivande debattörer ha vård när man har råd istället för när man behöver. Det är på inget sätt en nödvändig utveckling. Det är ett ideologiskt val av en skarp högersväng i välfärden. Om detta skall vi debattera! Jag kommer att ta upp detta i fler inlägg här på bloggen.

28 June 2010

Den bästa investeringen

I Botkyrka kommun söder om Stockholm, där jag själv växte upp på sjuttiotalet, har man en social sammansättning med många elever inte har lyckats i skolan. Mönstret är detsamma i t ex Rosengård eller Rinkeby. Orsakerna kan vara många, det är naturligtvis svårt för den elev som kommit till Sverige under högstadieåren att hinna skaffa sig alla grundskolans kunskaper på ett par år om man kommer från en bakgrund av krig och trasig skolgång. Men det är inte hela förklaringen. Det finns också betydande sociala problem som avspeglar sig i barnens möjligheter att lyckas i skolan. I Botkyrka har man också insett att man måste ta pojkarna på allvar. Det är en stor andel pojkar som inte lyckas i skolan och det beror bl a på motivation och bilden av hur en framgångsrik kille är. I dag rapporterar Radio Stockholm om hur socialdemokratiskt styrda Botkyrka har lyckats vända trenden och nu har allt fler behöriga elever. Erik Nilsson, tidigare socialdemokratiskt skolborgarråd i Stockholm, är nu chef för utbildningsförvaltningen och berättar att man följer upp varenda elev och analayserar orsakerna till att just han eller hon inte har lycktas och vad som krävs för att eleven ska klara skolan. Det finns inga hopplösa ungdomar, det finns bara stora möjligheter.

27 June 2010

Livet är värt att leva

Ingen av oss som lever hyggligt friska och med de flesta funktioner i behåll kan föreställa oss hur livet blir om detta förändras i grunden. Inför denna okunskap bör man känna ödmjukhet. Varje människa är unik och vår förmåga att ta vara på de glädjeämnen alla liv rymmer är olika. Idag berättas en stärkande berättelse i SvD där totalförlamade Nina Muhonen intervjuas (läs den genom att klicka här). Trots att hon är helt beroende av både rullstol och respirator ser hon positivt på livet som för henne är väl värt att leva. Något som hon inte hade trott innan olyckan hände.
I artikeln kommenteras också Socialstyrelsens tolkning av gällande regler när det handlar om att avbryta behandling och Nina varnar för en"liberalisering" av reglerna. Det är viktigt att i detta sammanhang klargöra att Socialstyrelsen på inget sätt har sagt ja till någon form av dödshjälp. Det debatten har gällt, och som jag starkt stöder, är varje människas rätt att tacka nej till vård och behandling. Tvångsvård får bara användas i mycket speciella fall i vårt land, och så bör det förbli. En svårt sjuk kvinna som inte längre vill ha vårt i respirator fick Socialstyrelsens besked att hon, precis som varje medborgare i vårt land, har rätt att tacka nej till vården. Och hennes respirator stängdes av. Detta är inte dödshjälp. Det är respekt för varje människas lika värde och rätt till självbestämmande.

22 June 2010

Prov och tester i skolan

Slutrapporten från Cambridge Primary Review tar just nu allt mer plats i den utbildningspolitiska debatt som vill ta forskning och skolresultat på allvar. Rapporten är ett resultat av en ovanligt gediget och brett upplagt arbete kring primary education. Rapporten heter som bok Children, their World, their Education.
Jag har förstått att det är en rapport som man bör ta del av och jag följer med intresse debatten om den. Mats Björnsson har skrivit en läsvärd redogörelse om Cambridge-rapportens slutsatser när det gäller prov och tester i de brittiska skolorna (läs den genom att klicka här).

Det är stor skillnad på prov/tester/bedömningar som används för att stödja lärande och dem som används för att utvärdera vad eleven har lärt sig efter avslutad utbildning men i den svenska debatten slås detta alltför ofta samman. Det LUS-schema (läsutvecklingsschema) som används av de flesta skolorna i Stockholm är t ex ett bra bedömningsinstrument för att stödja lärande medan de nationella proven i åk 9 är utformade för att bedöma grundskoleutbildningens "slutresultat" på elevnivå.

Frågan om det är bra eller dåligt med prov är därför helt felt ställd. Vi behöver bättre prov och ett mer utvecklat arbete för att med hjälp av kvalificerade bedömningar stödja elevernas lärande.