11 August 2014

Nya jobb kräver ny utbildning

Hur ofta tar du upp din mobil? Normalt är att göra det 150-180 gånger per dag. 9 av 10 har mobilen inom en meters räckhåll. Vi använder vår smartphone till allt mer, det är ofta det första vi sträcker oss efter när vi vaknar och det sista vi lägger ifrån oss innan vi släcker på kvällen. Allt fler läser tidningen i mobilen, Sydsvenskan läses nu mer i mobilen än i dator eller i pappersformat. Den här utvecklingen går snabbt. Mycket snabbt. Det förändrar arbetsmarknaden - Kodak hade 140 000 anställda men Instagram har bara 13 – och skapar nya företag. Det svenska mobilspelet Candy Crush Saga hade intäkter på 10 miljarder kronor förra året.
Detta och mycket annat fick jag lära mig när jag idag besökte Malmö Yrkeshögskola tillsammans med kommunalrådet Andreas Schönström. Vi träffade grundaren och eldsjälen Claes Magnusson tillsammans med entusiastiska och framgångsrika entreprenörer, programmerare och apputvecklare som fått sin utbildning på skolan.

Branschen skriker efter kunnigt folk som har den praktiska kunskap som behövs för att utveckla nya tjänster och appar. Malmö Yrkeshögskola har haft 2000 sökande till 35 platser och företag som erbjuder 600 praktikplatser till dessa 35 platser. Det är ett mått på hur stor efterfrågan är både hos arbetsgivarna och de som vill gå utbildningen. Man har hittills utbildat 300 personer och 100 %  har fått jobb. Men nu riskerar utbildningen att helt läggas ner efter att ha fått avslag på sina ansökningar från Myndigheten för Yrkeshögskolan.
Det här är ett tydligt exempel på att matchningen på arbetsmarknaden hade kunnat fungera mycket, mycket bättre med en annan utbildningspolitik.
Yrkeshögskolans föregångare hette KY – Kvalificerad yrkesutbildning – och det var jag som drog igång försöksverksamheten med denna helt nya utbildningsform när jag var skolminister 1994-98. Det fanns ett stort internt motstånd i stora delar av utbildningssystemet att övervinna, ibland kändes det som jag hade släpat in en död katt på utbildningsdepartementet som många inte ville ta i med tång. Det som var nytt och svårsmält var att utbildningarna skulle utformas och bedrivas tillsammans med näringslivet/arbetslivet för att säkerställa att utbildningarna verkligen svarade mot ett verkligt kompetensbehov och ge den kunskap som arbetsgivarna efterfrågar som leder till jobb. Utbildningarna blev framgångsrika och populära, de svarade mot ett stort behov och flexibiliteten i utformningen uppskattades. Den nuvarande regeringen omformade och permanentade KY genom införandet av Yrkeshögskolan. Det var ett bra steg. Tyvärr har man år efter år underdimensionerat utbildningarna så att många kvalificerade utbildningar av hög kvalitet fått avslag. Dessutom har mycket av den flexibilitet som fanns inom KY försvunnit. Viss uppstramning var nog nödvändigt men samtidigt måste närheten till, och samarbetet med, näringslivet/arbetslivet får tillräckligt utrymme. YH-utbildningarna leder i stor utsträckning till jobb och svarar mot viktiga kompetensbehov på arbetsmarknaden som inte tillgodoses på annat sätt. Därför föreslår vi Socialdemokrater en rejäl utbyggnad med 5000 nya platser och flexiblare regler för att bättre svara mot de skiftande behoven.
Vilken tuva är det då som stjälper den viktiga och efterfrågade app-utbildningen på Malmö Yrkeshögskola? Det är nästan skrattretande absurt men konsekvenserna är allvarliga. Problemen är två:
Myndigheten avslår utbildningarna pga förkunskapskraven.  Självklart ska man ha klarat av gymnasiet för att vara behörig men Myndigheten avslår ansökan för att utbildningen inte kräver att man specifikt har läst programmering i gymnasiet för att antas. Och därför kan inga elever börja i höst.
Till saken hör att både de involverade arbetsgivarna liksom Malmö Yrkeshögskolas erfarenhet är att en gymnasiekurs i programmering sällan ger rätt kompetens, viktigare är att ha kunskap om det område, t ex sjukvård eller lärande, där apparna man utvecklar skall användas. Programmering är det man lär sig på utbildningen. Det är mycket få gymnasieelever som läser programmering, kursen ingår bara i Teknikprogrammet och ges sällan på komvux. Genom ett sådant förkunskapskrav sållas väldigt många lämpliga sökande – och många tjejer – bort. Jag reagerar mot att Myndigheten för Yrkehögskolan inte har en dialog med utbildningarna kring dessa frågor, det finns naturligtvis alltid olika aspekter på lämpliga förkunskapskrav, avslaget dimper ner utan förvarning. Och utbildningen kan inte starta.
Ett annat knepigt krav är att Myndigheten för Yrkeshögskolan kräver att man skall visa statistik över efterfrågan av denna yrkesroll 5-8 år bakåt i tiden. När det gäller t ex utveckling av appar och liknande utbildningar går utvecklingen mycket fort. För att Sverige skall kunna ligga i framkant och förse en snabbt växande bransch med rätt kompetens så att nya företag kan fortsätta att startas och utvecklas måste man för vissa yrken snarare visa på behoven framåt än bakåt för att motivera utbildningssatsningar.
Yrkeshögskolan är på många sätt en mycket bra och modern utbildning som behöver få växa för att svara mot de många kompetensbehoven som finns på arbetsmarknaden. Men det är också viktigt att man blir mer flexibel och lyhörd för näringslivets och arbetslivets behov. Yrkeshögskolan skall inte bli en förlängning av gymnasieskolans program utan vara en modern utbildning som leder till jobb.

06 August 2014

Matchning kräver ny politik

Trots fagert tal och skattesänkningar ligger arbetslösheten fortfarande på 8 procent samtidigt som arbetsgivare har svårt att rekrytera rätt arbetskraft. Regeringen har misslyckats med matchningen. Framför allt märks det i form av ökad brist på arbetskraft i vissa sektorer samtidigt som den grupp arbetslösa som har svårast att hitta ett arbete växer och utgör en stor majoritet bland dem som är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det finns idag fler lediga jobb än före finanskrisen, men arbetslösheten är två procentenheter högre. Det är en direkt effekt av regeringens nedskärningar av utbildningsplatser och misslyckade arbetsmarknadspolitik.
Det finns en tydlig trend i riktning mot högre kompetenskrav på arbetsmarknaden. Allt fler jobb har kontinuerligt fått ett allt större kunskapsinnehåll. Det är i grunden en positiv utveckling, Sveriges chans att konkurrera ligger handlar om kompetens och inte om låga löner. Men det ställer också krav på utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken.
Livslångt lärande. Det blir allt viktigare att kunna varva arbete och studier under hela livet. En förutsättning är god tillgång på utbildningsplatser på alla nivåer och ett studiemedelssystem som fungerar för olika utbildningsbehov och livssituationer. Vi socialdemokrater vill satsa på ett nytt kunskapslyft och utbilda för bristyrken i samverkan med näringslivet.
Bygg ut högskolan. Rekordmånga unga vill läsa vidare på universitet och högskolor. De är behöriga, studiemotiverade och förstår vikten av att satsa på utbildning för framtida jobb. I detta läge väljer regeringen att skära ned platserna så att rekordmånga unga får nej på sin ansökan. Det är en bakvänd politik. Vi socialdemokrater vill istället satsa på 10 000 fler högskoleplatser.
Utveckla yrkeshögskolan. Nio av tio får jobb efter en yrkeshögskoleutbildning. Trots ökat söktryck har regeringen minskat platserna. Antalet sökande som vill studera på yrkeshögskolan har ökat flera år i rad, och 2012 var det i genomsnitt 4,2 sökande per studieplats. Bakom varje ansökan finns riktiga behov hos de företag som medverkat med att lägga upp utbildningen och bevisligen har ett behov av rekrytering. Minst dubbelt så många utbildningar skulle kunna beviljas med bibehållna kvalitetskrav. Det krävs ökade medel till yrkeshögskolan för att tillgodose de behov som finns på de regionala arbetsmarknaderna. Vi socialdemokrater föreslår 6.000 fler platser på yrkeshögskolan än regeringen.
Undanröj vattentäta skott mellan arbetsmarknadsutbildning och reguljär utbildning. I dag bedrivs ett fåtal utvalda yrkesutbildningar som arbetsmarknadsutbildning. Detta trots att efterfrågan på andra utbildningar också är stor. Arbetsförmedlingen ska kunna upphandla platser inom yrkesvux, yrkeshögskola, vuxenutbildning och högskola för att skräddarsy utbildningar som leder till jobb.
Gör Arbetsförmedlingens till en matchningsspecialist. Arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingens arbete måste förändras för att fokusera på jobb istället för att administrera arbetslösheten. Ge arbetsförmedlarna utrymme att använda sin professionella kompetens och tid för nära samarbete med arbetsgivarna. Samarbetet med andra aktörer behöver breddas och fördjupas.
Mycket kan och bör göras för att förbättra matchningen. Regeringens passivitet och idébrist på området måste vändas. Alla tjänar på en mer effektivt fungerande arbetsmarknad. Bättre matchning på svensk arbetsmarknad är helt avgörande för att upprätthålla konkurrenskraften.
Jobben omsätts i allt snabbare takt, dvs jobb försvinner och nya jobb kommer till i ett högt tempo samtidigt som människor genomsnittligt stannar allt kortare tid på varje jobb. Det är i grunden bra med rörlighet och flexibilitet på arbetsmarknaden men det innebär också att matchningstillfällena då arbetsgivaren skall hitta rätt person att rekrytera till ett visst jobb blir fler och fler. Det är därför regeringens misslyckande med matchningen får så allvarliga konsekvenser. Och det är därför Sverige behöver en ny arbetsmarknadspolitik och en ny regering.

 

04 August 2014

Fler nya undersköterskor i äldreomsorgen

Idag föreslog vi socialdemokrater att unga arbetslösa skall anställas i äldreomsorgen och utbildas till undersköterskor. Behoven är uppenbara. Bemanningen är alldeles för låg, personalen räcker inte till för de äldres behov eller så tvingas de jobba hårdare än kroppen tål. Det är uppenbart att fler behöver anställas inom äldreomsorgen. Men det är inte bara fler händer som behövs, det behövs hjärta och hjärna – empati och kompetens. Därför skall anställningarna riktas till de unga som vill satsa på att utbilda sig till undersköterskor, som har intresse för jobbet och viljan att skaffa sig nödvändig kompetens. Vi vill att staten finansierar anställningar av upp till 20 000 unga i äldreomsorgen, anställningar för dem som är motiverade och som vill skaffa sig ett bra jobb med framtidsutsikter. Anställningarna skall vara avtalsenliga och kombineras med utbildning, t ex 75 % jobb och 25 % studier. De unga skall ha en erfaren undersköterska som handledare/mentor.
Jag tycker att detta är ett klockrent exempel på hur politiken kan ta ansvar både för kompetensförsörjning och ökad bemanning i den viktiga äldreomsorgen där detta verkligen behövs samtidigt som det är ett verkningsfullt sätt att ge många ungdomar en ny chans på arbetsmarknaden. Många unga har gått ”fel” gymnasieutbildning, och då menar jag inte att själva utbildningen har varit fel men att man sedan står där efter avslutat gymnasium utan att veta var man skall hitta jobb. Alldeles för få 14/15-åringar väljer idag omvårdnadsprogrammet, det är ett stort problem som behöver mötas av åtgärder. Samtidigt finns det många 20-25-åringar som är intresserade av att jobba inom äldreomsorgen om de får möjlighet till fast tjänst och heltid. Men de har inte möjlighet att bekosta ännu en gymnasieutbildning.  Här passar vårt förslag in. Vi ger unga chansen att sadla om till undersköterskeyrket där behoven är stora samtidigt som det ger välbehövligt tillskott av extra personal i äldreomsorgen. I mina ögon är det just så som politiken skall användas för att lösa, eller bidra till att lösa, viktiga samhällsproblem.
Men moderaterna tycker tvärtom. Arbetsmarknadsministern kommenterade i SvT ikväll och sågade förslaget som ”socialdemokratiskt” (sic!) och menade att politiker inte kan påverka jobben och arbetslösheten. Uttalandet är häpnadsväckande. Varför är hon arbetsmarknadsminister om hon inte tror att politiken kan påverka arbetslösheten och jobben? Hon tillträdde som arbetsmarknadsminister för ett år sedan och har under sin ministertid inte lagt en enda proposition till riksdagen med förslag för att bekämpa arbetslösheten. Istället fortsätter regeringen att skicka in människor i Fas 3 samtidigt som behoven är stora i välfärden och näringslivet inte får tag i kompetent personal.
Politiker kan inte trolla med knäna och radera arbetslösheten eller beordra fram tillväxt. Men politik gör skillnad. Både för företagsklimat, matchning, kompetensförsörjning, välfärden och aktiva insatser för arbetslösa. Om man väljer det. Eller så gör man som regeringen och arbetsmarknadsministern – abdikerar och säger att de samhällsproblem som inte kan lösas med skattesänkningar är olösliga.
Jag hoppas innerligt att svenska folket väljer en aktiv jobbpolitik i höst. Det gör skillnad.

26 July 2014

Slaveri i vår tid

Igår rapporterade Expressen om Habib och Tareq som lurats att betala dyrt för svenskt arbetstillstånd och nu utnyttjas i ett restaurangkök för några hundralappar i veckan under villkor som måste betraktas som slavliknande. Det är inte första berättelsen. När Hotell- och Restaurangfacket HRF för ett par år sedan besökte 54 restauranger som Migrationsverket beviljat arbetstillstånd fann man allvarliga lag- eller avtalsbrott vid 33 av dem. Vanligt var att arbetsgivaren har uppgett en lön till Migrationsverket, en annan (lägre) lön i anställningskontraktet och att den lön som faktiskt betalas ut är mycket lägre. HRF fann också människor som utnyttjades lika grovt som Habib och Tareq. TV-programmet Uppdrag Granskning har rapporterat om hur gästarbetare från Kamerun utnyttjats under slavliknande förhållanden för tufft skogsarbete. I det fallet hade arbetsgivaren angett att männen från Kamerun skulle få en viss lön men när väl arbetstillståndet var beviljat av Migrationsverket så ändrades avtalet till mindre än en tredjedel. Det är möjligt att göra eftersom det avtal som ligger till grund för myndighetens beslut inte är rättsligt bindande.
Människor utnyttjas på detta skamlösa sätt just för att de inte har några rättigheter. Om de klagar blir de utvisade. Detta är helt oacceptabelt. Främst av etiska skäl, varje människa skall ha lika rättigheter, men också för att det leder till lönedumpning i hela branscher och en osund konkurrens som drabbar seriösa företag.
Orsaken till att människor kan utnyttjas på detta sätt är de regler som regeringen och miljöpartiet gemensamt utformat. Ett regelverk som Expressens ledarsida idag kallar ”gränslöst naivt” och ”ett slött regelverk som inbjuder till missbruk”. Jag har i en rad inlägg här på bloggen uppmärksammat detta och krävt regeländringar, t ex här, här, här, här och här.
I den politiska debatten brukar regeringens företrädare på ett osnyggt sätt försöka beskriva det som att det bara finns två möjliga ståndpunkter när det gäller arbetskraftsinvandring: antingen är man för och då måste man acceptera det slöa och naiva regelverk som regeringen satt upp annars är man emot arbetskraftinvandring och vill stänga Sveriges gränser. Det är ett oärligt sätt att föra debatten.
Det är bra med arbetskraftsinvandring. Det är välkommet med ny arbetskraft och det är berikande för oss att människor med olika kunskaper, erfarenheter och perspektiv kommer till Sverige för att bidra med sin kunskap och sitt arbete.
Sverige skall vara ett öppet land som skall välkomna nya medborgare men även människor från andra länder som tillfälligt väljer att bidra med sitt arbete och sin kompetens hos oss. Rörlighet över gränserna är positivt i sig och vi har mycket att vinna på att fler människor får möjlighet att komma som arbetskraftsinvandrare till vårt land.

Den politiska konflikten mellan oss socialdemokrater och regeringen handlar inte om ifall vi ska ha arbetskraftsinvandring – det ska vi självklart ha. Det handlar inte heller om fall det skall vara enkelt för seriösa arbetsgivare att rekrytera nödvändig kompetens – det ska det självklart vara. Konflikten handlar om ifall vi skall ha ett regelverk som inbjuder till missbruk, skyddar oseriösa arbetsgivare och gör att människor i en mycket utsatt situation riskerar att utnyttjas under slavliknande förhållanden. Det ska vi självklart sätta stopp för.
De ändringar som krävs och som snabbt kan genomföras är:
  • Inför en förhandskontroll av arbetsgivaren, den som har skatteskulder eller tidigare har missbrukat systemet skall inte få tillstånd.
  • Gör det jobberbjudande, de löne- och anställningsvillkor, som ligger till grund för Migrationsverkets beslut juridiskt bindande.
  • Ge Migrationsverket i uppdrag att, gärna i samarbete med Skatteverket, granska vilka löne- och anställningsvillkor som faktiskt gäller för den migrerade arbetskraften.
  • Inför kännbara sanktioner för den arbetsgivare som bryter mot regelverket och utnyttjar människor.
Det är hög tid för ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden. Alla som jobbar här ska ha schyssta villkor, oavsett varifrån man kommer. Vi socialdemokrater har lagt fram ett tiopunktsprogram för ordning och reda. Om du vill se det genomfört ska du rösta på socialdemokraterna i september.

06 July 2014

Regeringen trixar bort miljardstöd till arbetslösa unga

Ungdomsarbetslösheten är allvarlig. Unga människor i passivitet liksom ungdomar som förlorar tilltron till sin egen förmåga och till sina möjligheter far illa. Regeringen har valt att satsa enorma belopp varje år på en generell sänkning av arbetsgivaravgiften för alla unga som har jobb. Det är en åtgärd som har ingen eller marginell effekt på arbetslösheten vilket alla bedömare är överens om. Istället behövs insatser riktade till de ungdomar som är arbetslösa, utbildning för dem som behöver det och hjälp med kontakter med arbetsgivare som söker personal. Eftersom ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög i en europeisk jämförelse har EU beslutat att betala ut EU-stöd för aktiva insatser för arbetslösa ungdomar i Skåne, Blekinge, Dalarna, Värmland, Gävleborg, Jämtland och Västernorrland. EU ger drygt en miljard kronor i stöd till dessa regioner och pengarna kan börja användas redan i år och de tre kommande åren. Den medfinansiering som krävs av Sverige är väsentligt mindre än pengarna från EU och dessa är redan beslutade. I de sju länen är planeringen i full gång.
Regeringen har satt upp ett stelt regelverk för Arbetsförmedlingen som gör att det finns minimalt med utrymme för att utifrån professionella bedömningar ge arbetslösa unga de insatser som krävs för att de ska komma ut i arbete. Därför är EU-stödet extra välkommet eftersom EU-reglerna tillåter mer flexibelt och individuellt utformade insatser, gärna i kombination med utbildning, jämfört med regeringens regelverk. Det kan låta absurt för den som hört talas om EU-byråkratin men regeringens regler för Arbetsförmedlingen är alltså värre.
Men nu har regeringen beslutat att i princip inga pengar ska betalas ut de första två åren vilket SvT kunde berätta om idag. Under den fyraåriga projektperioden skall alla pengar användas under de två sista åren. Det innebär 1) att viktiga projekt som just skall startas måste ställas in,  2) att man säger nej till EU-stödet nu när ungdomsarbetslösheten är hög för att eventuellt använda det senare när arbetslösheten enligt regeringens egna prognoser är lägre och  3) att insatserna mot ungdomsarbetslösheten troligen inte alls blir av eftersom projekttiden blir alltför kort. Resultatet av regeringens lappkast blir att pengarna brinner inne och arbetslösa unga blir utan stöd.
Varför gör då regeringen så här, det verkar ju alldeles tokigt att tacka nej till EU-stöd som skall ge unga jobb?
Arbetsmarknadsministern säger kryptiskt att det delvis har med budgettekniska skäl att göra. Vad menar hon med det? Det är ju EU:s pengar som stoppas, inte pengar ur statsbudgeten.
Jag tror att de numer alltmer desperata regeringspartierna jobbar med nya löften att presentera i valrörelsen för att försöka vända vinden och det är här den abrupta strypsnaran för EU-stödet kommer in.
Anders Borg har ju lovat att de ska finansiera sina förslag ”krona för krona”.  Men pengarna från EU kan ju inte användas till borgerliga vallöften? Nej, men genom att strypa EU-stödet i år och nästa år så skapas budgettekniskt ett utrymme under det statliga utgiftstaket (eftersom pengarna passerar statsbudgeten som ett förskott från staten) som regeringens behöver för att inte få vass kritik från Magdalena Andersson när de presenterar sina vallöften.
En miljard kronor i EU-stöd för att bekämpa ungdomsarbetslösheten riskerar alltså att helt brinna inne som en direkt konsekvens av att regeringen efter att ha sprätt iväg enorma belopp på skattesänkningar behöver utrymme under utgiftstaket för att möta svenska folkets allt mer uppenbara missnöje med brister i skolan, vården, omsorgen och tryggheten.  
Det är en desperat åtgärd från en pressad regering som abdikerar från både regeringsduglighet och aktiva åtgärder mot arbetslösheten. Skamligt.

 

30 June 2014

Svantessons facit: en utredning!

Elisabeth Svantesson har varit arbetsmarknadsminister i snart ett år i en tid då arbetslösheten är 8 %, ungdomsarbetslösheten så hög att Sverige får EU-bidrag för att bekämpa den och nästan 35 000 personer befinner sig i Fas 3. Hon har under detta år inte lagt en enda proposition till riksdagen med förslag om hur arbetslösheten ska bekämpas. Idag kommer hon så med ett nytt förslag – en utredning. Bilden av en regering som abdikerat från arbetslöshetsbekämpningen kan knappast bli tydligare.
Regeringen föreslår nu i en debattartikel något man kallar ”matchningsanställning”. Det beskrivs som en ny anställningsform men verkar snarare vara en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd för långtidsarbetslösa. Uppenbarligen har även regeringen nu insett att Fas 3 är ett misslyckande som inte leder till jobb och söker efter alternativ. Efter fem år med Fas 3, kantat av skandaler och oseriösa aktörer, har man kanske äntligen kommit till samma insikt som den minister som införde åtgärden – Fas 3 är ett misslyckande.
Arbetsmarknadsministern beskriver ”matchningsanställning” som en anställning som skall erbjudas långtidsarbetslösa. Att människor i Fas 3 skall erbjudas anställning, riktigt jobb och avtalsenlig lön har vi socialdemokrater krävt länge. Om regeringen verkligen är beredd att överge ”pysselsättningen” i Fas 3 till förmån för riktiga anställningar med avtalsenlig lön så vore det välkommet, men det framgår inte av debattartikeln.
Anders Lago, socialdemokrat och tidigare kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, skall utreda ”matchningsanställningarna”. I Södertälje genomförde man, på Anders Lagos initiativ, Telge Tillväxt som är en form av bemanningsanställning som hjälper ungdomar ut på arbetsmarknaden. Det har varit och är ett framgångsrikt arbete som bör få spridning till fler områden.
Regeringen vill upphandla matchningsaktörer för att genomföra sina tänkta ”matchningsanställningar”. Det är nu jag blir orolig på allvar. Regeringens tidigare upphandlingar av jobbcoacher, Fas3-anordnare och etableringslotsar har i en förfärande omfattning lett till att oseriösa aktörer kunnat kamma hem stora summor av skattebetalarnas pengar medan människor i en utsatt position blivit förnedrade eller utan hjälp. Nu senast har Riksrevisionen riktat skarp kritik mot lots-systemet. Vad säger att en ny upphandling av ”matchningsaktörer” inte kommer att leda till att skattemedel slösas på oseriösa aktörer istället för att användas aktivt för de arbetslösa?
Det är omöjligt att idag veta vad regeringens förslag om ”matchningsanställningar” kommer att innebära. Men en sak vet vi: arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantessons facit när det gäller förslag för att bekämpa arbetslösheten är noll (0) propositioner och en (1) utredning som kanske hinner tillsättas före valet.
Sverige kan bättre. Vi socialdemokrater kommer redan i höst att lägga skarpa förslag som på allvar bekämpar arbetslösheten och förbättrar matchningen på arbetsmarknaden. Om väljarna vill.

06 April 2014

Arbetskraften och arbetslösheten

Leve arbetskraften! utropade moderaterna vid sitt Sverigemöte igår. Moderaterna vill prata om arbetskraftsutbudet, inte om arbetslösheten. Det kan jag förstå eftersom regeringen lyckats ganska bra med det förra men misslyckats med arbetslösheten. Regeringen brukar istället skryta med att antalet personer som jobbar har ökat med mer än 200 000 under regeringens åtta år. Vad är det egentligen som är sant? Jag ska här försöka reda ut begreppen och förklara varför regeringen väljer att bara lyfta fram vissa avgränsade arbetsmarknadspolitiska mått och vill dölja andra.
Det vedertagna begreppet för att mäta hur väl ett land lyckas med jobben är att mäta sysselsättningsgrad, d v s hur stor andel av hela befolkningen i arbetsför ålder som jobbar. När man mäter sysselsättningsgrad bryr man sig inom om orsaken till att någon inte jobbar, om hen är arbetslös eller sjuk eller pensionär eller student, utan bara om hen jobbar eller inte. I februari i år var sysselsättningsgraden 64,7% . Att det blir en relativt låg siffra beror på att man inom hela EU mäter sysselsättningsgrad i åldern 15-74 år trots att i princip ingen 15-åring tillhör arbetskraften och ganska få 75-åringar gör det. Innan regeringen Reinfeldts politik började genomföras i januari 2007 var sysselsättningsgraden 65,6%, d v s något högre. (Mäter man istället åldersgruppen 20-64 år har sysselsättningsgraden sjunkit från 78,8 % till 78,5 %.) Andelen av befolkningen som jobbar har alltså minskat trots att det är fler som jobbar. Det beror på att befolkningen har ökat med nästan en halv miljon människor under samma tid. Att jämföra antalet jobb i absoluta tal är alltså irrelevant som mått på hur väl jobbpolitiken lyckats.
Sysselsättningsgraden är det bästa måttet även om det också har sina begränsningar. Alla som jobbat alls, även om det bara är en timme, under en viss mätvecka anses vara i sysselsättning. Det betyder att sysselsättningsgraden döljer deltidsarbetslöshet. Därför är också antalet arbetade timmar i ett land ett viktigt mått.
Var kommer då arbetskraften in? Alla människor som kan och vill arbeta räknas till arbetskraften i ett land. Det är självklart bra om arbetskraften är stor, det ger möjlighet för välstånd. Men om jobben samtidigt är alltför få, eller om de som kan och vill jobba ändå inte kan få de lediga jobben så blir arbetslösheten hög.
Arbetskraftsutbudet påverkas i hög grad av politiska beslut. Föräldraförsäkring, förskola för alla barn, fritids, skolmat och särbeskattning är reformer som i hög grad bidragit till att Sverige har ett stort utbud av kvinnlig arbetskraft vilket har lett till en i internationell jämförelse hög förvärvsfrekvens bland kvinnor. Införandet av vårdnadsbidrag påverkar utbudet i motsatt riktning. Folkhälsa och möjlighet att byta jobb, liksom pensionssystemets utformning påverkar arbetskraftsutbudet framförallt högre upp i åren. Att öka arbetskraftsutbudet är generellt sett bra och brukar i sig leda till att även sysselsättningen ökar. Men alla åtgärder är inte positiva. Man kan t ex öka arbetskraftsutbudet genom att strypa tillgången till utbildning, då kommer färre att studera och fler att vilja arbeta. Det ökar visserligen arbetskraftutbudet men försvårar matchningen och leder på sikt till en svagare jobbtillväxt och därmed till högre arbetslöshet. När regeringen införde en tidsgräns för sjukförsäkringen så att människor nu blir utförsäkrade även om de fortfarande är sjuka ökade statistiskt sett arbetskraftsutbudet eftersom de tidigare sjukskrivna istället skrivs in vid Arbetsförmedlingen men de har ju inte blivit friska och arbetsföra bara för det.
För att ett land skall ha någon nytta av ett ökat arbetskraftsutbud krävs det en politik för fler jobb och växande företag liksom utbildning och insatser för en fungerande matchning så att lediga jobb kan tillsättas av kompetent personal. Alla kan se att regeringen har misslyckats med arbetslösheten, den har ökat från 6,9 % till 8,5 % (SCB 15-74 år). Därför vill regeringen prata om något annat. Upplägget är att försöka sälja in berättelsen att regeringens politik har ökat arbetskraftsutbudet och att det är därför som arbetslösheten har ökat samtidigt som man skryter med ökat antal jobb och inte vill relatera det till den ökade befolkningen.
Regeringen har skurit ned kraftigt på arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning, man har ändrat gymnasieskolan så att allt färre söker sig till de yrkesutbildningar som leder till jobb och man skär ned platserna på universitet och högskolor. Rekordmånga unga saknar gymnasiekompetens. Regeringens hårdnackade motstånd mot utbildningslinjen är en viktig orsak till att arbetslösheten idag är mycket högre än i början av 2007 trots att vakansgraden (ett mått på antalet lediga jobb) faktiskt är högre idag. Bilden nedan kallas Beveridgekurvan och visar just att vakansgraden idag är högre än före finanskrisen trots att arbetslösheten är mycket högre.

 
Det finns alltså ganska många lediga jobb som inte besätts inom rimlig tid. Svenskt Näringsliv uppger att var femte rekrytering misslyckas. I höstas var det rekordmånga unga som ville studera vidare på universitet och högskolor, de var behöriga och de var sugna på att plugga. Men regeringen valde att skära ned på antalet platser, även inom yrken där det råder stor brist som t ex ingenjörer. En helt galen politik som visserligen ökade arbetskraftsutbudet bland unga men som samtidigt försvårar kompetensförsörjningen för både svenska företag och vår gemensamma sektor.
Regeringen har dessutom gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att koncentrera sina insatser på dem som står allra längst från arbetsmarknaden. Det har fått till effekt att i princip bara den som är långtidsarbetslös kan få stöd och hjälp, men när man väl är långtidsarbetslös är det mycket, mycket svårare att komma tillbaka. Långtidsarbetslösheten har nästan tredubblats under regeringens tid. Detta har gjort att arbetsmarknaden fungerar allt sämre. Bilden nedan visar hur många jobb som ”borde” tillsatts om arbetsmarknaden fungerat lika bra som före 2008.

 
Regeringen har rätt när de hävdar att arbetskraftsutbudet har ökat. Det är också i allt väsentligt bra med ett stort arbetskraftsutbud, även om det inte bör ske på bekostnad av möjligheterna till utbildning. Men det är inte arbetskraftsutbudet som är huvudskälet till att arbetslösheten är katastrofalt hög, det är rekryteringsgapet liksom bristen på investeringar och aktiv näringspolitik. Regeringen har prioriterat dyra generella skattesänkningar som krogmoms och arbetsgivaravgift för unga samtidigt som man skurit ned på utbildning och satt tvångströja på Arbetsförmedlingen. Den höga arbetslösheten är inte huvudsakligen orsakad av att många kan och vill jobba utan av att regeringens jobbpolitik, baserad på dyra skattesänkningar, inte har fungerat.
Regeringen har i varje givet läge prioriterat skattesänkningar före investeringar i skolan och jobben. Det är det som syns i arbetslöshetsstatistiken idag. Och som hundratusentals människor upplever inpå bara skinnet.