26 July 2014

Slaveri i vår tid

Igår rapporterade Expressen om Habib och Tareq som lurats att betala dyrt för svenskt arbetstillstånd och nu utnyttjas i ett restaurangkök för några hundralappar i veckan under villkor som måste betraktas som slavliknande. Det är inte första berättelsen. När Hotell- och Restaurangfacket HRF för ett par år sedan besökte 54 restauranger som Migrationsverket beviljat arbetstillstånd fann man allvarliga lag- eller avtalsbrott vid 33 av dem. Vanligt var att arbetsgivaren har uppgett en lön till Migrationsverket, en annan (lägre) lön i anställningskontraktet och att den lön som faktiskt betalas ut är mycket lägre. HRF fann också människor som utnyttjades lika grovt som Habib och Tareq. TV-programmet Uppdrag Granskning har rapporterat om hur gästarbetare från Kamerun utnyttjats under slavliknande förhållanden för tufft skogsarbete. I det fallet hade arbetsgivaren angett att männen från Kamerun skulle få en viss lön men när väl arbetstillståndet var beviljat av Migrationsverket så ändrades avtalet till mindre än en tredjedel. Det är möjligt att göra eftersom det avtal som ligger till grund för myndighetens beslut inte är rättsligt bindande.
Människor utnyttjas på detta skamlösa sätt just för att de inte har några rättigheter. Om de klagar blir de utvisade. Detta är helt oacceptabelt. Främst av etiska skäl, varje människa skall ha lika rättigheter, men också för att det leder till lönedumpning i hela branscher och en osund konkurrens som drabbar seriösa företag.
Orsaken till att människor kan utnyttjas på detta sätt är de regler som regeringen och miljöpartiet gemensamt utformat. Ett regelverk som Expressens ledarsida idag kallar ”gränslöst naivt” och ”ett slött regelverk som inbjuder till missbruk”. Jag har i en rad inlägg här på bloggen uppmärksammat detta och krävt regeländringar, t ex här, här, här, här och här.
I den politiska debatten brukar regeringens företrädare på ett osnyggt sätt försöka beskriva det som att det bara finns två möjliga ståndpunkter när det gäller arbetskraftsinvandring: antingen är man för och då måste man acceptera det slöa och naiva regelverk som regeringen satt upp annars är man emot arbetskraftinvandring och vill stänga Sveriges gränser. Det är ett oärligt sätt att föra debatten.
Det är bra med arbetskraftsinvandring. Det är välkommet med ny arbetskraft och det är berikande för oss att människor med olika kunskaper, erfarenheter och perspektiv kommer till Sverige för att bidra med sin kunskap och sitt arbete.
Sverige skall vara ett öppet land som skall välkomna nya medborgare men även människor från andra länder som tillfälligt väljer att bidra med sitt arbete och sin kompetens hos oss. Rörlighet över gränserna är positivt i sig och vi har mycket att vinna på att fler människor får möjlighet att komma som arbetskraftsinvandrare till vårt land.

Den politiska konflikten mellan oss socialdemokrater och regeringen handlar inte om ifall vi ska ha arbetskraftsinvandring – det ska vi självklart ha. Det handlar inte heller om fall det skall vara enkelt för seriösa arbetsgivare att rekrytera nödvändig kompetens – det ska det självklart vara. Konflikten handlar om ifall vi skall ha ett regelverk som inbjuder till missbruk, skyddar oseriösa arbetsgivare och gör att människor i en mycket utsatt situation riskerar att utnyttjas under slavliknande förhållanden. Det ska vi självklart sätta stopp för.
De ändringar som krävs och som snabbt kan genomföras är:
  • Inför en förhandskontroll av arbetsgivaren, den som har skatteskulder eller tidigare har missbrukat systemet skall inte få tillstånd.
  • Gör det jobberbjudande, de löne- och anställningsvillkor, som ligger till grund för Migrationsverkets beslut juridiskt bindande.
  • Ge Migrationsverket i uppdrag att, gärna i samarbete med Skatteverket, granska vilka löne- och anställningsvillkor som faktiskt gäller för den migrerade arbetskraften.
  • Inför kännbara sanktioner för den arbetsgivare som bryter mot regelverket och utnyttjar människor.
Det är hög tid för ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden. Alla som jobbar här ska ha schyssta villkor, oavsett varifrån man kommer. Vi socialdemokrater har lagt fram ett tiopunktsprogram för ordning och reda. Om du vill se det genomfört ska du rösta på socialdemokraterna i september.

06 July 2014

Regeringen trixar bort miljardstöd till arbetslösa unga

Ungdomsarbetslösheten är allvarlig. Unga människor i passivitet liksom ungdomar som förlorar tilltron till sin egen förmåga och till sina möjligheter far illa. Regeringen har valt att satsa enorma belopp varje år på en generell sänkning av arbetsgivaravgiften för alla unga som har jobb. Det är en åtgärd som har ingen eller marginell effekt på arbetslösheten vilket alla bedömare är överens om. Istället behövs insatser riktade till de ungdomar som är arbetslösa, utbildning för dem som behöver det och hjälp med kontakter med arbetsgivare som söker personal. Eftersom ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög i en europeisk jämförelse har EU beslutat att betala ut EU-stöd för aktiva insatser för arbetslösa ungdomar i Skåne, Blekinge, Dalarna, Värmland, Gävleborg, Jämtland och Västernorrland. EU ger drygt en miljard kronor i stöd till dessa regioner och pengarna kan börja användas redan i år och de tre kommande åren. Den medfinansiering som krävs av Sverige är väsentligt mindre än pengarna från EU och dessa är redan beslutade. I de sju länen är planeringen i full gång.
Regeringen har satt upp ett stelt regelverk för Arbetsförmedlingen som gör att det finns minimalt med utrymme för att utifrån professionella bedömningar ge arbetslösa unga de insatser som krävs för att de ska komma ut i arbete. Därför är EU-stödet extra välkommet eftersom EU-reglerna tillåter mer flexibelt och individuellt utformade insatser, gärna i kombination med utbildning, jämfört med regeringens regelverk. Det kan låta absurt för den som hört talas om EU-byråkratin men regeringens regler för Arbetsförmedlingen är alltså värre.
Men nu har regeringen beslutat att i princip inga pengar ska betalas ut de första två åren vilket SvT kunde berätta om idag. Under den fyraåriga projektperioden skall alla pengar användas under de två sista åren. Det innebär 1) att viktiga projekt som just skall startas måste ställas in,  2) att man säger nej till EU-stödet nu när ungdomsarbetslösheten är hög för att eventuellt använda det senare när arbetslösheten enligt regeringens egna prognoser är lägre och  3) att insatserna mot ungdomsarbetslösheten troligen inte alls blir av eftersom projekttiden blir alltför kort. Resultatet av regeringens lappkast blir att pengarna brinner inne och arbetslösa unga blir utan stöd.
Varför gör då regeringen så här, det verkar ju alldeles tokigt att tacka nej till EU-stöd som skall ge unga jobb?
Arbetsmarknadsministern säger kryptiskt att det delvis har med budgettekniska skäl att göra. Vad menar hon med det? Det är ju EU:s pengar som stoppas, inte pengar ur statsbudgeten.
Jag tror att de numer alltmer desperata regeringspartierna jobbar med nya löften att presentera i valrörelsen för att försöka vända vinden och det är här den abrupta strypsnaran för EU-stödet kommer in.
Anders Borg har ju lovat att de ska finansiera sina förslag ”krona för krona”.  Men pengarna från EU kan ju inte användas till borgerliga vallöften? Nej, men genom att strypa EU-stödet i år och nästa år så skapas budgettekniskt ett utrymme under det statliga utgiftstaket (eftersom pengarna passerar statsbudgeten som ett förskott från staten) som regeringens behöver för att inte få vass kritik från Magdalena Andersson när de presenterar sina vallöften.
En miljard kronor i EU-stöd för att bekämpa ungdomsarbetslösheten riskerar alltså att helt brinna inne som en direkt konsekvens av att regeringen efter att ha sprätt iväg enorma belopp på skattesänkningar behöver utrymme under utgiftstaket för att möta svenska folkets allt mer uppenbara missnöje med brister i skolan, vården, omsorgen och tryggheten.  
Det är en desperat åtgärd från en pressad regering som abdikerar från både regeringsduglighet och aktiva åtgärder mot arbetslösheten. Skamligt.

 

30 June 2014

Svantessons facit: en utredning!

Elisabeth Svantesson har varit arbetsmarknadsminister i snart ett år i en tid då arbetslösheten är 8 %, ungdomsarbetslösheten så hög att Sverige får EU-bidrag för att bekämpa den och nästan 35 000 personer befinner sig i Fas 3. Hon har under detta år inte lagt en enda proposition till riksdagen med förslag om hur arbetslösheten ska bekämpas. Idag kommer hon så med ett nytt förslag – en utredning. Bilden av en regering som abdikerat från arbetslöshetsbekämpningen kan knappast bli tydligare.
Regeringen föreslår nu i en debattartikel något man kallar ”matchningsanställning”. Det beskrivs som en ny anställningsform men verkar snarare vara en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd för långtidsarbetslösa. Uppenbarligen har även regeringen nu insett att Fas 3 är ett misslyckande som inte leder till jobb och söker efter alternativ. Efter fem år med Fas 3, kantat av skandaler och oseriösa aktörer, har man kanske äntligen kommit till samma insikt som den minister som införde åtgärden – Fas 3 är ett misslyckande.
Arbetsmarknadsministern beskriver ”matchningsanställning” som en anställning som skall erbjudas långtidsarbetslösa. Att människor i Fas 3 skall erbjudas anställning, riktigt jobb och avtalsenlig lön har vi socialdemokrater krävt länge. Om regeringen verkligen är beredd att överge ”pysselsättningen” i Fas 3 till förmån för riktiga anställningar med avtalsenlig lön så vore det välkommet, men det framgår inte av debattartikeln.
Anders Lago, socialdemokrat och tidigare kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, skall utreda ”matchningsanställningarna”. I Södertälje genomförde man, på Anders Lagos initiativ, Telge Tillväxt som är en form av bemanningsanställning som hjälper ungdomar ut på arbetsmarknaden. Det har varit och är ett framgångsrikt arbete som bör få spridning till fler områden.
Regeringen vill upphandla matchningsaktörer för att genomföra sina tänkta ”matchningsanställningar”. Det är nu jag blir orolig på allvar. Regeringens tidigare upphandlingar av jobbcoacher, Fas3-anordnare och etableringslotsar har i en förfärande omfattning lett till att oseriösa aktörer kunnat kamma hem stora summor av skattebetalarnas pengar medan människor i en utsatt position blivit förnedrade eller utan hjälp. Nu senast har Riksrevisionen riktat skarp kritik mot lots-systemet. Vad säger att en ny upphandling av ”matchningsaktörer” inte kommer att leda till att skattemedel slösas på oseriösa aktörer istället för att användas aktivt för de arbetslösa?
Det är omöjligt att idag veta vad regeringens förslag om ”matchningsanställningar” kommer att innebära. Men en sak vet vi: arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantessons facit när det gäller förslag för att bekämpa arbetslösheten är noll (0) propositioner och en (1) utredning som kanske hinner tillsättas före valet.
Sverige kan bättre. Vi socialdemokrater kommer redan i höst att lägga skarpa förslag som på allvar bekämpar arbetslösheten och förbättrar matchningen på arbetsmarknaden. Om väljarna vill.

06 April 2014

Arbetskraften och arbetslösheten

Leve arbetskraften! utropade moderaterna vid sitt Sverigemöte igår. Moderaterna vill prata om arbetskraftsutbudet, inte om arbetslösheten. Det kan jag förstå eftersom regeringen lyckats ganska bra med det förra men misslyckats med arbetslösheten. Regeringen brukar istället skryta med att antalet personer som jobbar har ökat med mer än 200 000 under regeringens åtta år. Vad är det egentligen som är sant? Jag ska här försöka reda ut begreppen och förklara varför regeringen väljer att bara lyfta fram vissa avgränsade arbetsmarknadspolitiska mått och vill dölja andra.
Det vedertagna begreppet för att mäta hur väl ett land lyckas med jobben är att mäta sysselsättningsgrad, d v s hur stor andel av hela befolkningen i arbetsför ålder som jobbar. När man mäter sysselsättningsgrad bryr man sig inom om orsaken till att någon inte jobbar, om hen är arbetslös eller sjuk eller pensionär eller student, utan bara om hen jobbar eller inte. I februari i år var sysselsättningsgraden 64,7% . Att det blir en relativt låg siffra beror på att man inom hela EU mäter sysselsättningsgrad i åldern 15-74 år trots att i princip ingen 15-åring tillhör arbetskraften och ganska få 75-åringar gör det. Innan regeringen Reinfeldts politik började genomföras i januari 2007 var sysselsättningsgraden 65,6%, d v s något högre. (Mäter man istället åldersgruppen 20-64 år har sysselsättningsgraden sjunkit från 78,8 % till 78,5 %.) Andelen av befolkningen som jobbar har alltså minskat trots att det är fler som jobbar. Det beror på att befolkningen har ökat med nästan en halv miljon människor under samma tid. Att jämföra antalet jobb i absoluta tal är alltså irrelevant som mått på hur väl jobbpolitiken lyckats.
Sysselsättningsgraden är det bästa måttet även om det också har sina begränsningar. Alla som jobbat alls, även om det bara är en timme, under en viss mätvecka anses vara i sysselsättning. Det betyder att sysselsättningsgraden döljer deltidsarbetslöshet. Därför är också antalet arbetade timmar i ett land ett viktigt mått.
Var kommer då arbetskraften in? Alla människor som kan och vill arbeta räknas till arbetskraften i ett land. Det är självklart bra om arbetskraften är stor, det ger möjlighet för välstånd. Men om jobben samtidigt är alltför få, eller om de som kan och vill jobba ändå inte kan få de lediga jobben så blir arbetslösheten hög.
Arbetskraftsutbudet påverkas i hög grad av politiska beslut. Föräldraförsäkring, förskola för alla barn, fritids, skolmat och särbeskattning är reformer som i hög grad bidragit till att Sverige har ett stort utbud av kvinnlig arbetskraft vilket har lett till en i internationell jämförelse hög förvärvsfrekvens bland kvinnor. Införandet av vårdnadsbidrag påverkar utbudet i motsatt riktning. Folkhälsa och möjlighet att byta jobb, liksom pensionssystemets utformning påverkar arbetskraftsutbudet framförallt högre upp i åren. Att öka arbetskraftsutbudet är generellt sett bra och brukar i sig leda till att även sysselsättningen ökar. Men alla åtgärder är inte positiva. Man kan t ex öka arbetskraftsutbudet genom att strypa tillgången till utbildning, då kommer färre att studera och fler att vilja arbeta. Det ökar visserligen arbetskraftutbudet men försvårar matchningen och leder på sikt till en svagare jobbtillväxt och därmed till högre arbetslöshet. När regeringen införde en tidsgräns för sjukförsäkringen så att människor nu blir utförsäkrade även om de fortfarande är sjuka ökade statistiskt sett arbetskraftsutbudet eftersom de tidigare sjukskrivna istället skrivs in vid Arbetsförmedlingen men de har ju inte blivit friska och arbetsföra bara för det.
För att ett land skall ha någon nytta av ett ökat arbetskraftsutbud krävs det en politik för fler jobb och växande företag liksom utbildning och insatser för en fungerande matchning så att lediga jobb kan tillsättas av kompetent personal. Alla kan se att regeringen har misslyckats med arbetslösheten, den har ökat från 6,9 % till 8,5 % (SCB 15-74 år). Därför vill regeringen prata om något annat. Upplägget är att försöka sälja in berättelsen att regeringens politik har ökat arbetskraftsutbudet och att det är därför som arbetslösheten har ökat samtidigt som man skryter med ökat antal jobb och inte vill relatera det till den ökade befolkningen.
Regeringen har skurit ned kraftigt på arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning, man har ändrat gymnasieskolan så att allt färre söker sig till de yrkesutbildningar som leder till jobb och man skär ned platserna på universitet och högskolor. Rekordmånga unga saknar gymnasiekompetens. Regeringens hårdnackade motstånd mot utbildningslinjen är en viktig orsak till att arbetslösheten idag är mycket högre än i början av 2007 trots att vakansgraden (ett mått på antalet lediga jobb) faktiskt är högre idag. Bilden nedan kallas Beveridgekurvan och visar just att vakansgraden idag är högre än före finanskrisen trots att arbetslösheten är mycket högre.

 
Det finns alltså ganska många lediga jobb som inte besätts inom rimlig tid. Svenskt Näringsliv uppger att var femte rekrytering misslyckas. I höstas var det rekordmånga unga som ville studera vidare på universitet och högskolor, de var behöriga och de var sugna på att plugga. Men regeringen valde att skära ned på antalet platser, även inom yrken där det råder stor brist som t ex ingenjörer. En helt galen politik som visserligen ökade arbetskraftsutbudet bland unga men som samtidigt försvårar kompetensförsörjningen för både svenska företag och vår gemensamma sektor.
Regeringen har dessutom gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att koncentrera sina insatser på dem som står allra längst från arbetsmarknaden. Det har fått till effekt att i princip bara den som är långtidsarbetslös kan få stöd och hjälp, men när man väl är långtidsarbetslös är det mycket, mycket svårare att komma tillbaka. Långtidsarbetslösheten har nästan tredubblats under regeringens tid. Detta har gjort att arbetsmarknaden fungerar allt sämre. Bilden nedan visar hur många jobb som ”borde” tillsatts om arbetsmarknaden fungerat lika bra som före 2008.

 
Regeringen har rätt när de hävdar att arbetskraftsutbudet har ökat. Det är också i allt väsentligt bra med ett stort arbetskraftsutbud, även om det inte bör ske på bekostnad av möjligheterna till utbildning. Men det är inte arbetskraftsutbudet som är huvudskälet till att arbetslösheten är katastrofalt hög, det är rekryteringsgapet liksom bristen på investeringar och aktiv näringspolitik. Regeringen har prioriterat dyra generella skattesänkningar som krogmoms och arbetsgivaravgift för unga samtidigt som man skurit ned på utbildning och satt tvångströja på Arbetsförmedlingen. Den höga arbetslösheten är inte huvudsakligen orsakad av att många kan och vill jobba utan av att regeringens jobbpolitik, baserad på dyra skattesänkningar, inte har fungerat.
Regeringen har i varje givet läge prioriterat skattesänkningar före investeringar i skolan och jobben. Det är det som syns i arbetslöshetsstatistiken idag. Och som hundratusentals människor upplever inpå bara skinnet.

27 February 2014

Siffertrixande

Arbetsförmedlare vittnar nu om hur deras Arbetsförmedlingskontor i många år har fuskat med statistiken. Arbetslösa har raderats från statistiken och istället falskeligen rapporterats som om de fått jobb. Uppgifterna som redovisas av SvT är uppseendeväckande. Konsekvenserna är allvarliga i flera avseenden:
·         Individer har gått miste om möjlighet till studier och subventionerad anställning eftersom de blivit avregistrerade som arbetslösa. Det har med stor sannolikhet lett till att deras faktiska tid i arbetslöshet har förlängts.
·         Statistiken och resultaten av regeringens arbetsmarknadspolitik förskönas på ett sätt som inte stämmer med verkligheten. Om fusket enbart gäller ett kontor är skadan begränsad, men om detta trixande med statistiken är vanligt förekommande så betyder det att man inte alls kan lita på myndighetens statistik.
·         Arbetsförmedlarna som tvingas medverka till detta blir av naturliga skäl desillusionerade och avprofessionaliserade. Vem vill lura sina klienter för att hyfsa statistiken så att chefen blir nöjd? Det måste vara en oerhört obehaglig arbetssituation för de anställda.
·         Förtroendet för myndigheten, som redan är längst ned i botten, kommer knappast att stärkas.  
Regeringens arbetsmarknadspolitik har havererat. Arbetslösheten är mycket högre än när regeringen tillträdde, matchningen på arbetsmarknaden fungerar allt sämre. Trots att vi idag har lika höga vakanstal (mått på antal lediga jobb) som år 2007 så är arbetslösheten 2 procentenheter högre, vilket visas av Beveridgekurvan nedan:

 De anställda på Arbetsförmedlingen är hårt pressade – dagens uppgifter visar ju att vissa upplever sig så hårt pressade att de trixar med statistiken – och får inte använda sitt professionella kunnande. Förtroendet för Arbetsförmedlingen, vars uppgift är att verkställa regeringens arbetsmarknadspolitik,  är kört i botten. Arbetsförmedlingens nya generaldirektör som skall presenteras idag har mycket att ta itu med. Men utan en ny arbetsmarknadspolitik blir det svårt att lyckas.

14 January 2014

Noll (0) propositioner

400 000 människor är arbetslösa och långtidsarbetslösheten har i princip tredubblats sedan regeringen Reinfeldt tog över. Det är ett allvarligt läge. Akuta svårigheter för dem som är drabbade av arbetslösheten men ett farligt läge också för alla andra eftersom arbetslösheten påverkar klyftorna i samhället och resurserna till vår gemensamma välfärd. Många, många är oroliga över att se ungdomar gå utan jobb med tappat självförtroende och allt mindre egen kraft.
Samtidigt som arbetslösheten är så hög så är det många arbetsgivare som har svårt att få tag i rätt personal till de lediga jobben. Svenskt Näringsliv uppger att så mycket som var femte rekrytering misslyckas. Det finns tydliga tecken på att svensk arbetsmarknad fungerar allt sämre.
Nedanstående bild från Riksbanken (jag ber om ursäkt för dålig kvalitet på bilden) visar hur matchningen har försämrats. Den röda kurvan visar hur bra jobbchanserna ”borde” vara om man jämför med hur svensk arbetsmarknad fungerat tidigare och den blå kurvan visar hur dåliga jobbchanserna faktiskt är idag.

Elisabeth Svantesson blev arbetsmarknadsminister i september i år. Under hösten har hon inte lagt en enda proposition. Idag kom regeringens propositionslista och där framgår det att arbetsmarknadsministern planerar att lägga noll (0) propositioner fram till valet. De propositioner som är upptagna under rubriken Arbetsmarknadsdepartementet till hör alla Ullenhags ansvarsområde.
I ett läge med mycket hög arbetslöshet, när Fas 3 växer varje dag och där arbetsmarknaden och matchningen fungerar allt sämre så har regeringen alltså inga som helst nya förslag för att vända utvecklingen. Det är för sorgligt. Sverige behöver en regering som klarar jobben. Tur att det är valår i år!

05 January 2014

Kvinnors arbetsmiljö

Det finns mycket som tyder på att kvinnors arbetsmiljö är sämre än mäns. Kvinnor svarar för en större andel av sjukfrånvaron än män och fler kvinnor än män tvingas avsluta sitt arbetsliv i förtid på grund av hälsoskäl. Kvinnor anmäler fler arbetssjukdomar än män och den vanligaste orsaken till dessa är belastning följt av sociala och organisatoriska faktorer. Kvinnor anmäler även totalt sett fler arbetsskador än män. Under perioden 2003-2011 har kvinnor anmält fler arbetssjukdomar, arbetsolyckor utan sjukfrånvaro och olyckor till och från arbetet än män.
Kvinnor drabbas långt oftare än män av belastningsskador. Vanligast är värk och sämre funktion i nacke och armar. Nästan en tredjedel av alla påbörjade sjukskrivningar beror på sjukdomar i muskler och leder, och faktorer i arbetet ligger troligen bakom en stor del. Kvinnor är också mer sjukskrivna än män för problem i rörelseorganen.
Den främsta förklaringen till att kvinnor drabbas hårdare är att kvinnor och män i samma yrke arbetar med olika uppgifter, det visar en kunskapssammanställning från Högskolan i Gävle, som Arbetsmiljöverket beställt och som är mycket intressant läsning.
Kvinnor och män får alltså olika arbetsuppgifter, trots att de har samma yrke. Resultatet blir att kvinnor oftare drabbas av belastningsskador, eftersom deras uppgifter är mer repetitiva och handintensiva.
Professor Svend Erik Mathiassen förklarar det såhär:
-          Det är alltså hur arbetet är organiserat som leder till ojämställd hälsa. Det finns inget starkt stöd för att biologiska skillnader mellan könen kan förklara att kvinnor drabbas mer av belastningsskador.
Den positiva nyheten är att det självklart går att ändra på hur arbetet är organiserat för att på så sätt undvika belastningsskador. Den negativa nyheten är att kvinnors underordning går igen på område efter område.
Den könssegregerade arbetsmarknaden i Sverige, alltså att kvinnor och män arbetar i olika yrken, är en annan viktig förklaring till kvinnors högre ohälsotal. Kvinnor arbetar främst i yrken inom vård, omsorg och service, som innehåller många moment som är tunga, repetitiva, handintensiva och innehåller mycket kontakt med människor. Det är vanligare inom kvinnodominerade yrken att uppleva att arbetstakten är styrd. Sextio procent av kvinnorna och 44 procent av männen uppgav att de kan påverka arbetstakten under högst hälften av arbetstiden. Detta är framför allt vanligt inom yrken där arbetsuppgifterna till en stor del styrs av andra människors behov, till exempel inom vården. Även inom läraryrket är det vanligt att kvinnor upplever att arbetstakten är styrd. Forskning har visat att psykisk påfrestning och stress kan skapa eller förstärka belastningsskador.
Många upplever också att de har ett psykiskt ansträngande arbete, framför allt inom kommunal och landstingssektorn. Vård och omsorg (66 procent) samt utbildning (57 procent) är de två yrkesområden där flest uppger att de har ett psykiskt ansträngande arbete. Det är vanligare bland kvinnor än bland män att i stort sett varje dag ha en känsla av att arbetet inte kan göras bra nog och att arbetet innebär att man dagligen möter starka känslor från andra.
Trots att 65 000 personer har utförsäkrats är sjuktalen idag tillbaka på samma nivåer som när regeringen skärpte reglerna 2008. Det finns stor anledning att misstänka att detta har ett samband med arbetsmiljön och villkoren på jobbet. Arbetsplatsolyckorna ökar nu för tredje året i rad.
Regeringen Reinfeldt har strypt resurserna till arbetsmiljöarbetet genom att ta bort mer än en fjärdedel av arbetsmiljöinspektörerna och helt lägga ned Arbetslivsinstitutet som ansvarade för den viktiga arbetsmiljöforskningen. Otillräckliga resurser tvingar nu Arbetsmiljöverket att lägga ner kontor över hela landet. Nästa år minskas resurserna till företagshälsovården från 345 miljoner kronor till 30 miljoner kronor. Det är dags för en ny politik som satsar på bra arbetsmiljö och ett jämställt arbetsliv.